| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANFÄSTA an3~fäs2ta, v. -ad; se för öfr. FÄSTA. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(numera knappast br.) vidfästa, fästa. (Bålen hos de s. k. sjöpennorna, ett slags koralldjur,) sluter sig (dvs. slutar) vid nedra ändan med en liten utvidgning. som inunder stundom befinnes skålig, hvaraf naturligen följer at Sjöpennorna därmed äro anfästade. Modeer i VetANH 7: 270 (1786). På (den) nedra anfästade ändan. Dens. Därs. 14: 18 (1793). Marklin (1818). Silfverprydnader att anfästa här och der på drägten. Rääf Ydre 4: 11 (1865).
Spalt A 1395 band 1, 1898