| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VEVA ve3va2, v. -ade (Lælius Bünting Res. 1: 49 (1588)) ((†) pr. sg. -er VDAkt. 1680, nr 77 (1678: inveefver); ipf. sg. -de Runius (SVS) 1: 23 (c. 1710: inwefde), Wingård Minn. 2: 48 (1846); sup. -t Brobergen 250 (1707: inweft); p. pf. -d Stiernhielm Herc. 43 (1658, 1668: bewefd)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 2: 1000 (1749)), -NING.
1) (†) vira om l. linda in (ngn l. ngt) (i l. med ngt), särsk. svepa in (ett lik med liksvepning); äv. med objektsväxling: vira (ngt) (om(kring) ngn l. ngt); äv. mer l. mindre bildl., särsk. närmande sig l. övergående i dels bet.: engagera, dels bet.: insvepa l. omge, särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av i; äv. med refl. obj. Weffua barnet ther vthi. BOlavi 173 b (1578). Han weefwade bogereepet om halsen. VDP 1673, s. 443. Så snart man Kungens Lijk i Sweepan monde wefwa, / Haar och hans Boning tro ey welat längre lefwa! Dahlstierna (SVS) 81 (1698). Bewara mig för thet, som kan mig i willo wefwa. Kolmodin Rök. 82 (1728). (Ärtväxten) hade hvefvat sig omkring Strandrören. Kalm VgBah. 183 (1746). Han går vefvad i moln. Nicander VirgÆn. 28 (1751). LoW (1911). — jfr BE-, IN-, INNE-, OM-, SAMMAN-VEVA m. fl.
2) dra runt vev; äv.: dra runt (ngt) med vev; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. (vard.) dels: visa (film l. TV-program o. d.), dels: (mer l. mindre långrandigt l. upprepande) framföra (tal l. föredrag o. d.), dels: yvigt vifta (med armarna). Huru .. den starcka imman ell. wädret .. trycker eller drifwer up och ned genom en art af wäffning 400 tunnor Wattn om timan uthi Metall pumpor. BokvGP 17 (1720). Hon tyckte det var så roligt att se på positivspelaren der han stod och vefde. Blanche Posit. 26 (1843). Han förklarar för mig att man nu vevar storfilmen ”Hotel Imperial”. Mörne Katz VitMän 270 (1928). (Bilmotorn) kunde man endast med svett och möda veva i gång. SvFolket 12: 228 (1940). Hitler vevade i tisdags kväll en bit av sin vanliga repertoar för det tyska folket. GHT 1945, nr 26, s. 11. (Det) krävde stor skicklighet att hantera stjärnan (i spinnrockshjulet), hon måste vevas i samma långsamma takt hur än sångerna(s tempo) växlade. Aspenström Bäck. 94 (1958). När ordningsvakten .. skulle gripa mannen ska han ha gjort motstånd genom att kränga med kroppen och veva med armarna. EskilstKurir. 13/7 2012, s. 4. — jfr OM-VEVA.
VEVA IN10 4.
1) (†) till 1: refl., i uttr. veva sig in l. veva in sig (i ngt), engagera sig l. bli insnärjd (i ngt). Iu mere han wille vndlede och endtskÿlle sig, jw mere weffwede han sigh der in. 2SthmTb. 7: 194 (1586). Den som vill erfara, huru äfven en starkare natur kan vefva in sig i ett ogenomträngligt töcken, och förlora sig i en oändlig oreda, han läse (osv.). 2SAH 1827, s. 476. Hirvensalo o. Hedlund (1963).
2) till 2: gm vevning bringa (ngt) till sig; äv. utan obj. SDS 19/3 1905, s. 2. Dra (fiske)spöet mot dig och veva in när du sänker det igen. Expressen 7/12 2013, s. 41. jfr inveva. —
VEVA NED10 4, l. NER4. till 2: gm vevning förflytta (ngt) nedåt; särsk. med avs. på bilruta. (I bilen) kunna fönstren helt och hållet vevas ned. SvD(B) 28/7 1927, s. 5. —
VEVA OMKRING10 04, äv. KRING4. till 2: dra runt (med vev l. skruv o. d.); äv. (o. numera i sht) bildl., särsk. (vard.) refl., i uttr. veva omkring sig, slå omkring sig (se slå omkring 1 b). (I rustkammaren såg vi) En Trumslagare som genom en särdeles machin kunde trumla, då man väfvade omkring med en skruf. BtVLand 2: 93 (1760). Han vevade omkring sig med en kofot och slog sönder saker. DN 6/3 2005, s. 13. —
VEVA PÅ10 4. till 2: fortsätta att veva (oförtrutet l. utan att låta sig hejdas); äv. (ofta vard.) bildl. Björkman (1889). Han låter handlingen (i teaterpjäsen) veva på, mot slutet starkt förkortad. SvD 31/1 2011, s. 10. —
VEVA UPP10 4. till 2: gm vevning hissa upp (ngt), särsk. med avs. på bilruta; äv. dels: med vev dra upp (se draga upp 4 b α) (ngt), dels bildl. Linné Skr. 5: 146 (1732). Jag vefvade upp vers efter vers. Nyblom Twain 1: 127 (1873). Laura hade vevat upp grammofonen och lagt på en trevlig platta. Johnson Kommentar 254 (1929). Cecilia vevade upp rutan (i bilen). Trenter Spring. 52 (1958). —
VEVA UR SIG10 4 0. till 2: (numera bl. tillf.) tala upprepande l. långrandigt l. oförtröttligt, mala (se d. o. 6 b). Dahlgren Jephson 189 (1891). Det angick honom ju så föga, allt det där, som Jesper satt och vefvade ur sig med sin välsignade föreläsareton! Ullman FlickÄra 135 (1909).
Spalt V 856 band 37, 2017