Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BEMANNING beman4iŋ, i Sveal. äfv. 032 (bemànning Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. (mindre br.) -ar.
vbalsbst. till föreg. RA 1: 401 (1544). Dalin (1850). — särsk. [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] i sht sjöt. konkret, till BEMANNA I 1 b: besättning, manskap (å fartyg, flotta o. d.). Sätta bemanningen i stånd at bota de betydelige läckor, som Fartyget ägde. Törngrenska målet 348 (1802). Öfningar med Flottans bemanning. SFS 1844, nr 30, s. 23. Bemanningen bestod af tre personer. Carlén Skugg. 2: 388 (1865). En flotta med god beväring och bemanning. Wieselgren Vår samt. 63 (1880). Nordenskiöld Periplus 186 (1897).
Ssg: (jfr BEMANNA I 1 b) BEMANNINGS-LAG030~2, r. Länge har här (i Sverige) framträdt behofvet af en del lagbestämmelser till skydd för besättning och passagerare, såsom .. en bemanningslag. F. Lilliehöök i Tekn. tidskr. 1902, A. M. s. 61.

 

Spalt B 1104 band 3, 1903

Webbansvarig