| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFVETA a3v~ve2ta (a`fveta Weste), v. -vet (Stiernhielm Öfv. (1668)), -visste (Rudbeck Atl. 3: 542 (1698); Brunius Gotl. k. 1: 65 (1864), -vetat, -veten (Biberg 3: 133 (c. 1823); P. A. Levin i Helsov. 1886, s. 355) (se för öfr. VETA). vbalsbst. -ANDE (föga br. RARP 7: 5 (1660); Leopold 4: 176 (c. 1820)).
1) (numera nästan bl. i sup. o., ngn gg, i inf.) veta, att (ngt) är till l. förehafves osv.; hafva kännedom om, känna till, hafva sig bekant, hafva reda på, veta om; företrädesvis i nekande l. frågande uttr. o. i bisatser. (Ryssarna) skole .. förnimme, hwad som .. Tartare och andre, af huilke the ähnnu inthet hafue afwettet, förmå. HSH 38: 102 (1591). Alt hwad hon .. gör, hon sielf hwart (dvs. hvarken) känner, ell’ af-weet. Stiernhielm Öfv. (1668). Brefven .. bevisa, at Hofvet .. afvetat .. en ContraRevolutionsplan. SP 1792, nr 208, s. 2. Dessa mordbragder hafva vi .. hvarken utfört, tillstyrkt eller ens afvetat. Fryxell Ber. 6: 405 (1833). Om du förut afvetat detta olycksaliga förhållande och icke yppat det förrän nu. Blanche Bilder 2: 8 (1864). En qvinna .., som afvetat, att .. isen blifvit uppsågad för truppens förgörande. C. O. Widmark i VLS 76 (1885). jfr: (†) Emedan de den tiden inga Composar afwiste (dvs. icke kände till kompassen). Rudbeck Atl. 3: 542 (1698). — särsk.
a) (numera knappast br.) med personobj.: veta, att (ngn) finnes till; känna till, hafva reda på (ngn; motsatt att vara personligen bekant med l. känna ngn). Så många .. (af dessa personer), jag dels känt, dels afvetat. Schröderheim Skr. 87 (c. 1795). Almqvist Am. Hilln. 1: 156 (1840).
b) (föga br.) hafva erfarenhet af l. hafva pröfvat på l. för sin egen del känna till (ngt); jfr 2. I författningen lät .. Sveriges störste konung inskränkningar sig behaga, som hans företrädare ej afvetat. Geijer I. 2: 110 (1832).
2) (föga br.) i uttr. icke vilja afveta ngt, icke vilja höra talas om ngt; icke (vilja) vara med om l. medgifva l. tillåta l. tåla l. godkänna l. erkänna ngt. Och villja de (dvs. adelsmännen) på .. (talarens) bänck intet afvetta mera än en Class, efter det är ett Riddarhus ock ett Stånd. 2 RARP I. 1: 20 (1719). Fördelar, dem diktningen vunnit, sedan dess första utveckling, ville man (inom denna vittra skola) ej afveta; man såg i det förflutna endast svagheten. Rydqvist i SAH 12: 487 (1827). H. Reuterdahl i SKN 1843, s. 270 b.
Anm. I sup. begagnas ngt hellre VETA AF, som i inf. (i båda bet.) o. ännu mer i pr. pl. o. i ipf. har afgjordt företräde framför afveta samt i pr. sg. alltid ersätter detta.
Spalt A 738 band 1, 1898