| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
BISTÅ bi3~stå2 (bi`stå Weste), v. -r, -stod, -stodo, -stått, (föga br.) -stådd (Widerström Smollet Random 1: 19 (1824)); förr ngn gg BISTÅNDA, -stånden; se för öfr. STÅ, STÅNDA, v. vbalsbst. -STÅENDE; -STÅNDARE (se BISTÅNDARE, sbst.1), -STÅNDERSKA (se d. o.); jfr BISTÅND, sbst.2
— jfr STÅ BI.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t.; se BI-, prefix1 1 d] (i sht i skriftspr.) stå vid (ngns) sida, stå (ngn) bi, hjälpa l. stödja l. understödja (ngn som är i behof af hjälp). Gudh .. hielper och bijståår j alle ångest och nödh. O. Petri 1 Post. 35 a (1528). Så tacke och lofve vi then alzmechtigeste Gudh, at han oss .. medh sin milde gåfvor och faderlige hielp altidh nådeligen bistådt, beskyddet och beskermet hafver. RA 1: 678 (1560). (Konungen) tarff .. Råd, Embetzmän och Höfdingar som honom bijstå. Stiernman Riksd. 892 (1634). Hans ära är .. at bistå den fattige och at göra allom godt. Dalin Arg. 1: 236 (1733, 1754). Om nu någon .. ville bistå mig allenast med 1000 Daler, så kunde jag komma på fötter igen. Därs. 2: 292 (1734, 1754). Städs de eviga sjelfva dig (Akilles) bistå. Johansson Hom. Il. 21: 215 (1848). Bistå .. med råd och dåd. Cavallin (1875). Så länge nu kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, bistod Abner kraftigt Sauls hus. 2 Sam. 3: 6 (öfv. 1904).
2) [se BI-, prefix1 1 d] (föga br.) med sakobj.: understödja. Så talade den Ädle; men hans ifver / Af ingen bistods. J. G. Oxenstierna 4: 186 (1815). Den ene bistår den andras orättfärdighet, och de dela vinsten. Franzén Pred. 5: 44 (1845).
3) [se BI-, prefix1 1 d (o. e)] (†) ej svika, uppehålla, stå (ngn) bi. Länge bijstod .. hans styrcka honom emot Fienderne. Ehrenadler Tel. 77 (1723; fr. soutint).
4) [se BI-, prefix1 1 e] (†) intr.: stå bi, räcka till. Då krafterne .. ej vilja bistå längre vid utöfning af det Embete och den Beställning jag innehafver. Växiö domk. akt. 1798, nr 103.
Spalt B 2788 band 4, 1911