| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VIKT vik4t, r. l. m. l. f. (G1R 1: 152 (1523) osv.) ((†) n. SalOrdspr. 20: 23 (öv. 1536), Dijkman Obs. C 2 b (1686)); best. -en; pl. -er (OPetri 1: 19 (1526) osv.) ((†) = SalOrdspr. 20: 23 (öv. 1536), 5Mos. 25: 13 (Bib. 1541); -ar Stiernman Com. 3: 313 (1665)).
1) om (mått på) den kraft (se d. o. 2) som fordras för att lyfta l. bära en kropp o. som kan mätas med våg (i Sv. numera angiven enl. metersystemet (se METER-SYSTEM, sbst.1)); i allmänspråket ofta liktydigt med: tyngd; äv. liktydigt med: massa (se MASSA, sbst.2 2). Hög, låg vikt. Frukt och grönsaker säljs ofta efter vikt. Bollen har en vikt av 450 gram. HH XI. 1: 35 (1530). War wichtenn på bellthith 31 lodh. TbLödöse 228 (1590). Widhare kom honom (dvs. Arkimedes) ihugh, at alle Kroppar som äre af lijka begrep och Storlek, och taga lijka rymd i Watumålet; icke äre af lijka wigt och tyngd. Stiernhielm Arch. A 4 b (1644). Man .. (har) lätt före at sättia priset .. (på metall) i dalertalet efter wichten och ey efter namnet. Polhem Bet. 1: 18 (1721). Det sades att en större kraft erfordrades för att rubba en större massa eller m. a. o. en tyngre kropp, ty vigten är blott en värdemätare på massan. Balck Idr. Suppl. 272 (1888). De krav, man sätter på ett gott flugspö, äro: .. (bl. a.) att det på grund av sin vikt och konstruktion ej tröttar fiskaren för mycket. Hammarström Sportfiske 61 (1925). Gram och kilogram (har) allmänt brukats som enheter för både vikt och tyngd. Att detta är oriktigt kan inses därav att en kropps vikt eller massa .. är en oföränderlig storhet, medan tyngden .. växlar med det geografiska läget. SvD(A) 5/9 1945, s. 5. — jfr ATOM-, BAK-, BANKO-, DÖD-, EGEN-, FIN-, FRI-, FÄRSK-, GOD-, HEL-, HJÄRN-, KALL-, LITER-, MINIMI-, MYNT-, NETTO-, NORMAL-, PAKET-, PASSER-, RYMD-, RÅ-, RÄLS-, SAM-, SKROT-, SKÖRDE-, SLAKT-, SNÖ-, STYCKE-, TARA-, UNDER-VIKT m. fl. — särsk.
a) (numera mindre br.) i sådana uttr. som hålla så l. så mycket i vikt, väga så l. så mycket, hålla vikten l. sin (fulla) vikt (jfr c), ha rätt l. erforderlig vikt; jfr HÅLLA, v.1 8 c. G1R 1: 152 (1523). At iernet som hiit kommer paa wåghen ecke holler sin wiickt wtan iw fattas ij eller iij lifzpund på hwart faath. G1R 3: 319 (1526). Ett öre hafwer hållit i wigt 1. Lod. Stiernhielm WgL Ordel. 111 (1663). Tre mark höll .. (armringen) i vigt, och arbetad var han af rent guld. Tegnér (TegnS) 4: 23 (1823). (Sv.) Hålla vikten, (eng.) come up to (be full) weight. WoH (1904).
b) i förb. med specificerande bestämning i uttr. som anger beräkningsgrund för vikten; särsk. i sådana uttr. som absolut (se ABSOLUT, adj. 7 c) l. död (se DÖD, adj. 4 b, 13 e) l. egentlig (se EGENTLIG 3 a) l. god (se GOD 7) l. levande (se LEVANDE, p. adj. 2 a γ) l. lös (se LÖS 4) l. specifik (se SPECIFIK, adj. 1 e δ) vikt.
c) i fråga om persons (l. djurs) vikt; särsk. i uttr. hålla vikten l. sin vikt (jfr a), bibehålla vikten; äv. i sådana uttr. som gå upp l. ned i vikt, öka resp. minska i vikt. (K. XV hade) icke förlorat mera än ett halft skålpund i vikt sedan han stängt in sig. De Geer Minn. 2: 136 (1892). Den viktigaste hållpunkten för att bedöma livsdugligheten hos ett välskapat barn är dess vikt vid födelsen. Neander Tuberk. 124 (1928). Min far gick ned i vikt. Wassing Dödgr. 188 (1958). De flesta som slutar röka går upp i vikt några kilo under de första månaderna. VLäkarb. 64 (1982). För att patienten ska kunna hålla sin vikt ska denne regelbundet erbjudas näringsdryck och matdagbok ska föras, även under natten. SmålP 18/7 2014, s. 6. — jfr KROPPS-, LÄTT-, MEDEL-, TRIVSEL-, UNDER-VIKT. — särsk. ss. senare led i ssgr, om viktklass i boxning l. tyngdlyftning o. d. jfr FJÄDER-, LÄTT-, MELLAN-, PAPPERS-, TUNG-VIKT.
2) (system för) mätande av vikt; vägningsmått; särsk. med attributiv bestämning l. ss. senare led i ssgr; äv.: viktenhet (se d. o. 1); särsk. i uttr. lätt l. svår vikt (se LÄTT, adj.2 1 a β, SVÅR 1 c α). Att man öfver hele rikit brukade Örebro vict. RA I. 1: 436 (1545). Orssa församlingh bleff förmant at bruka nyia vichten. Hall KultInt. 19 (i handl. fr. 1631). Allenast måste kopparen lefreras här efter Amsterdamisch vickt. RP 4: 159 (1634). Hr B. yttrade .. sin förhoppning att, sedan allt flera stater nu antagit gramen såsom vigtsenhet, motståndet inom vårt land i detta hänseende skulle minskas och enstämmighet i vigt enligt det franska systemet omsider vinnas. FörhLäkS 1867, s. 100. Af vikterna begagnas milligrammet (mg), grammet (g), hektogrammet (hg) samt kilogrammet (kg). EkonS 1: 243 (1893). — jfr APOTEKAR-, BERGS-, BESMANS-, CENTNER-, CIVIL-, DECIGRAM-, DIAMANT-, HAND-, HANDELS-, HUVUD-, HÖKARE-, JUVEL-, JÄRN-, KRAM-, LOD-, MEDICINAL-, NORMAL-, PROBER-, PROPORTIONAL-, PÄRL-, SJÖSTADS-, STOCKHOLMS-, TACKJÄRNS-, TEMPEL-VIKT m. fl. — särsk. (numera mindre br.) i sådana uttr. som mål, mått och vikt (jfr MÅTT, sbst.4 1 a slutet), dels för att beteckna (mätande av) vikt i motsättning till (mätande av) längd l. volym, dels övergående i konkret(are) anv.; särsk.: måttverktyg (jfr 3). Ath en lige aln, mått och vicht öfver alt brukas och hafves skall. RA I. 1: 278 (1540). (Erfara) att medh wicht och måål man emellom stor orichtigheet finnes. Gustaf II Adolf 283 (1626). Finnes .. (köpmannen) för niugg, till Span, Aln eller Wicht, / Skall Pijgan sielfwer få, på skalcken läggia plicht. CupVen. A 5 b (1669). Så warder ock Crimen falsi begångit medelst handawärckan .. då den, som är satt, at märcka mått, mål och wicht, dem förfalska. Abrahamsson 522 (1726). Förnyad Förordning, angående Mål, Mått och Wigt. PH 2: 1527 (1739).
3) konkret, om redskap för vägning (jfr 2 slutet), särsk. dels förr: våg, dels: viktlod (jfr 2 slutet); särsk. i uttr. falsk(a) vikt(er), om missvisande våg l. om viktlod som väger för mycket l. för litet (se FALSK, adj. II f); äv. allmännare, om ngt som har en viss (för ändamålet avsedd) vikt (se a). När man brukar falska vikter, falsk måått, och falska warur säl fför godha. OPetri 1: 19 (1526). Tu skalt icke haffua tweggehanda wight j tinom säck, större och mindre. 5Mos. 25: 13 (Bib. 1541). (Kyrkan skall) hafwa sin egen wicht wäl rättadt, ther medh panten at in- och uthwäga. KOF II. 2: 319 (c. 1655). Wigt med Koppar Skålar och Metals wigter. BoupptVäxjö 1779. I riddargrafvarna vi blicka neder / Och väga sorg och ära på en vigt. CGStrandberg 86 (1874). För uppvägning af socker vare tillverkare skyldig att anskaffa och underhålla våg äfvensom nödiga vikter. SFS 1907, nr 87, s. 9. — jfr ANK-, CENTIGRAM-, FAT-, HAND-, INSATS-, KILO-, LEJON-, LIKARE-, MALM-, MEDICINAL-, MÄSSINGS-, NORMAL-, SATS-, SKEPPUNDS-, SNÄLL-, STAPELSTADS-, STOCKHOLMS-VIKT m. fl. — särsk.
a) om förhållandevis tungt föremål (med ändamålsenlig form) avsett l. använt för att tynga ner l. utöva motstånd l. dragning på ngt l. hålla ngt på plats o. d.; särsk. om sådant föremål avsett för l. använt vid muskelträning; jfr TYNGD 2. (Kungen) lät .. grufweligen pijna .. (några kristna), hängiandes widh theras Fötter een swår Wicht. Schroderus Os. 1: 815 (1635). Nära (kvarn)skrufvens botten sitter en liten lucka, som genom ett snöre står i förbindelse med en liten vigt (såsom en sten eller dylikt). ArbB 16 (1887). Under träning .. kan man äfven, om man så önskar, öfva med tunga vikter. IdrB 5: 92 (1907). Kuttrarna drifvas med en gemensam rem, som hålles i jämn spänning genom spännrulle och vikt. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 68. Vikter och viktbälte är andra nödvändiga ting, även om det idag finns dykvästar med integrerade viktsystem. Staffansson Halls o. Krestovnikoff Dykn. 43 (2007). — jfr ATLET-, BALANS-, BLY-, FALL-, GEN-, GULD-, HAND-, HANDIKAPP-, REGULATOR-, SPÄNN-, STEN-, TILLÄGGS-VIKT m. fl. — särsk. (förr): lod i urverk; jfr LOD, sbst.4 9, UR-LOD. Klockställaren .. (skall) giöra sigh een påssa att hafwa sand uthi till wicht på seijaren. BtÅboH I. 11–12: 9 (1654). Ett urwärk snart af gången stannar, När thed eij haar sin tyngd ock wickt. Columbus (SVS) 1: 37 (1674). Wid et Ur är i synnerhet at i ackt taga: Wigten, Motwigten, Kiedian eller Snöret (osv.). Kiellberg KonstnHandtv. Urm. 3 (1753).
b) (†) om viss uppvägd l. uppmätt kvantitet l. mängd av ngt. ArkliR 1565, avd. 23. Öfver sommaren .. har utur denna grufvan blifvit uppbragte 88 vigter malm, som ligga på grufvetorget. NoraskogArk. 4: 287 (1749). En Vigt malm, eller tackjärn, är två skeppund. Rinman 2: 1141 (1789). Vid jemförelse mellan olika sprängämnen vid samma fält synes det som om en vigt nitroglycerin skulle motsvara 2 vigter krut. JernkA 1878, s. 422. År 1783 uppgick hela malmuppfordringen till 11.363 vigter, hvardera à 2 skeppund bergsvigt. Johansson Noraskog 3: 390 (1887).
c) (†) i sg. best., om stjärnbilden Vågen; äv. om det efter denna stjärnbild uppkallade tecknet i djurkretsen. Te 12 Signa Zodiaci hafua Astronomj kallett wäduren, .. victen .. och fisken. Luth Astr. 43 (1584). Itt Barn som är födt vnder Wecten, thet blifwer een sanferdigh Menniskia. Bondepract. D 6 b (1662).
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk.: betydelse l. värde l. tyngd (se d. o. 4 h); särsk. i uttr. (vara) av sådan l. sådan vikt. Om någor för ålders skul eller annat, thet skäl och wicht medh sigh hafwer (osv.). KOF II. 2: 69 (c. 1655). Ty skole allenast saaker af särdeles wicht och wärde blifwa företagne till Rättegång och domb in pleno. CivInstr. 169 (1687). Gören .. (barnen) tidigt upmärksame på wigten af ett lyckligt ägtenskap. Wifstrand AndlTal. 48 (cit. fr. 1797). Lösning i watten, är i chemien ett hjelpmedel, som .. är af högsta wigt. Hartman Naturk. 44 (1836). (Han) lyckas .. ej, om han ej får en duglig companion, som kan gifva saken vigt. Berzelius Brev 11: 198 (1838). Den svenska .. (kyrkoordningen lägger) större vikt vid det personliga framförandet av de reformatoriska sanningarna. KyrkohÅ 1928, s. 219. Lisa lärde mig tre saker av stor vikt: att förstå andra, att tålmodigt uthärda och att stå i en butik. Fredriksson Anna 205 (1994). — jfr GEN-, HUVUD-, JÄM-, LIK-, MOT-, SAK-VIKT. — särsk.
a) (†) i vissa uttr.
α) hålla vikten emot ngn, klara sig l. hålla stånd mot ngn. Tydskland skulle wäl hålla emoot Franckrijke wichten. Brask Pufendorf Hist. 252 (1680). Isogæus Segersk. 1320 (c. 1700).
β) hålla varandra vikten l. lika vikt, väga lika tungt, uppväga varandra. Ther äro twenne saker, hwilka hwarandra lika wickt hafwa hullit. Weise 415 (1697). Det ser .. ut, som vore det enda Verlden dermed vunnit, at Människans Dårskaper hållit hvarannan vigten. Thorild (SVS) 4: 16 (1794).
b) (†) betoning l. accent. Swedberg Gr. 9 (1722). Kunskapen om ordens rätta vigt i uttalet. Botin SvSpr. 11 (1777). Man kan ej uttala ett tvåstafvigt ord, der båda stafvelserna få lika vigt. Mankell Lb. 27 (1835). Wulff Värsb. 6 (1896). — jfr HUVUD-, LJUD-, MENINGS-, ORD-, STAVELSE-VIKT.
(1 c) -BAND. († utom i ssgn kreaturs-viktband) kreatursviktband. Det af kaptenen vid Göta trängbataljon .. uppfunna vigtbandet för kreaturs uppmätning och värdebestämning. VL 19/9 1894, s. 3. —
-BEGRÄNSNING. begränsning av (i visst sammanhang tillåten) vikt. Wigten af ett bref må ej öfwerstiga 250 gram. Samma wigtbegränsning gäller för waruprof. SFS 1873, nr 72, s. 2. —
(1, 3 a) -BELASTA, -ning. belasta (ngt) med vikt(er); särsk. dels i pass., dels ss. vbalsbst. -ning. Frykholm Ångm. 129 (1881). Den erforderliga spänningen å sågbladet erhålles genom en häfstång med viktbelastning. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 6. —
-BERÄKNING. (vikt- 1860 osv. vikts- 1955) Att från och med år 1863, då den nya wigtberäkningen bör .. allmänneligen anwändas (osv.). SFS 1860, nr 28, s. 1. —
-BESTÄMNING. (vikt- 1876 osv. vikts- 1894–1938) jfr bestämning 6. Wid mycket noggranna wigtbestämningar .. måste .. luftens wigt tagas i beräkning. Berlin Lrb. 202 (1876). —
-BETECKNING. (vikt- 1857 osv. vikts- 1899) jfr beteckning 1 b. Vigt-beteckningen mark. Rydqvist SSL 2: 330 (1857). —
-BETING. (†) beting (se beting, sbst.2 1 b) som baseras på vikt hos brutet berg o. d. Vigtbeting, faststäldt efter det brutna bergets vigt. Wetterdal Grufbr. 358 (1878). JernkA 1894, s. 349. —
-DEL, se C. —
-ENHET~02 l. ~20. (vikt- 1850 (: vigtenhetsnamn) osv. vikts- 1841 osv.)
1) enhet (se d. o. II 2) för mätning l. angivande av vikt. ASScF 1: 733 (1841). Franska vigtsenheten (är) bestämd i full öfverensstämmelse med metersystemet. Fock 1Fys. 29 (1853).
2) enhet (se d. o. II 5) med viss vikt. Holmberg Artill. 2: 23 (1882). Vid handel med fisk .. skall priset, där ej livsmedelskommissionen annat medgiver, angivas per viktenhet. SFS 1942, s. 2094. —
-FÖRDELNING. (vikt- 1906 osv. vikts- 1946 osv.) jfr fördelning 3. Fartygets viktfördelning. 2UB 9: 579 (1906). —
-FÖRHÅLLANDE. (vikt- 1884 osv. vikts- 1859 osv.) jfr förhållande 5 d. TTekn. 1859, 1: 198. Då två grundämnen bildar en kemisk förening gör de det alltid i vissa exakt bestämda viktsförhållanden. BokNat. Mater. 73 (1953). —
(1 (c)) -FÖRLUST. (vikt- 1811 osv. vikts- 1840 osv.) jfr förlust, sbst.1 2. VetAH 1811, s. 137. Wigtförlust på waror, uppkommen genom afnötning, afdamning eller intorkning .. ersättes icke. SFS 1862, nr 21, s. 24. Salmonellabakterier kan orsaka tarminfektioner, diarré, magsmärtor och viktförlust. HbgD 31/10 2000, s. 24. —
(1 (c)) -FÖRÄNDRING. (vikt- 1813 osv. vikts- 1819 osv.) jfr förändring 2. VetAH 1813, s. 50. Kraftiga viktförändringar påskyndar åldrandet. Ingemark Probert LexSkönhHälsa 240 (1988). —
-GODS. (vikt- 1604–1699. vikte- 1637–1679) (†) (i hamn l. stapelstad inkommande l. utgående) gods som köps l. säljs (o. förtullas) efter vikt. Stiernman Com. 1: 487 (1604). Salt Fisk, Kiött, Flesk, Smör, Talg, etc. eller annat Wicht-Gods. SthmStadsord. 2: 137 (1699). —
-HJÄLP. särsk. ridk. hjälp (se d. o. 3) varmed ryttaren inverkar på hästen gm att förskjuta sin tyngdpunkt; i sht i pl. Wrangel HbHästv. 348 (1885). Ju bättre en häst är riden och ju riktigare en ryttare inverkar, desto mer tagas skänkel- och vikthjälper i anspråk i förhållande till tygelhjälperna. RidI 1914, s. 39. —
(3 a) -JONGLÖR. (numera bl. tillf.) jfr jonglör 3. I dag uppträdande af .. Vigtjonglören. DN 16/2 1895, s. 5 A. —
(3) -JUSTERARE. särsk. (förr) ämbetsman med uppgift att justera mått o. vikter; jfr justerare 1 a. Lind 1: 835 (1749). —
(3 a) -KASTNING. [jfr eng. weight-putting, weight throwing] kastning (se d. o. 1 c) av för ändamålet utformad vikt (ss. idrottsgren). NordIdrL 1902, s. 132. Viktkastning förekom i OS 1904 och 1920. NE (1995). —
-KLASS. (vikt- 1921 osv. vikts- 1962 (: viktsklassriktiga) osv.) särsk. till 1 c, i fråga om idrott (i sht kraftsport): klass (se d. o. 5 a ζ) baserad på idrottsutövarnas vikt. 2NF 32: 413 (1921). Vid årets lag-SM i Vetlanda hade viktklasserna (i dragkamp) ändrats något. Idrottsboken 1979, s. 146. —
(1 (c)) -KURVA. (vikt- 1931 osv. vikts- 1933) jfr kurva 1 a. LAHT 1931, s. 1173. Viktskurvan hos ett barn, som först erhållit ur vitaminsynpunkt otillräcklig kost, men därefter fått mjölk. Bolin VFöda 121 (1933). —
-LOD. (förr) om (metall)föremål av bestämd vikt som användes vid vägning för att fastställa vikten hos den kropp vars vikt mättes; jfr lod, sbst.4 3, o. -lödja. BoupptVäxjö 1788. Justering och omjustering af wigtlod werkställas .. af justerarne i länen. SFS 1874, nr 72, s. 4. —
(3 a) -LYFTNING. träningsform bestående i lyft av vikter; jfr tyngd-lyftning. TIdr. 1886, s. 104. Viktlyftningen är en god gymnastik för utveckling av bröstet, skuldrorna och ryggmusklerna. Holmberg Boxas 31 (1921). —
-LÖDJA. (†) viktlod; jfr lödja, sbst.3 BoupptVäxjö 1832. Satsen omfattar 9 viktlödjor av koppar eller mässing. Dædalus 1951, s. 26. —
-LÖS. (vikt- 1714 osv. vikts- 1965)
1) till 1: som är l. upplevs vara utan vikt; jfr tyngd-lös. Westin Hållf. 11 (1888). Under flera minuter var .. (apan) viktlös vid rymdfärden. DN(B) 2/2 1961, s. 1.
2) (†) till 4: som är utan betydelse l. värde. VDAkt. 1714, nr 244. Medlemmar af Christi kyrka .. mycket swaga och ringa, men dock werkliga och icke alldeles wigtlösa medlemmar. SvKyrkT 1856, s. 2.
Avledn. (till -lös 1): viktlöshet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet l. upplevelsen att vara viktlös. DN(B) 1/12 1958, s. 24. —
(3) -MAKARE. (†) person som yrkesmässigt tillverkar viktlod; anträffat bl. i ordböcker. Lind 1: 835 (1749). Dalin (1855). —
-MARK. (vikt- 1857 osv. vikts- 1935) viktenhet för mynt i ä. viktsystem, mark (se mark, sbst.3 1 a). Rydqvist SSL 2: 59 (1857). Den nordiska viktsmarken delades i 8 öre och varje öre i 3 örtugar. Kulturen 1935, s. 232. —
(1 (c)) -MINSKNING. (vikt- 1850 osv. vikts- 1894–1945) 2VittAH 19: 272 (1850). Omedelbart efter dietförändringen upphörde viktminskningen. Bolin VFöda 121 (1933). —
-MÄNGD. (vikt- 1885 osv. vikts- 1882 osv.) jfr mängd, sbst.2 1. Holmberg Artill. 2: 78 (1882). Intyget skall förses med påteckning om den transporterade viktmängden. SFS 1924, s. 456. —
-NOTA. (numera bl. tillf.) jfr nota, sbst. 3. Jungberg (1873). Viktnota, (dvs.) specificerad viktuppgift, som åtföljer varuleverans. SvAffärslex. (1948). —
-PORTO. porto beräknat efter vikt. PostHb. 30 (1858). För skrymmande paket skall .. viktportot ökas med 50 procent. SFS 1948, s. 196. —
-PROCENT. (vikt- 1828 osv. vikts- 1891 osv.) jfr procent b. Berzelius Kemi 5: 1036 (1828). Under förra året transporterades 95 viktprocent av Sveriges export med fartyg och färja. SvSjöfT 1985, nr 50, s. 3. —
-SATS.
1) till 1: fastställd viktmängd (som ligger till grund för viss avgift o. d.); jfr sats 7. 2VittAH 19: 200 (1850). Lägsta viktsatsen för bref höjes från 15 till 20 gram. SFS 1907, nr 72, s. 4.
2) till 3: sats (se d. o. 4) l. uppsättning av vikter. Fock 1Fys. 56 (1853). (I museets samlingar) rörande handel bör omtalas .. en viktsats av järn från 1850. Kulturen 1948, s. 183. —
-SIFFRA. (vikt- 1844 osv. vikts- 1931) siffra som anger vikt (hos ngt); jfr -tal. LAHT 1902, s. 157. —
-SKILLNAD. jfr skillnad 16 f. Betydliga vigtskillnader (kan) uppkomma hos åtskilliga varor, genom uppvägning vid olika .. väderlek. Almström Handelsv. 13 (1845). —
(3) -SKÅL. vågskål; äv. i mer l. mindre bildl. anv.; jfr skål, sbst.2 1 b. TullbSthm 26/10 1543. Tag 8 Ägg, lägg på en Wichtskåhl, och där emot så mycket wäl stött och sichtat Såcker. Rålamb 14: 129 (1690). Snart blottades .. huru lätt han numera var befunnen på maktens vigtskål. Atterbom Minnest. 1: 62 (1847). jfr receptur-viktskål. —
-STÅNG.
1) (†) till 1: balanserstång för lindansare o. d. Lijnedantzaren gåår och dantzar på en Lijna, hållandes i handen wichtstången. Comenius OrbPict. 273 (1682). Björkman (1889).
2) (†) till 3, på viss typ av våg: balans (se d. o. II 1 a) l. vågbalk; jfr stång 1 d δ. Vigt-stång, Stången på wigtskålen. Schultze Ordb. 5060 (c. 1755). Lindfors (1824).
3) (vard.) till 3 a, om tyngdlyftningsredskap bestående av stång (o. vikter), skivstång. AB 27/1 1995, s. 18. Personliga tränaren Carolina Jorhem tränar knäböj med viktstång. Metro(Sthm) 7/8 2008, s. 8. —
-SYSTEM. särsk.: system (se system, sbst.1 4 slutet) för indelning i viktenheter; jfr mått-system anm. Berzelius Kemi 3: 273 (1818). Vid 1878 års riksdag beslöts införandet i Sverige af det metriska mått- och vigtsystemet. IllSv. 1: 12 (1882). —
-TAL. (vikt- 1857 osv. vikte- 1646. vikts- 1895–1967) tal som anger vikt (hos ngt); jfr -siffra. Stiernman Com. 2: 432 (1646). Kornet (är) det enda säde, i fråga om hvilket de svenska vigtstalen förefalla låga i jemförelse med vissa andra länders. LAHT 1895, s. 319. —
(1 (c)) -TILLÖKNING~020. (vikt- 1856 osv. vikts- 1901) (numera mindre br.) viktökning. Den vigt-tillökning, som träet erhåller genom indränkningen, är olika hos olika träslag. Rothstein Byggn. 48 (1856). LAHT 1911, s. 487. —
-TON. (numera bl. tillf.) viktenhet för angivande av fartygs storlek; jfr ton, sbst.3 1, o. deplacemangs-ton. Engström Skeppsb. 178 (1904). Örlogsfartygens storlek (anges) i deplacement-ton (viktton), som utgör tyngden av den vattenmassa som fartyget undantränger. SvD(A) 7/11 1957, s. 4. —
-TULL. (vikt- 1880 osv. vikts- 1910) tull som baseras på tullgodsets vikt. Forssell Stud. 2: 301 (1880, 1888). Den föreslagna omläggningen af värdetullar till vigttullar har finansministern biträdt. PT 1960, nr 50 A, s. 3. —
-UPPGIFT~02 l. ~20. (vikt- 1881 osv. vikts- 1919–1931) uppgift om (ngts) vikt. Insamlandet af alla tillgängliga och för skjutningen nödiga mått- och vigt-uppgifter. Holmberg Artill. 1: 79 (1881). —
(3 a slutet) -UR. (vikt- 1902 osv. vikts- 1858) (förr) ur som drevs med urlod. Uti vigts-uren .. var det en vigt, som satte några .. kugghjul med hvarandra inbördes i förbindelse stående axlar i rörelse. Lindhagen Astr. 10 (1858). —
(1, 2) -VÄSEN, äv. -VÄSENDE. (†) sammanfattande, om sådant som rör vikt o. viktsystem (i ett land); särsk. i förb. mått- och viktväsen. I Sverige uppdrog Regeringen åt vetenskaps-akademien år 1823 att uppgöra plan till reform af vårt mått- och vigtväsen. Agardh o. Ljungberg II. 1: 70 (1854). EkonS 2: 308 (1897). —
(1 (c)) -ÖKNING. (vikt- 1882 osv. vikts- 1908–1967) ökning av vikt; jfr -tillökning. Holmberg Artill. 2: 64 (1882). Det är mycket viktigt att följa barnets viktökning, eftersom den visar om barnet mår bra och får tillräckligt med näring. VLäkarb. 421 (1982).
B (†): VIKTE-GODS, -TAL, se A.
C: VIKTS-AREOMETER, -BERÄKNING, -BESTÄMNING, -BETECKNING, se A. —
(1) -DEL. (vikt- 1854 osv. vikts- 1817 osv.) i sht i fackspr., särsk. kem.: del (se d. o. I 5 b) beräknad efter vikt. Berzelius Kemi 1: 258 (1817). Grovt rågbröd (är) mjukt matbröd, tillverkat av deg, som på 100 viktsdelar vatten innehåller 210 viktsdelar rågmjöl och 20 viktsdelar sirap. SFS 1942, s. 1317. —
-ENHET, -FÖRDELNING, -FÖRHÅLLANDE, -FÖRLUST, -FÖRÄNDRING, -KLASS, -KURVA, -LÖS, -MARK, -MINSKNING, -MÄNGD, -PROCENT, -SIFFRA, -TAL, -TILLÖKNING, -TULL, -UPPGIFT, -UR, -ÖKNING, se A.
Spalt V 1001 band 37, 2017