Publicerad 1901   Lämna synpunkter
ARKOS arkå4s, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. arkose, af fr. arkose, af fransmannen Al. Brongniart c. 1820 på förslag af belgiern Omalius d’Halloy införd benämning (jfr Dictionnaire des sciences naturelles 27: 498 (1823))]
geol. grå l. rödaktig sandsten som utom kvartskorn o. glimmerfjäll innehåller korn af fältspat. Berzelius i Årsber. t. VetA 1827, s. 347. Hisinger Ant. 4: 154 (1828). Man anser .., att arkosen blifvit bildad derigenom att .. förvittringsgrus .. (af gnejs o. granit) blifvit .. hopläkt och sammankittadt medelst ett qvartsigt eller kaolinartadt bindemedel. E. Erdmann i NF (1876). Qvarnstenen (vid Hör i Skåne) .. är en arkos, d. v. s. en på fältspat rik sandsten. Nathorst Sv:s geol. 180 (1894).
Ssg: ARKOS-ARTAD03~20. E. Erdmann i NF 1: 1070 (1876).

 

Spalt A 2261 band 2, 1901

Webbansvarig