Publicerad 1905   Lämna synpunkter
BESKA bes3ka2, äfv. (i sht i Sveal.) BÄSKA bäs3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. (med afs. på stammens former jfr BESK, adj.)
I. [afl. af BESK, adj.; jfr isl. beiska, v., samt t. bittern, eng. bitter, v.] (i fackspr.) göra besk, gifva besk smak åt. (Ett par ölsorter) voro beskade med främmande bitterämnen. Tekn. tidskr. 1884, s. 107.
II. [afl. af BESK, sbst.; med afs. på bildningen jfr CHAMPAGNA, GROGGA, PUNSCHA, SNAPSA, TODDA] (i sht i Götal., hvard., numera mindre br.) dricka en besk l. beskar. Daniel (hade) varit blixtfull om natten, beskat omigen om morgonen. Fryxell Pehrmäss. 2: 111 (1824). Han beskar starkt. C. Säve i Frey 1842, s. 492. Här dracks kaffe och beskades. C. H. Wallberg hos Sundblad Ups. 163 (1884).

 

Spalt B 1448 band 3, 1905

Webbansvarig