Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEGLÄFSA begläf4sa l. 032, v. -er, -te, -t, -t; äfv. -ar, -ade, -at, -ad; se för öfr. GLÄFSA. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
(tillfällig bildning) gläfsa på. (Ej blott tiggaren, utan) äfven bättre herrn i frack / Begläfsade han (dvs. bandhunden) ärligt. Wadman Skr. 189 (c. 1820).

 

Spalt B 730 band 3, 1901

Webbansvarig