Publicerad 1906   Lämna synpunkter
BESPOTTLIG l. BESPOTTELIG, adj.; adv. -EN.
Ordformer
(-spottlig N. Av. 21 febr. 1657, nr 1, J. Matthiæ. -elig Schroderus, Schultze m. fl. -ligit (n.) N. Av. 21 febr. 1657, nr 1)
Etymologi
[jfr ä. d. bespottelig]
(†) hånfull, spefull. Schroderus Uss. L 1 b (1626). Man (talar) så bespottligen och medh skämt .. ther om (dvs. om dryckenskap) lijkasom thet wore ingen synd. J. Matthiæ 1: 227 a (1658). Schultze Ordb. 4836 (c. 1755).

 

Spalt B 1621 band 3, 1906

Webbansvarig