Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BISTRA, v.1 -ade. vbalsbst. -ING.
Ordformer
(bijst- L. Petri Kyrkost. 20 a (1566))
Etymologi
[afl. af BISTER, adj.; jfr ä. d. bistre, göra galen, mnt. bisteren, irra omkring]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i ä. d.] förvirra, förbistra; jfr BISTER, adj. 1. Sedan the (som byggde på tornet i Babel) för samma (språkets) bijstring skul, ingen wiss ordning .. hålla kunde. L. Petri Kyrkost. 20 a (1566). Hwarvthaff (dvs. af snus) theras Hierne skulle blifwa så bistrat, at the intet rådh skulle hafwa för sigh. H. Hans. dröm. A 2 b (1679). Bistra, förbistra; perturbare. Broman Gl. (1736). — förvirra (ngns) förstånd, skrämma från vettet. Bistra, lympho. Dict. Hamb. (1700).
2) göra bister (se BISTER, adj. 5 d), göra vild. Thes (dvs. lejonets) Tänder gnijsla hårdt och meer hans Sinne bistra. Spegel Guds verk 223 (1685).

 

Spalt B 2786 band 4, 1911

Webbansvarig