| Publicerad 1893 | Lämna synpunkter |
AFBETA a3v~be2ta (a`fbeta Weste), v.1 -ade (se för öfr. BETA v.1). vbalsbst. -ANDE, -NING.
a) beröfva (äng osv.) växande gröda. jfr: Ängarnes afbetande genom Boskapen sedan gräset blifvit inbärgadt, är en almän plägsed. Fischerström 2: 389 (1780).
b) förtära (växande gröda). Man kan ibland på vinterkälen afbeta en alltför yppigt växande råg. N. W. Lundeqvist enl. Kindblad (1867).
2) (om kreatur) gm betande
a) beröfva (äng osv.) växande gröda. Lex. Linc. (1640). Afbeta en äng. Lind (1749). Afbetade marker. Retzius Fl. oec. 580 (1806). Slåtterkarlar och vallhjon måste .. framrycka vidare, sedan ett ställe är afbetadt (jfr 1 a). Stiernstolpe Arndt 2: 186 (1807, 1814). — (enst., †) Desse Maskars sammanskockning gör, at de lätt röjas .. genom qvistarnes afbetning. T. Bergman i VetAH 30: 276 (1769).
b) förtära (växande gröda o. d.). Jag .. såg .. Cicuta aquatica till öfverflöd afbetad och uppäten. Linné Ungd. 2: 171 (1732). (Hästen hade) afbetat det höstgula gräset, som växte här och der på gården. Bremer Fam. H* 2: 192 (1831). — (mindre br.). Kreaturen synas försmå .. (hårkäx), emedlertid afbeta Hästar de spädare bladen. Fischerström 4: 336 (1792). Tång och dylika hafsväxter, hvilka .. (hvalrossen) afbetar från hafsbottnen. Nilsson Fauna 1: 324 (1847).
Spalt A 108 band 1, 1893