Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIGGA big3a2 (bi`gga Weste), f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. bigga (vanl. i ssg, Rietz), sannol. lösgjordt ur ARGBIGGA, ETTERBIGGA o. d. ssgr; jfr etym. afd. under ARGBIGGA]
(hvard., föga br.) lättretlig l. ondsint, äfv. trätgirig flicka l. kvinna. Bigga, ondbigga, säies om onda quinfålk, ähr vtaf pigg den såm sticker. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630). Sahlstedt (1773). Bigga .. Liten, arg flicka. Almqvist (1844; angifvet ss. förekommande i det förtroligare umgängesspr. o. ss. användt mera skämts. än i ond mening). Kastman o. Lyttkens (1893). jfr: Jag älskar dig som Fru Biggas tunga älskar at bannas. Dalin Arg. 2: 420 (1734, 1754). — jfr ARG-, ETTER-, OND-BIGGA.

 

Spalt B 2486 band 4, 1909

Webbansvarig