Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFKÄMMA, v. (med afs. på böjning se KÄMMA, v.).
Etymologi
[jfr d. afkæmme, t. abkämmen]
(†) = AFKAMMA I. Affkämba. Lex. Linc. (1640, under depecto). Afkjämmat .. hår. Lind (1749, under abkämmen). — jfr KÄMMA AF.

 

Spalt A 301 band 1, 1898

Webbansvarig