| Publicerad 2007 | Lämna synpunkter |
TRANKILITET traŋ1kilite4t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
(i sht i högre stil) om egenskapen l. förhållandet att inte göra sig ngn brådska, att kunna ta det lugnt; äv. närmande sig l. övergående i bet.: oberördhet; förr äv. (i sht i fråga om tillstånd i land o. d.) med bibet.: stabilitet. AOxenstierna 4: 312 (1629). (Hon) hade svårt att bringa oss till trankilitet. Tersmeden Mem. 1: 20 (c. 1790). (Jag) åskådar .. händelsernas lopp .. med möjeligaste tranquillité. HH XXXII. 1: 255 (1794). Ju mera landet löper fara att skakas in eller utvärtes, ju mera bör Regeringen vara stark och oberoende; då är för friheten, själfständigheten och tranquilitetens bibehollande nödvändigt, att enhet är i beslut och värkställighet. HSH 9: 145 (c. 1800). (Han är) begåfvad med en så grundlig och exemplarisk trankilitet, att det aldrig tycks kunna falla honom in, att man för någon sak behöfver göra sig särskildt besvär. MoB 7: 193 (1828). Vagnar af alla sorter passera med största trankilitet förbi de brinnande tjärtunnorna. Almqvist Brev 227 (1852). Han betraktar gästerna runt bordet med mycken trankilitet. Hedberg DockDans. 213 (1955).
Spalt T 2289 band 35, 2007