Publicerad 2021   Lämna synpunkter
YMNIG ym3nig2, förr äv. ÖMNIG, adj. -are ((†) superl. -st Schroderus Os. III. 2: 68 (1635), Widekindi KrijgH 428 (1671)). adv. -T.
Ordformer
(omnegt, n. sg. 1778. ymbnig 1640 (: ymbnigheet)1685. ymbnog (-gh) 1647c. 1670. ymnig (ÿ-, -gh) c. 1585 (: ymnighet) osv. ymningare, komp. 1766. ymnog (-gh) 15261894. ymnugt, adv. 1731. ÿmpni c. 1640. ympnig (-gh) c. 15801648. ympning- i avledn. 1642 (: Ympninghet). ympnog (-gh) 15261641. ömnig (-gh) 1612 (: ömnigheet)1885. ömnog (-gh) 1630 (: ömnoghet)1838)
Etymologi
[fsv. ymnogher, ymnig- (i avledn.); sannol. ombildning av ymnin, i sin tur (sannol. i synkoperade böjningsformer uppkommen) ombildning av yfrin, i sht i n. sg. yfrit, motsv. fd. yvret, n. sg., fvn. yfrinn, œrinn, avledn. av ÖVER; formen ymning återgår (om ej tillfälliga felskrivningar) på fsv. ymningo, ymninga, en annan ombildning av ymnin. — Jfr YMNA, YMNE, YMNELIGEN]
som (utan uppehåll l. ohämmat l. med ständiga nytillskott) flödar l. flödat över l. rikligt breder l. brett ut sig l. växer l. vuxit till o. därmed föreligger i (särskilt) stor omfattning l. mängd; överflödande; riklig; särsk. i det opers. konstruerade uttr. vara ymnigt med ngt, vara riklig tillgång på l. gott om ngt; äv. substantiverat, särsk. i n. sg. obest.; äv. (numera bl. ngn gg) allmännare mängdangivande, om ngt som inte (inbegriper ngt som) tänks flöda osv. (i komp. förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: ytterligare). Företaget har mycket ymniga kapitaltillgångar; jfr e. Hon fick ymnig lön för mödan. Det var ymnigt med regnvatten på gatorna. På thet han .. bewisa skulle hans nådhes ympnogha rikedoom. Ef. 2: 7 (NT 1526; Bib. 1541: offuerswinnerligha). Mäst hwad de fremmande berömde Skalder skrifwit, / Utaf sin förra smak, en ymnog del har mist. Brenner Dikt. 2: 103 (1696). Skolandes den som .. ey finnes tillstädes, och imedlertijd lagat sine chartor .. uti ordning, till dess ymnigare bref kunna inkomma, böta Een daler Silf:rmynt. CivInstr. 518 (1704). Fältspat, hwilken särdeles är ymnig omkring Kongelf, der berget Rödakon hufwudsakligast består deraf. Holmberg Bohusl. 2: 9 (1843). Själfve herr Gudmund Ulfsax, närmaste grannen, som plägade hojta snarare än tala och svärja mer än välsigna, när han fått ymnigt af öl och vin inom vesten. Rydberg Sing. 144 (1857). Det svarta ymniga håret var uppfäst i en flätad knut i nacken. Hansson Nott. 119 (1885). Jag lät förleda mig av det vackra namnet Fonda de las Rosas – Rosornas hotell – för att där intaga min frukost, som varken var god eller ymnig. Lagergren Minn. 3: 240 (1924). — särsk.
a) om (avkastning l. frukt av) växt(lighet); äv. i mer l. mindre bildl. anv. Icke ath iach begärar sådana skenker, vtan söker ther effter, ath vthi idh(e)r rekenscap, skall en ympnogh fruct finnas. Filipp. 4: 17 (NT 1526; Bib. 1541: offuerflödigh). Ther Skogarne .. skulle finnas mycket ymnoge, så må et måtteligit sågande efter beskaffenheten .. tillåtas. Bergv. 1: 496 (1696). Han (har) den förmån framför annan råg, at han .. ger ymnogt frö, och kostelig långhalm. Carleson Hush. 629 (1756). Sedan årsväxten frampå sommaren begynte lofva en ömnig skörd. Hallenberg Hist. 2: 783 (1790). (Ormbunken) betraktades förr som en skånsk växt men är i själva verket långt ymnigare i västligaste Jämtland än på Söderåsen och Hallandsås. TurÅ 1932, s. 322.
b) om (flöde l. utgjutande av) vätska l. nederbörd o. d. Lifsens kella flÿther medh ÿmpni flödhe. Visb. 1: 136 (c. 1640). Med en ömnig Ström af Blod utgiöt Ingiald sin med så många laster befläckade Siäl. Mörk Ad. 1: 209 (1743). Allting omkring mig var alldeles genomdränkt af den oerhördt ymniga critiska svetten. Hwasser VSkr. 1: 42 (1852). Hon brast själv ut i ymniga tårar. Spong Sjövinkel 197 (1949). Ett ymnigt snöoväder drog fram över stora delar av Norrland i går. GbgP 4/10 1994, s. 44.
c) om levande varelse.
α) om kollektiv, ungefär liktydigt med: talrik. Så äro och Vndersåterna, then Större och ympnigare hopen vthi itt Rijke. Paulinus Gothus Arch. 1 (1630). De förr så ymnige Blodiglarne. Fries BotUtfl. 1: 309 (1843).
β) (numera bl. tillf.) om individ, ungefär liktydigt med: frodig (se d. o. 4) l. blomstrande (se BLOMSTRA III 1 b α β, β) l. yppig (se d. o. 5 a). Den allra sötaste bagarflicka med kinder som limpor .. ymnig som sjelfva Flora eller Ceres. Hallström VilsnF 12 (1894).
d) om förhållande l. (utfall av) verksamhet o. d. Svordomar är numera i ymnigt bruk. Aff plåna mina synd effther thinne ymnogha och marghfålleligha barmhertugheet. OPetri 1: 107 (1526). Så ömnig förnöyelse. Leyoncrona Vitt. 186 (c. 1685). När (havs)saltet .. fådt någon nitrositet genom solenes wärkan och månens ymnoga inflytelse. Stridsberg Åkerbr. 7 (1727). Enskiltas bref (gav) ymniga anledningar till modersmålets flitigare bruk i skrift, hvarigenom det mångfaldigt böjdes och bildades. Broocman SvSpr. 90 (1810). Det rikliga kräftfisket hade sin motsvarighet i en lika ymnig konsumtion. De Geer Bergsl. 19 (1951). — särsk.
α) om (utfall av) näringsverksamhet. Thet ymnigha Laxefänget. Bureus Suml. 67 (c. 1600). At Commercien .. omöjeligen kan .. stabilieras, med mindre den warder underbygd och grundad uppå en ymnig och altid rörlig och lefwande inhemsk Seglation. HC11H 8: 138 (1682). Af et så fattigt rå-ämne (kan man) intet hoppas ymnogare tilwärkning. Hallman Blacksta 4 (1748). Dessa länder, som i vår tid utgöra den belgiska staten, voro under medeltiden en hembygd för den ymnigaste näringsflit. Svedelius Statsk. 4: 308 (1869).
β) om produkt av språklig l. intellektuell verksamhet, ungefär liktydigt med: (särdeles) utförlig l. omfattande; i vissa språkprov svårt att skilja från f. Och är thenne Troos Artickel bådhe wijdh och bredh och ymnigh. Rudbeckius Luther Cat. 147 (1667). Men huru ömniga de ock wara må i Ciceros Skrifter .. anse dock wi alltid så mycket skäligare för fel, då meningar äro längre än de kunna wara. Brunkman SvGr. 50 (1767). I den ymniga pythagoreiska och orfiska spekulationen om själarnas förvandling till stjärnor. Björck K12Stövl. 38 (1954). Bara för att han varit utomlands och ”sett saker” så behövde han väl inte prata om det! Och särskilt inte i såna ymniga ordalag. Jörgensdotter BergDöttrar 372 (2009).
e) i vissa uttr. angivande riklig förekomst o. d. av ngt, särsk. i ymnigt mått, ymnig tillgång (på ngt). Mentors Försichtighet hade et ymnigt förråd af alt sådant i Landet bracht. Ehrenadler Tel. 514 (1723). Den rikedom, af hwilken jag är ägare, skall i ymnogaste mått ersätta Din förlorade frihet. Ullman Frök. 33 (1780). Den ymniga tillgången på värderika handlingar från detta år medgifver läsaren en ganska noggrann öfversigt öfver samtlige svenska stridskrafters dåvarande styrka. Mankell Krigsm. 1: 142 (1865).
f) (numera bl. ngn gg) i överförd anv.: som har l. tillhandahåller l. avkastar ymnigt av ngt (gott) av det slag man gärna förväntar l. önskar sig därav; rik (se RIK, adj. 4); ymnigt givande; särsk. om bibliotek o. d.; förr äv. dels mer l. mindre liktydigt med: välsignelserik, dels ngn gg om sammankomst o. d.: välbesökt, dels med mer l. mindre framträdande bibet. av klander (se c); jfr d β. (Prästen skall) läsa .. bönena longsambligha och forstondeligha, at heela församblingen kan .. begiära aff itt ymnoght hierta thet som bönen lydher vppå. OPetri Hb. A 2 b (1529). Fridhsampt och Ympnigt Regemente. Paulinus Gothus Pest. a 2 a (1623). Jämte hwadmeer uti Flättiones ymnoge Bibliothec fins. Stiernhielm Herc. 148 (1658, 1668). At när Adelen såg .. (Karl XII:s) redebogenhet til deras bästa, skulle de med en ömnigare Sammankomst understödja wärcket. Nordberg C12 1: 423 (1740). (Kristus är) en ymnig brunn, som ewinnerliga upwäller all nåd och alla gåfwor. Borg Luther 2: 56 (1753). Att ett ymnigt Kalkbrott träffades i Norbergs Bärgslag. Nicander ÅmVetA 1799, s. 24. (När hösten kommer) måste man utbyta det friska, ömniga sommarlifvet emot den trånga stugan och den .. magra och ofta knappa vinterkosten. Palmblad Norige 92 (1846). — särsk.
α) med prep.-bestämning inledd av av l. o. med styrt led angivande det ngt har osv.; äv. i anv. som mer l. mindre motsvarar β. Sicilien är en godh och ymnig Öö aff .. Wijn och Korn. Schroderus Liv. 224 (1626). Emedan then g. Upsala psalmboken .. är intet ömnigh på många psalmer, utan behöffwer wäll någon godh tillökningh. KyrkohÅ 1906, s. 181 (1692). Knapt är något Rike mera ymnigt på sköna, gula Ockror, till målerier tjänliga, än England. Rinman JärnH 701 (1782). Syria heter en ö .. / rik på oxar och får och ymnig på drufvor och hvete. Lagerlöf HomOd. 187 (1908).
β) om land(område) l. jord(mån) o. d.: som ger riklig avkastning l. skörd l. rymmer rika tillgångar; rik (se RIK, adj. 3 g, 4 c β) l. fruktbar l. bördig; äv. i utvidgad anv., om tidsperiod (se slutet); jfr α. Hwar igenom detta goda och ymniga landet kunde .. af folck bebyggias. Gustaf II Adolf 203 (1617). Här omkringh (är) ömnogh jordh att bära sädh. Bolinus Dagb. 13 (1666). Stora boskaps-hjordar vallades uti ömnoge dalar. Agrell Maroco 1: 148 (1790, 1796). Tillåt mig .. likna hela det ymniga Aske härad vid ett slätt och väl dukadt matbord. Almqvist JK 53 (1835). — jfr SKÖRDE-YMNIG. — särsk. utvidgat, om tidsperiod, särsk. år: som ger god skörd. Vnder tiden när ymnig åhr haffua waritt. VgFmT I. 8–9: 125 (1605). En sådan behållning hade man ej sett ens under de ymniga fredsåren på 1660-talet. Annerstedt UUH II. 1: 436 (1908). Jfr: Oss åkern bådar ymnig tid. Ps. 1937, 475: 3 (med text fr. 1855).
γ) (†) med mer l. mindre ironisk l. klandrande innebörd: vidlyftig (se d. o. 2 (b)) l. vittgående; om person äv.: (klandervärt) frikostig (med ngt). At han hafwer warit så ymnigh til at vthspyy sine Förbannelser. Schroderus Os. 2: 188 (1635). Nu är mitt willkohr här icke förymnogt (sannol. fel för för ymnogt), effter understödh till uppehället genom gode Gynnares bortewarande är förminskat. VDAkt. 1689, nr 1141. Ymnog uti sitt tal, doch så at han mera utforskade andras tanckar, än uppenbarade sina egna. Mörk Ad. 1: 70 (1743).
g) ss. adv.; särsk. bestämmande verb som anger talande l. skrivande; jfr YMNELIGEN. Linc. Cc 4 a (1640). Jag kan icke så ymnigt exprimera detta som Ers högGrefl. Excell. lärer bättre min mening förstå. Schück VittA 1: 225 (i handl. fr. 1670). Serdeles där landzhöfdingesäten vid stora stråkvägar sig befinna, såsom i synnerhet lärer ymnogt hända uti Christianstads läns höfdingedöme. 2RA 1: 38 (1719). Adagio, långsamt, Grave, allvarsamt och Largo, ömnigt, äro Stycken der Tonkonstnären måste mera arbeta för hjertat än inbildningskraften. Mecklin BegTonk. 20 (1802). Att de korta stroferna göra övergången från en bild till en annan mer abrupt än den behöver bli i Thomsons ymnigt flytande verser. Castrén Creutz 118 (1917). — särsk.
α) i fråga om gåva l. tilldelning o. d. (Gud) gifwe ymnogt Barn, som eder äre lijke / I Dygd och ährligheet. CupVen. A 3 b (1669). (Våren) skulle ymnigt oss begåfva med lifvets hela rikedom. Söderberg Dikt. 42 (1901).
β) motsv. b, särsk. bestämmande verben rinna l. falla l. verb som anger utsöndring av kroppsvätska l. nederbörd o. d.; äv. i mer l. mindre hyperbolisk anv. Tårarna rinner ymnigt på hennes kinder. Det hade regnat ymnigt hela den veckan. Spriten flödade ymnigt på festen. Daggen, som .. faller ympnigt nidh. Muræus Arndt 4: 37 (1648). Likaså trycker Vintramparen den mogna drufvan, som ymnigt utgjuter den rödfärgade saften. Kellgren (SVS) 5: 433 (1790). I fallet slog han upp ett stort sår i huvudet och blödde ymnigt. DN 31/1 1946, s. 13. Han var ordentligt röd i ansiktet och svettades ymnigt. Ingemarsson SmåCitr. 224 (2004).
γ) motsv. e, bestämmande sådana verb som förekomma. De ymnigt förekommande kemiska tillsatserna. Att här i Swerje .. är ymnogt skog och ström som thet kan befodra. Swedenborg RebNat. 1: 266 (1717). De inkonseqvenser i skrifsätt, hvilka ganska ymnigt förefinnas äfven i de bäste codices. 3SAH 4: 243 (1889). Att flyghavren var ett så besvärligt ogräs och förekom så ymnigt i kornåkrarna, att det var svårt att sortera ut det. Kulturen 1985, s. 89.
Avledn.: YMNIGHET, r. l. f. [fsv. ymnoghet, ymnighet] förhållandet l. egenskapen att vara ymnig; riklig förekomst l. överflöd; särsk. i förb. med gen.-attribut som anger det som förekommer ymnigt (jfr b). Föractar tu hans godheetz ympnogheet, tolsamheet, och långmodugheet. Rom. 2: 4 (NT 1526). Adjectiva samt Verba som märka någon ymnogheet eller armod .. taga till sig genitivum eller Ablativum. Tiällman GrLat. B 5 b (1679). Ett lands härlighet af metallers ymnighet til Guds ähro visad. Olsson Herdam. 3: 258 (i handl. fr. 1739). Riset (vid engelska bröllop är symbol för) ymnighet och öfverflöd. Idun 1888, s. 197. särsk.
a) i uttr. i (äv. med, förr äv. till l. ngn gg av) (sådan l. sådan) ymnighet, (så l. så) ymnigt. Gudz hws, ther man .. medh mycken ymnogheet besöker Herrans bord. Phrygius HimLif. 164 (1615). Ochra, hwilken rundt omkring .. til stor ymnoghet finnes. UHiärne 2Anl. 19 (1702). Torrsteen (finns) allenast i de gamblaste och diupaste grufwor, och det af mindre ymnoghet. Polhem Bet. 1: 4 (1721). Hela Tyskland frambringar säd i ymnighet. Stenhammar o. Palmblad 2: 79 (1826). Allt här sköt upp ur den feta myllan i en överväldigande ymnighet. Krusenstjerna Fatt. 4: 17 (1938).
b) i förb. med bestämning inledd av prep. av (äv. ) o. med styrt led angivande det som förekommer ymnigt; förr äv. med motsv. substantivisk bestämning utan prep.; i vissa språkprov närmande sig c. (Sönerna) fingo .. stoor ymnogheet på Wijn, och bleffuo ganska Rijka. Balck Es. 210 (1603). Och räkna wij dhet för ett samwetswärk till att spijsa sina disciplar med en ömnighet af tooma gloser och ineptier (dvs. dumheter), som ingen realité är under. Annerstedt UUH Bih. 2: 306 (i handl. fr. 1687). Enär man eftertänker hwad ömnighet af laxar fångas. Broman Glys. 3: 610 (c. 1740). Wid Husula .. bijwistades en oförmodel:n drabbning med stor ymnoghet hussarer och cochaquer. HH XVIII. 3: 27 (1742). (Palestina) tillböd .. en ömnighet af färgväxter. Palmblad Palæst. 163 (1823).
c) (utom i ssgn ymnighets-horn numera bl. tillf.) mer l. mindre konkret, koll., om ngt ymnigt förekommande; förr äv. i individuell anv.; äv. i anv. som motsvarar d; jfr b. The skola fulle warda aff tijns hwsz ymnogheet. Psalt. 36: 9 (öv. 1536; Bib. 1541: rijka håffuor). Wid Skenninge Stad, där fetaste landet war på säd och annan ymnoghet. Tegel E14 264 (1612). (Mössen) skria och bitas om maten, tå the ej hafwa någon ymnighet at tilgå. Orrelius Diurr. 24: 8 (1750). Om han här lider brist på lifvets glädje, så måste just derföre en annan sällhets ymnigheter vara honom förvarade. Lehnberg Pred. 2: 323 (1815). Våren bär all sommarens ymnighet framför sig, ändå gör den en trist. Stiernstedt Bank. 288 (1947).
d) (numera bl. ngn gg) till f: förhållandet l. egenskapen att ha l. tillhandahålla l. avkasta ymnigt av ngt (gott l. önskvärt); särsk. dels ungefär liktydigt med: rikedom l. välmåga o. d., dels till f β: fruktbarhet l. bördighet o. d.; jfr c. Tu haffuer giordt mitt hoffuud feet, / Medh godha olio tina, / Som är tins Andes ympnogheet, / Then tu migh låter skina. Ps. 1562, s. C 1 b; möjl. till huvudmom. (Han har) lefft thetta konungerike efter sigh uti fridh och rolighet och stor ympnoghet. RA I. 3: 773 (1596). Finland (är) bådhe vthi frucht och grödha .. såsom een Drottning, och vthi ymnogheet, alle andre Sweriges Landskap aldeles öffuergår. Tempeus Messenius 6 (1612). At ädlare konster och idkesammare arbeten framvisa större välsignelse och ymnoghet. Wasenius NorrlBoskSk. 21 (1751). Wåre akademiske Wältalare efterrapa alla Lehnberg, och söka att winna hans ymnighet. Polyfem III: 42: 2 (1811).
Ssg (åtm. delvis till ymnighet c): ymnighets-horn. [efter lat. cornu copiae] om i klassisk mytologi beskrivet horn (från get) varur frukt o. blomster o. d. ymnigt flödar; äv. dels om (ss. dekoration utförd) avbildning av sådant (vridet) horn ss. sinnebilden för ymnighet av det materiellt goda, dels bildl. (se slutet), dels om salladssläktet Fedia Gaertn. De utur Ymnighets-Hornen i Banco-Sigillet fram för den krokota raden upskiutande blomster och frukter, hwilka på de falska Sedlarne mera likna kulor eller knappar. PH 5: 3632 (1754). Ymnighetshorn, korslagda facklor .. etc., uppträda som konventionella prydnader. Adler Meyer 140 (1892). Då geten en gång brutit av sitt ena horn förvandlade Zeus detta till ett ymnighetshorn. Bolin VFöda 165 (1933). Fedia, Ymnighetshorn .. 10 arter varav de flesta i Central och Ostasien. Oftast perenna örter med enkelt eller dubbelt parflikade eller delade blad. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 162 (1946). särsk. i bildl. anv., om till synes outtömligt förråd av l. upphov till ngt gott l. önskvärt. Hur glad är din makes uppklarnade panna, / Som sällhetens ymnoghets-horn har bekrönt! Braun Dikt. 1: 86 (1844). Hos Eder i Danmark är ju Drachmann ett livslevande poetiskt ymnighetshorn – 2 till 3 nya böcker om året! SnoilskyVänn. 1: 314 (1884). Att Das Jahrhundert der Reformation är ett sannskyldigt ymnighetshorn av kyrkohistorisk kunskap och reflexion. KyrkohÅ 1961, s. 272.

 

Spalt Y 16 band 38, 2021

Webbansvarig