Publicerad 1899   Lämna synpunkter
BARA ba3ra2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[af BAR, adj.; jfr ä. t. bare med liknande bet. samt BLOTTA, f.]
naken l. bar fläck, barfläck.
a) (†) på träd. Linné Ungd. 2: 198 (1732).
b) [jfr sv. dial. bara] (i bygdemålsfärgadt spr., föga br.) i en besådd åker. Arrhenius Jordbr. 3: 344 (1862).

 

Spalt B 292 band 2, 1899

Webbansvarig