Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BEOTIER beω4tsier, äfv. 0302, äfv. BEOTER beω4ter; best. -n; pl. =; äfv. BEOT beω4t; best. -en; pl. -er; stundom BOI- boj- l. BÖ- bö- l. bø-; m.
Ordformer
(beo- Schroderus Liv. 461 (1626), Boëthius Hist. läsn. 1: 165 (1895) m. fl. boeo- Gumælius Passow (1841, under βοιωτός), Cavallin Lat. lex. (1873, under boeotus); böo- Melin Gr. lex. (1845, under βοιωτός), G. Dalin (1871) m. fl. boio- Bäckström Tidsbild. IV. 3: 22 (1873), Schück Världslitt. 1: 65 (1898) m. fl. Jfr följ. — -tier Schroderus Liv. 461 (1626), Boëthius Hist. läsn. 1: 165 (1895) m. fl. -ter (pl.) Hildebrand G. tid. hist. 36 (1873), (Alexanderson o.) Knös Gr. fornk. 29 (1881). -t Schück Världslitt. 1: 66 (1898))
Etymologi
[jfr t. böotier, lat. bœot(i)us, gr. βοιωτός]
1) invånare i det forngrekiska landskapet Beotien. Schroderus Liv. 461 (1626). Gumælius Passow (1841, under βοιωτός). Böotier .. bebyggare af .. Böotien, hvars invånare ansågos lata och dumma. G. Dalin (1871). Beotierna ansågos af de öfriga grekerna för tröga och obildade. Boëthius Hist. läsn. 1: 165 (1895). Boioten var .. strängt bigott, snärjd i vidskepliga föreställningar. Schück Världslitt. 1: 67 (1898).
2) [jfr motsv. anv. i t. samt eng. bœotian, fr. béotien; med afs. på anledningen till denna bet. jfr språkprofven under 1] (knappast br.) inskränkt, dum, trög person. Böotier .. loj, dum menniska. G. Dalin (1871).

 

Spalt B 1205 band 3, 1903

Webbansvarig