Publicerad 1902   Lämna synpunkter
ARRESTERA ar1este4ra l. -äs-, äfv. -e3ra2 (arreste´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING (†, G. I:s reg. 4: 6, 28 (1527)).
Ordformer
Etymologi
[liksom d. arrestere af mnt. arresteren, hvilket liksom t. arrestieren, eng. arrest lånats af det till grund för fr. arrêter (se ARRETERA) liggande ffr. ar(r)ester, som är utveckladt ur senlat. adrestare, af lat. ad, till, vid, o. restare, stanna (se RESTERA); jfr ROSTERA]
1) [jfr motsv. anv. i t.] (†) kvarhålla, uppehålla; hejda; jfr ARRETERA 1. HSH 27: 55 (1563). Wijnden arresterar Galleijerne. Gustaf II Adolf 485 (1620). (De polska) Generalerne .. hafwe tagit sin wägh åt Conitz, ther Drotningen af Pohland .. them mötte och något arresterade. RARP 6: 147 (1657). Iagh wille gerna till den 5:te Maij .. infinna migh, där iagh icke aff min ouphörlige siukdom wore arresterader. Växiö domk. akt. 1680, nr 170. Han (har) gjort allt, hvad af honom kunde præsteras, som varit arresterad inom ett skepp ibland vågor och isberg. Linné Sv. arb. 1: 313 (1756).
2) (numera bl. med afs. på ä. förh.) lägga beslag på, belägga med kvarstad (skepp, varor, penningar osv.); sekvestrera; jfr ARREST 1 a. (Han) haffuer .. aristheret en hoop gotz. G. I:s reg. 3: 31 (1526). (Det stadgades) at Swenskes Skip och Godz ey skulle ther arresterade bliffua, för någer mans Gäld eller brott skuld. Tegel G. I 1: 132 (1622). Kongl. May:tz Bref, hwar utinnan förbiudes Köpmännen arrestera Bergsmännens Koppar. Bergv. 1: 215 (1659). Professores skola böta när de äro ur Consistorio ..: hoos Quæstorem skall lönen deras aresteras. Rudbeck Bref 1: 61 (1670). Jag måste låta min hjärtans herre veta .., skrifver grefvinnan .., .. att all räntan .. har landshöfdingen låtit arrestera för en hop resterande pretentioner, såsom för byggningshjälp, för fjärdepartsräntor, för kontributioner. E. C. Tegnér Sv. bild. 290 (cit. fr. 1691). Nordberg 2: 465 (1740). Heikel Filol. 73 (1894; trol. efter ä. handl.). (Kaparkaptenens) fartyg blef arresteradt. Odhner G. III 2: 112 (1896). — med afs. på förgriplig skrift. Ett arresteradt pappersark. Wallmark Resa 96 (1819, 1832). — (†) konfiskera. (Landsförrädares) Egor (dvs. egodelar) arresteras. Schroderus Comen. 669 (1640, 1647; lat. publicantur .. confiscantur).
3) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] taga i fängsligt förvar; häkta; gripa; jfr ARRETERA 4. (Ärkebiskop Gustaf Trolle) bad att the som ther wore närwarandes skulle aresteras. HSH 2: 6 (c. 1522; efter yngre afskrift). Jagh sände straxt til Dye effter fierdingzmannen, och lätt arrestera (våldsverkaren). Gyllenius 355 (1667). At lösgifva then arresterade mot borgen. Nehrman Pr. cr. 114 (1759). Prins Adolph Johan inkallades .. til Stockholm, och blef där, efter åtskilligt mindre skickeligt upförande, med all höflighet arresterad, men ock strax därpå ifrån arresten befriad. Schönberg Bref 2: 238 (1778). Polis, dig bjuder jag dem alla arrestera, / Som uppror här begått; dem sätta i förvar. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 40 (1822). Genom en mängd arresteringar och landsförvisningar qväfdes 1884 de revolutionära tendenserna inom armén och vid några universitet (i Ryssland). E. Wallis i NF 19: 154 (1895). — i p. pf. i substantivisk anv. Då .. (arrestrummen) skola öppnas för .. inlemning till arresterad af mat och vatten. Ordn. f. centralfäng. å Långh. Instr. 15 (1886). — särsk. mil. SP 1780, s. 324. Den soldat, som förgår sig emot krigslydnaden .. arresteras genast. Tj.-regl. 1858, 2: 115. Officer .. som fått sig arrest tillsagd, skall, intill dess straffet blifvit bestämdt, vara arresterad uti eget rum. Tj.-regl. 1889, s. 9. — jfr FÖR-ARRESTERA.
Ssgr (till 3): ARRESTERINGS-BESLUT1030~02. Trolle-Wachtmeister 2: 163 (1817).
-TILLFÄLLE~020, äfv. ~200, i sht best. Kindblad (1867).
-VAGN~2. Den ene af de vilda sällarne blef fasttagen och i arresteringsvagnen förd till polisarresten. SD(L) 1898, nr 72, s. 4.
-ÅTGÄRD~02 l. ~20. Tj.-regl. 1889, s. 123.

 

Spalt A 2360 band 2, 1902

Webbansvarig