Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFVA, sbst.1, r.; best. -an.
Etymologi
[jfr sv. o. finländska dial. ava, avu, avo, åva med samma bet. Almqvist (1842), Djurklou Ner. folkspr. 9, Vendell Ordl. öfv. Finnbymålet 17; kanske en elliptisk bildning af AFVIG (l. AFVUG) efter mönstret af RÄTA, sbst.]
(i Finl. i talspr.) = AFVIGA, r. l. f.; vanl. i best. form. H. Bergroth i Tidskr. ped. fören. 1895, s. 124.

 

Spalt A 722 band 1, 1898

Webbansvarig