Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFSLAGNING a3v~sla2gniŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[efter t. abschlagung bildadt ss. vbalsbst. till AFSLÅ, med anslutning till p. pf. AFSLAGEN; jfr TVAGNING i förh. till TVAGEN af TVÅ o. d.]
1) (föga br.) motsv. AFSLÅ II 1 b β. Lundequist 414 (1855).
2) motsv. AFSLÅ II 1 d. — mera konkret. Att .. hafva afslagningen i taket, medför .. olägenheter. Nordin Boktr. 292 (1881).
3) tekn. motsv. AFSLÅ III. Rinman 2: 462 (1789). G. Svedelius i Jernk. ann. 1854, s. 61.
Ssg (till 2): AFSLAGNINGS-INRÄTTNING310~020. inrättning på medelst remmar drifna maskiner, gm hvilken remmen slås af remskifvan. Nordin Boktr. 292 (1881).

 

Spalt A 532 band 1, 1898

Webbansvarig