Publicerad 1906   Lämna synpunkter
BESVIKLIG l. BESVIKELIG, adj.; adv. -A (Lex. Linc. (1640; under perfidiose), Lind (1749) m. fl.), -EN (Landt. instr. 24 (1583), Dähnert (1784) m. fl.).
Ordformer
(-svi(j)kelig(h) Hist. handl. 20: 145 (1560), Möller (1755) m. fl. -swi(j)klig Landt. instr. 24 (1583), Heinrich (1814) m. fl. -swicklig RARP 4: 28 (1645))
Etymologi
[jfr d. besvigelig samt SVIKLIG]
(†) bedräglig (se d. o. 1), sviklig, svekfull, illistig; oredlig, opålitlig. Låter ingen med besvijkelig argument föra eder inpå någon falskan grund, then Gudz klaara och reena ord icke förmäler. Hist. handl. 20: 145 (1560). Cronones ägor .. ssom kunne befinnas beswijkligen ware afhendede. Landt. instr. 24 (1583). Skrymterij, lögn, beswiklig utwärtes Gudfruchtighet och Fromhet. Rudbeckius Kon. reg. 433 (1619). Wår fiendes beswickliga actioner. RARP 4: 28 (1645). På eena sijdan lockar (sjömannen) / Een stoor och krafftigh gulltörst; / På andra sijdan hotar / Besvijkeliga haffvet. Hiärne Vitt. 149 (1665). Lapparna (äro) i sin handell mycket beswijkelige och bedrägelige. S. Rheen (1671) i Landsm. XVII. 1: 60. Mammon kallas .. then oretta, .. fallax, besvikelig, som Christus ock kallar rikedomar besvikeliga. Swedberg Casa 295 (1723). Sahlstedt (1773). Möller (1790).

 

Spalt B 1795 band 3, 1906

Webbansvarig