| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
BIVÅNARE, m.; pl. =.
(†)
1) till BIVÅNA 3: person som bor hos ngn, i ngns hus osv. (Vi) finne .. fuller icke allenast ogörligt utan och orådeligit at alla Officerare Boställen i fredelige tider emot Officerarens egen wilja skole ställas under halfnabruk (dvs. hälftenbruk), eller ock at några biwånare dem påträngas. Stadg. ang. landtmil. 3: 342 (1693).
2) till BIVÅNA 4: hjälpare. Tu milde bijwånare, frögda mitt förlåtne och orene Hwses mörke winklar och wråår, igenom tins Liwses skeen. Schroderus Kegel 60 (1620).
Spalt B 2875 band 4, 1911