Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BELÄSTHET belä4st~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 03~2, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr d. belæsthed]
(mindre br.) = BELÄSENHET. Lundell (1893). Cederschiöld o. Olander Uppsatsskrifn. 1: 115 (1896).

 

Spalt B 1086 band 3, 1903

Webbansvarig