| Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TIGGA tig3a2, v. -er, -de, -t, -d ((†) ipf. -ede HFinLappm. 4: 161 (1614)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se d. o.), -NING (†, G1R 3: 289 (1526: tigninghar), Strindberg Brev 8: 207 (1891)); -ARE (se d. o.), -ERSKA (se avledn.).
1) (nödgas) insamla medel för sitt l. familjens uppehälle på grund av fattigdom l. misär l. dyl., begära allmosa l. bettla; ofta i mer l. mindre nedsättande anv.; äv. med obj. Thå sadhe .. the som hadhe seet honom för ath han war en tiggiare, är icke thetta then som satt och tigde? Joh. 9: 8 (NT 1526). Menniskior ähro här (i fängelset) af hunger dödhe wårdne, the andre tiggia af migh som inthet haffver. Messenius i HB 1: 75 (1633). (Det berättas) at en rik man .. bortgaf all sin Ägendom åt the Fattiga, men nödgades sedan tiggia sit Bröd then öfriga delen af sin Lifstid. Block Progn. 24 (1708). Förr svälter jag än jag tigger och stjäl. Ahlin Glömsk. 275 (1954). — jfr AV-, SAMMAN-TIGGA o. ALLMOSE-TIGGANDE. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Hoo som giffuer sitt så at han tigger, honom skal man slå så at han ligger. SvOrds. B 1 a (1604). När många tigga i en säck, så blir han slutligen full. Granlund Ordspr. (c. 1880). Den som vill tigga får inte vara blyg. Holm Ordspr. 330 (1964).
b) i sådana uttr. som gå l. stryka (omkring) och tigga; förr äv. gå tigga. För köld skul wil then late icke plöya, så moste han om sommaren tiggia gå och intit få. SalOrdspr. 20: 4 (öv. 1536). En enkia .. huilken ähr kommen till så stoor fattigdoom att hoon inthet förmår uthgöra, uthan går och tigger. UUKonsP 1: 280 (1636).
2) under (upprepad) vädjan l. bön begära l. söka erhålla l. skaffa l. fordra (ngt) (utan ersättning); äv. övergående i bet.: på ett ihärdigt l. efterhängset l. ödmjukt l. inställsamt l. påfluget sätt be l. bönfalla; äv. (i sht om djur): gm miner l. blickar l. läten l. dyl. söka erhålla osv.; äv. dels ss. anföringsverb: tiggande yttra (ngt), dels utan obj. Alle .. som .. latijd theris egne hustruer .. gå och betle eller tigge .. både hampe, lijn, kååll (osv.). G1R 28: 277 (1558). Tå stod Episcopus up, och sade tre resor: vackter idor hals, sedan mjukade the sig något lijtet, så at han kom medh tiggande i prediko-stolen. Wallquist EcclSaml. 5—8: 139 (1643). Den som Målsägande-rätt tigger, honom swaras hwarken med Lag eller penningar. Abrahamsson 207 (1726). (Begäret efter beröm) är Whig och Tory; det tigger och trottsar. Kellgren (SVS) 4: 247 (1781). Ett ord blott, blott en blick den Gamle tigger! Atterbom SDikt. 2: 300 (1816). Får jag följa med? — tiggde fröken Maria, härmande ett barns gnällande stämma. Strindberg Hafsb. 216 (1890). (Hundarna) tiggde med ögonen att jag skulle släppa ut dem. Trenter SkönJuv. 38 (1991). — jfr SPORTLER-TIGGANDE. — särsk.
a) (†) med personobj.: begära att få (ngn) till make l. maka; äv. i p. pf., om person: åtrådd, önskad. Tha kom en piga och wille tigia hono(m) .. sik til bonda. OPetri Tb. 13 (1524). Jagh är så wäl skapat en Man som du / din Sÿster tigger Jagh gärna ähnu. Visb. 2: 296 (c. 1680). Mins hwad du war och se hwad nu du är: / .. Förr tiggd af alla, nu en tiggerska. Hagberg Shaksp. 5: 254 (1848).
b) (†) (gm enträgen övertalning) söka värva l. vinna (ngn till en lära l. läroanstalt o. d.). Många och aff studenterne, när the haffva legat här 1 eller 2 år, resa the strax omkring och medh tiggiande söka sigh disciplar. Rudbeck D. Ä. Bref 32 (1664). Ofta nog söker man åstadkomma tillväxt i lärjungeantalet .. genom .. utvägen att formligen värfva eller tigga lärjungar genom enskild öfvertalning. SvFlicksk. 254 (1888).
c) (†) i sådana uttr. som tigga i brudstuga l. tigga med l. i brudsäck, om blivande brud: insamla ngt i hemgift, begära bröllopsgåva l. dyl. Och haffwer för(nämpn)de Margitt .. hafft pigan medh sigh i någre hereder och tigdt i brudstuffwe. 2SthmTb. 8: 128 (1590). At emellan 2 och 3 lysningen til äktenskap bruden med sig omförer en mansperson undertiden i flera soknar, at .. tigga i brudsäck (osv.). SynodA 1: 345 (1738).
d) i uttr. tigga och be(dja). TobCom. B 1 a (1550). När man i kiöpande wil tiggia och bedia, så stägrar offta Kiöpmannen sitt Godz. Grubb 789 (1665). Husets herre .. tiggde och bad, att han skulle få köpa sin fru ett halfsidentyg i vackert mönster. Hedenstierna Kaleid. 193 (1884). Vi får ju tigga och be för att titta på grejerna och då får vi säkert ändå inte veta allt. Karnstedt Slamf. 106 (1977).
e) i förb. tigga ngt av ngn; jfr f α, β. Medh mindre .. (konungen) skulle tiggia gunsteligh leide aff bergzmennener. Svart G1 171 (1561). Men om i ordetz safft en sådan rikdom ligger, / At det eij någon kraft af Menskio-munnar tigger, / Så är det ju ett wijn, som af sig sielft nog prålar / Fast än det icke dricks ur gull och silfwer-skålar. Runius (SVS) 2: 4 (1697). Men du vet mycket väl, Leif, att du inte får tigga kakor av mormor. Heerberger Hägr. 63 (1950).
f) i förb. tigga ngn om ngt, äv. utan personobj. (se särsk. α, β); äv. (numera bl. mera tillf.) tigga efter ngt. Ty nödgas iag tiggia om förlåtelse at iag nu .. skrifwer hastigt och illa. BrBenzelius 19 ⁄ 11 1719. Nedbruten hade han tiggt henne om tillgift. Hedenstierna FruW 148 (1890). Inte var jag väl så dålig ändå, att han skulle behöfva tigga folk om att gifta sig med mig. Lagerlöf Jerus. 2: 207 (1902). Skulle en behöfva tigga efter kvarter här i gården till slut! Högberg Jim 295 (1909). Han tiggde inte om arbete och försökte aldrig övertala. Johnson Kommentar 84 (1929). — särsk.
α) i sådana uttr. som tigga om nåd, framställa vädjan l. begäran om förbarmande l. förskoning; äv. tigga om liv, be för ngns liv; förr äv. i anv. motsv. e: tigga nåd l. liv. OPetri Tb. 13 (1524). Sädan togo dee hanss egen wäria, och stucke honom egenom skiorthan .. så at han måtte sättia sigh up i sängen och tijggia lijff aff them. 3SthmTb. 14: 471 (1624). Då woro för osz dubbel skam, at först tigga din nåd och sedan ingen få. Dalin Arg. 1: 5 (1732, 1754). (Dalkarlarna) tiggde om nåd och lofvade, at aldrig mer låta sig förföra. Dalin Hist. III. 1: 129 (1761). Makten ligger nu hos Soubise, skynda er att tigga om hans nåd. Delblanc Gunn. 183 (1978).
β) i uttr. tigga om fred, söka l. anhålla om fred; förr äv. i anv. motsv. e: tigga fred l. frid. Gustaf II Adolf 180 (1617). Han vore öfvertygad, at alle önskade et godt och hederligit krigsslut, men at tigga fred, dervid skulle rikets anseende lida. 2RARP 20: 435 (1761). Se på israelerna, de tigger om fred. DN 17 ⁄ 6 2000, s. A20.
g) (numera föga br.) med predikativt adj., i uttr. tigga ngn l. sig fri, utverka befrielse från straff för sig l. ngn; jfr BEDJA I 1 j β, TIGGA UPP. I tigden Barrabam then arga bowen frij. Spegel ÅPar. 9 (1711). Barnet felar snart åter i hopp att kunna tigga sig fritt. Dahm Skolm. 139 (1846).
h) refl. o. i förb. med adv. l. adverbiell prep.-bestämning: under vädjan l. bön inställa l. bege sig (ngnstädes l. ngnstädes ifrån) l. efter begäran infinna sig (ngnstädes). Jag har ej tiggt mig hit, vil ock se om nogon lyfter mig här, förn jag vil. VDAkt. 1800, nr 425. (Sv.) Han tiggde sig därifrån, (fr.) il s’en tira à force de soumission. Weste 1199 (1807). Ej in i denna graf jag skall mig tigga. Zedritz 1: 5 (c. 1835).
TIGGA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. (numera bl. mera tillf.) till 2: enträget be (sig l. ngn) fri från (ngt). Dalin (1854). Nu har du återigen tiggt Filip från straffet, suckade han. Siwertz Varuh. 179 (1926). —
2) (†) till 2: värva l. få ihop (personer) gm ödmjuka l. inställsamma (o. enträgna) böner. Vad brudparet angår, så vet man, att båda kontrahenterna .. äro ivrigt sysselsatta flera veckor före bröllopet att bjuda, truga .. och tigga ihop bröllopsgäster. Västerb. 1933, s. 97 (1845). —
TIGGA SAMMAN10 32 l. 40. till 1: insamla (ngt) gm tiggeri. De matvaror, som de hade tiggt samman under resorna. TurÅ 1910, s. 114. jfr sammantigga. —
TIGGA SIG FRAM10 0 4.
1) till 1: livnära sig gm tiggeri under vandring l. färd o. d. Jag (hade) af munkarne i Wien .. förnumit, at man igenom heele Turkiett alt in till Jerusalem som pelegriner sig fram tiggia kunde. Dahlberg Dagb. 55 (c. 1660; uppl. 1912).
2) till 2: (söka) uppnå l. erhålla ngt gm (smickrande o.) enträgna böner. KyrkohÅ 1908, s. 232 (c. 1780). ”Brukar jag låta pruta med mig, sedan jag en gång sagt ett nej?” .. ”Jag kan tigga mig fram, om det behöfs”. Benedictsson Peng. 46 (1885). —
TIGGA SIG IN10 0 4. till 2: (söka) skaffa l. bereda sig inträde (ngnstädes) gm enträgna (o. inställsamma) böner; tjata sig in. Will jag intet att tu skalt tiggia tig inn hos nogon annan om tu vilt resa. Verelius Gothr. 52 (1664). —
TIGGA SIG TILL10 0 4.
1) till 1: erhålla (ngt) gm bettlande. KOF I. 1: 255 (1575). Att the skola gå om kring landet och tiggia sig till thet the skola böta. Rudbeckius KonReg. 306 (1616).
2) till 2: enträget bönfalla för att (slutligen) få (ngt); tjata sig till; äv. med subj. betecknande djur. Man kan sloss till fredh men intet tiggia sigh till honom. RP 12: 216 (1647). Förra gången .. (hunden) tiggde sej till att få komma upp i sängen var också en kall natt. Hedberg GalnH 54 (1971). —
TIGGA UPP. (†) till 2: utverka befrielse från straff för (ngn). (Måns) hustru hafuer giordt hoor .. Och för then skulldh blef fördh till Jönekiöpingh, och dher fängzligh höltz. Tå talade hennes fadher .. att Månss skulle tigga up sin hustru, det han omsider bewilliade .. och fick så sÿn hustru igiän. VDP 1668, s. 191. —
TIGGA ÅT SIG. (†) till 2: emottaga l. erhålla (ngt) för egen del. Munkar (har) igenom otijdigt och trägit Anhollande herligh Fast Egendom såsom och annan Inkomst vtaff Konungar och Furstar åt sigh tigt. Schroderus Os. 2: 27 (1635).
-BÖSSA. (†) bössa (se d. o. 1 d) för insamling av allmosa. På ryggen bar han ett tungt kors och vid bältet en tiggbössa. Grebst 1År 112 (1912). —
-HUSTRU, -KÄRING, -LAPP, se C. —
-LISTA. (tigg- 1923 osv. tigge- 1923 osv.) (numera föga br.) tiggarlista; äv. om lista varpå tänkbar l. önskad bidragsgivare är upptecknad. Hon (kan) sätta pulla för ett eller annat namn på den långa tiggelistan och avlägsna sig med en sedel eller två. Bergman Jag 139 (1923). SAOL (1973). —
-PÅSE, -STOCK, se C.
B: TIGGA-MUNK, se C. —
-SOCKEN. (†) socken (se d. o. 5) under vilken ngn tigger. Sedhan må Olof Ramunder .. intet .. så längie dröija i denne tiggia Sochn och med sijne långsamma gästningar fattighe allmoghen betunga och besvära. UpplDomb. 4: 62 (1638).
C (Anm. Ssgsformen tigge-, som var den vanligaste i ä. språkbruk, har i allm. ersatts av tiggar- (se tiggare, ssgr) i nutida språkbruk): TIGGE-BARN. (†) tiggarbarn; jfr -folk, -gosse, -pojke. The fattige tiggebarnen, som på gatorna liggia, blifwa .. uptagne och försörgde vthi Barnhuset. HSH 31: 21 (1663). ÅbSvUndH 58: 124 (1692). —
-BETA. (†) beta (se beta, sbst.2 b, c) som erhålls gm tiggande, allmosa; jfr tiggar-bröd. 3SthmTb. 14: 241 (1625). Gubben sade sigh eij kunna försöria hustron ty han sielff leffuer af tiggebätar. Murenius AV 76 (1640). Kongl. ordningar effter hwilka .. (kaplaner har) macht fordra een anseenlig (lön) .. och eij någon tiggebetta. HärnösDP 1664, s. 93. —
-BREV. (tigg- 1923 osv. tigge- 1529 osv.)
1) (†) tiggarbrev (se d. o. 1); jfr -sedel. RA I. 1: 120 (1529). Bleff förbudit att ingen Rector Scholæ eller Pædotriba skall här effter giffua sina dieknar någhot tiggiebreff, wijdare än uthi the soknar, som liggia under hans Schola eller Pædagogio. VästeråsDP 7 ⁄ 9 1620. SynodA 1: 142 (1673).
2) till 2, tiggarbrev (se d. o. 2). Det var väl allt lite konstigt att skriva tiggebrev, om man redde sig ändå? Bergman Farmor 294 (1921). —
-BRODER. (†) tiggarmunk (se d. o. 1). (Vi) haffue .. foruanlad then vesteras beslutning .. om tyggebröder ath the på nogon förelagd tijd oc terminum skulle vara vthe (för att tigga) om vinther oc sommer. G1R 4: 320 (1527). G1R 6: 289 (1529). —
-FOLK. (†) folk som tigger; jfr -barn. Ingen Sokneman skal hafwa macht at intaga och hysa öfwer ena natt .. någon fremmande, obekiendan, omlöpande tijggiefolk. KOF II. 2: 325 (c. 1655). Lind 1: 385 (1749). —
-GOSSE. (†) tiggarpojke. Et barn .. war vtburit aff en tigge gosse till näste by .. Tigge gossen dömdes til Rijss slijta(n)de. VästeråsDP 20 ⁄ 4 1597. ÅbSvUndH 58: 124 (1692). —
-GUBBE. (numera föga br.) tiggargubbe; jfr -gumma. Och wele wij, att then borgere wachten skall aldeles afskaffes, fördy de sende inthett annett vthan än en hoop drängier och tiggegubbar. PrivSvStäd. 4: 481 (1607). En tiggegubbe var han och det skadar inte att ha en tiggegubbe eller två i ett förmöget hus. Bergman Farmor 175 (1921). —
-GUMMA. (numera föga br.) tiggargumma; jfr -gubbe, -hustru, -käring. Tiggarpack! fnös hon. Tar de inte ungarna med sig som andra tiggegummor. Bergman Farmor 88 (1921). —
-HUSTRU. (tigg- 1738—1755. tigge- 1699—1709) (†) tiggarhustru. (Han) römbde .. bordt med en Tigge hustru dhen han föregaf wara sin Moster. VDAkt. 1699, nr 155, Tingsprot. Möller (1745, 1755). —
-KLOSTER. (†) tiggarkloster. Vtwr tigge Klosther skulle munkane ecke lenger wara wthe till ath tijggia en till en benempd tid. G1R 6: 147 (1529). —
-KÄRING. (tigg- 1771. tigge- 1615) (†) tiggarkäring. Een tigge kering, såm blef dödh på torghet. BtÅboH I. 1: 168 (1615). Utaf twänne misztänkta Hustrur eller Tigg-Käringar är til wara tagit et stycke .. Lärft. DA 1771, nr 145, s. 4. —
-LAPP. (tigg- 1927—1957. tigge- 1640—1664, 1934) (numera föga br.) (kringvandrande) same som tigger; jfr fattig-lapp 1, tiggar-lapp, sbst.1 Skall .. sökjas hielp hos landzhöfdingar och befallningzmän, att the latha drifwa sådan tiggelappar vp i fiellen igen till sitt arbete. SynodA 1: 55 (1640). Östergren (1957). —
-LISTA, se A. —
-MUNK. (tigga- 1528. tigge- 1527—1764. tiggo- 1528) (†) tiggarmunk (se d. o. 1); jfr -broder. Effter .. finnes ath tyggemunkar och ståthare föra kringom landit mykit bedregerj och lygn ther före skola fogtanar .. haffua agha med them. G1R 4: 242 (1527). SvMerc. 1764, s. 47. —
-ORDEN. (tigge- 1528. tiggo- 1527—1528) (†) tiggarorden. OPetri 1: 219 (1527). Komme och påå thet sidzsta fyra tiggio ordan, widh tolff hwndrade åår epter Christum, the ther wilia leffua widh almose. OPetri 1: 479 (1528). —
-POJKE. (†) tiggarpojke. Rudbeckius Dagb. 125 (1634). Hwilken senare Classis är allenast ihopkom(m)en i så många åhr med tre eller fyra tiggie Pojkar. VDAkt. 1702, nr 299. —
-PRÄST. (†) präst som livnär sig gm tiggeri. Wij hafwe fåt tin skrifwelse Lasse och förstått huru then tiggie Prest af Wastena sigh ther vppe hållit och skicket hafwer. G1R 14: 385 (1542). —
-PÅSE. (tigg- 1821. tigge- 1621—1903) (†) tiggarpåse. Så togh Diefwulen .. Brodhrens Skiorta .. och giorde honom en tiggepåssa .. ther aff. Forsius Fosz 359 (1621). Han satte sig på den sämrige stolen längst nere vid dörren och akslade ner tiggepåsen ijämte stolen. Bondeson MVK 98 (1899, 1903). —
-SEDEL. (†) tiggarsedel; jfr -brev 1, -skrift. Lind 1: 385 (1749). Till tiggeriets hämmande förbjödos presterna att åt löst folk gifwa .. tiggesedlar. Cavallin Herdam. 1: 85 (1854). —
-SKRÅ. (†) om den samhällsgrupp l. det skrå (se skrå, sbst.2 3) som utgörs av tiggare. Lind 1: 385 (1749). —
-STAV. (†) tiggarstav. Att .. (bönderna) moste öfuer gifue altsamman och gåå .. medh tiggestafuen om kringh byggdhen. SUFinlH 4: 149 (1613). Scherping Cober 2: 403 (1737). —
-STOCK. (tigg- 1790. tigge- 1676—1721, 1930) (förr) tiggarstock. VRP 1676, s. 146. SvD(A) 29 ⁄ 9 1930, s. 8. —
-VIS, adv. (†) på tiggares vis; jfr tiggar-vis. Jag uthgammal, fattig .. prästänkia .. som nu eij förmåhr antingen tiggiewijs .. eij heller med mina henders giärning sökia min Näring. VDAkt. 1692, nr 50 (1690).
D (†): TIGGO-MUNK, -ORDEN, se C.
TIGGELIGA, adv. (†) till 2: gm enträgna böner. Hwadh tacksamheet bewijste tu affwoge och vproriske menigheet .. tin Lagkrönte Konung therföre, at tu offta tiggeliga begärte bliffwa qwitte tin åårligha Skatt? Phrygius Föret. 33 (1620). —
TIGGERI, se d. o. —
TIGGERSKA, f. (numera bl. tillf.) kvinnlig tiggare. UpplDomb. 5: 144 (1598). Jag fann en tiggerska, begärandes almoso vtan för en dör. Münchenberg Scriver Får. 109 (1725). Med benämningen Tiggare, som .. omvexlar med Tiggerskor och deras Barn, menas troligen ifrån landsorterna ankomne bettlande personer. ASScF 3: 674 (1852). Barnet var barfota, smutsigt .. och såg ut som en tiggerska. Krusenstjerna Pahlen 1: 75 (1930). jfr stor-tiggerska.
Spalt T 1094 band 34, 2004