Publicerad 1905   Lämna synpunkter
BESKRUDA beskrɯ4da l. 032, v. -ade.
Etymologi
[af BE- o. SKRUD l. SKRUDA]
(i poesi, numera knappast br.) skruda, smycka; ofta mer l. mindre bildl.
1) ikläda l. iföra (ngn l. ngt) en skrud, kläda. Kellgren 2: 245 (c. 1780). I ditt snilles glans beskrudad. Hammarsköld i Polyfem I. 9: 3 (1810). Med liljor de kransa sitt lockiga hår, / Med rosor beskruda de svanbarmens vår. Stagnelius 2: 640 (c. 1820).
2) bilda en skrud åt l. omkring. Den eterdrickande globen, / Som beskrudades af seklernas yppiga vår. Elgström 104 (1810). En hvar .. framgår .., beskrudad af vapnen. Dens. 244 (1810). Stjernorna .. / Beskrudade af glans. Stagnelius 2: 147 (1821).

 

Spalt B 1504 band 3, 1905

Webbansvarig