Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEFRAKTNING befrak4tniŋ, i Sveal. äfv. 032 (befra´ktning Weste; befràkktning Almqvist), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till BEFRAKTA. — särsk. till d. o. 1. Och böra the, som til Skepps-Clarerare .. varda förordnade, .. förstå, hvad som til befraktningar .. nödigt är. Förordn. 11 Mars 1748, mom. 3. Ligga under befraktning. Jungberg (1873). [jfr t. unter befrachtung liegen]. — särsk.: aftal om förhyrande af fartyg. Sjöl. Skipl. 1 (1667). Under veckan har ingen enda befraktning blifvit afslutad. SvT 1852, nr 16, s. 3. Fraktslut, Befraktning, en handling, som eger rum mellan skeppsredaren å ena sidan och den köpman, som behöfver fartyget eller en del deraf till öfverförande af köpmansgods, å den andra. Åstrand (1855). Det gods, befraktningen angår. Sjöl. 1891, § 159.
Ssgr: BEFRAKTNINGS-AFTAL030~20 l. ~02. fraktslut, certeparti. W. d’Aubigné i NF 6: 851 (1882). Sjöl. 1891, § 111.
-ANGELÄGENHET~10200, äfv. ~10102 l. ~20100. Björkman (1889).
-BREF~2. fraktbref, fraktsedel. Sahlstedt (1773). R. Nissen i NF 3: 193 (1878; ss. öfv.-ord till certeparti).
-HAMN~2. jfr -ORT. Sjöl. 1864, § 119.
-KONTRAKT~02. lastningskontrakt, certeparti. Dalin (1850). Lundell (1893).
-ORT~2. ort från hvilken befraktning sker. Om .. det gods, som skall inlastas .., blifvit till utförsel i befraktningsort eller till införsel i bestämmelseort förbjudet. Sjöl. 1864, § 118.

 

Spalt B 668 band 3, 1901

Webbansvarig