Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BASTART (i vers — ∪ Asteropherus 17 (1609), Stiernhielm Herc. 213 (1668)), m.
Ordformer
(bast(h)art(t) G. I:s reg. 17: 48 (1545), Publ. handl. 9: 634 (1771), Forssell Hist. II. 1: 51 (1875) m. fl. bast(h)ertt G. I:s reg. 17: 48 (1545), Stiernman Com. 1: 150 (1557). bastard Stiernhielm Herc. 213 (1668), Sthms stadsord. 1: 217 (1673))
Etymologi
[fsv. bastert, af mnt. bastert, bastart; jfr ä. d. bastert, ä. holl. bastaert, bastaard, ä. t. bastart, bastard, ä. eng. bastard, ä. fr. vin bastard, mlat. vinum bastardum; se för öfr. BASTARD, sbst.1. Anledningen till namnet är möjl., att detta vin icke bereddes på vanligt sätt o. sålunda icke var ”äkta”; jfr BASTARD, sbst.1 1]
(†) namn på ett fordom mycket vanligt sött spanskt vin af soltorkade drufvor, russinvin; äfv. i allmännare anv. om hvarje slags sött l. sötadt vin. Ett fatt basthertt .. Tu åmer Basthartt. G. I:s reg. 17: 48 (1545). Een pipa Bastart. Stiernman Com. 1: 193 (1566). Bastart Vinum passum, γλυκῦς οἶνος. Helsingius (1587). Rinkhauwer, Moskateller, aff Gudarne drickes, och älskas. / Spanske ther-hoos, Alikant, Blanck Bastard, och söte Canarier. Stiernhielm Herc. 213 (1668). En kanna Hwijt Bastard. Sthms stadsord. 1: 217 (1673). Publ. handl. 9: 634 (1771). Forssell Hist. II. 1: 51 (1875).

 

Spalt B 494 band 3, 1901

Webbansvarig