Publicerad 1906   Lämna synpunkter
BESPÄCKA (bespä´cka Weste; besp`äkka Almqvist), v. -ade; se för öfr. SPÄCKA.
Etymologi
[sannol. efter t. bespicken med anslutning till SPÄCK o. SPÄCKA; jfr ä. d. bespække, ä. holl. bespekken, nt. bespekken, bespikken samt BESPICKA; se BE- o. SPÄCKA]
(†) späcka. Widegren (1788; under lard). Almqvist (1842; betecknadt ss. föga br.). Dalin (1850; betecknadt ss. föga br.). — jfr OBESPÄCKAD.
1) [jfr motsv. anv. i nt. o. t.] i eg. bem.: späcka (kött o. d.). Hiärne Orth. 109 (1717; se under 2). Serenius (1734; under interlard). Schultze Ordb. 4730 (c. 1755). Sahlstedt (1773).
2) [jfr ä. d. det danske spraag er med fremmede gloser bespecket, ä. holl. u borse niet bespecken, t. wol mit geschütz bespickte wälle] oeg. o. bildl.: fylla l. uppfylla l. rikligen förse (i sht med ngt som sprides i hufvudmassan som späck i kött vid späckning); späcka; i sht i p. pf. med prep. med: full l. uppfylld af, (starkt) bemängd l. uppblandad med, späckad med, rik på; jfr BESPICKA. Bespeckia och rijkta köke och kellare. Utl. på Dan. 584 (1592). I medler tijdh sättia the sigh i staden till wern .. bespeckandes wallen medh een stoor myckenheet aff arteilerie. RARP 7: 137 (1660). Vthi dessa alla (vetenskaper) äro de fleste termini Grekiske, och öfwer alt med Grekiska så bespäckade, som tiädrar och harar medh fläsk hoos en gårkock. Hiärne Orth. 109 (1717); jfr 1. Bespeckad .. med pengar. Serenius (1741). Vår Historiska styl, med floskler och fraser bespäckad. Polyfem I. 40: 3 (1810). Sjurbergs kalksten är af grå färg och stundom tätt bespäckad med petrificater. Hisinger Ant. 6: 6 (1837). [jfr motsv. anv. i t.] refl.: rikligen förse sig, rikta sig. Han har väl bespeckat sig eller sin pung. Lind (1749). Han bespäckar sig med frukt. Schultze Ordb. 4730 (c. 1755). Möller (1790).

 

Spalt B 1625 band 3, 1906

Webbansvarig