| Publicerad 1906 | Lämna synpunkter |
BESVIKNING besvi4kniŋ, i Sveal. äfv. 032, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
2) (ny anv., föga br.) till BESVIKA 4, konkretare: (känsla af) besvikenhet, missräkning; jfr BESVIKELSE 2. När han .. ej förmådde fängsla sina åhörare, erfor han en bitter besvikning. AB 1899, nr 86 B, s. 2. Camilla Collett .. som lidit sin bittraste besvikning såsom kvinna i sina unga känslor för Welhaven. Westermarck F. Runeberg 78 (1904).
Spalt B 1795 band 3, 1906