Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BEMANNA beman4a, i Sveal. äfv. 032 (bema´nna Weste; bemànna Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.).
Ordformer
(bemänne RA 2: 23 (1558?))
Etymologi
[fsv. bemanna, liksom d. bemande af mnt. bemannen, motsv. holl. o. t. bemannen; se BE- o. MAN, m., MANNA, v.]
I. [utgående från MAN i bet. soldat o. d.]
1) [jfr motsv. anv. i d., mnt., holl. o. t.] med sakobj.: förse l. utrusta med manskap l. besättning, förr äfv. i utvidgad anv.: med vapen o. d.; äfv.: ss. besättning o. d. intaga sin plats på l. i l. vid (ngt); med prep. med: förse l. utrusta med (så l. så talrikt l. så l. så beskaffadt manskap, vapen o. d.). — jfr OBEMANNAD.
a) (numera i sht hist. om ä. förh.) med afs. på slott, fästning o. d. At han bemannar slotit med folk fettalie och annat huad behoff görs. G. I:s reg. 7: 422 (1531). (Att I) äre ganska swaghe ath bemanna bådhe Lödesza stadh och slottit. Därs. 8: 3 (1532). Wel bewara och bemanna portanar. O. Petri Kr. 186 (c. 1540). The .. bemannadhe festen på berghen. Judit 4: 3 (Bib. 1541). Kongl. M:t (har) sine Fästningar i Lijfland starckare most bemanna låta. RARP V. 2: 201 (1655). Riksföreståndaren .. bemannade dem (dvs. lägren) med friskt folk från Dalarne. Dalin Hist. III. 1: 60 (1760). Svagt bemannade vallar. Ingelman 33 (1843). Bemannen bröstvärn. Alexanderson Sept. 7 (1868). jfr: (†) Bemanne grentzen med .. dugeligit folk. FH 8: 170 (1554). — (†) i p. pf. med prep. af. Staden, som både aff Krijgzfolck, Borgare och Bönder war wäl bemannat. Girs E. XIV 47 (c. 1630).
b) i sht sjöt. med afs. på båt, fartyg, flotta o. d. Ett väl bemannadt fartyg. At han .. bemannar the iacther som han haffuer med Fogthe tienere och andre frælsismens tienere. G. I:s reg. 2: 142 (1525). Latha iderss Jacktt wäl bemannade bliffua mett skytt och werior. Därs. 8: 254 (1533). Att han szender wår n(ådige) herris skip offörszumeliga hit j Sundedt, wäl bemannade och vtfettaliet (dvs. försedda med lifsmedel). Därs. (Örlogsskeppet) Danska Mercurius, som gick främst och war bemannat medh Femhundrade och Femptyo Man. Girs E. XIV 80 (c. 1630). Till stora flottans bemannande hade man måst nyttja flere kavalleriregementen. Adlerbeth Ant. 1: 179 (c. 1792). Båda dessa skepp voro .. bemannade med utmärkt manskap. Gyllengranat Sv:s sjökr. 1: 51 (1840). Båtarna bemannades. Mellin Nov. 2: 5 (1846). Ett så väl bemannadt däck. Strandberg 3: 76 (1868). ”Falken”, som var delvis bemannad med herkuliska roddare, tog snart ledningen. Tidn. f. idr. 1882, s. 143. En öppen odäckad båt, bemannad af några sotiga individer. Ödman Vexl. bild. 9 (1887, 1893).
c) (i fackspr., i sht sjöt.) med obj. som betecknar kanoner, åror, tackling o. d.: förse l. utrusta med (nödigt) manskap l. servis; äfv. med subj. som betecknar manskap o. d.: (för vederbörlig tjänstgöring) intaga sin plats vid. Först bemannas (vid bärgning af ett öfverledsegel) Bekayaren. Pihlström Aflöpn. 1: 276 (1796). Sedan bemannar frun, jag och Fiffi repet. Trolle Sjöoff. 1: 36 (1869, 1876). Att segla var ingen tanke på, utan man hade bemannat årorna. Strindberg Hems. 212 (1887). Klargöring till strid, hvilket innebär .. (bl. a.) kanonernas bemannande. G. Dyrssen i Nord. tidskr. 1895, s. 93. Draglinorna bemannades, och långsamt .. gled (den nya torpedkryssaren) .. i vattnet. SD(L) 1898, nr 66, s. 3. Det är ej nog med att bromsen (på lokomotivet) bemannas, utan det bör ske med dertill kompetent person. Därs. nr 145, s. 3.
d) (†) sjöt. med afs. på rå o. reling: manna. Manskapet bemanna (vid kungligt besök å flottan) Rår och Relingar. Regl. f. fl. 1788, s. 56.
e) i annan anv. Tio slädar, till största delen bemannade med stora starka karlar. H. Lilljebjörn 1: 41 (1865). Bröder (dvs. munkar) hade under flere år kört sten och timmer, bemannat byggnadsställningarna. Rydberg Varia 181 (1888), 1894). Elam .. kom med bemannade vagnar och med ryttare. Jes. 22: 6 (öfv. 1898). Stora bemannade ballonger. SD(L) 1899, nr 500, s. 5.
2) (†) med personobj.: förstärka l. förse med manskap, vapen o. d.; (ut)rusta; med prep. med: förstärka l. förse med (manskap, vapen o. d.). RA 1: 400 (1544). En there parten wardt så bemannat och mächtigh, at then ene icke dristadhe sigh j färd medh then andre. Skytte Or. D 2 a (1604). Hertig Magnus, .. bemannad af Storförsten i Ryssland med fem och tiugu tusend man. Girs J. III 18 (1627). Den nys stärkte och bemannade Fienden .. föll dem öfver. Celsius G. I 152 (1746, 1792). jfr: Man hadhe .. medh friskt Folck bemannat Krijgzmachten. Schroderus Liv. 66 (1626). — refl. Fienden .. bemanner sigh medh Byssor. L. P. Gothus Mon. turb. 121 (1629). Med all macht sigh til Watn och Land at bemanna. Girs G. I 193 (c. 1630). Så förnimmer man .., huruledes Kongen i Pohland sigh fast sterker och bemannar. RARP 6: 19 (1656). i bild. At bemanna / Sig jämt med den sköld, / Som står all ting emot. Nordenflycht QT 1748—50, s. 91.
II. [utveckladt ur I, numera anslutande sig till MAN med afs. på mandom, mannakraft o. d.; jfr motsv. anv. i ä. d.]
1) (ut)rusta l. förse (med mod, sinnesstyrka, tålamod o. d.).
a) (numera knappast br.) tr. De börja dem (dvs. strutsarna) med mod bemanna. Dalin Vitt. II. 6: 168 (1752; i en fabel). Af religionens kraft med tålamod bemannad. Valerius 1: 15 (1806).
b) refl. Upp! dig med kraft bemanna. Ps. 1819, 42: 3. (Han) bemannade .. sig med sinnesstyrka, så godt han kunde. Runeberg 4: 249 (1836). De heliga ögonblick, då själen .. bemannar sig med tålamodets kraft. Hwasser V. skr. 1: 135 (1847). (†) Ju större faran och nöden är .. ju mera lära de sig bemanna med ståndacktig endräcktigheet. 2 RARP I. 2: 385 (1720).
2) [jfr motsv. anv. i ä. d.] ingifva mod, göra modig, ingjuta mod i, styrka, uppmuntra, stålsätta.
a) (numera knappast br. utom i δ) tr. Drijsteligha bewijsar (kvinnan) sijn tiänst (emot Rakel vid Benjamins födelse), .. ja medh stoor frijmodigheet bemannar henne, at hoppas thet bästa. Guthræus Likpred. öfv. Anna Schmidt B 2 a (1641); jfr 1. Borgarne .. hade welat fly ther ifrån, om icke Konungen medh sin Närwarelse hade them igen bemannadt och frijmodige giordt. Brask Puf. 58 (1680). Genom Bönen war hans (dvs. Davids) Hierta så bemannat, at han frijmodeligen gick alla sina Fiender vnder Ögonen. Austrenius Likpred. öfv. Reethz 16 (1681). Tu (Gud) måste .. Knechten så bemanna / At man må röna thet han hafwer Ståhl i Panna. Spegel Guds verk 80 (1685). Christus .. bemannade och tröstade honom. Borg Luth. 2: 686 (1753). Ps. 1819, 65: 3. (Evangelii gudakraft) bemannar oss ibland alla den jordiska lyckans omvexlingar. Wallin 1 Pred. 2: 234 (c. 1830). Denna tanke bemannade mig. Castrén Resor 1: 219 (c. 1844). — särsk.
α) med prep. mot: stålsätta l. rusta mot. Bælter Jesu hist. 6: 103 (1760). Kan du ditt ömma bröst mot lutans våld bemanna? Bellman 4: 77 (1782); jfr δ. Så svagt bemannad mot denna stundens intryck. Wallin Rel. 1: 147 (1821, 1825).
β) med prep. till l. att (o. inf.): styrka l. uppmuntra till l. att. Ty rychtet .. / Har redan oss bemannat, / At vänta nu en bättre tid. Rydelius Vitt. 124 (1721). Till svårt, en glansfullt värf jag er bemannar. Atterbom Lyr. 2: 285 (1809). En morgonsuck skall mig bemanna / Till dagens mödor och besvär. Wallin Vitt. 1: 110 (c. 1830).
γ) i p. pf. ss. adj.: behjärtad, modig. (Prästen) talar då högt, som en bemannad Man. Oelreich 28 (1755).
δ) (numera föga br.) med obj. som bestämmes af refl. possessivpron. (jfr b). Bemanna sin siäl til ståndaktighet. Bælter Cerem. 463 (1760). Dyrkade och svage vän, bemanna dit bröst. Björn Förf. yngl. 110 (1792). Tranér Anakr. 210 (1833).
b) refl.: fatta mod l. tillförsikt; hämta sinnesstyrka; taga mod till sig; stålsätta sig. Petreius Beskr. 2: 141 (1614). Ju större fahran ock nöden är, ju mehra lära dhe sig bemanna. 2 RARP I. 1: 176 (1719). Upmuntra och bemanna dig; men var ock sträng emot dig sjelf. Liljestråle Kempis 62 (1798). Bemanna dig, och strid, så skall du säkert vinna! Remmer Theat. 1: 129 (1808, 1814). Och nu — bemanna dig — jag måste bort. Strandberg 3: 88 (1868). Ändtligen vore det tid, att kurfursten bemannade sig och upphörde att vara endast en kejserlig ståthållare i sitt land. Weibull i Ill. Sv. hist. 4: 197 (1881). — särsk.
α) med prep. mot: stålsätta sig l. rusta sig mot. Therföre skole wij bemanna osz emoot Nöden. Botvidi Likpred. E 4 b (1628). Han .. bemannar sig .. emot all påkommande olycka. Ehrenadler Tel. 919 (1723). En själ / Med kraft att sig mot våld och dikt och flärd bemanna. Leopold 2: 74 (1795, 1815). Har jag mot hämdelust och afund mig bemannat? Ps. 1819, 171: 5. Wallin 2 Pred. 2: 283 (1823).
β) (mindre br.) med prep. till: stålsätta sig l. taga mod till sig l. rycka upp sig till. Hans fiend’ bida tycks och sig til strids bemanna. Rudbeck Neri 9 (c. 1770). Blott understundom bemannade han (dvs. Agamemnon) sig till hjeltemodig tapperhet. Tegnér 3: 492 (1812). Vid Klissow, hvarest han (dvs. kon. August) ändtligen bemannade sig till försvar. Oscar II Skr. 3: 298 (1868, 1888).
Anm. I följ. språkprof har bemanna sig med möjl. bet.: gm giftermål förvärfva. Mz himanet (dvs. hemmanet) och dottren sigh bemanna. Växiö domk. arkiv 1676, nr 91 [jfr ä. d. bemandet, gift, mnt. sik bemannen, t. sich bemannen, taga sig man].

 

Spalt B 1101 band 3, 1903

Webbansvarig