Publicerad 2021   Lämna synpunkter
XENON ksenå4n, äv. kse4non, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. xenon, fr. xénon; av eng. xenon, av gr. ξένον, n. sg. av adj. ξένος, främmande, till ξένος, gäst, främling (se XENO-); ordet tidigast använt 1898 av de engelska kemisterna W. Ramsay o. M. Travers]
kem. om till ädelgasernas grupp hörande färg- o. luktlöst grundämne med den kemiska beteckningen Xe (förr äv. X) som förekommer sällsynt i atmosfären o. erhålls ss. biprodukt vid utvinning av syre ur luft (o. i sht används i lampor); i icke fackmässigt spr. ibland övergående i bet.: xenonlampa. DN(A) 1898, nr 10344 B, s. 1. Flytande luft utgör utgångsmaterialet för framställning af de sällsynta gaserna i luften, neon, argon, krypton och xenon. 2NF 8: 677 (1907). Drivmedel (i rymdfarkosten) är ädelgasen xenon. NerAlleh. 8/10 1999, s. 6. Dåligt ljus, både hel- och halv, upplevs på bilar utan xenon. TeknikV 2017, nr 10, s. 62. Genom gaskromatografi och absorption på aktivt kol kan man samla upp gasen xenon ur luften. UNT 28/9 2017, s. A18.
Ssgr (i fackspr.): XENON-LAMPA. om typ av urladdningslampa där elektrisk urladdning sker i xenon; särsk. om sådan lampa i strålkastare. TT 1951, s. 1031. Finns det inga normer alls för (störande) bilstrålkastare? Värst är de så kallade Xenon-lamporna. GbgP 5/12 2000, s. 2. —
-STRÅLKASTARE. om strålkastare (i sht på fordon) med xenonlampa. SvD 16/9 1997, s. 3.

 

Spalt X 5 band 38, 2021

Webbansvarig