Publicerad 2002   Lämna synpunkter
TAGA ta3ga2 l. (o. utom i högtidlig stil numera i sht) TA ta4, v. tager ta4ger resp. tar ta4r, tog 4g (togo 32), tagit ta3git2 l. (i ledig stil) tatt tat4, tagen ta3gen2; äv. (i bet. IV) TAGAS ta3gas2 l. (o. numera nästan bl.) TAS tas4, v. dep. tages ta3ges2 resp. tas ta4s, togs 4gs (togos 3gωs2), tagits ta3git2s.
(inf. o. pr. ind. pl. akt. ta (-á, -aa) BtFinlH 2: 243 (1588: vpta) osv. taga (th-, tt-, -gh-, -e) G1R 1: 4 (1521) osv. tagia (th-, tt-, -ie) TbLödöse 113 (1589; inf.), Därs. 192 (1590: tagie .. wtt; inf.). taka (th-, -e) G1R 25: 201 (1555: uptake), 2RA 3: 318 (1731: intaka; inf.). takia (th-, tt-) TbLödöse 116 (1589: thakia .. jffronn; inf.), Därs. 182 (1590: wpttakia; inf.). — pass. tagas (th-, -gh-) G1R 1: 164 (1523: företaghas) osv. tages G1R 4: 221 (1527: förtages), TT 1895, K. s. 58 (: aftages). tagis G1R 3: 318 (1526: optagis), G1R 15: 136 (1543: företagis). tags Chronander Bel. D 8 b (1649), Grubb 578 (1665). takies TbLödöse 212 (1590). tas (t’-, -a’-, -aa-, -aa’-) Ekeblad Bref 2: 241 (1661; rättat efter hskr.) osv. tass Lillienstedt Vitt. 267 (c. 1675: tass igen).
pr. ind. sg. akt. taer (-a’-) Forsius Spec. B 5 a (1620), Lucidor (SVS) 377 (1674: taer bort). tag (-gh) Sigfridi E 4 b (1619; rimmande med dagh), Nordenflycht QT 174647, s. 19 (: tag .. bårt). tagar (-gh-) Berchelt PestOrs. B 8 b (1589: taghar .. til sigh), Hamb. 101 (1700: förtagar). tagr (-r’) 3Saml. 88: 156 (1653), CupVen. B 3 b (1669). takier (th-) TbLödöse 151 (1589: thakier .. före), Därs. 451 (1599: takier .. aff). thagier TbLödöse 169 (1590).
pr. ind. sg. l. sg./pl. akt. tager (th-, -gh-, -ir) G1R 1: 38 (1522) osv. tar (th-, -á-, -aa-, -hr) Messenius Blanck. 6 (1614: förtar) osv.
pr. ind. pl. akt. (jfr ovan) 1 pers. tagom (-gh-) G1R 1: 187 (1524), Sahlstedt Hoffart. 70 (1720: företagom). 2 pers. taen Lucidor (SVS) 421 (1674: misztaen). tagen (-nn) G1R 7: 177 (1530: företaghen), SAOL (1950). tan LoW (1889), SAOL (1923).
pr. konj. ta (-aa) Brasck FörlSon. E 1 b (1645). tage (th-, -gh-, -i) G1R 1: 160 (1523: förtage) osv. take Missförståndet 73 (1740). takie TbLödöse 362 (1595).
pr. ind. sg. l. sg./pl. pass. tagas FörarbSvLag 1: 403 (1692: intagas), Modée HåkSmulgr. 52 (1738: tagas .. up). tages (-gh-, -is, -ss) G1R 4: 40 (1527) osv. tags (-s’, -z) G1R 1: 194 (1524: tiiltags), Runeberg (SVS) 6: 199 (1863: tags bort). tagx Svart Gensw. I 5 a (1558), G1R 29: 435 (1560: utagx). tas (-a’-, -aa-) Prytz G1 A 2 b (1621) osv. tax Bureus Suml. 40 (c. 1600), SvOrds. A 5 a (1604).
imper. sg. l. sg./pl. ta (-a’, -aa) Brask FörlSon. G 2 a (1645) osv. tag (-aa-, -gh) Apg. 22: 22 (NT 1526: Tagh bort) osv.
imper. sg. taghe 2Sam. 13: 33 (Bib. 1541). tak Columbus MålRoo 6 (c. 1678: ta’ ki moot’n).
imper. pl. taen Lucidor (SVS) 64 (1671), Därs. 423 (1674). tagen (-gh-) Stiernhielm Cup. 12 (1649, 1668), Rom. 12: 13 (Bib. 1917). tager (-gh-) G1R 1: 51 (1523: tager .. före), Juslenius 337 (1745). tagom (-gh-) Phrygius HimLif. 151 (1615), Schulthess 90 (1885: Antagom). tan (-a’-) Brobergen 26 (1692, 1708), Strindberg Brev 1: 272 (1876: tan fram).
ipf. ind. sg. akt. tock (th-, -ch) GudlVis. A 5 b (1530: toch .. bort), Visb. 1: 139 (c. 1640: tock .. veder). togg TbLödöse 56 (1587: togg .. til). tok SkaraStiftJordeb. 109 (1540), Lucidor (SVS) 221 (1671). tåg ConsAcAboP 3: 96 (1665: tåg till), RelCur. 226 (1682: borttåg). — sg. l. sg./pl. tog (th-, tt-, -oo-, -g, -gh) G1R 1: 158 (1523: togh .. före) osv. — sg. 2 pers. togst (-oo-) LPetri Sir. 48: 5 (1561: toogst .. vthu), Lind (1749). togstu Rondeletius 55 (1614). — pl. togio (th-, -ie, -iee) TbLödöse 140 (1589), Därs. 222 (1590: togio .. jffronn). togo (th-, tt-, -oo-, -gh-, -e) SthmSkotteb. 3: 193 (1521: toge op), Lidman NabSten 50 (1981). toka JönkTb. 114 (1526: toka .. igen). — pl. 1 pers. togom (-gh-) JönkTb. 132 (1536: togom .. aff), 5Mos. 3: 4 (Bib. 1541: afftoghom). — pl. 2 pers. togen Lind (1749), Mellin Nov. 1: 153 (1865: togen .. an).
ipf. konj. toge (tt-, -gh-, -o) G1R 1: 46 (1523: före toge) osv. tåge BtÅboH I. 4: 46 (1629).
ipf. pass. toges (-gh-) OPetri Tb. 13 (1524), GHT 1897, nr 267 B, s. 1 (: toges ut). togos (-gh-) G1R 1: 49 (1523), Lewenhaupt Sjuttiot. 50 (1937). togs (-oo-, -gh-, -ss, -z) G1R 1: 237 (1524: togss in) osv. togx G1R 8: 309 (1533).
sup. tagat Spegel Dagb. 157 (1680). taget (th-, -gh-, -dt, -ed, -tt) G1R 1: 42 (1523), Brunius SkK 241 (1850: intaget). tagieth (th-, -tt) TbLödöse 97 (1588), Därs. 203 (1590: tagiett .. til). tagit (th-, -gh-, -ghu-, -ii-, -dt, -i, -id, -th, -tt) G1R 1: 5 (1521) osv. tagt Sigfridi G 5 b (1619: företagt). taij OxBr. 11: 551 (1626). takieth TbLödöse 316 (1594), Därs. 320 (: mistakieth). takitt (th-, -ch-, -e-, -th) TbLödöse 129 (1589), Därs. 310 (1593: thakith .. på). tat Fatab. 1911, s. 95 (1793). tatt (-dt) Ekeblad Bref 2: 6 (1656; rättat efter hskr.) osv. thagie TbLödöse 99 (1588). toget (th-, -tt) JönkTb. 133 (1538), BtFinlH 4: 365 (1568: thoget wdthij). togit ConsAcAboP 4: 73 (1672: togit af).
p. pf. tacken TbLödöse 209 (1590: tacknne, pl.). taged (th-, -dh), m. l. n. RA I. 3: 170 (1593: uttaged, n.), AOxenstierna 8: 73 (1633: uthtagedh, n.). tagen (-gh-, -in, -nn) SthmSkotteb. 3: 193 (1521) osv. taghn LPetri Œc. 53 (1559: intaghn). tagien (th-, -nn) TbLödöse 182 (1590: jnthagienn), Därs. 192. taken (th-, -in) G1R 3: 81 (1526: påtakit, n.), UUKonsP 13: 214 (1678: atakin, m.). takienn TbLödöse 211 (1590: takienn .. iffronn). takit (th-, -th, -tth), m. l. f. TbLödöse 122 (1589), Därs. 209 (1590). togen BtÅboH I. 4: 123 (1632: toget, n.).
vbalsbst. -AN (, VDAkt. 1665, nr 420 (: tiltagan), VetAP 1: 254 (1740: intagan)), -ANDE, -ELSE (numera bl. ss. senare led i ssgn IAKT-TAGELSE, G1R 1: 27 (1521: intagelse), Ekblad 387 (1764: Tiltagelse), Lind 1: 1765 (1749: i akt tagelse) osv.), -NING (utom ss. senare ssgsled numera i sht i I 3 h γ slutet, G1R 4: 127 (1527: företagningh) osv.); -ARE (se avledn.), -ARINNA (se avledn.), -ERSKA (se avledn.). Anm. P. pf. tagen i adjektivisk anv. (se särsk. I 2 e λ l. μ β’) kan (mera tillf.) uppträda i avledn. tagenhet, r.: GbgP 5 ⁄ 4 1952, s. 2. Efter .. ett fasaväckande bildspel om ett kärnvapenkrigs följder .. fann tagenheten inga andra uttryck än lång tystnad. Därs. 19 ⁄ 10 1983, s. 34.
Ordformer
(tag- (th-, tt-, -gh-) 1521 osv. tak- (th-, tt-, -ck-) 1526 (: påtakit)1740. -a (-e) 1521 osv. -ia 15891599. tagas 1524 osv. tas (-aa-) c. 1670 osv.)
Etymologi
[runsv. taka (anträffat bl. a. i pret. pl. 3 pers. toku), fsv. taka, tagha, taka sik, takas; liksom fd. taka, takæ, taghæ (d. tage), fvn. taka, nor. nn. ta, take, nor. bm. ta, feng. tacan (eng. take; lånat från nordiska spr.) motsv. got. tēkan, röra vid, mnl. taken, fatta, taga, mlt. tacken, röra vid; möjl. av samma rot som tochar. B tek-, tak-, röra vid. — Jfr BETAGA, FATTIG, FÖRETAGA, OTYK, TAG, sbst.1, TAGA, sbst.1, TILLTAGSEN, TÄKT, sbst.]
Översikt
Översikt av betydelserna och några i artikeln redovisade uttryck.
I. tr.
1) röra vid, känna på (ngn l. ngt). Särsk. märks uttr. ta för sig (b), ta mark (e β), ta på det ömma (a).
2) fatta om (ngt). Härunder bl. a. med avs. på kroppsdel (c α), med avs. på ton (e ϑ), om ngt som väcker stark känsla, äv. om känsla (e λ), i bet.: anfalla, angripa (e μ α’), om sjukdom l. plåga (e μ β’), i bet.: ha samlag med (e ν).
Särsk. märks följande uttr.
det tar i dörren (2), ta eld (e κ), det ena tar det andra (e ε), ta fast (b), ta i fatt ngn (e η β’), ta fel (e π), ta folk (e β), ta i hand (c β β’), ta hand om ngt (e γ), ta ngns hjärta (e λ), ta hårt på ngn (e μ γ’), ta ngn i kragen (c β), ta det lugnt (e δ β’), ta miste (e π), ta ngn på orden (e ο), ta risken (e ξ), ta ngn på hans svaga sida (e μ α’), ta skruv (e ζ), ta ngn på rätt sätt (e α), ta tjuren vid hornen (c β), ta i trä (2), ta ngn med våld (e ν).
3) bringa (ngt) i sin disposition. Härunder bl. a. med avs. på kläder (a), i bet.: skörda (c), i bet.: välja (h α), i fråga om avbildning (h γ), med avs. på gestaltning l. yttre form (h δ), i bet.: ta emot (h ζ), med avs. på mat l. dryck o. d. (h η), i bet.: köpa (h ι), i fråga om anställning (h κ, λ), med avs. på kommunikationsmedel (h π), mer l. mindre liktydigt med: kräva (h τ), mer l. mindre liktydigt med: mäta (h φ), i bet.: flytta (i), övergående i bet.: hålla; bära (l), i bet.: ha plats för, rymma (l ε).
Särsk. märks följande uttr.
ta ngt i akt (k), ta andan av ngn (i α), ta ngt på rak arm (l α slutet), ta ngn under armen (l β), ta ett bad (h ϑ slutet), ta till benen (f α β’), ta i besittning (k), ta i beslag (k), ta ett beslut (h υ), ta i betraktande (k), ta bladet från munnen (i α), ta på bok (h ι slutet), ta bukt på ngn (i ε), ta ngt till bästa (h η slutet), ta ngn till daga (h ζ γ’), ta dagen som den kommer (l δ), ta ett exempel (h ν), ta i sin famn (l α slutet), ta till flykten (f α β’), ta form (h δ), ta ett fotografi (h γ), det får man ta (l γ), ta färg (h ζ δ’), ta ngn i förhör (k), ta en förlust (l γ), ta ett förslag (h υ), ta i försvar (k), ge och ta (h ζ ε’, 5 a), ta gestalt (h δ), ta Gud i hågen (l α slutet), ta ngt i handen (l α slutet), ta hem (i δ), ta till hjälp (h β α’), ta hus i helvete (h ι slutet), ta en kopia (h γ), ta ngn i kyrka (h ζ γ’), ta på öppet köp (h ι slutet), ta last (h μ), ta lektioner (h ι slutet), ta till lipen (f α γ’), ta livet av ngn (i γ slutet), ta loss (j), ta loven av ngn (i α), ta (frisk) luft (h ϑ slutet), ta en lur (h ϑ slutet), ta löfte av ngn (h σ), ta ngn i maten (h ζ γ’), ta sin Mats ur skolan (i α), ta ngt i sin mun (l α slutet), ta munnen (för) full (g), ta mått (h φ), ta nattvarden (h ρ), ta ett nederlag (l γ), ta ad notam (i δ), ta ombord (h μ), ta till orda (f β), ta ett parti (schack) (h χ μ’), ta pulsen (h φ), ta rast (h χ ζ’), ta ett rus (h η slutet), ta semester (h χ ζ’), ta skada (h ζ ε’), inte ta ngn där man släpper honom (b), ta smak av ngt (h ζ δ’), ta ngn som han är (l δ), ta stryk (h ζ ε’), ta stöten (h ζ ε’), ta ngt till tacka (h ζ α’), ta taxi (h ι slutet), ta tema (h ν β’), ta tempen (h φ), ta (lång) tid (h τ slutet), ta tid (på ngn) (h φ), ta tid på sig (h χ ο’), ta tjur (h ψ), ta tjänst (h λ), ta för vana (h β β’), ta till vapen (f α α’), ta vara på (h χ π’), ta vägen ngnstädes (h ε α’), ta värvning (h λ), ta ngn till äkta (h β α’), ta ngt under övervägande (k).
4) fånga. Särsk. märks uttr. ta mig fan (a ε), ta ngn till fånga (a α), ta ngn på bar gärning (a β), ta ngn på sängen (a γ).
5) bemäktiga sig, sätta sig i besittning av (ngt). Härunder bl. a. bet.: erövra, intaga (c), passera (ett hinder), klara av (en svårighet) (d), begära (pengar o. d.) (j), skaffa, hämta (l), med avs. på växter: samla (l δ).
Särsk. märks följande uttr. o. förb.
ta befälet (e), ta (i) betalning, ta betalt (j β), ta examen (f), ge och ta (a), ta kål på (l γ), ta körkort (g), ta ledningen (e), ta lärdom av ngt (l ζ), ta mutor (j β), ta mål (h), taget namn (i), ta notis om (l ζ), ta parti (k α), ta patent på (g), ta plats (k), ta priset (h), i förb. med rum (k), ta rygg på ngn (k δ), ta skatt (j β), ta skogen (e), ta spjärn (k β), ta ett stick (h), ta ngn med storm (c), ta studenten (f), ta ställning (k α), ta stöd (k β), ta träd (k γ).
6) uppfatta. Härunder bl. a. bet.: med intellektet fatta l. förstå (c), känslomässigt uppfatta, beröras av (ngt) (d). Särsk. märks uttr. ta på allvar (d), ta ngt efter bokstaven, ta ngt bokstavligt (c α), ta ngn l. ngt för ngn l. ngt, ta för givet (c β), ta ngt hårt, ta ngt kallt (d), ta ngt som en varning (c α).
7) angivande förhållandet att ngt nytt inträder. Härunder om person, angivande tillståndsförändrande handling, mer l. mindre liktydigt med: göra, utföra (a), om sak, angivande tillståndsförändrande händelse (b).
Särsk. märks följande uttr.
ta avsked (a ε, η), ta avstånd från (a β), ta befattning med (a δ), ta (ett) beslut (a ε), ta betäckning (a ι), ta sin början (b α), ta döden (a ζ), ta fart (b γ), ta farväl (a η), ta hål (a β), ta hämnd (a π), ta hänsyn (a ν), ta sitt inträde (a γ), ta knäcken på ngn (a ζ), ta mått (och steg) (a ι), ta ett nappatag (a π), ta en promenad (a μ), ta reda på (a ρ), ta sats (a ξ), ta sikte (a ν), ta självmord (a ζ), ta ett skutt (a ξ), ta slut (b α), ta ett snack (a σ), ta ett steg (a ξ), ta strid (a π), ta en titt (a ν), ta en vändning (b β), ta en ända (b α).
II. refl.
Härunder bl. a. bet.: bege sig, färdas (4 l), bättra sig; tillfriskna (6).
Särsk. märks följande uttr.
ta sig i akt (4 i), ta sig anledning (5 d), ta sig besvär (4 k), ta sig fri (4 f), ta sig frihet(er) (5 c), ta sig en funderare (4 e), ta sig hem (4 l), ta sig hustru (4 b), ta sig kalv (5 b), ta sig i kragen (3), ta sig ledigt (4 f), ta sig när (4 i), ta sig om näsan (3 slutet), ta sig för pannan (3), ta sig åt ryggen (3), ta sig rätt (5 c), ta sig tid (5 d), ta sig en titt (4 e), ta sig ton (5 c), ta sig uttryck (4 g), ta sig vatten över huvudet (4 a), ta sig vidare (4 l).
III. intr.
Härunder bl. a. bet.: få fäste, haka fast (1 b α), bildl.: ha (sådan l. sådan) verkan (1 b β), bet.: bege sig (2), med hjälpverbsliknande funktion, angivande igångsättande av handling l. verksamhet (4). Särsk. märks uttr. ta back (1 b α δ’), ta i dag (1 a α), ta fast (1 b α γ’), ta fatt (1 a γ), ta till höger (2 a), komma tagande(s) (2 c), ta på att (4 b β), ta i ring (1 a β), ta till stan (2 a), ta till att (4 b α), ta till vänster (2 a).
IV. dep.
Härunder särsk. i fråga om kamp l. tvist o. d. (2). Särsk. märks uttr. inte vara god (lätt) att tas med (2 b), tagas i händer (1), tas med ngn (2 b).
V. p. pf. i adjektivisk anv.
Särsk. märks uttr. på det hela taget, noga taget, praktiskt taget, strängt taget, över huvud taget.
I. tr. o. i närliggande abs. anv. samt i förb. med prep.-uttr. med funktion motsvarande ett objekt; jfr III.
A. med konkret obj. l. i användningar mer l. mindre tydligt utvecklade därur.
1) (med handen l. händerna) röra vid (ngn l. ngt), känna på (ngn l. ngt); äv. o. numera i sht dels med objektet ersatt av prep.-uttr. (o. därvid svårt att skilja från 2) (se a, c, d), dels abs. (Lat.) Palpabilis .. (sv.) Thet man med händerna taga kan och känna .. (t.) Das man mit henden tasten vnd kännen mag. Linc. Eee 5 b (1640). Ehuru wäl thetta sker mitt ibland osz så sant och så wist som .. händren wist taga; så måste (osv.). Swedberg HoTror § 8 (1709). Genom (ladugårds)gluggen, som han (dvs. björnen) plär, / Med ramen först han tar. Sätherberg Blom. 1: 48 (1841). — särsk.
a) med objektet ersatt av prep.-uttr. särsk. inlett av , ibland äv. i l. över; äv. i uttr. ta ngn på ngt. Den var så nära att vi nästan kunde ta på den. Ta någon på det ömma. Thå räkte Jesus vth sina hand, och toogh på honom. Mat. 8: 3 (NT 1526; Bib. 1917 o. NT 1981: rörde vid). När .. (kyrkbesökarna) gingo in om dören (till kyrkan) så stod it bäcken med wiewatn; ther i togo the med fingrarna och struko på pannan och munnen. Bolin Dagb. 34 (1668). (Sv.) Taga öfwer med handen, (lat.) Super quid manum tollere. Sahlstedt (1773). Tyst på tå så nöjd och quick / Kring sängen gubben vandra, / Tog på täcket, log och gick, / Och hviska vid de andra. Bellman (BellmS) 1: 105 (c. 1775, 1790). (Vi fick låna) böcker med planscher, hvilket nöje dock förverkades, om man tog på taflorna med fingrarna. De Geer Minn. 1: 8 (1892). Något som gick genom luften, så tydligt förnimbart att man nästan tyckte sig kunna ta på det. Gustaf-Janson ÖvOnd. 92 (1957). Hon sa att jag hade varit för ömsint då jag tog Vera på brösten. Claesson Sann. 24 (1970).
b) [jfr ä. sv. slang l. ä. talspråk ta för sig, försvara sig; jfr Björseth Gbgsspr. 42 (1958)] (numera föga br.) i uttr. ta för sig, känna l. treva framför sig. Holmberg 867 (1795). Är underarmen (på en häst) .. kort, kan djuret .. ej taga för sig med frambenen. Sjöstedt Husdj. 1: 64 (1859). TIdr. 1896, s. 452.
c) mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. ta på ngt, särsk. i fråga om att bli övertygad om ngt; förr äv. i uttr. ta på att l. i uttr. (l. uppå) taga att, inse, förstå, fatta att (jfr 6 c o. PÅTAGA 2). G1R 1: 280 (1524). OPetri Tb. 55 (1525: wpa tage at). Står wäl i brefwet så uthfördeligen, att the kunna tagha på meningen. RARP V. 2: 219 (1655). Du kan ta’ på, att alla lura de dig. Knorring Illus. 126 (1836). Ju skarpare vi iakttaga och nyansera .. dess mera lämna vi bakom oss de gröfre distinktioner, som alla kunna ta på, och komma till sådana, som endast den mera skolade kan uppfatta. Larsson PoesLog. 54 (1899). Nog va dom tokia förr, arbetarna, å prata en massa smörja som inte höll å ta på. Koch Timmerd. 325 (1913). Han hade haft en mor .. Det var det enda som han kände skilja honom från alla andra så att han kunde ta på det och säga: här börjar jag här slutar de andra. Trotzig Sjukd. 8 (1972).
d) (†) ss. vbalsbst. -ande: känsel. Schroderus KonFörähr. G 1 b (1606). Thet andra ståndet, som är sinnetz krafften .. Såsom synen, hörslen, smaken, luchten och tagandet. Muræus Arndt 4: 140 (1648).
e) i utvidgad anv., om sak: röra vid; stöta mot; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av mot (l. i l. ); förr äv.: nå, räcka till. En steghe stoodh på iordenne, och enden på honom toogh vp j himmelen. 1Mos. 28: 12 (Bib. 1541). (På bryggorna över ån) wore .. bröstwärner giorda på båda sidor, så höga, at the toge man öfwer midian. Peringskiöld Hkr. 1: 384 (1697). På andra sidan om Elfwen, förfärdigades .. en brygga med den afmätning, at när hon stöttes ifrån landet, skulle hon .. taga med yttra ändan på den holmen, der Staden hade sit Skants. Nordberg C12 1: 418 (1740). Gamla fröken Savenius, som bodde .. i en liten, låg kammare, så låg, att fönstret nästan tog i marken. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 150 (1886). Karlarna vid stocken .. (kände) en starkare spänning i repet .. ”Kändes rakt som att en ny tyngnad spände i”, tyckte kamraterna .. ”Det tog väl mot någon stenkant för dem (som höll på att hissas upp)”. Högberg Utböl. 1: 41 (1912). — särsk.
α) i speciellare anv.: träffa; särsk. i förb. med prep.-uttr., särsk. inlett av i; äv. i uttr. ta bom, bomma (jfr BOM, sbst.2 b); äv. utan obj.; jfr III 1 b β. Svart G1 87 (1561). Forstein nekade .. sig hafwa slagit på porten .. Elg sade sig slagit effter Forstein; om det skulle tagit i porten, hade wäl synts rispa effter. ConsAcAboP 12: 100 (1727). Den kulan visste hur den tog. Runeberg (SVS) 5: 59 (1848). Min far och bror .. sköto (på katten) med hagel, men bom tog det flera gånger. Wigström Folkd. 2: 145 (1881). Ett ypperligt skott, som tog i nättaket. IdrBl. 13 ⁄ 6 1924, s. 10. Bollklubben .. hade tvenne hörnor .. varjämte ett kanonskott .. tog stolpen, innan .. Brage kunde göra vinstmålet. Därs. s. 12.
β) i uttr. av typen ta mark (se MARK, sbst.1 5), ta land (se LAND 6 c α, d γ), ta botten (se BOTTEN 3 a), ta grund (se GRUND, sbst.1 I 1 b), ta höjden (se HÖJD 3 b); förr äv. i uttr. ta jord(en) (äv. vatten l. vattnet), från luften komma ner på jorden (resp. vattnet); jfr 5 k γ. Första gång the redo tilhoopa (i tornering), lyffte then Svenske Erengisl hin andra så utaf sadelen, at han togh jord longt ifrån hesten. LPetri Kr. 79 (1559). Hans Sång-Gudinna yr wet icke hwart hon fahr, / Nu öfwer molnen hän, nu åter jorden tar. Düben Boileau Skald. 34 (1721). Kulorne togo vattnet på ganska långt afstånd. Landell Bligh 92 (1795). Ett skarpt skott från tull-slupen, hvars kula tog vatten några famnar akterom den lilla jakten, förklarade och gaf vigt åt flaggens mening. Runeberg (SVS) 7: 29 (1833).
γ) spelt. i fråga om biljard, i uttr. av typen ta vall(en), om boll: träffa vallen. (Speltermer i biljard:) Bassinad, då en boll göres efter att hafva tagit två vallar. HbiblSällsk. 2: 100 (1839). Auerbach (1915).
2) (med handen l. händerna) fatta om (o. föra till sig) (ngt); särsk. med objektet ersatt av prep.-uttr. särsk. inlett av i (äv. uti) l. om (äv. omkring) (jfr 1); äv. abs.; äv. opers., särsk. i uttr. det tar i dörren l. låset, förr äv. strängen, någon tar osv.; äv. i utvidgad anv.; jfr 3 l. Ta i trä (se TRÄ). Samtalet tystnade när vi hörde att någon tog i handtaget. Tyst, det tar i dörren. (Han) ladhe sigh vppå hono(m) och toogh om kri(n)g honom. Apg. 20: 10 (NT 1526; Bib. 1917: fattade om; NT 1981: slog armarna om). (Hon) haffwer en son wid pass 16. a 17 åhr gam(m)ul vthan weet och förstånd .. (och) der aldrig haar gåd på sina fötter eller taget med sina hender. VDAkt. 1676, nr 146 (1675). Moderen bekende det Sonen taget i henne och ristat hen(n)e. VDP 1681, s. 311. Lyss väl på ringklockan; på vakt, på vakt, jag ber, / I samma ögonblick ni hör det tar i strängen. Remmer Theat. 1: 17 (1812, 1814). Konstdomaren .. var en gammal akademiker, hvilken aldrig tagit i en pensel. Strindberg RödaR 132 (1879). Han måste ta riktigt hårt om ledstången och släpa sig upp, steg för steg. Hellström Lekh. 375 (1927). Här har du min näve … känn på den! den håller att ta i. Holmström Benj. 56 (1932). — särsk.
a) i utvidgad anv., om djur. (Oxarna) Taga sin fiende på hornen. Retzius Djurr. 43 (1772). — särsk.
α) i uttr. ta betslet med tänderna (se BETSEL 1 d).
β) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om fisk, särsk. med avs. på krok: hugga, nappa (på); äv. med objektet ersatt av prep.-uttr. inlett av ; äv. abs.: nappa. Warder en Fisk huggen med Kroken eller någorledes skadd i Munnen, tå han vpdrages vthur Watnet, och sedan slipper, then samma tager sedan icke gärna någon Krok. IErici Colerus 1: 162 (c. 1645). (Skrubban) fångas mest med garn, men tager stundom äfven på krok på långref. Lilljeborg Fisk. 2: 386 (1886). Under en viss del av månaden är gäddan särskilt på taget .. Dessemellan får hon svallkött .. omkring tänderna ock blir mindre hågad att ta. Landsm. 1926, s. 40.
b) i uttr. ta fast, äv. ta fatt, fatta (om), gripa (i); fånga (jfr 4 a); äv. med objektet ersatt av prep.-uttr. särsk. inlett av l. i; äv. mer l. mindre bildl.; jfr III 1 b α γ’. Ta fast tjuven! Öffuersta presterne medh the scrifftlärdha sökte effter ath the kunde få tagha fatt på honom. Luk. 20: 19 (NT 1526; Bib. 1917 o. NT 1981: gripa). Nu nyligen äre tagne tvenne fast, som hafva röfvat på gatturne. RP 14: 55 (1650). Så satte hon ned barnet på golfvet igen, gick fram till fönstret och tog fatt på sitt arbete. Geijerstam FattFolk 1: 126 (1884). Så snart du tar fatt i en töm, ser man ögonblickligen hvad du går för. Hedenstierna StutaP 237 (1899). J. P. Collett .. uppmuntrade henne (dvs. Camilla Collett) flitigt att ta fatt i en egen skönlitterär produktion. KvinnLittH 1: 130 (1981). — jfr FAST-, FATT-TAGA.
c) i fråga om att med handen (l. händerna) fatta tag i ngn l. ngt. — särsk.
α) med avs. på, äv. i förb. med prep.-uttr. angivande, kroppsdel l. hår o. d.; förr äv. i det bildl. uttr. ta (högra) handen av ngn, se HAND 18 c slutet o. HÖGER, adj. 1 f β γ’. Hoo som kooen ägher han måste taga j rumpon. SvOrds. B 1 b (1604). Björn .. tog sin lilla hustrus arm och spatserade af med henne. Bremer Grann. 2: 93 (1837). Jag tog i hennes långa, utfallna hår, och ruskade — helt smått likväl. Almqvist Skälln. 57 (1838). Det molade litet i ondbenet. Han fick lov ta i det, lägga det till rätta — så, det blev bättre. Sjödin StHjärt. 16 (1911).
β) med avs. på person (äv. djur) o. i förb. med prep.-uttr. angivande kroppsdel l. klädesplagg o. d. vari ngn fattar tag; äv. i bildl. uttr.; särsk. i uttr. ta ngn i handen, äv. (numera mindre br.) vid hand(en) (se HAND 2 a; jfr e δ α’), ta ngn i kragen (se KRAGE 2 a slutet), ta tjuren vid hornen (se HORN 1 j β); förr äv. i uttr. ta ngn för huvudet (se HUVUD 1 j δ). Han tog henne om livet och höll henne fast. Petrus .. toogh honom wedh handena och reeste honom vpp. Apg. 3: 7 (NT 1526; Bib. 1917: fattade; NT 1981: grep). Iagh toogh Ephraim j hans arm och leedde honom. Hos. 11: 3 (Bib. 1541). Alla gamla tag vid hand, / Led dem till ditt ljusa land. NPs. 1921, 619: 5. Hon tog mig under hakan och tittade så underligt på mig länge länge. Lindgren Mio 8 (1954). — särsk.
α’) i de bildl. uttr. ta ngn vid halsen (se HALS 1 f), ta ngn vid huvudet (se HUVUD 1 j δ).
β’) i uttr. ta ngn i hand, äv. ta i hand, se HAND 2 b ϑ; äv. i uttr. kunna ta varandra i hand (se HAND 2 b ϑ δ’); äv. i uttr. ta ngn i hand på ngt, lova ngn ngt. När H(ustru) Susanna då frågade henne om hon wille sådant beuisa, och om hon wille taga henne i hand der på (osv.). VRP 1652, s. 710. Först tänkte han åka direkt hem till Inga-Lena och berätta att han tagit Hjärtström i hand på att det skulle bli en turistanläggning i Lillsjön. Sarri UndHallontr. 76 (1980).
γ) i mer l. mindre tautologiska (bildl.) uttr. betecknande att ngn fattar l. griper (i ngn l. ngt), särsk. ta tag (jfr 7 a π), äv. ta håll på ngt (se HÅLL, sbst.1 I 1), ta i håll med ngn l. ngt (se HÅLL, sbst.1 I 1 slutet); äv. närmande sig l. övergående i 7 a; jfr 5 k β. Arvidi 6 (1651). Han tager kring brännande pannan / med vrede ett häftigt tag. Tavaststjerna Morg. 61 (1884). Jag tog ett tag åt mössan. Fröding Guit. 18 (1891). Ta nya, friska tag. Östergren (1954).
d) i mer l. mindre bildl. anv., om apparat l. verktyg o. d. Thet första, sidsta, och förnämbsta är, at Instrumentet är rätt beredt, at thet tager så myckit Watn enn gången som annan. Stiernhielm Arch. D 4 b (1644). Slätstål .. taga tunna spånor. TT 1883, s. 16. Eriksdals pumpverk, hvilka äro ungefär dubbelt så stora som de gamla vid Skanstull, taga 462 liter vatten i slaget. SD(L) 6 ⁄ 10 1894, s. 10.
e) i utvidgad l. bildl. anv. l. i utvidgade l. bildl. uttr.; särsk. om ngt sakligt (se ζ, κ). Jag tar i hennes Taal: Jag hör Ehr billiga klagan. Columbus (SVS) 2: 114 (1669). Där en släpper tar en annan. Weste 770 (1807). (Sv.) Han tar saken i rätta ändan (fr.) il se prend bien aux choses qu’il fait. Deleen Meidinger 216 (1825). Carl von Essen talade till de öfriga afdelningarna; äfven han tog det stort om universitetsbildningens syften, medel och vägar. Topelius 24: 373 (1889). Jag förstår inte, att allt jag tar i skall gå åt helsike. Geijerstam Canning Pol. 220 (1936). — särsk.
α) i uttr. ta ngn l. ngt så l. så, särsk. i uttr. ta ngn l. ngt på rätt sätt; särsk. övergående i bet.: behandla, hantera; jfr β. Oscar hade .. till pligt att fästa Constances uppmärksamhet på den besynnerligheten hos trianglar, att två sidor tillhopa alltid äro större än den tredje, ”huru man tager dem”. Almqvist AmH 2: 65 (1840). När man förstod att taga honom på det rätta sättet, var Söderberg en god .. man. Geijerstam FattFolk 2: 24 (1889). Lexläsningen är nog bra och nödvändig, men det gäller att taga saken på rätta sättet. Rundgren Skoltal 1899, s. 12. (Rektorn) visste .. hur pojkar skulle tas, och en utmärkt lärare var han också. Ödman Reseb. 250 (1907). Det är inte .. gott om sådana (dvs. flickor) .. Det beror kanske på, hur man tar dem. Hallström Händ. 18 (1927). Aune gick söndagsklädd också på åkern, eller vardagsklädd på söndagen, hur man tar det. Stormbom Linna SaarijärvMoar 416 (1959).
β) i uttr. ta ngn, i pregnant anv.: ta ngn på rätt sätt (se α); särsk. i uttr. ta folk. Cavallin (1876). Ingen dramatisk författare hvarken före eller efter torde så oupphörligt slitit på detta triviala medel att ”taga” publiken. ASScF 16: 200 (1888). ”Få nu se, om du kan ta honom (dvs. svärfadern),” sade hennes man. ”Gör dig riktigt söt bara, klappa om gubben och var glad och munter, så slår du nog an”. Wahlenberg Tolf 170 (1893). (Politikern G. Bildt) hade .. en egen förmåga att, såsom man säger ”taga folk” genom sitt på samma gång förbindliga men bestämda sätt. KrigVAH 1894, s. 221. Du förstår dig inte på att ta folk. Du har inte det rätta sättet. Hellström Kusk. 78 (1910).
γ) i uttr. ta hand om ngt l. ngn (se HAND 13 f γ o. OM, prep. I 1 c, 14); äv. (utom i pass. tagas om hand av ngn numera mindre br.) ta ngt l. ngn om hand. Det skall sannolikt icke dröja länge, innan man lärer sig inse vigten af en politisk uppfostran för dem, som .. taga statens angelägenheter om hand. BEMalmström 7: 410 (1845). Den åldrande kvinnan som tagit hand om hans barndom. Johnson Nu 5 (1934). UNT 7 ⁄ 11 1942, s. 9 (: tagits om hand). Hjälm och harnesk togs omhand av tjänarna. Strömholm Fält. 165 (1977). — jfr OMHÄNDER-TAGA.
δ) med avs. på ngt som man gör l. har att göra (t. ex. arbete l. syssla l. uppdrag o. d.), särsk. i uttr. av typen ta i saken; äv. med avs. på ngt som man är oviss l. oense om (t. ex. fråga l. problem l. ärende o. d.). G1R 1: 159 (1523: tage i te saker). Man skämmer sina vackra händer, / Om man i någon sysla tar. Lenngren (SVS) 1: 12 (1775). De Kungar hafva då din sak förgäfves tagit / Som här sin hela magt för dig tilsammandragit. Adlerbeth Skald. 1: 18 (1777). Wirsén tog nu åter uti saken och yttrade sig med sin trygga fasthet. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 78 (1816). (Utnämningen av Horn till guvernör) blef en cause celebre, tidningarna togo i saken och man talade .. om protektion. Ahrenberg Haap. 179 (1893). Ännu har vi inte nått dithän att alla får arbeta så länge de vill och kan. Med hänvisning till den stora arbetslösheten bland ungdomar undviker politikerna att ”ta i frågan”. DN 3 ⁄ 1 1984, s. 23. — särsk.
α’) (†) i uttr. taga ngt vid handen, se HAND 13 j γ (jfr c β).
β’) i uttr. av typen ta det lugnt (se LUGN, adj. 4), ta ngt (särsk. det) med ro (se RO, sbst.1 3 b ζ); jfr 6 d. Säg åt barnen att ta det lite lugnt så att vi kan höra vad de säger på TV! Ta det lugnt nu är ni snälla!
ε) i uttr. av typen det ena tar det andra, det ena ger upphov till det andra; äv. (o. numera nästan bl.) i uttr. det ena ordet tar det andra, se ORD, sbst.2 1 f. När een Menniskia öfwer then andra högt förbittrat warder .. så brister hon til itt bittert gråtande, at then eena tåren tagher then andra. Gallius Gotzigerodius B 1 b (1639). Sen tog det ena det andra och alltihop gick som ett huj. Wester Leskov Förtroll. 169 (1929).
ζ) i uttr. ta skruv, se SKRUV, sbst.1 c γ.
η) i uttr. betecknande att ngn hinner upp ngn (l. ngt); jfr σ — särsk.
α’) (numera mindre br.) ta i kapp ngn (l. ngt), jfr KAPP, sbst.2 2 a. GHT 1895, nr 227 B, s. 2. Vid Fensbol .. togo vi kapp ”tre trallande jäntor”, som också voro på luff. TurÅ 1910, s. 238.
β’) (numera mindre br.) i uttr. ta i fatt ngn (l. ngt), jfr FATT, oböjl. ord 2 b. Ända till och med 12:te lefnadsåret äro våra gossar längre än på något annat .. (ställe). I 13:te året taga dock gossarna i Boston i fatt oss. LärovKomBet. 188485, III. 1: 537. Blomberg Överg. 136 (1915).
γ’) (†) i uttr. ta ngn på lopp, jfr LOPP 1 a. Han ijlar medh stoor hast, iagh tagr hän’ wist på loop. 3Saml. 88: 156 (1653).
ϑ) med avs. på ton l. tonföljd l. ackord; äv. med avs. på sång, i fråga om tonhöjd: (med röst resp. instrument) frambringa; jfr II 5 c. Hon kan ta höga c utan ansträngning. Londée Kellner 9 (1739). När jag .. rätt tydligen vill jemföra tvenne toner .. tar (jag) dem på ett instrument. Lidbeck Anm. 214 (1811). ”Jag kan ej. / Sången går för högt.” / .. ”tag den / Lågt nog då, så är ni / Säker denna gång att icke / Sjunga i falsett.” Wennerberg 1: 219 (1881). Tonen var trotsig — och obeskrivligt nonchalant. Och den tonen tog han mot henne! Sjöman Lekt. 23 (1948).
ι) i uttr. ta korn på ngn (l. ngt) l. ta ngn (l. ngt) på kornet, se KORN 8 c resp. d.
κ) om eld (jfr ELD 2): få fäste; äv. om ngt brännbart, i uttr. ta eld, tändas, fatta eld (se ELD 1 c γ (, 3 a)); äv. opers.; jfr 3 d. Manskapet .. sprängdes i luften då elden .. tog i krutet. Berlin Lsb. 330 (1852). Jag tänkte bara jag skulle skämta lite. Det brukar vi ju kunna göra utan att det tar eld i krutkistan. Evander FalletLHolm 264 (1977).
λ) i uttr. ta ngn (så l. så), om ngt som väcker stark känsla l. starka känslor, äv. i uttr. av typen ta ngns hjärta; äv. om känsla l. sinnestillstånd o. d., angivande att ngn får en känsla l. försätts i ett tillstånd; äv. i p. pf. i adjektivisk anv., om person: gripen, (djupt) rörd; äv. med anslutning till 5; jfr μ β’, 4 a ζ. Hans mammas död tog honom hårt. Wedh Paulus lenge taladhe, toogh sömpnen .. (ynglingen) så swårligha ath han föll nedh vthaff tridhie bönen. Apg. 20: 9 (NT 1526). Mit (dvs. Kristi) lidande och jämmer, / Som ehr om hiertat tar, bedröfwar, ängslar, klämmer, / Blir innan kort förbytt i himmelsk härrlighet. Brenner Pijn. 101 (1727). Han har tydligen blifvit tagen af de granna fraserna. Ljunggren SVH 2: 3 (1875). Höfligt jag griper åt hattens brätten, / tagen af synens skönhetsmakt. Fröding Stänk 48 (1896). Mitt enda barn var ett flickebarn, och den skammen tog mig så hårt, att jag tyst gick bort och kastade mig utför en ättestupa. Heidenstam Svensk. 1: 88 (1908). Trots att fadern själv spelade fiol och klarinett .. slog han sönder sonens egenhändigt förfärdigade fioler .. Det tog Gustav hårt och han blev inåtvänd, med undanträngda upprorskänslor. ALundkvist i 3SAH LXXXVIII. 2: 8 (1980).
μ) i fråga om att skada l. hindra l. besvära ngn (l. ngt). Iag hade wäl hint in i staden .. om ett stoort rägn, som tog meig wid Ekholmsund .. icke hade förhindrat meig. Ekeblad Bref 2: 388 (1663; rättat efter hskr.). — särsk.
α’) anfalla, angripa; särsk. i uttr. av typen ta ngn i ryggen (l. flanken); äv. i uttr. ta ngn på hans svaga sida (se SVAG, adj. 3 a α). Dalin Arg. 1: 9 (1732, 1754). Tagen i flanken .. och hårdt anfäktad i fronten, / Miste han folk, men slog sig igenom och räddade äran. Runeberg (SVS) 3: 235 (1841). Vi voro tagna i ryggen af 12000 man ryssar, som marscherade från Villmanstrand. Tegnér Armfelt 1: 234 (1883). Cheviot kände .. detta drag av tjuraktighet i vännens karaktär. När det kom fram, måste han vända och ta honom från en annan sida. Moberg Rosell 307 (1932).
β’) i uttr. ta ngn (så l. så), om ngt som gör ngn svag l. trött l. sjuk; äv. om sjukdom l. plåga l. ålderdom; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; förr äv. abs.; jfr λ, 4 a ζ. Dhå bleff sa(m)ma Jøns skipbÿggiar(e) hasteliga tagin aff swår siukdom, så att han førmåtte siig platt jntid. 2SthmTb. 3: 159 (1556). Menniskian (våndas) lika som en siwker, huilken när wercken tagher honom, läter han (osv.). LPetri ChrPina O 2 a (1572). Then ena plåghan tagha, och then andra släppa. Palmchron SundhSp. 379 (1642). Ett lifligt umgänge på senare tiden har tagit mig mycket. Strindberg Brev 4: 7 (1884). Euphrosyne fick lof att sätta sig .. Det var inte snurrningen som tog henne så, det var (beskedet om) förlofningen. Ottelin BSorl. 87 (1904). Jag har varit nära döden i dysenteri .. — Du ser verkligen tagen ut. Edqvist Skugg. 152 (1958).
γ’) med objektet ersatt av prep.-uttr. inlett av , särsk. i uttr. ta så l. så (särsk. hårt) på ngn (l. ngt), vara ansträngande för ngn (l. ngt); skada ngn (l. ngt); äv.: få ngt (l. ngn) att minska i omfattning, tära på ngt (l. ngn). Så länge .. måste nu Christus ligga i grafwen, på det man .. skulle kunna förmoda, at ingen förråttnelse .. hade tagit på hans Lekamen. Borg Luther 1: 442 (1753). När .. (en s. k. hästbjörn) infann sig i Ofoten .. råkade man i stor förskräckelse, helst när man fann att skotten ej togo på honom. Palmblad Norige 126 (1846). Brunet fäster uppmärksamheten på att opiumrökningen ej synes taga så starkt på annamiter och kineser som på européer. PT 4 ⁄ 8 1903, s. 3. Det säges att sciroccon i Italien tar på nerverna till den grad att den andrages som förmildrande omständighet vid slagsmål och dråp. Siwertz Ung 74 (1949). (Dagens Nyheters) modernisering omkring 1909 .. tog till en början hårt på tidningens ekonomi. UrDNHist. 2: 251 (1953).
ν) [möjl. bet.-utveckling ur μ α’] särsk. om man, med avs. på kvinna: ss. initiativtagande part ha samlag med; särsk. i uttr. av typen ta ngn med våld, tilltvinga sig samlag med ngn, våldta ngn. Then som tager Qwinno med wåld, hafwe förwärckat Halsen. Schmedeman Just. 40 (1560). Jag säger, man förutan heder, / Att I med våld mig tagit hafven. VLitt. 2: 270 (1902). Han skulle ha tagit henne därute i parken, på gardisters och pigors vis. Beijer BritaGrossh. 276 (1940). Hon ville ha mig .. Men hon ville ha tid. Och jag kunde inte bärga mig. Jag tog henne hemma i köket. Peterson NästIdyll 115 (1970). — jfr VÅLD-TAGA.
ξ) i uttr. av typen ta risken (se RISK 1) l. en rövare (se RÖVARE 5); äv. i uttr. ta tillfället, utnyttja tillfället, passa på. Om samma sak kan vinnas till ett för staten fördelaktigare pris bör ju tillfället tagas. Norrskensfl. 21 ⁄ 7 1927, s. 3.
ο) i uttr. av typen ta ngn på orden (se ORD, sbst.2 3 n); förr äv. i uttr. ta ngn på ordet (se ORD, sbst.2 1 d); jfr 6 c α.
π) i fråga om att göra l. tänka fel, särsk. i uttr. ta miste (om ngn l. ngt), ta miste på ngn l. ngt (se MISTE 1 b); förr äv. i uttr. ta mistom (se MISTOM 1 b); äv. i uttr. ta fel, se FEL, adv. II d, i sht förr äv. ta vilse. Man tog wilse på namnet, när man (osv.). Ekelund Fielding 101 (1765). Schulthess (1885). — jfr MISS-TAGA.
ρ) om person, med avs. på känsla l. sinnesstämning o. d.; särsk. i uttr. av typen ta humör (se HUMÖR 2 b), ta förargelse (till ngn) (jfr FÖRARGELSE 1 a, 2 a), ta misshag (till ngn) (se MISSHAG 1 b); äv. i det opers. uttr. ta ont (se OND 6 c α). VDAkt. 1655, nr 264. Juslenius 251 (1745: förargelse).
σ) (numera mindre br.) i uttr. ta (så l. så (mycket)) på ngn, i fråga om förföljande: ta in (så l. så) på ngn (se TA IN I 1 b ϑ slutet); jfr η. Något derefter fingo vi se bakom oss en liten Canot utan tak, hvilken tog betydligt på oss. Gosselman Col. 1: 247 (1828). (Skidåkaren) förlorade .. i uppförsbackarna .. och trots fin löpning utför tog Nilsson på honom. IdrBl. 27 ⁄ 2 1925, s. 2. På två dagar har kronan tagit tolv öre på dollarn. GbgP 1 ⁄ 7 1993, s. 12.
f) i utvidgad anv., i förb. med prep.-uttr. angivande riktning: göra en rörelse (mot), treva (efter, för att vidröra l. fatta); äv. mer l. mindre bildl.; jfr I 1.
α) i förb. med prep.-uttr. inlett av efter. Then som drömer actar, han tagher epter skuggan och far epter at grijpa wädret. Syr. 34: 2 (öv. 1536; Apokr. 1921: griper efter). Begynner .. till att dricka att det dundrar i Kroppen .. Andedrächten förkortas .. sitter och tar effter Anden, Blånar bort. Fernander Theatr. 45 (1695). Jag tar nu efter hvarje liten glädje, som en drunknande efter ett gräs-strå. Knorring Cous. 1: 53 (1834). Så satte han sig igen, tog efter pipan av vanans makt. Höijer IngaÄnglar 112 (1952).
β) i förb. med prep.-uttr. inlett av åt, äv. mot, i sht förr äv. till. Det berättades nämbde Johan i Ramskog taget till mÿssan under gudztienstens påstående och willjat gådt uth. VDAkt. 1720, nr 13 (1719). Åren 1805 till 1808 voro i Stockholm många, som ej mera togo åt hatten när de mötte kungen på gatan. Hellberg Samtida 1: 130 (1870). Kanske hade .. (ekorren) ondt i det ena örat, för han tog ibland med tassen ditåt. Beskow Greta 93 (1901). Hon sjönk ned i en stol och tog mot pannan. Hallström NNov. 88 (1912). Han tog åt mössan. IllSvOrdb. (1955).
3) med försvagad bet. av 2 o. med huvudsaklig tanke på ändamålet med handlingen: fatta o. föra till sig l. göra så att man får hand om (ngt) för att använda l. ha l. äta o. d., bringa (ngt) i sin disposition; äv. abs.; äv. i utvidgad l. bildl. anv. (särsk. med avs. på person; se särsk. h). Ta en stol och sätt dig! Han tog sin käpp och gick. Ska du inte ta ditt kaffe? Jag tar gärna en kopp te. (Måste jag vänta på er andra eller) får jag ta? Ta inte så mycket smör på brödet! Lägg tillbaka pennan där du tog den! Hi(m)melrikit är lijkt it sinaps korn, som en man toogh, och sådde j sin åker. Mat. 13: 31 (NT 1526). Hann må thagia sine heste och bezel och rida fanen i wål med. TbLödöse 113 (1589). När the åto, tog Jesus brödet; tackade, och bröt, och gaf Lärjungomen, och sade: Tager, äter; thetta är min lekamen. Mat. 26: 26 (Bib. 1703). Til en lagom stor tårta tages 2 skålpund swiskon, som kokas uti watten. Warg 482 (1755). Seglen fladdra, skutan går, / Jerker tar sin lyra. Bellman (BellmS) 1: 156 (c. 1771, 1790). Du har långt att gå .. Vill du inte ta min vinterrock så länge? Strindberg RödaR 229 (1879). Det var döden själv som gnagde sig in i hennes kropp när barnet tog bröstet och började suga. Trotzig Sjukd. 52 (1972). — jfr SAM-TAGEN. — särsk.
a) med avs. på kläder o. d.; äv. i sådana bildl. uttr. som ta slöjan (se SLÖJA, sbst.2 1 b). Vad ska jag ha på mig i kväll? Ta den svarta klänningen. Toghe iagh morghonrodhans wingar, och bliffue ytterst j haffuet. / Så skulle doch tijn hand ther föra migh, och tijn höghra hand hålla migh. Psalt. 139: 9 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Om jag tar något öfver axlarna, så förkyler jag mig icke. Klockhoff ESkr. 85 (c. 1860). Hvad tänker du ta’ på hufvudet? Hedberg Sardou 89 (1866).
b) i uttr. av typen inte ta ngn där man sätter (l. släpper) honom, se SÄTTA, v.3 I 3 b; jfr SLÄPPA, v.3 II 1 a.
c) (numera mindre br.) med avs. på frukt l. gröda o. d., närmande sig bet.: skörda. Klara astrakaner .. böra tagas vid den tidpunkt, då de äro tillräckligt klara och saftfyllda. Abelin Frukt 214 (1902). Löfvet får ej tas medan det ännu är för ungt och kådigt, ty då krymper det ihop vid torkningen. Fatab. 1911, s. 101. — jfr BARK-, LÖV-TAGNING.
d) [möjl. kausativering av 2 e] (†) i uttr. ta eld på ngt, tända ngt (se ELD 4 b); jfr 2 e κ.
e) med objektet ersatt av (l. abs., i förb. med) prep.-uttr. inlett av av (förr äv. utav) betecknande helhet varav del tages (jfr AV 15 h α). Och quinnan .. toogh vthaff fruchtenne, och ååt. 1Mos. 3: 6 (Bib. 1541). Där finns nog att ta av (dvs.) där saknas ingenting. Östergren (1954).
f) med objektet ersatt av l. i förb. med prep.-uttr. inlett av till, i sht förr (i bet. α β’) äv. ; äv. med anslutning till h; särsk. angivande igångsättande av handling l. verksamhet; särsk. i mer l. mindre stående uttr. (jfr särsk. förb. TAGA TILL 1). När .. (invånarna) förmeent bliffwer, att .. vptage nye heman och förwidga landet, haffwe the dhå jngen annen råd, vtan måtte tage til köpenskapen, och driffwe landzköp. G1R 18: 36 (1546). Nu tar han til Valdthornet. Bellman (BellmS) 1: 92 (c. 1771, 1790). Bittert kärvt känns det visst att efter 8 års lättja åter ta till boken. Almquist Wennerbg 53 (1917). Den genomförda radikalism, varmed .. de påvliga anspråken gendrevos (på 1300-talet) .. vittnar om, att lekmannabildningen nu på allvar tagit till offensiven gentemot den kyrkliga bildningen. KyrkohÅ 1933, s. 18. — särsk.
α) med inbegrepp av tanke på handlingen l. verksamheten ss. utväg l. ss. medel för ernående av ngt ändamål. Om nu rodheligast skall vara att taga strax till krigedh, för än man medh eller genom tracta(te)n nogodh försöker, ähr väll betenckelichtt. OxBr. 5: 317 (1625). Om pungen tryter .. måste han icke då taga til påszen och tiggar-stafwen? Dalin Arg. 1: 95 (1733, 1754). Hellre än till käppen tog han .. till moroten. Rig 1959, s. 13. Begreppet allelopati används om växter som tar till gifter för att hålla andra växter borta. GbgP 15 ⁄ 7 1989, s. 13. — särsk.
α’) med avs. på verktyg l. redskap o. d., särsk. vapen; numera i sht i mer l. mindre bildl. uttr., särsk. ta till vapen. Han är ofta snar att ta till knytnävarna. Alle the som tagha till swärdh, the skola förgåsz medh swärdh. Mat. 26: 52 (NT 1526; äv. i Bib. 1917; NT 1981: griper till). Kocken tog till een knÿf, som han tog vtur een bÿtta .. och ther stack han skaffaren med i arme(n). 2SthmTb. 7: 158 (1585). (Om lärarens förmaningar) intet wil hielpa, tå motte man för .. treskheeten skul, taga til rijset och thet intet medh nogot wredt modh. KOF II. 1: 466 (1659). Fru Knorring började sent skrifva, den ”vissa åldern” .. var redan inne för henne, då hon först tog till pennan. Sturzen-Becker 1: 117 (1845, 1861). De handikappades riksförbund .. tar till storsläggan och hårda ord i en besvärsskrivelse till länsstyrelsen. GbgP 29 ⁄ 9 1988, s. 13.
β’) i uttr. angivande att ngn flyr, särsk. ta till flykten o. d. (se FLYKT, sbst.1 1 b β) (jfr 7 a ϑ), ta till benen (se BEN, sbst.1 II 1 d), ta till fötterna o. d. (se FOT 1 c ε), ta på (l. till) skubben (se SKUBB 2); i sht förr äv. ta på flykten. ConsAcAboP 6: 383 (1688: på flychten). Att ta till benen är den främsta av de trettiosex strategierna! Men vart ska vi ta vägen? Malmqvist BerTräskmark. 1: 46 (1976).
γ’) i uttr. ta till lipen, se LIP, sbst.2
β) i uttr. ta till orda, se ORD, sbst.2 3 o.
g) med objektsväxling, i uttr. ta händerna fulla med (l. av) ngt; äv. i det bildl. uttr. ta munnen (för) full (se FULL, adj. 1 f). Tagher idhra hender fulla medh soot vthaff skorstenen. 2Mos. 9: 8 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). (Köpmännen) togo händerna fulla av guld- och silversmycken. Lagerlöf Holg. 1: 160 (1906).
h) i utvidgad l. bildl. anv.; jfr f, k. Ta din kompis och följ med på bio i kväll. Det han säger får man ta med en nypa salt. Iak skal tage oc anama Hans Nades godgerninger altid til en god mening utan andra lundom kan oppenbara beuisas. G1R 1: 4 (1521). (Josef) toogh fem sina brödher, och stelte them för Pharao. 1Mos. 47: 2 (Bib. 1541). Fort, Herre! tag Er själ, och svär som Ni har ämnat / För hämdens thron bestå på evighetens dag. Wallenberg (SVS) 2: 270 (1775). Tagom natten / till nya rådslag. Afzelius SæmE 88 (1818). Hon som var vid full sans tog .. (löftena) och skref upp dem i sitt minne. Strindberg RödaR 44 (1879). Carl har förstått att begagna .. (lyckan); han har själf .. pekat på, hur viktigt det är att inte låta henne svalna, utan ta henne varm. Quennerstedt C12 2: 106 (1916). — särsk.
α) i fråga om val mellan två l. flera, närmande sig l. övergående i bet.: välja; jfr β α’, ε β’. Vilken hand tar du? Är .. för nödhene, at någre unge karla blifva uppehåldne vidh domkyrkionar, hvilka man kunde .. öfva til prestaembete och sedhan tagha ther af och besettia gelden medh, när så behöfdes. RA I. 1: 461 (1546). Herman Wrangell .. är tagen till Rikzens Rådz Embete. RARP 2: 65 (1634). Jag säger förut hvilka numror de sku ta på Numer-Lotteriet. Schröderheim Fjäsk. 8 (1791). Gustaf. Hon kastar aldrig bort sig själf. Fru v. Wollf. Det behöfver hon väl inte heller, om hon tar kusin Karl? Michaelson Ungk. 122 (1892).
β) i fråga om att (välja o.) utse ngn. l. ngt till ngt. Hwar tagher man en mestare som oss såå trösta kan. OPetri 1: 82 (1526). Anders Matztson .. troloffuat een pigha i Gagneff .. draghit sijn koos och taghit hustrw i Biörskogh. Rudbeckius Dagb. 179 (1622). Som den rika mjölnardottren tagit honom för hans vackra ansigtes skuld, så menade han (osv.). Cederschiöld Riehl 1: 87 (1876). Ta en flicka du tycker om och håll dig till henne. Strindberg Hems. 199 (1887). När hvar tar sin, så tar jag min. Wirsén Fur. 5 (1896). Mamma hade tagit den gamle herrn för att komma bra till. Hedberg ÖppnFågelb. 76 (1967). — särsk.
α’) i uttr. av typen ta ngn l. ngt till ngt, särsk. [jfr d. tage til ægte, mlt. (lt.) to echte nemen] ta ngn till äkta (l. hustru o. d.), äv. i uttr. ta ngn l. ngt till hjälp (l. föredöme l. råds l. uppgift l. vittne o. d.), se resp. huvudord; jfr α. Iach N. tagher tich N. nw til min echta bonda .. och til itt wårteekn tagher iach aff tich thenna ring. OPetri Hb. B 4 b (1529). Konung Håkon i Norige .. hade ingen annan arffuinga epter sich, än .. junkar Magnus .. ther fore toogho Norske män honom .. til konung. Dens. Kr. 123 (c. 1540). Måns Peerson .. hade .. belägrat, och med barne rådt Ingiäl Matzedotter, och icke till Echta taga wille. Rääf Ydre 3: 157 (i handl. fr. 1610). Jagh tager Gudh till vitnes, att jagh (osv.). OxBr. 5: 52 (1613). Den, som ville tränga fram genom skogsmuren, måste ta yxan till hjälp. Lagerlöf Holg. 2: 2 (1907). Jag tar Gud till vittne och sätter mitt liv i pant på att det är för att skona er som jag ännu inte har kommit till Korinth. 2Kor. 1: 23 (NT 1981).
β’) i uttr. ta till sed att (osv.) (se SED 1 a δ), ta för (l. till) vana att (osv.), låta det bli en vana att (osv.). (Almqvist) tog för vana att då och då försvinna och begifva sig ut på resor rundt om i Sverige. Sylvan SvLit. 38 (1903). Han hade tagit till vana att göra en promenad före frukosten var dag. Östergren 8: 8 (1954).
γ) i fråga om avbildning l. återgivande l. gestaltning o. d. (av ngt); särsk. med avs. på bild l. yttre gestaltning o. d., särsk. i uttr. av typen ta en avskrift (se AVSKRIFT 2 a), ta ett fotografi (se FOTOGRAFI 2), ta en kopia (se KOPIA, sbst.1 1), ta en skiss (se SKISS 1); äv. med avs. på ngt som avbildas: avbilda; jfr φ. Taga porträtt af. SvTyHlex. 9 (1851). Dessa tecknade bilder äro tagna ur vår egen tid. PT 7 ⁄ 3 1881, s. 3. Ritar han en växt, tar han icke blott blommor och blad utan också dess rot och frukt i genomskärning, för att visa att han vet hur den är byggd. Nyblom Österut 123 (1908). Hur vore det om KB toge lite mer fotostatkopior!? Expressen 26 ⁄ 12 1978, s. 4. — särsk. avbilda gm att ta ett fotografi, fotografera; äv.: filma; ss. vbalsbst. -ning särsk. konkretare, om enskild omgång då fotografi tas l. filmsekvens spelas in. För att kunna taga grupper har man vissa särskilda iakttagelser att göra. Nyblæus Fotogr. 105 (1874). En god reproduktion kräver .. att fotografen känner till hur bilden skall reproduceras, och kan rätta belysningen och tagningen därefter. Form 1934, s. 56. Mor och son återintog sina platser och sedan kameran blivit inställd och .. tagningen var gjord .. sa doktorinnan: (osv.). Hedberg Blomb. 47 (1953). Överstelöjtnant Atleson och kandidat Sjöström .. ville bli fotograferade tillsammans .. ”Jag antar, att ni inte har några sedliga skrupler mot att ta oss med naken överkropp”. Därs. 124. Soldan måste ner och se på tagningarna. Vi måste ju veta om något måste tas om (vid filminspelningen). Gustafson Inspeln. 10 (1965).
δ) i fråga om att framträda l. hur ngn l. ngt framträder (för ngns syn), om person l. sak, med avs. på gestaltning l. yttre form o. d.: framträda i; uppträda i, ikläda sig (ngns l. ngts l. sådan l. sådan gestaltning osv.); särsk. i uttr. av typen ta form (av ngn l. ngt) (jfr FORM I 1), ta (sådan l. sådan) färg, få (sådan l. sådan) färg (jfr FÄRG, sbst.1 1 c), ta gestalt (av ngn l. ngt) (jfr GESTALT 2), ta en (sådan l. sådan) min (se MIN, sbst. 1); förr äv. i uttr. ta mandom (se MANDOM 1), ta ett (sådant l. sådant) skick (se SKICK, sbst.1 1 d β); äv. i utvidgad anv., särsk. i uttr. ta liv (igen) (se LIV I 1 a β). Plato .. (bevisar) at hele Naturen .. igenom thesz (dvs. Guds) macht och drifft .. tager sijn warelse, grodna, lijff, och vppehåld. Stiernhielm Arch. A 2 b (1644). Emmas hjerta veknade / Och kinden som nyss bleknade / Tog rosens ferg igen. Runeberg (SVS) 2: 27 (1824). Med detsamma (som den tillbedda kom in i rummet) var det mig, som allt / tog gladare och skönare gestalt. Fröding 3: 7 (1894). För arbetarklassen .. är det av vikt att äga denna dygd (dvs. självbehärskningen); icke en självbehärskning, som tar form av dådlöshet och lojhet, utan en behärskning som hindrar överilningar. Lidforss Dagsb. 12 (1903). I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder. Gal. 4: 19 (Bib. 1917; NT 1981: har förkroppsligats). Så fort han hade en klar stund, talte hon med honom om barnet. Det växte, det fick konturer, det tog liv i hennes medvetande. Siwertz Sel. 2: 78 (1920). Reaktionen tog kött i Pobedonosevs gestalt. Estlander 11Årt. 2: 95 (1921).
ε) med avs. på väg l. riktning: börja gå, bege sig, ge sig iväg, förr äv.: färdas (ngnstädes hän); särsk. i mer l. mindre bildl. uttr.; jfr II 4 l, III 2. En Bäck som sig af högsta Bärgsklinten .. nedstörte och twärt igenom fältet tog sitt hastiga lopp. Ehrenadler Tel. 9 (1723). I Tyskland tog utvecklingen en rakt motsatt gång. LfF 1898, s. 6. — särsk.
α’) i uttr. av typen ta vägen ngnstädes, särsk. o. numera bl. i (indirekt) frågande l. i indefinit, negerat uttr.; äv. i uttr. ta kosan (l. sin kosa) (se KOSA, sbst.2 I 1), ta en sådan l. sådan (särsk. ny l. annan) riktning (se RIKTNING, sbst.2 3); förr äv. i uttr. ta sin fart (se FART 1). Vart tänker du ta vägen? Jag vet inte vart kaninen tog vägen. Flyktingarna hade inte någonstans att ta vägen. Han .. toogh wäghen åt Jerusalem. Luk. 13: 22 (Bib. 1541). När han hade förståett hwart .. (Gustav Vasa) hade tagit wägen, rådde han .. (dalkarlarna) alwarlige ther till, att the skulle kalla honom tilbake igen. Svart G1 16 (1561). En hustru bör weta, hwar sin man är och tager wägen. SynodA 2: 27 (1585). ”Hvart skall detta taga vägen?” sade de. ”Han är endast trettio år och redan minister; han är redan trettio år och har ännu aldrig varit kär.” Cederschiöld Riehl 1: 32 (1876). Helt säkert hade .. (Erland) tagit vägen till Ulfåsa, herr Gudmund Ulfsax’ gård. Rydberg Sing. 25 (1876). Solen strålade, gräset doftade, höet föll för knivarna. Men hon var .. inte där .. Vart hade hon tagit vägen? Trotzig Sjukd. 110 (1972).
β’) i fråga om vägval, särsk. i uttr. av typen ta den l. den vägen; äv. ta en omväg (l. genväg) (se OMVÄG 2); jfr α, π. Du får ta köksingången, för den är bredare. De togo samma väg som vi ärnade oss. Widegren (1788). Tvertemot Judarnes sedvana tog Jesus vägen genom Samarien. Melin Pred. 1: 92 (1844). Jag såg honom taga en annan väg än min. PT 1897, nr 186, s. 3. Ja, hälsa hem, säger hon igen. Sedan ett annat ord: — Om du nu kommer hem. Jag menar, om du nu tar den vägen. Johnson Nu 19 (1934). Du ska inte följa mej längre på vägen. Du måste ta den andra vägen om du ämnar dej till Huazhou. Malmqvist BerTräskmark. 1: 150 (1976).
γ’) (i fackbetonat spr.) i det absoluta uttr. ta väg, i fråga om att färdas där ingen färdats tidigare: skapa väg. Till lands har väg ursprungligen tagits hvarhelst terrängförhållandena medgifvit; och än i dag tages väg genom öknar och stepper på sådant sätt. EkonS 1: 344 (1893). Såväl enligt gällande lag som enligt tidigare omnämnt lagförslag skall man inte ostraffat ta väg över en ”plantering”. Thomsen o. Linders All. 14 (1986).
ζ) i fråga om undfående l. åtnjutande av ngt som givits l. erbjudits, mer l. mindre övergående i bet.: ta emot; jfr 5 j. Hon ville inte ta vad jag bjöd henne. Han tar inte order av någon. Du kan väl ta hjälp av din granne. Kan honum waar legde føga behøffuas epter han scriffuer siigh ammorall wtij østersiøn och wore før then skuld hans titil førnær at han wthi samma østersiø waaræ eller noger mandz legde toge. G1R 1: 212 (1524). Hwilkin mich bortkastar och tagher icke min ordh, han haffuer then honom döma skall. Joh. 12: 48 (NT 1526; Bib. 1917: tager emot; NT 1981: tar emot). När gåfwor tags, så är frijheet såld. Grubb 578 (1665). Ty måste wij som ordspråket heter, ta ondt och godt som det faller. HC12H 3: 218 (1712). Tag denna kyss! Stagnelius (SVS) 2: 308 (1821). De prisutdelande organisationerna .. tar icke anvisningar utifrån och inhämtar inte något godkännande av sina prisbeslut från någon myndighet. LGyllensten i 3SAH LXXXV. 2: 4 (1977). — särsk.
α’) i (mer l. mindre bildl. l. utvidgade) uttr., särsk. ta arv (se ARV, sbst.1 I 2), ta bot (se BOT 2 a), ta exempel av ngn l. ngt (se EXEMPEL 2; jfr ν), ta ngt l. ngn till godo (se GOD 24 a), ta ngt på hand (se HAND 13 g β α’), ta intryck (se INTRYCK 3 b), ta ngt till ondo (se ONDO 4 c), ta råd av (l. från) ngn (se RÅD, sbst.3 19 c), ta räkning (se RÄKNING 4 e), ta ngt till tacka (se TACK, sbst.1 1 b); förr äv. ta efterdöme av ngn l. ngt (se EFTERDÖME 5).
β’) i förb. med giva; jfr ε’, 5 a. Salugharen är geffua än tagha. Apg. 20: 35 (NT 1526; äv. i Bib. 1917; NT 1981: få). Ingen försambling haffuer någhot delat medh migh, såsom giffuit och taghit, vtan j allena. Filipp. 4: 15 (NT 1526). En vän är skapt at ta, men aldrig för at ge. Rademine Goethe 12 (1799). För första gången i mitt liv var jag nära en annan människa, var nära henne i ett förbehållslöst och fullt givande och tagande. Isaksson KvHuset 213 (1952).
γ’) (numera föga br.) bevilja (ngn) inträde (i församling l. skrå l. gemenskap o. d.); äv. i uttr. ta ngn i maten (se MAT, sbst.2 1 h β), ta ngn i lära (se LÄRA, sbst. 1 b), ta ngn i kyrka (se KYRKA 1 b slutet); förr äv. i uttr. ta ngn till daga, ge ngn fri lejd (jfr DAG I 9 d); jfr κ. Och wele wii taga Göstaff Ericsson tiil dagha och hiälpa honom och hanss wener, om han besynne wiil siith egeth betzstha. SvTr. 4: 9 (1521). Blifwer .. någen af Swennerne Wördatt och tagen j Rijkssens Rådh, då skall (osv.). RARP 1: 3 (1626). Sist jag varder upp till Dig / I din boning tagen. NPs. 1921, 587: 3. — jfr KYRK-TAGA.
δ’) i utvidgad anv., ungefär liktydigt med: få; särsk. dels, i sht om sak, i uttr. ta färg (se FÄRG, sbst.1 1 c (om person, kind o. d.), 2 b α (om garn, tyg o. d.)), ta hetta (se HETTA, sbst. 1 b), ta härdning (se HÄRDNING 1 b), ta läck (se LÄCK, sbst.), ta röta (se RÖTA, sbst.1 1), ta smak av ngt (se SMAK, sbst.1 1), dels om djur l. person, i uttr. ta hull (se HULL, sbst.1 2).
ε’) i utvidgad anv., ungefär liktydigt med: utsättas för, drabbas av, särsk. i uttr. av typen ta skada (se SKADA, sbst. 1 c), ta stryk (se STRYK, sbst.1 3 d), ta stöt(en) (se STÖT I 4 b); förr äv. i uttr. giva och taga (abs.) (se GIVA 7 b β); jfr β’, 5 a.
η) med avs. på mat l. dryck l. berusnings- l. njutnings- l. läkemedel, i sht förr äv. med avs. på måltid; särsk. i speciellare anv.: inmundiga, förtära; äta; dricka. Har du tagit din medicin? Han tog en pris snus och fortsatte att spela. Berchelt PestOrs. E 7 b (1589). Då hella hennes släckt war tillsammans och de till lijcka med mig togo förmÿcket Brännewÿn. VDAkt. 1725, nr 392. Vi tog vår middag på Värnaby gästgiveri. Leijonhufvud 2Männ. 200 (i handl. fr. 1800). Han tog sitt kaffe på verandan. Strindberg Giftas 2: 8 (1886). Försök att taga något, som kan ge dig en liten smula krafter. Hedenstierna Fideik. 48 (1895). Herr Markurell satte .. (buteljen) för mun och tog en klunk. Bergman Mark. 241 (1919). Plutonen kan gå ut på stan en kväll och ta en öl. SvD 14 ⁄ 6 1988, s. 12. — särsk. i vissa, äv. bildl. uttr., t. ex. ta (ngt) till bästa, se BÄTTRE 3 i δ. — ta gift (på ngt), se GIFT, sbst.2 1 (a). — ta (ngt) till livs, se LIV II 3 b. — ta ett rus, berusa sig, se RUS, sbst.2 1 b. — ta en sup, se SUP 3.
ϑ) [möjl. utvidgad anv. av η] i uttr. betecknande att ngn vilar l. försöker bota sig o. d. (jfr χ ζ’); äv. i fråga om välbefinnande l. hälsa o. d., med avs. på behandling l. kur l. övning o. d., äv. med avs. på injiceringsspruta, med tanke på läkemedel l. drog som injiceras. För them som taga sidsta blunden. Kolmodin QvSp. 1: 10 (c. 1710, 1732). Taga ett lavemang. SvTyHlex. (1851). Marella har tydligen tagit en spruta igen. Östlund Cheyney BeskPill. 208 (1959). — särsk. i vissa uttr., t. ex. ta ett bad, se BAD 1 a α. — ta (frisk) luft, äv. o. numera bl. i förb. med kvantifierande bestämning, t. ex. ta lite frisk luft, jfr LUFT, sbst.2 Om them som .. uti fängelset sittia, skal tillåtas .. stundom gå utur fängelset til sin hälsas conservation at taga frisk luft; Så efterlåtes (osv.). Schmedeman Just. 1313 (1691). Hans Kongl. Höghet är nu, Gudi lof, frisk och reser i dag ut att taga frisk luft. Rosenstein 3: 274 (1787). Om aftonen ville jag taga litet frisk luft och spatserade derföre till théjungfrun. Topelius Dagb. 1: 297 (1834). Taga frisk luft. Cannelin (1921). — (numera bl. mera vard.) ta en (liten) lur, sova en stund; jfr LUR, sbst.5 Dalin (1854). Det är bäst du tar en liten lur, när vi kommit hem. Cavallin Kipling Gadsby 61 (1897). Ta en liten lur efter middagen. Östergren (1954). — (numera mindre br.) ta massage, låta massera sig. Cannelin (1904). IllSvOrdb. (1964). — (numera föga br.) ta motion, jfr MOTION, sbst.1 2. ÖoL 361 (1852). Östergren (1954). — (†) ta (kropps)rörelse, motionera; jfr RÖRELSE 1 f β. Omtankan att bibehålla helsan afbröt stundom hans arbete, för att taga kropps rörelse. NvRosenstein i 2SAH 6: 125 (1811). Jag .. går aldrig ut, om icke för att ta rörelse, och lefver uteslutande med mina böcker. Tegnér Brev 7: 46 (1833). — (numera mindre br.) ta så l. så lång tids sömn, sova så l. så länge. Tvingades de någon gång om dagen att taga ett par timmars sömn, så njöto de åtminstone ingen sådan om nätterna. Knorring Ståndsp. 3: 160 (1838). — (numera mindre br.) ta vila, vila sig (så l. så länge resp. på sådant l. sådant sätt). Låte sig derföör, Aeneas, behaga under min tak nu omsider en trygg hwila taga. 2Saml. 1: 113 (c. 1669). På Näjlikan min vän! tar du din rosen-hvila. Bellman (BellmS) 19: 166 (1793). Hon .. väntade att få se örnarna på det vassa utsprånget, där de brukade sitta och taga sin middagsvila. Lagerlöf Holg. 2: 245 (1907).
ι) med avs. på vara l. tjänst, övergående i bet.: köpa; hyra; äv. utan obj.; äv. med avs. på undervisning o. d.: (i syfte att lära sig l. studera) ta del av; bevista. Vad kostar blåbären? .. Då tar jag en halv liter. Och så tar jag två kilo tomater. TbLödöse 220 (1590). Then 28 febr. Så togo wij Collegium Methaphysicum hoosz .. Magistrum Danielem Spiegel. Bolin Dagb. 29 (1667). Du måste ta för den andra halfstyfvren med, efter jag intet kan gifwa dig tilbaka. Lagerström Holberg Jeppe 11 (1735). Jag ger hvad han begärt för Spannemåln, och tar hela partiet. Björn FörfYngl. 1 (1792). Hon har en son som skall engageras i Svensk krigstjänst; men dessförinnan komma hit på ett par månader för att taga undervisning i språket. Geijer Brev 139 (1812). Jo, jag tar rummet. Hvad blir priset? Ullman FlickÄra 15 (1909). — särsk. i vissa uttr., t. ex. ta på bok, se BOK, sbst.2 1 b ζ. — ta sin boning, se BONING, sbst.1 2 a. — ta hus (för l. över natten hos ngn) (se HUS 3); äv. i uttr. ta hus i helvete l. helsicke, övergående i bet.: bli bråk, bli ett ”jäkla liv” (se HUS 3 c). — ta (sitt) härbärge, se HÄRBÄRGE 2. — ta ngt på kredit, se KREDIT, sbst.1 2 c α. — ta (sitt) kvarter (ngnstädes), se KVARTER 15. — ta (ngt) (ett) köp, se KÖP 1 c. — ta (ngt) på öppet, förr äv. på löst köp, se KÖP 1. — ta (ngt) på lega l. l. till lego, se LEGA, sbst.2 1 a α. — ta lektioner, se LEKTION 4. — ta (ett) lån, låna (pengar). At alla interesserne i riket .. skulle falla til 5 procent; hvilcket .. skulle blifva en stor lindring för de fattige som behöfva taga låhn. 2RARP 7: 248 (1734). (I Danmark) tvingas man nu ta nya lån bara för att kunna betala räntan på de gamla. SvD 18 ⁄ 8 1976, s. 4. — ta (en) taxi, i sht förr äv. ta en bil, förr äv. ta en droska; jfr π. Att ”taga” en droska innebär afslutande af hyresaftal och arbetsbeting. Björling CivR 180 (1908). Vi tar en bil, sa hon. Fogelström BorgTr. 348 (1957). Jag tog en taxi till garaget. Trenter Skyddsängl. 145 (1980).
κ) med avs. på person: anställa, ge i uppdrag att arbeta mot betalning; särsk. i uttr. ta ngn i (sin) tjänst; jfr ζ γ’. (Bondeknekten berättade) hwrwledis hans höffwidzman .. hadhe tagett honnom, såsom een eensamen man war på sitt hemen, vdi tiänisthen för ingen annen orsaak än för awndh skuldh. HH XIII. 1: 171 (1564). Alldenstund Kongl. May:tt .. har låtit .. bestälningz hafware tilsättia, som .. skole .. prompt accomodera .. trafiqverade .. Fahrkostar med behörige Lootzar, dy hafwa .. Skepparne .. som .. äro förplicktade at taga Lootzar, sig hoos dem at angifwa. FörordnLootzw. 1696, s. C 3 b. Du måste låta mig få taga pigor ifrån landet, åtminstone en. Almqvist Lad. 4 (1840). Sedan Greta kom till, tyckte .. (jungfrun) att det blef .. för mycket att göra. Vi tog ju visserligen en barnjungfru, men lugnet var i alla fall borta ur huset. Söderberg Främl. 18 (1903). Taga i sin tjänst. IllSvOrdb. (1955).
λ) med avs. på anställning l. arbete l. syssla o. d., i uttr. betecknande att ngn låter anställa sig l. ställer sig i tjänst ss. arbetare l. tjänsteman l. uppdragstagare o. d.; särsk. i uttr. ta tjänst, ta värvning, ta plats (se PLATS, sbst.1 7 b); jfr 5 k. Ägnar scholemestaren med ett ärligit underhåld så varda försörgd, at han icke nödgas till at taga någon sochn med diechnar. RA I. 3: 113 (1593). En del .. (av manskapet) hade tagit tjänst på landet. Hallenberg Hist. 1: 400 (1790). De icke tjenstgörande fredsdomarena äro .. sådane, som lemnat grefskapet .. t. ex. .. om de tagit embete under kronan. Svedelius Statsk. 2: 80 (1868). Under hela 1700-talet hör man sällan talas om en tattare i vuxen ålder, som inte är eller har varit soldat. Generation efter generation ha de utskrivits eller tagit värvning. Etzler Zig. 144 (1944). Är det en bra roll, det där? — Nja vars… Men jag tror inte att jag tar den. Gustaf-Janson ÖvOnd. 79 (1957). — jfr Å-TAGA.
μ) om fartyg, särsk. i uttr. ta last, lasta (se LASTA, v.2 1); äv. om person, särsk. i uttr. ta ombord, se BORD, sbst.1 4 a β. Hit opp lägga många Grekiska och Turkiska fartyg, som taga last af ris, caffe .. och sådant mer. Eneman Resa 1: 155 (1712). Produktplakatet av år 1724 .. stadgade, att utländskt fartyg ej här tilläts taga last för försändning till utländsk ort. HbSkogstekn. 420 (1922). När vi mötte honom i Assos, tog vi honom ombord och kom så till Mitylene. Apg. 20: 14 (NT 1981).
ν) (muntligt l. skriftligt, äv. musikaliskt) anföra (se d. o. 4); särsk. med avs. på exempel, i uttr. av typen ta ett exempel; äv. med avs. på ngt som anförs ss. exempel, särsk. i uttr. ta ngt (som exempel). Låt mig ta ett exempel. Jag skulle kunna ta min morfar som exempel; jfr ζ α’. OPetri 1: 50 (1526). Erik Holm Bårgmästaren togh ett Simile aff kropsens ledamother, att såsom the wardhe styrkte aff hufwudett, altså Regementhet aff en godh öfwerhet. RARP V. 1: 8 (1652). Han hade ett godt förråd af visor, men tog ingen vers ända till slutet. Almqvist TreFr. 1: 130 (1842). Hvad vill du höra om nu? Ska’ vi ta’ en spökhistoria? Lundegård Prins. 228 (1889). Jag ska ta alltihop från början, sa furiren, så kanske minnet klarnar. Gustaf-Janson Toffl. 210 (1964). Bröder, för att ta ett exempel: inte heller ett vanligt mänskligt testamente kan upphävas eller ändras sedan det en gång har blivit giltigt. Gal. 3: 15 (NT 1981). (Varvet) är en oerhört påfrestande arbetsmiljö för vissa kategorier. Ta alla utearbetare. Ta en svetsare som sitter på bordläggningen på ackord i 3—4 minusgrader i blåsten. DN 9 ⁄ 9 1985, s. 10. — särsk.
α’) (†) med avs. på ord, i uttr. ta av verbo, böja (se BÖJA, v. I 4). Vid hvart verbum utsättes huru det tages af verbo samt til hvilken af de tre conjugationerne det hörer såsom: älska, älskat, älskade, 1 Conj. SAD 1: 150 (1787).
β’) i uttr. ta tema (på ett verb), böja (ett verb) (i t. ex. presens, preteritum och supinum), ange (ett verbs) temaformer; jfr α’. Att taga tema på ett verb är .. att uppräkna de former, af hvilka alla de öfriga lätt kunna bildas. Schiller SvSpr. 146 (1859). Vill Barbro vara vänlig och ta tema på mourir. Lindgren Kerstin 20 (1945).
ξ) i fråga om grammatisk beskrivning, om ord: kombineras med (ändelse l. ordform l. kasus o. d.). Det här verbet tar två objekt. Pourel de Hatrize 32 (1650). Adjectiva som betyda storlek, taga accusativum. Molander Förespel 45 (1753). Yrkesbenämningar (i eng.) sättas i regel som apposition efter namnet och taga då artikel. (Elfstrand o.) Gabrielson 17 (1945).
ο) i uttr. ta (ett tal) så l. så många gånger, multiplicera (ett tal) med det l. det talet. Twå vthi 8, kant tu tagha 4 gångor. AJGothus ThesArithm. 40 (1621). Et tal, som skal tagas wisza gånger, kallas Multiplicand. Talet, som säger, huru många gånger Multiplicanden skal tagas, kallas Multiplicant. Palmquist Räkn. 11 (1750). Visa, att differensen mellan det tal, som uppkommer, då enhetssiffran av det givna borttages, och denna siffra 11 gånger tagen, kan jämnt divideras med 37. Hedström o. Rendahl Alg. 181 (1915).
π) med avs. på kommunikationsmedel o. d., i uttr. betecknande att ngn färdas med resp. kommunikationsmedel; jfr ε β’, ι slutet. Sädan drog iagh och jagadhe i Segersiöö Diurgåårdh .. hwarest iagh toog bååt och rodhe migh öfwer Jelmaren til Landberga by .. hware(s)t iagh tog häst och redh til Arboga. Carl XI AlmAnt. 193 (1690). Stället der vi skulle taga ångbåten till Savannah var dit, der fordom staden Frederica anlades. Bremer NVerld. 3: 338 (1854). Vid en liten station har jag att stiga af tåget och ta ett annat. Hallström ItBr. 153 (1901). Han tog hissen till sjätte våningen. Janson CostaN 1: 8 (1910). Vi skulle ta färjan vid Battery Park till Ellis Island kl. 3 e. m. Koch EmigrLand 1 (1910). Man skulle ta sista tåget hem. Strömstedt MittLiv 1: 167 (1981).
ρ) med avs. på sakrament o. d., särsk. i sådana uttr. som ta dop(et), se DOP, sbst.1 1 b, ta skrift, se SKRIFT, sbst.2 1 c, ta nattvarden, fira nattvard (jfr NATTVARD 2). Då elgeskyttarne skulle föras til Åbo, togo dhe .. nattward. BtFinlH 2: 357 (1670). Då han tog nattvarden passade han alltid på och gömde oblaten. Johansson SmedBrukspatr. 83 (1933).
σ) i fråga om löfte o. d., särsk. i uttr. ta löfte av ngn (se LÖFTE 1); i sht förr äv. i uttr. ta (en) ed av ngn, ta ngn (ut)i ed, låta ngn svära en ed (se ED, sbst.1 1), ta ngt på sin själ l. sin själs salighet (se SJÄL, sbst. 1 1 g β); förr äv. i uttr. ta av ngn att osv., låta ngn lova att. Th(e)r fore togh tha ped(er) hard aff hono(m) at han skulle forlika sich m(edh) hono(m) jnnan viij ell(er) xiiij dagha. OPetri Tb. 121 (1526). Min herre haffuer taghit en eedh aff migh, och sagdt (osv.). 1Mos. 24: 37 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Nu är jagh sinnat at begifva migh till Herredalen at taga inbyggierne uthi eedh. OxBr. 11: 295 (1645). (Frigg) tager alla väsen i ed, att de icke skola skada hennes son. Schück LittRelH 2: 311 (1904). Östergren (1954).
τ) med saksubjekt, med avs. på ngt som behövs för att verksamhet l. handling ska kunna utföras, mer l. mindre liktydigt med: kräva (se KRÄVA, v. 3). Pannelet under taket, dörr och fönster tog Brädher för 6 (daler) 27 (öre). VDAkt. 1689, nr 587. Man bör intet fruchta at desse stora Fronter (på ett hornverk) taga förmycket Soldater. Rålamb 8: 153 (1691). Den skånske lantbrukaren är .. mycket noga med att tänka ut, hur arbetet skall ställas, så att det tar så få dagsverken som möjligt. Sandström NatArb. 1: 17 (1908). Det skulle ta en hel bok att skildra denna gård. Martinson MötDikt. 55 (1950). Den här plattan tar mycket ström. Östergren (1954). — särsk. med avs. på tid, särsk. i sådana uttr. som ta (ngn) så l. så lång (l. mycket) tid; äv. i det pregnanta uttr. ta tid, äv. ta sin tid, ta lång tid; jfr φ, χ ο’, II 5 d. I Jerusalem moste the töffua .. wel een heel weko, mindre tijd togh ock icke theras resande j bortferd och heemfärd. LPetri 1Post. M 1 b (1555). (Ordnandet med brudpallen) tog mycket tid för mamsell Sara. Knorring Torp. 1: 87 (1843). För att begagna morgonsvalkan anträdde vi .. en makalös promenad rundt omkring sjön, hvilken tog oss jämnt 1 timme. Wachtmeister Ind. 1: 37 (1894). Det tog tid att spara ihop några hundra kronor. LfF 1904, s. 101. Värden skar själf steken vid bordet, hvilket tog sin tid. Nyblom Minn. 2—3: 7 (1904). Resan .. tog två och en half timme. Ödman Reseb. 2 (1907). Slog av höet, drog ihop det och lastade det med maskingaffel direkt, och åkte därifrån. Det tog ungefär en timme. Claesson YFrej 24 (1968).
υ) [jfr motsv. anv. av eng. uttr. av typen take decision (jfr dock 7 a ε)] i fråga om överenskommelse l. beslut, med avs. på ngt som ngn kommer överens l. beslutar om, särsk. i sådana uttr. som ta ett förslag, godta ett förslag, ta ett beslut l. beslutet, fatta ett beslut, besluta, ta en lag, besluta om l. godkänna l. anta en lag. Kyrkorådet i Moheda har .. tagit ett beslut om att man måste sätta stopp för plastblommorna (på gravarna). SmålP 8 ⁄ 2 1973, s. 15. Vi väntar att en ny regering skall ta ett nytt förslag. SvD 13 ⁄ 12 1976, s. 10. Nästa torsdag .. skall riksdagen ta beslutet om man skall söka vinter-OS eller inte. DN 23 ⁄ 10 1977, s. 36. När riksdagen tog en lag mot piratradiosändarna talades det mycket högtidligt om radions kvalitetsansvar. VeckoJ 1977, nr 25, s. 32. Nedläggningsförslaget presenterades .. 15 december 1986 och drygt en månad senare .. skall det ”tas”. SDS 20 ⁄ 1 1987, s. 2.
φ) i fråga om att undersöka hur ngt förhåller sig i ngt avseende, mer l. mindre liktydigt med: mäta; särsk. i uttr. ta prov (se PROV 5), ta pulsen (se PULS, sbst.1 b), ta längden l. bredden o. d. (l. ngts l. ngns längd l. bredd o. d.) (till så l. så mycket), mäta längden osv. (o. finna att den är så l. så stor), ta (sol)höjden (se HÖJD 2 slutet), ta mått (se MÅTT, sbst.4 3 a), ta sänkan, undersöka hur fort de röda blodkropparna sjunker i stillastående blod, äv. med inbegrepp av uttagande av blod ur kroppen för sådan undersökning, ta temperaturen l. tempen (se TEMPERATUR 2 a slutet), ta tid (på ngn l. ngt), undersöka hur lång tid som går medan ngn gör ngt l. medan ngt sker (jfr τ slutet, χ ο’); jfr γ. (Jag) tager medh en Hand-Cirkel, längden opå Rören. Stiernhielm Arch. G 4 a (1644). Ifrån .. (Rättvikens) början wid Rättwiks Kyrka, till Limån i Leksand, tages Siljans bredd till 3 mil. Hülphers Dal. 125 (1762). (Männen) väntar på att nattvakten skall passera på sin rond. Sen dröjer det innan han kommer igen; de har tagit tid på den saken. Edström Hund. 89 (1948). Ta .. sänkan. Östergren (1954). — jfr MÅL-, MÅTT-, PROV-TAGNING.
χ) i vissa uttr., särsk.
α’) ta ngn i borgen, ta borgen av ngn, se BORGEN 1 b β.
β’) ta del av l. i, se DEL V 2 c γ, δ, ζ α’, ta sin del av l. i, se DEL V 1 e β. — jfr DELTAGA.
γ’) ta fasta på, se FASTA, sbst.1 2 b.
δ’) ta fred, se FRED 1 d.
ε’) sport. ta full boll, förr äv. ta fullt, i fråga om biljard (se FULL, adj. 6 g).
ζ’) i uttr. betecknande att ngn gör sig fri från arbete o. d., särsk. ta ledigt (jfr LEDIG, adj.2 9 a), ta rast (se RAST, sbst.1 II 1 c), ta semester (se SEMESTER 2). Han har tagit tjänstledighet på läkarebetyg. Hallström Erot. 115 (1908). Också vaktmästaren var med på utflykten, det var söndag och de kunde ta ledigt. Höijer RödaFanor 198 (1980).
η’) ta lott, se LOTT, sbst.2 1.
ϑ’) ta ngt ur (l. i) luften, se LUFT, sbst.2 3 a γ.
ι’) i förb. med märke, särsk. ta märke på ngt l. ngn (se MÄRKE, sbst.1 13 a), ta ngt till märke (se MÄRKE, sbst.1 13 b).
κ’) av typen ta ngn till nåder l. nåd, se NÅD, sbst.2 6 d.
λ’) ta ordet (se ORD, sbst.2 2 f), ta högsta ordet (se ORD, sbst.2 1 h), äv. med anslutning till i, i uttr. ta ordet från ngn (se ORD, sbst.2 2 g), ta ordet ur munnen på ngn (se MUN, sbst.1 4 e β).
μ’) ta ett parti (särsk. schack), se PARTI 12.
ν’) ta reson, se RESON 1 a.
ξ’) ta seden dit man kommer, se SED 1 a α.
ο’) i uttr. ta ((så l. så) lång) tid, använda l. avsätta ((så l. så) lång) tid (för att göra ngt); äv. i förb. med (det med huvudtrycket på uttalade) uttr. på sig; jfr τ slutet, φ. Hvilked förorsaker mig att tage otte dager till ded jag eliest på 2 tijmar väl kundhe bestella. AOxenstierna 2: 226 (1615). Detta museum är sannerligen värdt att tagas i betraktande af hvarje främling, som kommer till Göteborg; men man bör då ej ta så knapp tid på sig, som vi gjorde. Ödman Reseb. 130 (1907). En domstol gör sitt bästa, och den tar tid på sig för att intränga i målets detaljer. ÅbKristHum. 1964, s. 272.
π’) [fsv. taka var(a); jfr fd. tage var(e) på, tage (till) vare (d. tage vare), mlt. war(e) nemen] i uttr. ta vara på (förr äv. uppå) ngt l. ngn, ta ngt till vara l. ta till vara ngt, lägga märke till ngt, uppmärksamma ngt, ge akt på ngt; äv. o. numera nästan bl.: ta ngt i sitt förvar, ta hand om ngt l. ngn; utnyttja ngt; förr äv. dels i uttr. ta ngt var(a), dels i förb. med att-sats ss. obj. Haffuer .. war N(ådigste) h(erre) förbudhitt .. alth Lanndzkiöp .. Och biuder sine Embettzmenn .. atth the thaga ther ware oppå wiidh theriis halss. G1R 1: 129 (1523). Därs. 7: 51 (1530: tagha til wara). Skal iagh tagha wara på min brodher? 1Mos. 4: 9 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Foreldranar (skall) altidh settia .. (barnen) på kamben och tagha wara, att the ickie komma på skalckheet, skadha eller skamfall. LPetri Œc. 49 (1559). Palmchron SundhSp. 260 (1642: war). Att ta vara på allt och inte förakta det lilla är ett genomgående drag för den småländska hemslöjden. Sandström NatArb. 1: 151 (1908). Det blev att ta vara på henne, så att hon inte gjorde dumheter. Beijer BritaGrossh. 36 (1940). Svartfrost .. är en krankhet som sällan går till bättring, om den inte blir tagen tillvara i tid. Lindström LeendGud. 13 (1951). Tiotusentals människor i Göteborg sitter fångna i sina lägenheter bara för att de har ett sådant handikapp att de inte kan använda trapporna. Då måste man ta tillvara varje möjlighet att installera hissar. GbgP 29 ⁄ 9 1988, s. 13. — jfr TILLVARA-TAGA.
ρ’) (i Finl.) ta ngt i öronen, lyssna på ngt; bry sig om ngt. Det var rigtigt tragi-comiskt att se Herrns raseri. Han skrek, han väsnades, men ingen tog i öronen, hvad han sade. JJNervander 1: 188 (1833). Nu skall du taga ett vänskapligt råd i öronen! Tavaststjerna Inföd. 206 (1887). Hennes välmenta opposition togs ej i öronen. KalSvFolkskV 1902, s. 51.
σ’) ta ngt i sinnet, se SINNE, sbst.2 11 e.
ψ) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om hondjur: låta betäcka sig av, särsk. i uttr. av typen ta tjur; förr äv. om kvinna, i uttr. ta man, ha sexuellt förhållande med man. (Den för trolldom anklagade kvinnan blev av) Mats Thomasson .. öfwertygadh dhet hon .. hadhe om en påsknatt ledt sin koo til honom, såsom dher til at taga tiur, oansedt koon då ingen tiur behöfde. BtFinlH 2: 298 (1667). Pitana (är) en Piga som ey will giffta sig, men tager likwäl Man när hon will. Rudbeck Atl. 3: 630 (1698). När en ko tagit tjur eller, som det vanligare heter, tagit oxe, skall (osv.). BtSödKultH 1: 103 (1877). Den vita kvigan hade blivit i kalv utan att hon hade tagit någon tjur. Moberg Utvandr. 65 (1949).
i) med huvudsaklig tanke på förflyttande l. avlägsnande av ngt: (fatta o.) flytta (ngt l. ngn bort från l. närmre l. till ngt l. ngn) (se δ); särsk. i förb. med adverbiellt (prep.-)uttr. angivande riktning (o. i denna anv. ibland svårt att skilja från särsk. förb. (jfr t. ex. TA UR 2)); äv. i utvidgad l. bildl. anv. Ta den stora boken från översta hyllan! Du behöver bara ta (dvs.: klippa) lite i nacken. Thå toogh han honom affsidhes vth frå folkith. Mark. 7: 33 (NT 1526). (Evangelisterna) bekänna .. at Petrus, Andreas, Jacobus och Johannes blifwit tagne ifrån fiskare-båten til Apostlar. Bælter JesuH 1: 32 (1755). När hon tog koppen ur min hand, såg hon på mig med en god, skälmaktig min. Bremer Grann. 2: 142 (1837). Då fick jag en idé, var jag nu tog den ifrån. Bergman ClownJ 107 (1930). Jag uppfattade .. onekligen (linje 2 i kärnkraftsomröstningen 1980) som ett försök att ta udden av kravet på kärnkraftens slopande. SvD 12 ⁄ 10 1987, s. 18. — jfr BORT-TAGA. — särsk.
α) i sådana uttr. som ta andan av l. ur ngn, förr äv. ta andan från ngn (jfr ANDE I 2 e), ta bladet från munnen (se BLAD 1 a γ β’), ta heder och ära av ngn (se HEDER, sbst.2 10), ta loven av ngn l. ngt (se LOV, sbst.3 1 (slutet)), ta sin Mats ur skolan (se MATS, sbst.1 d; jfr särsk. förb. TA UR 2); förr äv. taga ngn l. ngt av vägen, avlägsna, skaffa undan ngn l. ngt, äv.: bringa ngn om livet. Ther så wore att Folcket wille löpa till .. (målningarna i kyrkan) och genom them med åthäffuor .. dyrka Gudh .. skola the tagas aff wägen och beuaras i Sacristien. KOF 1: 336 (1575). Ingen Förste eller Regent .. tarffuer .. fruchta sigh therföre at han tager en skadeligh och skalckachtigh Menniskia aff Wägen, eller straffar honom til Lijffuet. Schroderus Waldt 41 (1616). Ekblad 406 (1764: taga af wägen). Vilda kaukasiska danser, som nästan tog andan av publiken. Östergren 8: 7 (cit. fr. 1935). Det själlandska landskapet tar ju inte andan från en, men dess skönhet är som den flöjtmelodi jag (osv.). Bergman Skyar 243 (1936). Den första snön måste ha tagit andan av honom. Anderberg FrittNat. 21 (1981). Entrén (är) beräknad att stillsamt ta andan ur besökaren. DN 22 ⁄ 5 1998, s. B3.
β) (numera föga br.) subtrahera. Luth Astr. 16 (1584). Tagh 3 aff 6. blifwer 3 igen. Hortulanus Rekn. B 6 a (1638). Dalin (1854).
γ) med inbegrepp av tanke på att ngn l. ngt går miste om det (l. den) som tas: beröva; äv. med avs. på ngn som berövas ngt (se slutet). Om någhor tagher någhot jfrå thenna books Propheties ord, hans deel skal Gudh borttagha vthu lijffzens book. Upp. 22: 19 (Bib. 1541; NT 1526: förminskar; Bib. 1917: tager bort; NT 1981: tar bort). Jag vet ej, hvarför jag just i dag skall sörja den man, hvilken tog min ungdoms vänskap som ingen annan. Geijerstam Medus. 198 (1895). — särsk. i uttr. av typen ta ngn av daga (se DAG I 5 d α), ta livet av ngn (l. sig), ta sitt liv (se LIV I 1 b γ); äv. (numera bl. mera vard.) i uttr. av typen ta ihjäl ngn, döda ngn (jfr IHJÄL a); jfr 7 a ζ, TAGA AV I 1 f. Då en kommer sig från’et en tid, så är det just grufsamt tänka på att ta’ ihjäl dem (dvs. vargarna). Högberg Vred. 1: 270 (1906). Husmodern blev .. ytterst förskräckt. Hon kunde inte tro annat, än att .. (främlingarna) ämnade ta ihjäl henne. ArkNorrlHembygdsf. 1923, s. 56. — jfr AVDAGA-TAGA.
δ) i förb. med adverbiellt (prep.-)uttr. angivande mål för förflyttandet: bringa (ngt l. ngn ngnstädes); särsk. i (bildl.) uttr. av typen ta hem ngn l. ngt (jfr HEM II 1 a), ta hem (se HEM II 1 a, 3); äv. i bildl. uttr. av typen ta ngt ad notam (se NOTA, sbst. 3 b), ta ngt till hjärtat, förr äv. hjärta (se HJÄRTA I 1 f ε δ’), ta ngt till protokollet (se PROTOKOLL 2 a β), förr äv. ta ngt till sinnes l. sinnet (se SINNE, sbst.2 13 g γ); jfr l. Ta hit tallriken! Ta den här tidningen till morfar! G1R 1: 48 (1523). Då nu skipsflottan ändtligen annkom .. haffver mann befunnidt, att tidhen nu var för kortt att alla sakar uthur skippen taga till landz. HH 20: 361 (c. 1640). Ta hit Mandelmassa, klenäten och smör. Bellman (BellmS) 1: 81 (c. 1771, 1790). Den mäktigaste eller slugaste (av lantmännen) tager Landtmätaren hem till sig och vinner sedan genom honom stora förmoner. Barchæus LandthHall. 54 (1773). Bäst är att taga kanoten med ångbåt till Hudiksvall och sedan på järnväg. TurÅ 1888, s. 46. Han fick ta hem flickan och .. (modern) tog skenbart vänligt emot henne. Siwertz Tråd. 25 (1957). — jfr HEM-TAGA.
ε) i fråga om att föra ngt böjbart l. slingrigt genom l. omkring ngt, särsk. i uttr. ta ett slag, göra ett slag (se SLAG, sbst.1 21), ta ett stygn (så l. så), sticka nål o. tråd (så l. så) för att åstadkomma ett stygn; äv. i det bildl. uttr. ta bukt på ngn (se BUKT 5 a); förr äv. i uttr. ta en törn, ta (göra) ett slag; äv. med avs. på ngt böjbart, särsk. rep l. tross o. d.: slå (se SLÅ, v. I 18 b). När Gihnan .. inskurin är .. då måste 2ne Stroppar tagas igenom det håhl, som på 3die skijfwe-blåcket är, och i dem fästas 2ne Löös-takell. Grundell AnlArtill. 1: 17 (c. 1695). Man har Seyszreep till Skepps medh Stierter flätade, som kallas Swackenhals, så och Seyszreep med Knoop på ändana; de med Knoop göra intet sådan Krafft at hålla som en Swackenhals, effter de intet (är) så beskaffade, at man kan taga ett halfft slag om Tåget. Rosenfeldt Tourville 41 (1698). Än gick det sköra sefirgarnet af och än tog hon ett stygn galet. De Geer Hjertkl. 147 (1841). Fatlänga .. (dvs.) ett slags stropp, som tages rundt fat och tunnor, då de skola hissas ombord eller firas ned. NF 4: 1055 (1881). Taga törn .. (dvs.) lägga en ända, som man håller på att hala uti, runtom något föremål för att hindra den att slira. Stenfelt (1920).
j) i förb. med adverb av typen loss l. fri, betecknande handlingen att göra så att ngt inte längre sitter fast: lossa; äv. med avs. på fängslad person l. bundet djur o. d.: befria, fritaga; äv. utvidgat l. bildl.; särsk. i uttr. ta loss (se LOSS 1), ta ngn fri, fritaga ngn, ta flott (se FLOTT, adj.1 1); förr äv. i uttr. ta lös. The ginge i loff och lyffte för honom så han skulle vara tilstedz till tingz tijd och togo loss af hechtelse the nu förrumit haffuer. BtFinlH 2: 236 (1588). D. 7 October .. blef iagh tagen lös ifrån wackt genom wiss Goveneuren i Petersborgh Jacob Militis. KKD 3: 159 (1712). Han försäkrade honom dessutom, det han kände mig så noga, at han kunde aldeles taga mig fri. Ullman Frök. 108 (1780). Kungen sjelf i sista slaget / Måste fiends fånge bli. / Ryttarn Sven var vid det laget / Just tillstäds, — tog Kungen fri. Adlerbeth Skald. 2: 58 (1783, 1798). Han tog lös sin båt och satte sig i den samma med hvilande åror, samt lät den drifva med strömmen. Strindberg SvÖ 1: 230 (1882). — jfr FRI-TAGA.
k) i utvidgad anv., med avs. på sak (l. person) o. i förb. med adverbiellt prep.-uttr. med substantiviska huvudordet i obest. form, angivande handling l. verksamhet l. förhållande, närmande sig 7 a; jfr h; särsk. i mer l. mindre fasta uttr., t. ex. ta ngt (l. ngn) i akt, se AKT, sbst.3 1 g, 2 c; jfr 7 a α. — ta ngn i arrest, se ARREST 3 a. — ta ngt i beräkning, se BERÄKNING 2. — ta ngt i besittning, se BESITTNING 1 a. — ta ngn (l. ngt) i (l. under) (sitt) beskydd, se BESKYDD 1 a α, b γ. — ta ngt i beslag, se BESLAG II 1 a. — ta ngt (l. ngn) i betraktande, se BETRAKTANDE 1 a γ. — ta ngt i betänkande, se BETÄNKANDE 1 g, 4 slutet, 8 a η. — ta ngt i bruk, börja använda; jfr BRUK 1. Då sådant (dvs. att ångpanneplåtar exploderar) gifvetvis kan hända och händer med ångpannor, äfven sedan de tagits i bruk, hemställer jag (osv.). TT 1895, Allm. s. 120. Hela det oerhörda (byggnads)komplexet inrymde bara fem beboeliga sovrum; de övriga tretton sängkamrarna var så orimligt trånga, mörka och höga i taket, att de aldrig kunde tas i bruk. Selander Pegas. 36 (1937, 1950). ta ngt i drift, börja driva, sätta i gång; jfr DRIFT 15. Älvkarleby av staten anlagda kraftstation påbörjades 1911 och togs i drift 1915. SvGeogrÅb. 1929, s. 150. Kan inte lilla fröken vänta tills vi byggt klart aggregaten och tagit dem i drift, innan ni kommer med era invändningar. KvinnLittH 1: 78 (1981). ta ngn i (förr äv. till) förhör, se FÖRHÖR 2. — ta ngn l. ngt i försvar, se FÖRSVAR 1 a. — ta ngn i sitt försvar, se FÖRSVAR 3 a. — ta ngt i sin förvaring, se FÖRVARING 7 a. — ta ngt till intäkt, se INTÄKT 4. — ta ngt till låns, se LÅN 2 a γ. — ta ngt i mät, se MÄT, sbst.2 2. — ta ngt till misstycke, se MISSTYCKE 1 a. — ta ngt till ondska, se ONDSKA 7 d. — ta ngt till l. uti l. på rannsakan, se RANNSAKAN 3 slutet. — ta ngt under l. (ut)i l. till rannsakning, se RANNSAKNING 3 a. — ta ngt i sikte, se SIKTE, sbst.2 2. — ta ngt i skärskådande, se SKÄRSKÅDA 4. — ta ngn i skur, se SKUR, sbst.2 2. — ta ngn under straff, se STRAFF 2 b κ. — ta ngt till tals, se TAL, sbst.2 6 e α. — ta ngt (ut)i l. under övervägande, överväga ngt. War .. Kong:e M:ttz procurator .. af oss begärendis, att wij wille samme ärandhe taghe vdi ett ransakendhe och öffwerwägende. HH XIII. 1: 116 (1564). Upstå .. hos Riksens Ständers Plena .. betänkligheter at antaga hwad Stats-Utskottet tilstyrkt .. då böra de skäl anföras, på hwilka sådane betänkligheter sig stödja samt meddelas Stats-Utskottet, som derefter tage Ärendet under ytterligare öfwerwägande. RF 1809, § 69. — (†) ta ngt (ut)i ögonsken l. ögnasikte l. ögonsikte, besiktiga ngt. (Man kan) hedan effter affärda Oluff Hansson, medh befallning att han altt tager i ögonskeen, huru platzerne bäst kunna befästas. RP 6: 574 (1636). Wijd samma tid hade jag söndrat mig något ifrån Narbal, til at taga fördelningen på ett Skiepp .. uti närmare Ögnesichte. Ehrenadler Tel. 114 (1723). (Det) dröjde .. en stund, innan hon vågade gå fram till sängen och taga de föremål, hvilka uppfyllde densamma, i närmare ögonsikte. Geijerstam LycklMänn. 61 (1899). — jfr BESLAG-, IAKT-TAGA o. BESITTNINGS-TAGANDE samt IAKT-TAGELSE.
l) med huvudsaklig tanke på (kvar)hållande efter att ngn l. ngt har fattats (med handen), övergående i bet.: (fatta o.) hålla (se HÅLLA, v.1 1); äv.: bära (se BÄRA, v. 7); transportera (jfr i δ); äv. i utvidgad l. bildl. anv.; i många språkprov svårt att skilja från I 2. Om du tar tårtan så tar jag kaffet. Vill du vara snäll och ta de här böckerna medan jag kammar mig. Jag kan bara ta tre passagerare i min bil. RA I. 1: 444 (1545). Lars Krok och Johan Holm berätta det de eÿ sedt henne hafwa nogot fat el(ler) kärill til at taga sillen uppå. VRP 23 ⁄ 5 1733. (Björnungarna) togo pojken mellan sig och lade tassarna över honom, så att han inte skulle kunna röra sig, utan att de vaknade. Lagerlöf Holg. 2: 108 (1907). Ta rodret någon, mumlade han, för jag ids inte. Siwertz Mälarp. 129 (1911). En rättvis fördelning innebär att alla, efter förmåga, måste ta sin del av krispolitikens bördor. SvD 29 ⁄ 11 1986, s. 2. — särsk.
α) i förb. med prep.-uttr. betecknande kroppsdel o. d. varmed ngn håller l. bär ngt. Kan du ta den här säcken på ryggen? Jag kan det wäl förnimme, / Att det blifwer Eder i längden swårt, / Thet I hafwen tagit uti hiertat hårdt, / Sorg och qwide der öfwer burit, / Att I hafwen Eder dejliga Hustru förlorat. Carl IX Rimchr. 74 (c. 1600). Innan någon hunnit ingripa, hade tjuren tagit honom på hornen. Östergren 8: 2 (1954). — särsk. i vissa (bildl.) uttr., t. ex. ta ngt på rak arm, se ARM, sbst. III 1 e γ α’. — ta ngn l. ngt i sin famn (l. i famnen), se FAMN I 1 a. — ta ngt för händer, se HAND 9 h. — ta ngt i handen (l. sin hand, äv. i hand) l. händerna (l. sina händer, förr äv. i händer), se HAND 3 b. Han tog hennes hand i sin. ta sak (p)å bak, se SAK, sbst. 3 d (6 a ϑ). — ta saken i egen hand, se HAND 5 b γ. — ta ngt under hand, se HAND 5 c α. — ta Gud i hågen, se HÅG 1 b ι. — i uttr. av typen ta ngt på sina läppar, se LÄPP 1 d ζ β’. — ta ngt (särsk. ordet) i sin mun, yttra ngt. Hwij förkun(n)ar tu mina retheeter, och tagher mitt förbund j tin mund? Psalt. 50: 16 (öv. 1536; Bib. 1917: föra .. på tungan). Larsson skämdes för själva ordet, att ta det i mun, att säga det så här. Johnson Här 73 (1935). ta ngt på sitt samvete, se SAMVETE 4 b ζ. — jfr FAMN-TAGA.
β) i förb. med prep.-uttr. angivande kroppsdel l. del av sak där ngn fattar för att hålla l. bära, särsk. i (det bildl.) uttr. ta ngn under armen (se ARM, sbst. I 1 g α). Väskan är trasig så du kan inte ta den i handtaget.
γ) med avs. på ngt olyckligt l. svårt: (kunna) bära (se BÄRA, v. 19), tåla; särsk. i uttr. av typen ta en förlust, ta ett nederlag, ta följderna (se FÖLJD 5 a), äv. i uttr. det får man (l. vi l. han o. d.) ta; jfr 7 a π. Det händer nog, att svälten lurar nu på mina kära, och mycken sorg på mig. Den får jag ta. Hallström LegDr. 23 (1908). U-båtskriget (skulle) ha tillgripits förr och mera hänsynslöst, om man inte ville ta nederlaget, som i början av 1916 kunnat bäras bättre än tre år senare. Spångberg DuktFolk 66 (1930). Redan det att ni processar med varandra är ett nederlag för er. Varför finner ni er inte hellre i en oförrätt? Varför tar ni inte hellre en förlust? 1Kor. 6: 7 (NT 1981). Den stora satsning vi gör medför naturligtvis att också många andra brott uppdagas och då märks det i statistiken. Det får vi ta. SvD 31 ⁄ 1 1983, s. 40. När barnen är små är det ju viktigt att äta tillsammans. Det var en ständig uppfostran och ingen lugn och ro vid bordet. — Det är viktigt att ta det jobbiga. DN 27 ⁄ 10 1987, s. 34.
δ) i uttr. av typen ta ngn (l. ngt) som den är, vara nöjd med ngn (l. ngt), finna sig i rådande förhållande; äv. i uttr. av typen ta dagen (förr äv. tiden) som den kommer; i vissa språkprov svårt l. omöjligt att skilja från 6 c α. Du får ta mig som jag är. Han moste tagha tijdhen som han kommer. OPetri Kr. 79 (c. 1540). Jagh tar dagen som han kommer. Chronander Surge E 2 b (1647). Jag lefver bland de glada, / Tar dagen som jag kan. Bellman (BellmS) 15: 185 (c. 1767). Vi måste taga världen som den är. Lundgren Res. 227 (1857). Man måste taga menniskorna sådana de äro och icke sådana de borde vara. Granlund Ordspr. (c. 1880). Det är en stor konst att taga lifvet sådant det är och i allt söka få ut det bästa af det. Hedenstierna Svenssons 100 (1903). Nu får verkmästarn ta det som vi har det. Lo-Johansson Kungsg. 89 (1935).
ε) i utvidgad anv., med saksubj.: ha plats för, (kunna) rymma (se d. o. III 2). Bensintanken i min bil tar ungefär 50 liter. Hvarje (tegel)ugn tager 10,000 mursten. Gundberg Tegel 15 (1860). Gripsholm blev det första motordrivna passagerarefartyget i nordatlantisk trafik .. Gripsholm tar omkring 1450 passagerare. VFl. 1934, s. 112.
4) [eg. specialbet. utvecklad ur 2] gripa o. hålla fast, fånga; äv. mer l. mindre bildl. — särsk.
a) med avs. på person (i sht brottsling o. d.); jfr 2 b. Polisen tog honom vid gränsen. Linc. L 4 a (1640). Her Erik Rynning frågade .. om een, som .. hade rymt till Danmark och derefter till Vermelandh, der han är tagen, huru med honom skal dömas. RP 12: 73 (1647). Öfwerståthållaren har .. utlofwat 100 Rdr Bko för den, som kan taga (den förrymde falskmyntaren) Darell. VexjöBl. 1839, nr 27, s. 1. Erland stod och ruskade honom i armen, och allra först fick Klas för sig, att han hade blivit tagen av polisen igen. Gustaf-Janson ÖvOnd. 52 (1957). — särsk.
α) i uttr. av typen ta ngn till fånga, se FÅNGE 1 c; förr äv. i uttr. taga ngn fången (se FÅNGEN 1 a), taga ngn fängslig (se FÄNGSLIG 1 a), taga ngn i arrest (se ARREST 3 a).
β) övergående i bet.: ertappa, beslå (se d. o. III); särsk. i uttr. av typen ta ngn på bar gärning (se GÄRNING 1 g β); särsk. i p. pf.; förr äv. i uttr. av typen bli tagen på flyende fot (se FOT 1 c δ), ta ngn med l. (ut)i hans egna ord o. d. (se ORD, sbst.2 3 m). Bergv. 1: 30 (1528). Tesliickis kom Benckt stockmakir och gaff tilkenne, huru hann hade tagitt Törstenn Håkanss(onn) i säng tilhopa m(e)dh And(er)s salmakirs dottir. VadstÄTb. 13 (1578). Stiernman Com. 3: 781 (1669).
γ) i (det bildl.) uttr. ta ngn på sängen, påträffa ngn med att ännu inte ha stigit upp; överraska ngn. Verelius Herv. 131 (1672). Kl. 10 kommo gossarne hem, lastade med 4 haror och togo oss muntert på säng. Topelius Dagb. 3: 162 (1837). Politikerna i älvsborgslandstinget togs på sängen av avslöjandet att skattebetalarnas pengar använts för privatpersoners skatteplanering. GbgP 19 ⁄ 3 1986, s. 8.
δ) (†) i överförd anv., med avs. på tjuvgods, särsk. i p. pf. i uttr. av typen bli tagen i ngns händer. Samma dagh kom ehn för retthe .. som hade stulitt .. jtt skiytth, grååzi 2 wåler .. huilkie partzeler bleff honom vtti hennder tacknne. TbLödöse 209 (1590). När Tiufwen kastar bördan, är han annat folck lijk .. (dvs.) När honom intet i handom tags, är han onder at wijta. Grubb 586 (1665).
ε) om hin onde o. d., särsk. i bedyrande (eg. optativa) kraftuttr. av typen ta mig fan (äv. tusan o. d.) (äv. sammanskrivet, särsk. tamigfan, tammefan, tamfan); äv. med anslutning till 5. Om iagh thet gör .. Så taghe migh fänen. Balck Ridd. K 4 b (1599). Då sade Bengt, Diefuulen tage mig, får tu icke engång skam för du fhar på henne .. Anders sade, fanen tage mig, haf(fuer) tu icke faret på henne rätt så ofta som iag. VRP 1651, s. 622. Nu skall dig djefvuln taga med hull och hår, / Då midt i värsta striden din chef du slår. Runeberg (SVS) V. 1: 64 (1848). Tamme faan, sade morfar, var icke di Ryssarna här utmärkt hyggliga karlar. Topelius Dagb. 1: 175 (1834). Strix 1900, nr 1, s. 3 (: tamfan). Jag blir fan ta mig inte klok på er. Ekman Dödsklock. 177 (1963). Lundell Jack 136 (1976: tammefan).
ζ) i p. pf., i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk. bildl.; jfr 2 e λ, μ β’. Gadelius Tro 1: 88 (i handl. fr. c. 1770). Den främmande går tagen af fjällets trollmakt och söker drömmande klippornas grå tempel. Nyblom Österut 59 (1908). Tidigt blev jag ”tagen” av sången och började att försöka entusiasmera och leda andra in i sångens mysterium. TurÅ 1984, s. 273.
b) med avs. på djur, särsk. fisk; äv. om djur. Katten har tagit en mus. Det fanns så mycket fisk att man nästan kunde ta dem med händerna. G1R 4: 40 (1527). Esau gick vthi markena at han skulle tagha willebrådh. 1Mos. 27: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: jaga). Der som Fogleleeker äro, skal ingen hafwe macht at skiute eller tage Foglar med snaror på leken, på thet the icke aldeles uthöde them. Schmedeman Just. 125 (1608). Pavva hade ett .. nytt sätt att taga strömrödingen. Berg Sjöf. 184 (1910).
c) med avs. på ngt som kastas l. faller o. d.: fånga (se d. o. I 2); särsk. med avs. på boll o. d. (jfr 5 h). Målvakten tog en hård boll vid stolpen. (Sv.) Taga bollen i flygten, (t.) den Ball im Fluge fassen. SvTyHlex. (1851). Hör du, Sten, är du egentligen med i spelet? .. Du tar ju inte en enda boll. Asplund Stud. 7 (1912). Rydell .. sköt två skott efter varandra, men målvakten tog bägge i liggande ställning. DN 1924, nr 175, s. 9.
5) [eg. specialbet. utvecklad ur 3] fatta o. föra till sig l. göra så att man får hand om (ngt) för att äga l. ha makt l. inflytande över, tillskansa sig, bemäktiga sig, sätta sig i besittning av (ngt); äv. i utvidgad l. bildl. anv.; äv. abs.; i många språkprov svårt att skilja från 2 e λ, 3, 4 a ε. Det är någon som har tagit min cykel. Det jag inte får det tar jag. G1R 1: 30 (1521). Samma dagh bleff tilsagt at then oordningh wedh Stadzbron skall affleggies .. och ingen rappe eller tage, vtan kiöperne förlike sigh medh sælieren medh sæmia som the kunne besth. 3SthmTb. 1: 22 (1592). Tager gäst med wåld af gästgifware mat och dricka .. böte twegilda wålds böter, och skadan åter. BB 28: 9 (Lag 1734). Där nere föddes hon, som tog mitt hjärta. Wulff Petrarcab. 97 (1905). Konsten att kunna ta bollen av motspelarna. IdrB 1: 74 (1913). Till slut föll han till föga och erkände alltihop. — Inte att det var han som tatt pengarna väl? Sjögren TaStjärn. 98 (1957). (Kondomen) Durex Gossamer har .. tagit över 50 % av försäljningen på preventivmarknaden. Expressen 6 ⁄ 7 1961, s. 23. — jfr BERG-TAGA o. SJÄLV-, SJÖ-, SKOG-TAGEN — särsk.
a) i uttr. ge och ta; särsk. (hippol.) i fråga om tygelföring: med handen (nästan omärkligt) dra kort i tygeln o. släppa efter; jfr 3 h ζ β’, ε’. Herren gaff, och Herren toogh. Job 1: 21 (Bib. 1541); jfr b. (Dessa rörelser) kallas på ridspråket ”ge” och ”ta” och bestå i en skrufartad rörelse af handleden. Wrangel HbHästv. 295 (1885). Man måste (vid flugfiske), som det heter på hästspråket, giva och taga. Hammarström Sportfiske 101 (1925).
b) i fråga om död. Siön tager så månghen. Visb. 1: 103 (c. 1640). Förty Döden som tig taer / Ok tok tin Fahr-FFFFFF / Far-fahrs-Fahr / Gillar inte mynte. Lucidor (SVS) 220 (1671). (Han) sade .. att .. (älven) för hvarje sommar skulle taga en man; och det lär mestadels slå in. NorrlS 1—6: 153 (1896). Det var min far det, sade Sören. Sjön tog honom. De fann aldrig hans döda kropp. Siwertz Tråd. 240 (1957).
c) med vapenmakt bemäktiga sig (ngt), erövra, intaga (se INTAGA, v. 11 b); äv. i mer l. mindre bildl. uttr.; särsk. i uttr. ta ngn med storm (se STORM, sbst.1 I 5 b, e β α’, β’). Kätter haa triumpherat / och fahra fort genom Gudz ord / taa en efter then andra ort. Wivallius Dikt. 76 (1631). En österikisk general med 12,000 man .. har tagit nästan hela Sachsen. HT 1918, s. 190 (1809). Ni vet vad vi måste göra? frågade Göran sina lagkamrater. Dom nickade. — Då går vi ut och tar dom djävlarna, sa Göran och spottade på cementbryggan. Hesslind Sista 177 (1974). — jfr HÄR-TAGEN.
d) [möjl. bet.-utveckling ur c; jfr motsv. anv. av eng. take] passera (ett hinder), särsk. i fråga om fartyg, äv. allmännare; äv. övergående i bet.: klara av, övervinna (en svårighet o. d.). Han tog trappan i tre långa språng. För att ankra på redden utanför Jamestown måste man taga Lee-landet ganska nära, så att man snart sagt kan hoppa i land. BeskrStHelena 7 (1815). Herman tog backen i ett par långa steg och försvann snart. Knorring Ståndsp. 3: 122 (1838). De uti .. segelleden belägna .. undervattensklippor, som kunna kringseglas eller tagas på begge sidor .. skola .. utmärkas med en .. till hälften röd och till hälften hvit flagg. SPF 1859, s. 566. När man tager en kurva i högsta möjliga fart, så gäller det att lära sig vara mjuk i knäna. Berglund HastÅknSkridsk. 31 (1920). Ett vackert ekipage kör in på (hinder)banan .. och strax därefter inrida femton ryttare under befäl av beridaren .. Hindren, som visserligen ej äro så värst höga, tagas med utomordentlig schwung. Cronquist Ekipage 153 (1952). — jfr KURV-TAGNING.
e) i fråga om att bestämma l. styra l. leda l. ha stort inflytande över ngn l. ngt; särsk. i sådana uttr. som ta befälet (jfr BEFÄL 3 b), ta initiativet (se INITIATIV 1), ta kommando(t) (se KOMMANDO 2 a), ta ledningen (jfr LEDNING, sbst.2 1), ta makten (se MAKT 11), ta företräde (se FÖRETRÄDE 2 a), ta överhand(en), komma att dominera (jfr ÖVERHAND); förr äv. i uttr. ta skogen (se SKOG 1 e). Om .. (det katolska inflytandet) icke genom Gudz .. bistondh medh tidige rådh och laglige meddel förekomit, uthan .. ythermere fortgång vunnit och tagit öfverhanden, hade thet vårt kiere fäderneslandh .. blifvit til en obothelig skade och förderf. RA I. 3: 93 (1593). Vid tjenstgöring inom ett regemente .. åligger det hvarje krigsman att .. i vederbörande befälhafvares frånvaro, taga befälet öfver .. afdelning, för hvars befälhafvare han är förman. TjReglArm. 1889, s. 20. Redan vid denna första riksdag framställdes .. den .. förebråelsen, att regeringen försummat att med kraftig hand taga ledningen af hela riksdagen. De Geer Minn. 2: 53 (1892). I rosengården togo vildskotten överhand. Nilsson HistFärs 236 (1940).
f) i fråga om värdighet l. examen o. d., särsk. i uttr. av typen ta graden (jfr GRAD, sbst.1 4 d), ta examen (jfr EXAMEN 3), ta studenten (se STUDENT 5); förr äv. i uttr. ta stilen (se STIL, sbst. III 1 d). För än en Studiosus drager ifrån Academien skal han taga testimonium vitæ et doctrinæ. Thyselius HdlLärov. 2: 51 (1637). (I teologiska fakulteten) skul promotio skee den 15 Junij, då Dn. M(agister) Georgius Alanus promotore Dn. Procancellario skul tagha gradum. ConsAcAboP 2: 219 (1660). Så ofta min helsa tillåtit har jag hela tiden sutit och läst för Prester som skola ta examen. Tegnér Brev 7: 109 (1833).
g) med avs. på av myndighet o. dyl. l. av enskild person utfärdat dokument (bevis l. intyg o. d.), särsk. i uttr. ta fasta på (ett köp l. en egendom) (se FASTA, sbst.1 1), ta inteckning (se INTECKNA 3 c), ta körkort, ta patent på ngt (se PATENT, sbst. 3); i sht förr äv. i uttr. ta pass (jfr PASS, sbst.1 10). Förlickte Hans rimsnider och Hindrick v(an) Brem(m)en den saak på Hindrich Hanssons wegne, för han hastelig hade taletth för rätthe, och wille take breff för rätthe(n). TbLödöse 44 (1587). Att dhe Svenske resande genom Danmarck skole taga pass, dhet dhe ähre stadde på sin rätte reesa, dermed skall (osv.). OxBr. 1: 233 (1624). Effter een hoop pass hoos hånom tagne ähre under Generalens Jacob Duvaldz signet, frågades hvar han hade signetet. RP 4: 143 (1634). Ligger thet som såldt är, i flera Härader; tå skal hwarthera upbiudas å rätta Häradsting, och fasta ther å tagas. JB 4: 1 (Lag 1734). Håkan försökte en gång ta körkort, men han gav upp när han kuggades. Alfvén Arvedelen 308 (1981).
h) i fråga om tävling o. d., särsk. mer l. mindre liktydigt med: vinna; särsk. i uttr. av typen ta priset (se PRIS, sbst.3 III 1 b), ta skott, lyckas skjuta (se SKJUTA, v.1 I 3 c; jfr 4 c o. SKOTT, sbst.2 3 b), ta ett stick (se STICK, sbst.1 II 15); förr äv. i uttr. ta mål, göra mål (se MÅL, sbst.5 4 b slutet). Bollen gick runt ett par gånger. Jonte hade läge men avvaktade. Med 27 sekunder kvar slog han dock till och tog ett trepoängsskott. SvD 23 ⁄ 7 1985, s. 17; jfr: I handboll säger man nu också ta skott i betydelsen ’skjuta’. GbgP 20 ⁄ 11 1986, s. 34.
i) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. dels motsatt: naturlig o. d., dels om namn, särsk. i uttr. taget namn (jfr NAMN 1 a); jfr II 5 a. Lasters hela svärm hvaraf vårt slägte ödes / Blott af ett sökt besvär, och tagne plågor födes. VFörsök 3: 8 (1756). Ödmjukheten fölger hänne så wäl i Slottet, som i låga kojan, och den är icke tagen, utan naturlig. Bergeström IndBref 198 (1770). Det namnet måste vara taget! Widegren FrkSolst. 6 (1936). Han var Brantings sonson, Byre Krat, taget namn men välfunnet, Överdirektör i Generalstyrelsen. Sundberg Seger 155 (1976).
j) i fråga om affärsuppgörelse, med avs. på pengar o. d.: begära (se d. o. 4), kräva (se KRÄVA, v. 2 a); i vissa språkprov svårt att skilja från 3 h ζ. Skall inthet reknas i betalningen, then vpbijrdh som .. Frun tagher aff samma gårdh, så lenghe iagh haffuer hennes peninger bortha. Rääf Ydre 1: 363 (i handl. fr. 1612). Fullmagten kostar ett hundra tjugufem, pensionskassan tar femtio, summa ett hundra sjutttiofem. Strindberg RödaR 51 (1879). Erfarenheten har visat, att om reklamen för en .. filmföreställning verkligen skötes, och man tar en mindre entré .. så kunna alla omkostnader utan svårighet täckas av entréavgifterna. VFl. 1937, s. 125. — särsk.
α) i fråga om försäljning: begära (se d. o. 4 c); särsk. i uttr. ta så l. så mycket (för ngt). Vad (l. hur mycket) tar ni för radion där i hörnet? HH XI. 1: 13 (1531). Resolverades att man skall taga 3 rijkzdaler här i Stockholm för ett skeppund koppar. RP 7: 371 (1638). Denne gången inkom(m) ett Qwinfolck Annika Månsdåtter som klagade öfwer M(äster)r Jan Ampfert, at han har tagit för myckit af henne för Ögat han skulle curera. CollMedP 25 ⁄ 9 1686, s. 95. Jag vill, att ni skall ge henne lektioner .. Hvad tar ni i timmen? PT 1905, nr 107 A, s. 2.
β) i vissa uttr., t. ex. ta betalning, se BETALNING 1 b. — ta i betalning, se BETALNING 1 a. — ta (bra l. dåligt l. väl) betalt (av ngn) (för ngt), se BETALA 1 d. — ta gåvor, se GÅVA 1 slutet. — ta mutor, se MUTA, sbst.1 ta i pant, se PANT 1 e. — ta skatt, kräva skatt; jfr SKATT 3 (f γ). Herthiof, Hordalandz Kong, kom medh sin krigzmacht .. och drap Kong Harald .. och tog skat af alt rijket. Verelius Gothr. 20 (1664). Den kungen tusendes hyllning får / Och tager i tårar sin skatt. CVAStrandberg 1: 304 (1872). ta skriftligt på ngt, se SKRIFTLIG 3 e. — ta tull, begära tull. Alldenstund Konungen i Dannemark icke allenast tager Tull under Rudhen, vthan och nu (osv.). RARP 1: 154 (1631). Der köpmän och handtverkare bosatte sig på ett herrskapligt område, var det en följd af immunitets privilegierne, bland hvilka ock ofta rätt att taga tull förekom, att torgpolicen handhades af de herrskapliga embetsmännen. Nordström Samh. 1: 263 (1839). Östergren (1954).
k) göra (ett avgränsat l. avpassat område l. ställe) till ngt som tillkommer ngn l. betraktas ss. ngns; äv. i utvidgad l. bildl. anv.; särsk. i uttr. av typen ta plats (se PLATS, sbst.1 4 a α, 6; jfr 3 h λ), ta ett så l. så stort rum (se RUM, sbst.3 3 d α), ta (ett l. sitt) rum (se RUM, sbst.3 4 e α), ta ett visst rum (särsk. första l. främsta l. andra osv. l. sista rummet) (se RUM, sbst.3 17 e), ta ngns l. ngts rum (se RUM, sbst.3 19 c), ta sitt säte (se SÄTE, sbst.1 1 d β, e), ta sitt ställe (se STÄLLE, sbst.1 4). — särsk.
α) i fråga om att ansluta sig till en ståndpunkt, särsk. i uttr. av typen ta parti (se PARTI 16), ta ställning (se STÄLLNING II 9 b). — jfr STÄLLNINGS-TAGANDE.
β) i uttr. betecknande att ngt görs stadigt l. får fäste; särsk. i uttr. av typen ta spjärn (se SPJÄRN 4), ta stöd (se STÖD, sbst.1 3); förr äv. i uttr. av typen ta fast fot (se FOT 1 c ζ δ’), ta fäste på ngt (se FÄSTE 4 slutet), ta sin grund av l. på ngt (se GRUND, sbst.1 III 1 d γ), ta rot (se ROT, sbst.1 1 b α); i vissa språkprov äv. att hänföra till 7 a; jfr 2 c γ.
γ) (†) i uttr. ta träd, i utvidgad anv., dels om jakthund: ta reda på o. visa träd där fågel har slagit sig ner, dels om fågel: slå sig ner i träd (jfr 1 e β). Fågelhund, som skingrar kullen och tager träd der fågeln sätter sig upp. Greiff Jagt 76 (1828). Af en god fogelhund fordrar man .. att han noga observerar, hvarest .. (fågeln) tager träd. Hahr HbJäg. 420 (1866). Auerbach 1233 (1915; om fågel).
δ) sport. i fråga om kapplöpning, i uttr. ta rygg på ngn, komma (så) nära o. följa ngn framförvarande (att man är nästan inpå hans rygg), ”få häng på ngn”; jfr RYGG 1 j δ. (Hästen) Nail Song fick en bra resa i det fina tempot. Tog rygg på en avancerande Eisen Dart på bortre långsidan .. och avgjorde enkelt till slut. PiteåT 10 ⁄ 6 1986, s. 13. (Den svenska skidåkerskan) var ivrig att ta rygg på norskan .. som är känd för sin startsnabbhet. SvD 11 ⁄ 3 1991, 2: 7.
l) med huvudsaklig tanke på att det som ngn kommer i besittning av kommer ngnstädes ifrån l. tidigare inte varit tillgängligt, ungefär liktydigt med: skaffa (se d. o. 3), hämta; äv. med objektet ersatt av (l. abs., i förb. med) prep.-uttr. inlett av av, betecknande helhet varav del tages (jfr 3 e). Och hans läriungar swaradhe honom, Hwar tagher ma(n) brödh här j ökne(n)ne ther man them medh metta kan? Mark. 8: 4 (NT 1526; Bib. 1917: kunna få; NT 1981: få tag i). När then har några Matadorer, som först byter efter Spelaren så tager han gemenligen så många Kort, som han menar sig wara nödige til et godt Spel. BeskrLombreSp. 11 (1745). Menniskan tager sin mat både af vexter och djur. Berlin Lrb. 11 (1852). Han påstods .. mista tjugofem procent av sin intelligens, när han opererades för blindtarmen .. Och även om det fanns mycket att ta av, kunde man bli betänksam inför sådana utsikter. Lo-Johansson Förf. 50 (1957). — särsk.
α) i ordspråk(sliknande uttr.), t. ex.: Effter man ther föga taga kan, ther inthe är, ville vi (osv.). G1R 23: 192 (1552).
β) med avs. på pengar o. d.; förr äv. i uttr. ta (penningsumma o. d.) (up)på ngt, skaffa (penningsumma o. d.) med ngt som garanti (jfr I 30). Jagh haffver försatt både mine gårdar .. och tagitt deropå 10000 rijkzdaler. OxBr. 5: 275 (1624). Der komme inte merra coppar, en såm jag allreda hadde taij penninger åppå. Därs. 11: 551 (1626). Vij skole consultera här öffver dee medell, som äre proportionerade rijckzens stat. När den så myckit fordrer, hvar skal man tagat? RP 6: 662 (1636). De togo hele förläningen ifrån migh .. thess föruthan haffver jagh icke en gård i förläning, och måste någorstädes taga min löön. OxBr. 3: 504 (1638). Var skall man taga alla pengar ifrån? Auerbach (1915).
γ) i det bildl. uttr. ta kål på, se KÅL, sbst.2 2 f β.
δ) (i sht om ä. förh.) med avs. på växt(er): samla (till herbarium). Almqvist TreFr. 2: 32 (1842). I .. (C. T. Holmströms) herbarium förefinnes ett rikt material härifrån (Mistelås), vissa av dessa tagningar även i (Gbgs botaniska trädgård). BotN 1935, s. 4. Nu för tiden behöva skolornas elever ej ta växter. Östergren 8: 3 (1954).
ε) med avs. på ord l. uttryck l. berättelse o. d.; med avs. på ord l. orddel förr äv.: härleda. Bureus Påw. C 2 a (1604). Uti många stycken hafwer Homerus tagit af Orpheo men särdeles om Gudarna det han skrifwit. Rudbeck Atl. 3: 158 (1698). Hel (i Hälsingl.) tager den ena af Häll, det är, klippa eller bärg, den andre af Hell d. ä. lius, klar, skinande .. andre tagat (dvs. taga det) af annat. Wettersten Forssa 4 (c. 1750). Hickesius anmärker, att Fransoserne af .. (det alemanniska ordet minnen) taget sitt mignon, gunstling. Ihre Föret. XVII (1779). En hel del har han allt tagit från Viktor Rydberg. Östergren 8: 4 (1954).
ζ) med avs. på kunskap l. uppgift om fakta l. förhållande o. d., särsk. i uttr. ta kunskap av ngt (se KUNSKAP 1 c α slutet), ta kunskap om ngn l. ngt (se KUNSKAP 1 c β α’), ta kännedom om ngt (se KÄNNEDOM 2 a), ta lärdom av ngt (se LÄRDOM 7), ta notis om (i sht förr äv. av) ngn l. ngt (se NOTIS 1 a); jfr II 5 e. Hann du ta bilnumret? Vnderlighe giszningar och Griller (angående själens beskaffenhet) .. aff hwilke wij på Swenske föge grundlighe förstånd taga kunne. Sigfridi a 7 b (1619). Hvarifrån har du tagit det, att jamben är ett yngre versslag? CStenhammar (1807) hos Hjärne DagDrabbn. 259. Då siffrorna här alltid, för att blifva någorlunda korrekta, måste tagas öfver större områden och större tidrymder och alltid måste tagas i runda tal, inses lätt att (osv.). NordT 1892, s. 686. Hon tog vår adress och lofvade att snart komma och hälsa på. Agrell Sthm 57 (1892).
η) (†) med avs. på (bevekelse)grund l. verkande orsak, särsk. i uttr. ta skäl av ngt (till ngt) (se SKÄL, sbst.4 13 b); äv. i uttr. ta tillfälle ((ut)av ngt) (till ngt l. (till) att göra ngt), finna möjlighet (som följd av ngt) (till ngt resp. att göra ngt); jfr II 5 d. Utaf alt thette kunne the Danske tilleventyrs hafve taget tilfelle till att besmycke sin fromhet. RA I. 2: 121 (1565). Sidhan .. her Pedhers fadher Östen bleff död .. bleff Tommes målzman öffwer hans små barn, genom hwilkedh han togh tilfälle och .. affhendhe .. Lingharue, som them med all rätt tilfallen war. HH XIII. 1: 177 (1565). (Efter djävulens tal) tog (jag) anledning att hålla ett tahl för församblingen. Gadelius Tro 1: 187 (i handl. fr. 1717). Etolierne woro .. förbittrade och Romarne togo tilfälle af deras wrede .. at förbinda sig med dem. Dalin Montesquieu 39 (1755). Lindfors (1824).
ϑ) (†) med avs. på tillstånd l. känsla, särsk. i uttr. ta mod (jfr MOD, sbst.1 7); jfr II 5 f. (Läsaren) warder saker finnandes som .. så äfwentyrligen liuda, at thet intet låter sig begripa, hwarest en menniskia tagit så stor ståndachtighet. Humbla Landcr. Föret. 7 (1740). ”Gamle Pistol, tag mod”, så sade han, ”hoppet är sviksamt, / Långt, långt borta är den, som du söker. Runeberg (SVS) 3: 258 (1841). Nu gaf han mannen en vink: ”du, du / Derborta, kom hit, tag mod!” Därs. V. 3: 81 (1860).
6) [bet.-utveckling ur 2 o. 3] i fråga om att förhålla sig till l. förstå l. bli klok på ngt: uppfatta. (Vi) vele, att tu strax skall sände .. medh (skrivelsen) till kongen medh någon viss och förståndig kar, som kan förfare, huru samme skriffvelse bliffver tagin. G1R 27: 59 (1557). E. Maj:t tage mig ej onådigt; men mig tyckes, att adeln uppför sig värdigt och anständigt. Adlerbeth Ant. 1: 121 (c. 1792). Du kan ta det så, att din make är falsk? Hallström VenezKom. 29 (1901). Den som känner världen han tar den efter hur den är när den är som blindast, inte efter hur den är när den är som klarast. Martinson VägKlockrike 307 (1948). — särsk.
a) i uttr. av typen det är som (l. beror på hur) man tar det. Det är alt som man tar det. Eurén Kotzebue Cora 100 (1794). Kan det verkligen redan börja våras? Ja, det beror på hur man tager det. PT 1898, nr 103, s. 3.
b) (†) i uttr. av typen ta (ngt) illa (l. väl), uppta (ngt) illa (resp. väl), bli missnöjd (resp. nöjd) med (ngt); jfr II 4 i o. ILLA I 3 b. Nær j och andher j wpsala Capittel reeth wille betænckia hade j wel saa godt raadht tiil ath wrsaka wore gerninghar som j them beswaaren thaa edher wndhersaathe andher presther them illa tagit och forstondit haffua. G1R 2: 96 (1525). Konungen .. böd .. (änkedrottningen) til middagen i lägret. Detta blef så väl taget, at aldrig humeuret varit så godt. GJEhrensvärd Dagb. 1: 19 (1776). Den Gamle. Det gör ni rätt i, mina unga vänner. Vera. Hvarför säger du inte mina barn? Den Gamle. Jag vet inte — jag liksom generar mig — man kan aldrig vara säker att det tages väl. Edgren ESkr. 1: 90 (1892). Detta hade väl svårligen under förhandenvarande omständigheter behöft tagas så särskildt illa. KKD 3: XXXII (1907).
c) (utom i αβ numera föga br.) med intellektet fatta l. förstå; särsk. i uttr. ta ngt av ngt, förstå ngt med hjälp av l. utifrån ngt. Ey heller ær kommit huarken bod eller breff fraa eder til oss .. huru vj thet första eller tage skole vj ecke vethe. G1R 1: 193 (1524). Tree hundradhe tusende och sextiye, Man haffue j tiugw Åhr på thette eene Tornet bygdt, här aff kan man tagha, hwilket ett stoort Arbete thet haffuer warit. Lælius Bünting Res. 1: 143 (1588). Hafwer ock Gud i sitt ord så hårdeliga straffat tiufweri, som af thet ena exemplet, som nu anföres, är at taga. Swedberg Cat. 97 (1709). Denna latinska fras vederlägger Fraticellis åsigt, att la vita nuova bör tagas likbetydande med la vita giovanile. CWBöttiger i 2SAH 39: 166 (1864). — särsk.
α) i uttr. av typen ta ngt så l. så (t. ex. bokstavligt, ta ngt efter bokstaven), äv. ta ngt som ngt (t. ex. som en varning, som en lek, som det är (jfr 3 l δ)), ta ngt i en sådan l. sådan bemärkelse (jfr BEMÄRKELSE 2 b slutet), ta ngt i en sådan l. sådan betydelse (se BETYDELSE 2 c), ta ngt efter bokstaven (se BOKSTAV, sbst.2 3 b), ta ngt (l. ngn) efter orden (se ORD, sbst.2 3 t α; jfr 2 e ο); i sht förr äv. ta ngt i sådan l. sådan mening (jfr MENING, sbst. 5 d). Du ska inte ta hans yttrande bokstavligt. Man ska kanske ta hans självmordsförsök som ett rop på hjälp. (Kalvinisterna) wilja intet taga orden (i bibeln) som de lyda, utan i liknelse och figurlig mening. HC11H 8: 177 (1693). Denna yran (att använda främmande ord i svenskan) har tämligen sacktat sig, och man tager sådant nu för tiden .. såsom teckn af wårdslöshet. Sahlstedt CritSaml. 102 (1759). Icke en gång Versifikationen i sin inskränktaste bemärkelse tagen, är en blott mekanisk färdighet. ETegnér i 2SAH 9: 82 (1819). Skapelseurkundens ord både kunna och böra tagas egentligt. SKN 1845, s. 24. (Uvens rop) uttrycker .. den oförnöjda djuriska lystnaden .. Men .. uttalar icke ufvens rop, om det tages i denna mening, äfvensåväl den menskliga jemmerns mägtigaste grundton, som djurverldens lidande? Hwasser VSkr. 1: 11 (1852). Han .. läste .. igenom deras upprepade maningar att ta det hela både som en varning och lugnt och naturligt, vilket senare han väl slutligen också gjorde. Lindegren Svit. 20 (1947). Jag .. måste naturligtvis ta det hela som det var. Gustaf-Janson Myl. 12 (1965).
β) i uttr. av typen ta ngn (l. ngt) för ngn (l. ngt), äv. ta ngn (l. ngt) för att vara ngn (l. ngt) (l. för (att vara) så l. så), anse l. räkna med l. uppfatta att ngn (resp. ngt) är ngn (resp. ngt) osv. (jfr FÖR, prep. I 21 f); särsk. i uttr. av typen ta ngt för avgjort (se AVGJORD a β), ta ngt för givet (se GIVA, v. I 5 b), ta ngt för gott (se GOD 14 d), ta ngt för kontant (se KONTANT, adj.2 3 a). Vem tar ni mig för?, vem tror ni att jag är?, vad tror ni om mig?, vad tror ni att jag klarar av l. nedlåter mig till? o. d. Ta ngt för vad det är, inte göra saken annorlunda (allvarligare l. obetydligare o. d.) än vad den är. G1R 1: 164 (1523). Då märkte han, at folket såg ej rätt; / De togo glitter för Demanter. Nordenflycht QT 1745, s. 20. För hvem tar ni mej min herre? Jolin Smädeskr. 34 (1863). Du ska inte ta oss för landstrykare, som slår sällskap med vem som helst. Lagerlöf Holg. 1: 34 (1906). Han hade något så gammaldags över sig, att man nog kunde ta honom för att vara många hundra år. Därs. 117. Sjödin StHjärt. 18 (1911: för tjugu). Lugna dig nu. Det är ju ingenting som har hänt. Och Aina kommer säkert att ta det för vad det är. Gustaf-Janson KungVank. 353 (1963). Ta mig inte för en dåre. 2Kor. 11: 16 (NT 1981). — jfr GOD-TAGA.
d) mer l. mindre känslomässigt uppfatta l. förhålla sig (till ngt), beröras av (ngt); särsk. i uttr. av typen ta ngt på allvar (se ALLVAR, sbst.1 1 b α), ta ngt hett (se HET 4 a β), ta ngt (olycka l. förlust o. d.) hårt, uppleva ngt som ett hårt slag (se SLAG, sbst.1 15), ta ngt kallt (se KALL, adj. 2 b γ), ta lätt på ngt l. ta ngt lätt (se LÄTT, adj.2 5 d resp. 7 slutet), ta ngt (l. det) () noga, anse ngt som viktigt (jfr NOGA, adj. 8 b); äv. med objektet ersatt av prep.-uttr. inlett av ; i vissa språkprov svårt att skilja från 2 e δ β’. Lindfors (1824: noga). Den gamle .. tycktes taga döden helt stoiskt. Wetterbergh Kapellpr. 28 (1849). Envallsson, som icke tog det så noga med den stränga moralen, endast han kunde få publiken att skratta, stod sig synnerligen illa hos Journalen. Ljunggren SVH 3: 413 (1881). Sånt här ska man inte ta så hårt. Det händer, det vet man. Bergman Mark. 242 (1919). Både allvarligt, glatt och lätt har jag tagit lifvet i alla mina åldrar men icke lättsinnigt, och därför har det varit skönt att lefva. ÅbSvUndH I. 2: 71 (1921). Man har tagit allvarligt på kritiken. RådRön 1989, nr 2, s. 6. — särsk.
α) i uttr. av typen ta saken så l. så, se SAK, sbst. 6.
β) (†) i uttr. av typen ta ngt nära (äv. när) (se NÄRA, adv. o. adj. 3 g β, NÄR, adv.2 o. adj. 6 d, jfr äv. NÄRMARE 4 c); jfr II 4 i. Sörjen kära bröder, / Men tagen icke sorgen närmre dock / Än som en börda lagd uppå osz alla. Hagberg Shaksp. 3: 370 (1848).
B. i självständigare, utvidgad anv., med försvagad l. förbleknad bet. Anm. Vissa nedan beskrivna användningar kan äv. hänföras till sådan utvidgad anv. som beskrivits under A, i t. ex. 2 e, 3 h, 5 k.
7) i mer l. mindre sammansmält aktionellt uttr. (särsk. i förb. med abstrakt vbalsbst. i uttr. motsv. det betydelsetunga verbet), angivande förhållandet att ngt nytt påbörjas l. börjar l. inträder l. uppstår.
a) om person (l. djur), angivande tillståndsförändrande handling l. verksamhet, mer l. mindre liktydigt med: göra, utföra, åstadkomma; jfr 3 k. (Vi) vette .. icke hvadh mening vij um honum tage schole. G1R 28: 8 (1558). (Jag) ville .. önskia, att jagh honom i Schverje ennu råka måtte, so att vij åm eett och annat eett richtigt aftaal medh hvarandra taga kunde. OxBr. 8: 187 (1647). Köparen får .. betala, hwad säljarena, efter en emellan sig lätteligen tagen öfwerenskommelse, behaga fordra. Rehbinder Wederläggn. 6 (1766). Vi kommo fram kl. 5. Jag tog besittning af mitt ensliga rum, och gick, som jag var, til Djurgården. Geijer Brev 286 (1836). Är det inte konstigt att / mänskan skrattar — plötsligt skrattar? / Om man tar en bläddring i / Henry Bergsons psykologi / kanske att man Varför fattar? Ferlin KulörtLykt. 14 (1944). Jag .. lovade att ta en sväng bortåt Storgatan. Tunström Julorat. 7 (1983). — jfr BRÅD-TAGEN. — särsk.
α) i uttr. ta akt på ngt, se AKT, sbst.3 1 c; jfr 3 k.
β) i fråga om ngts (konkreta) utformning, särsk. i sådana uttr. som ta hål i ngt, göra hål i ngt, ta avstånd från ngn l. ngt, göra så att det blir avstånd till ngn l. ngt, äv. o. numera nästan bl. i bildl. anv. (se AVSTÅND 3 c); förr äv. i uttr. av typen ta bredden så l. så på ngt, utforma ngt i sådan l. sådan bredd. Afstånd från sidomannen tages enligt punkt 126; vid de tillfällen, då truppen icke har på axel gevär, tages detta afstånd genom att uppföra högra armen, så att handen stödes mot höften. ExFältartill. 1877, 1: 38. Bredden (på en ångare) har tagits så, att den nätt och jemt kan gå genom Stockholms sluss. SD(L) 1896, nr 123, s. 4. Den hårda skorpan på snön nötte .. sönder .. (älgens) ben. Den skrapade bort håret och tog hål på skinnet. Lagerlöf Holg. 2: 39 (1907). Han sysslade mest med grova avlopp, tog hål genom grunder och rotade gärna i bottenleran. Johnson Slutsp. 30 (1937).
γ) i uttr. ta (sitt) avträde, se AVTRÄDE 2 c; äv. (o. numera bl., i vissa kretsar, ngt högtidligt) ta sitt inträde (jfr INTRÄDE 4 a α). Då han tog sit inträde i Franska Academien, som valt honom til ledamot, syslosatte han sig ej ensamt med sin företrädares beröm. VittAH 5: 348 (1788). Akademien (har) i ledigheten efter professor Martin Lamm valt och kallat riksarkivarien Ingvar Andersson, som nu kommer att taga sitt inträde. HNyberg i 3SAH LXI. 1: 21 (1950).
δ) i uttr. ta befattning med, se BEFATTNING 1 b.
ε) i uttr. betecknande att ngn beslutar (ngt) l. ngra kommer överens (om ngt) o. d., särsk. ta (ett) beslut, se BESLUT II 2 b (jfr 3 h υ), ta resolution (se RESOLUTION 4 a α); förr äv. ta avsked, ta l. fatta beslut; göra överenskommelse (jfr AVSKED II 3, 4). Vij förnimme, att saken, tvertt emott tagen afskeedh, moste till resolution af K. M:tt i Danmarck .. differeres. AOxenstierna 2: 700 (1624). RARP 2: 180 (1635).
ζ) i uttr. betecknande att ngn dödar l. skadar ngn l. ngt, t. ex. ta döden, äv. sin död, se DÖD, sbst. 1 d. — ta död på ngn l. ngt, äv. ta döden på sig, se DÖD, sbst. 1 e. — [möjl. urspr. med tanke på intagande av medicin l. dyl.; jfr 3 h η, i γ slutet] (mera vard.) ta självmord, begå självmord. Jag tar självmord för jag vill inte bli stekt (i ett kärnvapenkrig). SvD 2 ⁄ 12 1983, s. 24. Om någon av dem dör .. så vill jag inte leva längre. Då tar jag självmord. GbgP 8 ⁄ 6 1997, s. 64. ta knäck(en) på ngn, se KNÄCK, sbst.1 3.
η) i uttr. betecknande att ngn (med en avskedshälsning) lämnar ngn l. ngt, särsk. ta farväl (se FARVÄL II 1), ta avsked, säga farväl (se AVSKED I 1 b α β’ o. jfr anm. sp. A 478), äv.: sluta (anställning o. d.) (se AVSKED I 2 a α), ta avsked av l. från ngt, lämna ngt (se AVSKED I 1 b β β’), ta förlov (se FÖRLOV 5), ta orlov (se ORLOV 4).
ϑ) i uttr. betecknande att ngn flyr, särsk. ta flykt(en) (se FLYKT, sbst.1 1 b) (jfr 3 f α β’), äv. ta sin tillflykt (förr äv. flykt) till ngt, fly till ngt; äv. (sjöt.) ta jakt (se JAKT, sbst.1 3 slutet). (Birkarlarna) togho undanflycht til Finland. Axehielm (c. 1630; under birkarlar). Om någon undersåte af sin Öfwerhet förfölgd til etdera Riket togo sin flykt, skulle den samme på leigd få återkomma. Celsius G1 2: 200 (1753). Detta Sachsen bör icke egentligen sökas uti Holstein, såsom Hr Forster (med flere) vil göra, tagandes sin tilflygt til Etymologiskt lekverk .. utan i Braunschweigska och Lüneburgska landet. Porthan 5: 52 (c. 1790). Wirsén NDikt. 58 (1880: sin flykt). Hans avsikt var att .. ge oss en stark uppmuntran, oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som ligger framför oss. Hebr. 6: 18 (NT 1981).
ι) i uttr. betecknande att ngn vidtar åtgärder för att skydda sig l. förbereda sig o. d., särsk. ta betäckning (se BETÄCKNING 5 b α α’), ta författning (se FÖRFATTNING 3 c), ta (sina) mått (och steg) (se MÅTT, sbst.4 11; jfr ξ), i förb. med råd (se RÅD, sbst.3 13 b, d).
κ) i uttr. ta försummelse, se FÖRSUMMELSE 4 b.
λ) i uttr. ta (sådant l. sådant) lag, se LAG, sbst.3 6 b α.
μ) i uttr. betecknande att ngn förflyttar sig l. reser o. d., särsk. ta en promenad (se PROMENAD 1 a; jfr 3 h ϑ), ta sin marsch l. marschen (se MARSCH, sbst.1 1 a α), äv. i uttr. av typen ta resan (se RESA, sbst. I 2 a β).
ν) i fråga om att fånga ngt med blicken, särsk. i (de bildl.) uttr. ta sikte (se SIKTE, sbst.2 3, 6), ta en titt (på ngn l. ngt), rikta blicken mot o. betrakta (ngn l. ngt), ta en översikt av ngt, rikta blicken mot o. betrakta ngt i stora drag l. i sin helhet o. d.; äv. i det utvidgade l. bildl. uttr. ta hänsyn (se HÄNSYN 1 a); förr äv. i förb. med utsikt, i fråga om att betrakta ett vidsträckt (natur)sceneri. Mariestad njuter förtjent det ryktet, att vara en af Sveriges skönast belägna småstäder. Hvem påminner sig icke den öppna, vidsträckta utsigten öfver Venern, tagen i synnerhet ifrån kyrkvallen? Almqvist Går an 117 (1839). Vi hafva icke för afsigt att i denna uppsats taga en fullständig öfversigt af alla de förslag som vid denna riksdag blifvit framstälda. Samtiden 1874, s. 129. Vi är komna hit för att .. få ta en titt på en karta. Cavallin Kipling Kung 21 (1897). Jag gick inte till en läkare, jag bad en av barnmorskorna att ta en titt. Antti MyckJord. 62 (1987).
ξ) i fråga om rörelse (för kortare förflyttning), särsk. i (utvidgade l. bildl.) uttr. av typen ta ett steg (se STEG, sbst.1 1, 5 (a)), äv. ta steget (fullt) ut (se STEG, sbst.1 5 b δ) (jfr ι o. TAGA UT I 3), ta ett hopp, hoppa (jfr HOPP, sbst.1 1), ta ett skutt (se SKUTT, sbst.4 1 a), ta ett skär (jfr SKÄR, sbst.2 1 b), ta ett språng, hoppa (jfr SPRÅNG, sbst.1 I 1); äv. i fråga om rörelse i avsikt att få fart o. (därigm) kraft att övervinna ett hinder l. nå ett mål, särsk. i (utvidgade l. bildl.) uttr. av typen ta sats (se SATS 14 a, 15 slutet), ta anlopp (jfr ANLOPP 3), ta ansats, ta sats (jfr ANSATS 1), ta avstamp, stampa på ngt för att få fart l. kraft. Kom då, du Löjens quicka tropp / Fölg mig i alla lifvets skiften, / Och lär mig ta ett glättigt hopp / På brädden af den mörka griften. Kellgren (SVS) 1: 262 (1778). Med dödsförakt grep han till pensel och palett, tog ett sista anlopp, och verkligen — inom några dagar stod helgonet där fulländadt. Cederschiöld Riehl 2: 76 (1878). Vi .. ta’ ansats och falla. Tavaststjerna Morg. 118 (1884). Hästen föres i rak linie på hindret så att språnget tages i rak och ej i sned riktning. Wrangel HbHästv. 355 (1885). I verkstäderna för svarfning, hyfling och dylikt får man se maskiner, afsedda att kunna taga de gröfsta skär. TT 1900, M. s. 20. Slut, tänker man. I själva verket är detta slut just bottenläget, där hon äntligen kan ta avstamp. KvinnLittH 1: 85 (1981).
ο) (†) i uttr. ta stämning (på ngn), stämma (ngn); jfr STÄMNING, sbst.3 3. Komo .. twå knechter af Ångermannelandh .. och talede twå andre ångermän till .. vm then gårdh the besitte, förmenendis sigh ther haffwe rätt till, therföre the och hadhe tagett stempningh vpå them. HH XIII. 1: 18 (1562). Wilja gode männen .. egendom till boet .. återwinna; tage stämning och fortställe den sist inom en månad efter inställelsedagen. SFS 1862, nr 51, s. 14.
π) i uttr. som betecknar (igångsättande av) mer l. mindre fientlig l. aggressiv handling, särsk. i uttr. ta hämnd (se HÄMND 1 a), ta revansch (se REVANSCH), ta strid (se STRID, sbst. 2), ta ett nappatag (se NAPPATAG 3; jfr 2 c γ); äv. närmande sig l. övergående i 3 l γ. Nåväl, Nils Orädd, kom, om du har lust, / Du minns, på sjön vi tagit förr en dust. Jolin UHansDr 25 (1860). Neurosedynbarnen — offren för den stora läkemedelstragedin för över 15 år sedan — tvingas nu ta en ny strid med de svenska myndigheterna. Expressen 7 ⁄ 11 1977, s. 24. Även om det blir diskussion nu också, är socialstyrelsen beredd att ta den. DN 24 ⁄ 11 1977, s. 30. Jag utmanar här och nu .. (statsministern) att när som helst, var som helst ta en debatt med mig. SvD 11 ⁄ 9 1982, s. 7.
ρ) i uttr. betecknande att ngn ”får grepp om” l. klarar av ngt l. ngn, äv. betecknande att ngn får klarhet i ngt; särsk. ta reda på ngt l. ngn (se REDA, sbst.1 6 b κ, λ, 7 e), ta rätt på ngt l. ngn (se RÄTT, sbst.2 8 d, e, 9 c), ta råd på ngn (se RÅD, sbst.3 11).
σ) (vard.) i sådana uttr. som ta ett snack l. samtal (med ngn), (ta initiativ till att) samtala (med ngn). Vårt verkliga problem är hur vi skall få ut filmerna. Men jag skall ta ett snack med piloten på det där planet. Adlerbeth Innes Spår. 53 (1977). Jag låter upphittaren ta ett samtal med arvingen. Trenter SkönJuv. 26 (1991).
b) om sak, angivande tillståndsförändrande händelse l. inträdande av nytt tillstånd l. förhållande. Wår Menigheet är siw gånger hundrat tusend starck, när hon tager sigh någhot medh alffuar före, thet skal wäl tagha framgång. Petreius Beskr. 1: 21 (1614). Huad mehr kensellöst ok ey Sinrörning haer, / At daglig Troon förgåår män Falskheet til wäxt taer. Lucidor (SVS) 280 (1672). Nord-Amerikas samhälle tog sitt uphof ifrån Europa. Svedelius Statsk. 4: 109 (1869). Lübeck tog ett sällsynt hastigt uppsving och växte snart till ungefär samma storlek, som det hade ännu vid mitten av 1800-talet. Grimberg VärldH 6: 351 (1935). — särsk.
α) i fråga om att ngt börjar l. slutar, särsk. i uttr. av typen ta sin början (se BÖRJAN 1 b), ta slut (se SLUT, sbst.1 I 4 a α α’), ta en (sådan l. sådan) ända, äv. ta en ända med förskräckelse, förr äv. ta ända, i sht förr äv. ta en (sådan l. sådan) utgång, sluta (så l. så). Lätt straax munka leffuerne skijna vppå hwad ända thet wille tagha. OPetri 1: 478 (1528). Fåår hon (dvs. människan) .. ey aff Gudz ord tröst / Och någon hugnat i sitt bröst / Skälffuer hon, och haar ewigt wee, / Taar ända medh förskräckelse. Prytz OS F 1 b (1620). Der hooss befruchte hvad uthgång detta spelet i Skottland vill taga. RP 8: 99 (1640). Har Rådstugu rätten låtet förfråga hos .. Lagman Fegerstierna .. huru länge tinget i Liungby påstår, Hwilcken swarat, at det i morgon eller öfwermorgon lärer taga ända. VRP 1718, s. 402. Denna min kärlekshistoria tog en mägta tafatt utgång. Livijn 1: 202 (1817). Taga en utgång. Sundén (1891). Jag herre var på täppan, / Det passade mig bra; / Men ock den härligheten / Snart skulle ände ta. Gellerstedt GVis. 125 (1900).
β) i uttr. ta en (sådan l. sådan) vändning, utvecklas (så l. så). Ta en olycklig vändning, gå illa. Lindfors (1824). Axels quitto’n togo gång ifrån gång en artigare vändning. Med en oändlig sorg talade han om min hustrus bortgång, och, som han alltid haft en stor lätthet att skrifva, voro hans bref högst interessanta. Knorring Cous. 1: 19 (1834). (Amy) var .. inte förvånad över den vändning förhållandet tagit. Drougge Rubens Brev 166 (1981).
γ) i uttr. ta fart, se FART 7 b.
δ) (i sht i Finl.) i uttr. ta uppskov, särsk. om (rättegångs)förhandling: uppskjutas. I Österbotten tog roteringsfrågan uppskof för femtio år framåt till följd af allmogens bestämda motstånd. Schybergson FinlH 1: 532 (1887). Målet tog nu uppskov till början av april. Hufvudstadsbl. 15 ⁄ 3 1988, s. 16.
II. refl.; äv. i förb. med refl. pron. i försvagad anv. ss. indir. obj.
A. i anv. motsv. I 2.
1) (numera föga br.) i uttr. ta sig fast, om person: fatta l. gripa (om ngt) o. hålla sig fast (se HÅLLA FAST 2 a); äv. mer l. mindre bildl.; förr äv. om ngt sakligt: sitta fast; om person förr äv. liktydigt med: ta fast anställning (se FAST, adj.1 14 c). Träffade hoop med 19 Galleijer .. och tog iag mig fast vid en klippa, der dese mig förbij Säglade. HFinlÖ 1: 433 (1716). Öfwertagg-musklen .. tar sig fast på den öfre intryckningen af skulderpipans stora knöl. Schützercrantz Walter 18 (1801). Gossen tog sig fast i första qvist öfver sitt hufvud. VetAH 1819, s. 228. Gör du det (dvs. tar tjänst i staden) .. då tar jag mig ock fast hos bryggaren på lilla Badstugatan. Almqvist Lad. 9 (1840).
2) i utvidgad anv., i fråga om känslor, i uttr. betecknande att ngn får en känsla. — särsk.
a) (†) med avs. på känsla, särsk. i sådana uttr. som ta sig förskräckelse l. förargelse; jfr I 2 e ρ. Therfore behöffua the fögho forskreckilse tagha sig. G1R 6: 259 (1529). Här må ej Af-und sig en widrig tanka låna, / Hon ta’r sig fåfäng sorg, at bli’ med mig bekant. Frese VerldslD 65 (1717, 1726). (Människorna) taga sig förargelse på Christi person och werk. Thomander Pred. 1: 42 (1849).
b) (numera mindre br.) i uttr. ta sig (så l. så, särsk. hårt) (av ngt), påverkas (så l. så) (av ngt); jfr I 2 e λ. Huar så hende ath någhor budhe sigh til .. ath förföra idher j frå oss .. förlate wij oss ther vppå ati platt jntit wele tagha idher ther åff. G1R 7: 322 (1531). Hans fru tog sig mycket härvtaf (dvs. mannens sjukdom), och war tusende ångest öfwer honom. Humbla Landcr. 388 (1740). På alla kanter rustas här till guldbrölloppet .. Hela staden, hela bygden taga sig deraf. Bremer Grann. 2: 244 (1837). De skotske lorderna togo sig icke hårdt af Elisabeths vrede, ty de visste att den icke var farlig. Svedelius SmSkr. 1: 242 (1872). Det finns saker som den mindre bildade tar sig mera av och som den bildade tar med ro. Larsson Bildn. 39 (1908). Det är väl inte märkvärdigt att han tar sig en smula av henne! Hon är ju så rar. Gustaf-Janson ÖvOnd. 62 (1957); jfr TAGA SIG AV.
3) i utvidgad anv., i förb. med adverbial, särsk. prep.-uttr. särsk. inlett av åt (l. om l. för) o. med substantiviskt huvudord som utgörs av beteckning för kroppsdel: föra handen mot (o. lägga den om l. på); särsk. i sådana uttr. som ta sig åt ryggen, ta sig för pannan; äv. i förb. med beteckning för klädesplagg: ta tag; äv. i mer l. mindre bildl. anv. Han orkar inte så mycket, stannar ofta och tar sig åt hjärtat. Uppgiften är svår, så det gäller att ta sig i kragen. Præses skrifwer Disputationen för .. (respondenten) som war wel och lärd skrifwen .. (När) Syllogismus war framstellt (under oppositionen), skulle .. (respondenten) se tilbaka på Præsidem. Toge han sig på högra knäfwelborren, wore thet, proba Majorem .. Men så kom Opponenten fram med ett benigt argument, at Præses stod och betenckte sig, kommande intet i hog aftalet, vtan tager sig om hela skegget. Swedberg Lefw. 59 (1729). Stundom komma mösz i sänghalmen .. och förfära enom i sömnen, i synnerhet hafwande qwinnor, hwaraf fostret får ofta märke af en mus, i ansicktet eller hwar modren först tager sig. Broocman Hush. 2: 206 (1736). Nu blef han misslynt, tog sig vid sitt öra. Runeberg (SVS) V. 3: 45 (1860). Den gamle presten tog sig för pannan. Wallengren Mann. 160 (1895). Men då farväl med hela stassen! / Då hade frun fått ta sig där bak / för diadem och guldschabrak. Andersson MickelR 109 (1900). Kurt började ta sig åt ryggen istället för bröstet. Karnstedt Slamf. 173 (1977). På Ullevi fick .. (motspelarna) oväntad hjälp av en tafatt landslagsmålvakt. Thomas Ravelli tar sig nog själv i örat för 0—1 och 1—3. GbgP 29 ⁄ 6 1989, s. 30. — särsk. i (det bildl.) uttr. ta sig (själv) om näsan, se NÄSA, sbst.2 1 b δ slutet.
B. i anv. motsv. I 3.
4) fatta o. föra till sig l. göra så att man får hand om (ngt) för att använda l. ha l. äta o. d.; äv. med inbegrepp av tanke på att det man fattar osv. tidigare inte varit i ens disposition: bringa (ngt (som man tidigare inte haft)) i sin disposition; äv. i utvidgad l. bildl. anv. (jfr I 3 h); äv. med objektsväxling (jfr I 3 g); i vissa språkprov svårt l. omöjligt att skilja från 5. Therwtaff then menige almoge, vtan tuill, tager sziig eth onth exempell, och effterdöme. G1R 12: 49 (1538). För:ne drabant .. är .. kommen i trätte medh en skepere .. hwilken såsom hadhe lupidt heem sedhan wachtt war satt, och togh sigh een longh skafftatt yxe, ther medh han är kommen igen och weledt öffwerfalle för:ne drabanth. HH XIII. 1: 167 (1564). (J. Peringer har) giort et wackert prof i antiqviteterna, så att han wårt gamla språk mäctigh är ok derför anförtrot att taga sigh några wåra swenska skrifter att vertera. Rudbeck Bref 194 (1683). Säg, har du glömt hur du tog dig gevär / Ur en fallen krigares hand? Runeberg (SVS) V. 3: 81 (1860). Skoveln .. spyr ut sitt innehåll. Så sluter hon sig åter, gör en ny svängning och tar sig munnen full igen. Hedin Pol 2: 8 (1911). — särsk.
a) i det bildl. uttr. ta sig vatten över huvudet, åtaga sig fler uppgifter o. d. än man klarar av, ta på sig för mycket. Thett vore intett annatt ähn taga sigh vattnett öffver huffvudett. RP 7: 303 (1638). Jag .. måste bekänna mig hafva med detta arbetet taget mig vatten öfver hufvudet, at med min klena penna och låge förstånd skrifva om så subtilige och granvärckne saker. Salberg Gr. 9 (1696). Skulle han tillgodose alla önskemål i samma mån, så skulle han nog taga sig vatten över huvudet. VFl. 1938, s. 10.
b) (numera bl. ngt ålderdomligt) motsv. I 3 h β (α’), i fråga om att (välja o.) utse ngn till ngt; särsk. i uttr. av typen ta sig (en) hustru (l. man o. d.); förr äv. dels. i sådana uttr. som ta sig ngn till äkta (l. hustru o. d.), dels ta sig konung, välja konung, dels om hondjur, med avs. på hane, i sådana uttr. som ta sig gumse (jfr I 3 h ψ). Iach haffuer taghit mich hustrw. Luk. 14: 20 (NT 1526; äv. i Bib. 1917; NT 1981: gift mig). Aff främanda folk skulle the icke tagha sich konung. OPetri 1: 316 (1528). Jtem dömdes Per Hansson i Biörnsko xl M sak fför han leggrad sig med ena pigha ock giorde henne med barn ock tog sig sedhan en annan pigha tiil eckta. BtFinlH 2: 16 (1538). Tackorne tage sig Gumsse. Brahe Oec. 154 (1580; uppl. 1971). Vthi Småland förmådde Herr Thure Jönszon .. at Borgerskapet vthi Jöneköping och Allmogen ther rundt om kring .. togo sigh til Höfwitzman Borgmästaren ther sammastädes Nils Arfwedszon benembd. Girs G1 107 (c. 1630). Intet gifwer iag mig i Klöster / iag tager mig fast heller een man. Visb. 1: 348 (c. 1657). Det är förstås en stor risk att ta sig en kvinna ung, ty man vet icke vad som skall bli av henne. Wägner NattS 115 (1926).
c) motsv. I 3 h η, med avs. på mat l. dryck l. berusnings- l. njutnings- l. läkemedel, i sht förr äv. med avs. på måltid; särsk. i speciellare anv.: inmundiga, förtära; äta; dricka. Han plägar göra sent tjänst .. varföre kan han intet fasta för länge, utan tager sig till äventyrs en kappa brännvin. Olsson Herdam. 4: 271 (i handl. fr. 1652). I dagningen gingo wi ther ifrån, tå han i skåpet tog sig frukost. Broman Glys. 3: 839 (1747). Tycker du at grafven är för djup, / Nå välan, så tag dig då en sup, / Tag dig sen dito en, dito två, dito tre, / Så dör du nöjdare. Bellman (BellmS) 2: 48 (c. 1770, 1791). Till frukost tar jag mig en smörgås hemma. Stenhammar Bref 1: 21 (1834). Pelle höll på att ta sig en pris. Melin Dikt. 2: 154 (1904). Tänk, så roligt det skulle vara för henne att få heta fru och att få ta sig mat på kalas på samma gång som de äldre fruarna i stället för att som nu få lov att vänta, tills också de unga fruarna har fått ta för sig! Lagerlöf BarnM 207 (1930).
d) motsv. I 3 h ϑ, i uttr. betecknande att ngn vilar l. försöker bota sig o. d., särsk. i uttr. ta sig en promenad (se PROMENAD 1 a). Helgedagh kaller man Hwilodagh, effter .. Ordet Sabbat, hwilket betyder .. hwijla .. Hwar aff thet kommer som wij säya taga sigh hwijla, hålla Hälgesmåål. Rudbeckius Luther Cat. 52 (1667). Herregud, sade Stina, jag tror sannerligen fröken Ulla satt och tog sig en lur. Ja, vårluften söker. OoB 1963, s. 10.
e) [jfr c] i uttr. ta sig en titt (på ngt), rikta blicken (mot) o. betrakta (ngt), titta (jfr I 7 a ν), ta sig en funderare, se FUNDERARE 2; jfr k. Medan Goldman .. ringde till varuhusets egen restaurang efter en god liten lunch, tog Putting sig en gillande titt på kopiepressen. Siwertz Varuh. 30 (1926). Det (är) ju inget som hindrar att vi tar oss en titt! Malmqvist BerTräskmark. 1: 34 (1976).
f) motsv. I 3 h χ ζ’, j, i uttr. betecknande att ngn gör sig fri från fångenskap l. arbete o. d.; särsk. i uttr. ta sig fri (äv. lös), ta sig ledigt (se LEDIG, adj.2 9 a); äv. i uttr. ta sig fri för l. från (en beskyllning o. d.) (se FRI 28 a). Weste (1807: fri, lös). Jag (har) bedt inspektoren på Skånlaholm, att få mitt orlof nu i Mars, fast det icke är rätta tiden för en dräng att taga sig lös. Almqvist Grimst. 13 (1839). Jag har satt fast mig för att visa att jag kan ta mig lös igen. Dahlbäck Åb. 318 (1914).
g) motsv. I 3 h δ, i fråga om att framträda l. hur ngt framträder (för ngns syn), särsk. om sak, med avs. på gestaltning l. yttre form o. d.: framträda i, uppträda i, ikläda sig (ngts l. sådan l. sådan gestaltning osv.); särsk. i uttr. av typen ta sig (sådan(a) l. sådan(a)) form(er) (jfr FORM I 1), ta sig uttryck, komma till uttryck, visa sig; i sht förr äv. om person, särsk. med avs. på min l. uppsyn o. d.: lägga sig till med. Styrbjörn tog sig en trumpen upsyn .. men log i sitt sinne. Dalin Vitt. II. 6: 109 (1740). Frukta mig ej, fast äldre jag är och tar mig en bister / Min, då det fordras ibland. Runeberg (SVS) 3: 119 (1836). I det ”stora århundradet”, då drömmarne om litterär hegemoni gått i uppfyllelse, äro naturligtvis alla fransmän öfvertygade om sitt språks öfverlägsenhet öfver alla andra, och denna öfvertygelse tar sig ofta uttryck. Vising Språkskönh. 13 (1897). Då qvinnorna faktiskt hafva sådana andliga egenskaper, som skilja dem från männen, är det rätt naturligt, att somliga af dessa egenskaper taga sig form äfven i språket. PT 1900, nr 234 A, s. 3. På vissa håll i pressen .. (har) artiklar i denna tidning .. uppjagat en nervositet, som tagit sig nästan groteska former. VFl. 1937, s. 187.
h) (†) med avs. på sak(förhållande) o. i förb. med adverbiellt prep.-uttr. i obest. form angivande handling l. verksamhet l. förhållande; jfr I 3 k. Det klagades .. at Schytz denne termin intet läsit publice, och berättade D:r Hoffwenius, påmint der om i Consist(ori)o men honom icke deste mehra tagit sig det till correction. UUKonsP 15: 13 (1682). Stod den högra flygeln obetäckt, hwilcket fienden tog sig till nytta. KKD 3: 80 (c. 1710).
i) i vissa utvidgade (l. mer l. mindre bildl.) uttr., t. ex. (numera mindre br.) ta sig till vara, i sht förr äv. ta sig vara, vara försiktig, akta sig; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av för, i sht förr äv. i förb. med att-sats l. infinitivuttr.; jfr I 3 h χ π’. Maa eder nade taga siig wel tiil wara ther wphoffuit oc fundamentet haffua wariit tiil thet oonda Som nw longliga wariit haffuer. G1R 1: 138 (1523). Hwilken som nu trummetens liwdh hörde, och wille icke tagha sigh wara, och swerdet komme och toghe honom bortt, hans blodh ware offuer hans hoffuudh. Hes. 33: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: låter varna sig). Till thett siette och ÿterste skal man och tagha sigh wara, att man sigh ickie befrÿndhar medh altt for mongha. LPetri Œc. 77 (1559). Hwar och en tager sig gerna til wahra, at Hans Maj:t i någon motto förtörna. Svedberg SabbRo 1494 (1688, 1712). Jag fruktar för skålar och tal. Men jag skall taga mig till vara. Geijer Brev 439 (1845). En .. kvinna bör .. taga sig till vara för att äta något som möss gnagat på, ty annars får barnet sår bak öronen. Wigström Folkd. 2: 274 (1881). Man skulle alltså vara orm och duva. En möjlighet är då att vara orm inuti. Taga sig till vara för människorna, räkna med deras ondska och begagna sig därav. Hartman NattLys. 139 (1951). ta sig i akt, se AKT, sbst.3 2 d; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av för. Lucidor (SVS) 426 (1674). Du ska ta dig i akt för systrarna dina .. för de vill säkert inte ditt bästa. Lagerlöf Holg. 2: 219 (1907). (Arbetarna) voro .. för slappa att .. ta sig i akt. Hallström Händ. 29 (1927). ta sig ngt (för) när, se NÄR, adv.2 o. adj. 6 d, äv. ta sig när (l. så l. så när l. för när l. förnär) (se NÄR, adv.2 o. adj. 6 e β), äv. ta sig ngt nära l. för nära (se NÄRA, adv. o. adj. 3 g β), äv. ta sig nära (se NÄRA, adv. o. adj. 3 i β); jfr I 6 d β. — ta sig illa, bli missnöjd l. ledsen, ta illa vid sig; jfr I 6 b o. ILLA I 3 b. Å kiära Herr Flep! ta Er intet så illa! Amman 70 (1756). Den snälla, beskedliga pastor Idegran tog sig så illa, att han fick värk i ryggen. Topelius Vint. I. 2: 65 (1867, 1880).
j) motsv. I 3 i δ, med huvudsaklig tanke på förflyttande l. avlägsnande av ngt o. med inbegrepp av tanke på målet för förflyttandet: bringa (ngt l. ngn ngnstädes); särsk. i bildl. uttr., särsk. ta sig ngt till hjärtat, förr äv. hjärta (se HJÄRTA I 1 f ε δ’). Detta böre wi här taga osz wäl til minnes. Borg Luther 1: 464 (1753).
k) (numera mindre br.) i utvidgad anv., angivande igångsättande av (mer l. mindre besvärlig) handling l. verksamhet, särsk. i sådana uttr. som ta sig besvär (l. mödan), göra sig besvär osv.; jfr e, I 7 a. Som ingendera tagit sig mödan att bepröfwa de af mig lagde grunder .. så har ej heller någondera (osv.). Hof Anm. 4 (1760). Litet förvånar det .. att någon tagit sej så mycket besvär bara för att få ner plattorna. Borgåbl. 1978, nr 115, s. 4. — särsk. (numera föga br.) i sådana uttr. som ta sig (ngt) att göra. Den intet har at gjöra, måste taga sig något at gjöra. Rhodin Ordspr. 16 (1807). Föreställningen, att en menniska kan vara lika ren i sitt hjerta .. huru mycket hon tager sig att skaffa med denna verlden. Thomander 1: 301 (1864). Cederschiöld Skriftspr. 68 (1897).
l) motsv. I 3 h ε: (med mer l. mindre möda l. besvär) bege sig, färdas (ngnstädes hän); äv. i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. i uttr. ta sig vidare, fortsätta; jfr III 2. Jag undrar om han själv kan ta sig hem. Erland Nilson togh sig till Broden vthom Westre Portt. VRP 1646, s. 149. (Jag) befruchtade .. mig för dett att om jag icke nu vjd detta tillfälle sökte att taga mig härifrån så måste jag blifva här så lenge jag lefver. KKD 7: 250 (1723). De hafva .. med sin släde och strömmens hjelp tagit sig i land på Östra Grönlands kust. SDS 1899, nr 238, s. 1. Med stora ansträngningar togo de sig ombord å fartyget. PT 1913, nr 130 A, s. 3. 1985 tog sig Västtyskland till final. SvD 22 ⁄ 12 1986, s. 25. Tror nog grabbarna tar sig vidare (i tävlingen). GbgP 5 ⁄ 11 1991, s. 29.
m) (†) i fråga om död l. sjukdom, i utvidgad anv., särsk. i uttr. ta sig döden, dö, äv. ta sig sjuk, insjukna; jfr I 7 a. Man tar sig ofta siuk, då godt man efterfar. Runius (SVS) 1: 297 (1713). Hennes farmor skulle taga sig döden av sorg över ett dylikt steg. JHThomander (1829) i 3SAH LXXXI. 2: 120. Sturzen-Becker 6: 89 (1868).
C. i anv. motsv. I 5.
5) (utom i c, d numera föga br.) göra så att man får hand om (ngt) för att äga l. ha makt l. inflytande över, tillskansa sig, bemäktiga sig, sätta sig i besittning av (ngt); äv. i utvidgad l. bildl. anv.; jfr 4. Wår(e) nyttiger(e), atth sådant löst sälskap wore wtt på bygden, tienend(is) bonden, så länghe the så myckit förtient hade, ath the kunne tage sigh hema(n). 2SthmTb. 1: 164 (1546). Hon .. går inn i boden .. och tager sig kiött, gryn och annat smått och lägger i en bylte. UUKonsP 20: 233 (1693). Carl August Hagberg och Paul Genberg togo sig plats. Weibull LundLundag. 229 (1891). — jfr SJÄLV-TAGEN. — särsk.
a) motsv. I 5 i, med avs. på namn l. titel. Taga sigh itt annat nampn, än som han haffuer. Linc. B 5 b (1640). Ta sig ett namn, en titel. Östergren (1954).
b) (†) om hondjur, särsk. ko l. sto, i uttr. ta sig kalv (resp. föl), äv. abs.: bli dräktig. Thet hafwer sin nytta med sig, om en matmoder vpskrifwer efter pigans berättelse när then eller then Koen tagit sig Kalf. Broocman Hush. 3: 12 (1736). När de (dvs. fåren) nu togo sig och lammade, / Så blefwo lammen brokiga. Hagberg Shaksp. 12: 301 (1851). Wrangel HbHästv. 1447 (1887; om sto).
c) (fullt br.) i uttr. betecknande att ngn (fräckt l. otillbörligt) gör ngt utan annans medgivande l. utan stöd i rättsregler, särsk. ta sig frihet l. friheter o. d. (se FRIHET 8 c), ta sig lov, ta sig rätt (se RÄTT, sbst.2 1 g); i sht förr äv. ta sig talan (se TALAN 6 slutet); äv., motsv. I 2 e ϑ, i uttr. ta sig ton, sticka upp (se STICKA UPP 7); jfr d. Elliest (om någon blir präst utan den rätta kallelsen) är ondt och intet godt förmodandes af hans tienst .. Moste förthenskull ingen taga sigh sielf ähran, uthan then som ock kallat warder af Gudi. KOF II. 2: 183 (c. 1655). Så tager jag mig .. lof til at beretta, huru jag skickade mig emot min förträdares .. enkio och barn. Swedberg Lefw. 163 (1729). Hvart tidehvarf tager sig en öfverlägsen ton mot sin föregångare. BEMalmström 4: 235 (c. 1860). Jag .. tog mig själv lov att hälsa honom från de unga författarna. Lo-Johansson Förf. 38 (1957).
d) (fullt br.) i uttr. betecknande att ngn gör ngt mer l. mindre i strid mot vad som är omedelbart givet l. osökt l. naturligt, särsk. i uttr. ta sig tid, bereda sig tid; i sht förr äv. dels ta sig tillfälle, bereda sig tillfälle l. möjlighet, dels ta sig anledning (jfr ANLEDNING 4), förr äv. ta sig orsak (jfr ORSAK 2 k), söka en förevändning; jfr c, I 3 h τ slutet, 5 l η. (Jag) förnimmer .. att Mönichoffvens soldater .. schole ringhe och een partt haffve inthett proviantt, för hvilkenn orsach Mönichoffvens soldater haffve tagitt sigh orsach att opstighe vidh Nyenn. OxBr. 5: 45 (1613). Flora .. tog sig detta tilfälle, at åter försona sig med hänne. Chenon Heywood 1: 41 (1772). Huru går det med resan till Skåne? .. Pengar saknar du icke, och några vickors tid kunde Du väl alltid ta dig, för en gammal vän. Tegnér Brev 2: 60 (1818). ”För min del tror jag, att Turkarna ha sina goda sidor: turska bönor .. till exempel” .. ”Hvarföre inte turkiskt knaster också?” svarade fältskärn .. och tog sig strax en välkommen anledning att stoppa sin korta pipsnugga. Topelius Fält. 2: 9 (1856). Om far har tid så. — Jag tar mig tid. Gustaf-Janson Oskuld. 282 (1968). Expressen 4 ⁄ 9 1999, s. 4 (: tar sig tillfälle).
e) motsv. I 5 l ζ, med avs. på kunskap l. upplysning o. d., särsk. dels i uttr. ta sig besked (av ngn), skaffa sig besked (av ngn), dels ta sig inbillning, inbilla sig, dels ta sig rättelse (se RÄTTELSE 5 e). Ther .. Daniell will tage sigh beskeedh aff oss, huru her ransakedt är .. skall bliffue honom mettdelett. TbLödöse 64 (1587). Slike inbillningar togo de sig af .. twå orsaker. Borg Luther 1: 73 (1753). Så litet war Hans (dvs. Jesu) upsåt, at wi skulle taga osz en inbillning, det wi lemnade Gudi något efterdöme. Bælter JesuH 4: 163 (1757).
f) motsv. I 5 l ϑ, med avs. på tillstånd l. känsla o. d., särsk. i uttr. ta sig mod, inge sig mod (se MOD, sbst.1 7). Tå skola the tagha sigh itt nytt moodh. Hab. 1: 11 (Bib. 1541). Jag tager mig mod och sätter min förtröstan endast och allenast på den osynlige, outgrundlige ende Guden. Fehr Und. 49 (1894).
D. i övrig anv.
6) abs.: bättra sig; tillfriskna, bli starkare, hämta sig; växa till; äv. mer l. mindre bildl. Verelius Herv. Dedik. 4 (1672); sannol. ej särsk. förb. Hästen nys utskurin, seer swagh uth, berättes wara mycket ungh, tager han sigh icke så skaffes een annan. GenMRulla 1684, s. 302. Grödan är öfver alt härlig i Landet. Äfven vårsäden har tagit sig ansenligt af regnet. Lidén FörtrBr. 328 (1787). Stina är väl matt, men tager sig dagligen och börjar gå uppe. Geijer Brev 302 (1838). Lågan hade tagit sig till sin fulla höjd och ljuset föll klart på ett kort på bordet. Nilsson Bokh. 275 (1937). Om jag skulle säga till direktören att flickan är bra, hon har tagit sig på sista tiden. Fridegård EnBlEd. 132 (1958). Alla böcker är föralldel inget vidare, men många kan vara träliga till en början .. men sen tar de sig. Antti MyckJord. 220 (1987).
III. intr. (i vissa språkprov svårt att skilja från absolut användning av I l. sådan användning av I där objektet ersatts av prep.-uttr.)
1) motsv. I 2: fatta l. gripa tag.
a) om person; särsk. i vissa (mer l. mindre bildl.) uttr. — särsk.
α) (†) ta i dag, dagtinga; jfr DAG I 9 c slutet. Christus Jesus haffuer taghit j dagh och förlijkt sakena emellen gudh och oss. OPetri 3: 219 (1530). 1VittAH 1: 201 (1755).
β) ta i ring, se RING, sbst.1 4 d; i sht förr äv. ta i dans (med ngn), börja dansa (med ngn). Då ta de fallna löfven i dans. / Nu blir vinterns ro! Heidenstam Vallf. 207 (1888).
γ) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ta fatt, ersätta ngn, träda in i ngns ställe o. fortsätta dennes verksamhet, ta vid; särsk. mer l. mindre bildl. (Romeo o. Julia) få en dag tillsamman av halvt drömmande glädje och illusion, men med skilsmässan och hopplösheten färdiga att strax taga fatt, när dagen hör upp. Hallström LevDikt 35 (1914).
b) om ngt sakligt. — särsk.
α) få fäste; haka fast (ngnstädes); särsk. mer l. mindre bildl. (ofta svårt att skilja från β). Gud titt arff är tort. O at tu wille vthdela itt nådeligit regn, och låta thet wel tagha. Psalt. 68: 10 (öv. 1536). Försöken att lagstifta fram en bättre moral togo ej djupt. Grimberg VärldH 4: 273 (1930). Jag kan stå i kylan med bara händer, sånt tar inte på mej för all den varma blogen jag har i kroppen. Johnson Här 15 (1935). Ironi tar inte på honom, det får nog vara grövre medel. Östergren 8: 8 (1954). — särsk.
α’) om verktyg l. redskap l. (del av) apparat l. mekanism o. d. Holmberg 170 (1795). Under det att man klarar ventilerna, händer ibland, att pumpen tager, innan blåsan hunnit påskrufvas. Frykholm Ångm. 203 (1881). Sitter bygeln (på ett ur) osäkert, emedan skrufven ej tar så .. gör (man) en ny, passande skruf. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 4 (1881). Han bromsade in för att pröva bromsen. Den tog fint. Ahlin GillGång 35 (1958). Känn hur kopplingen tar, den får inte hugga eller slira. AlltBil. 327 (1976).
β’) om färg: fästa (på tyg l. garn l. trä o. d.), bita (se BITA I 2 g); äv. opers. När .. (garnet) uptages, så ses efter om det är fläckigt, då utkramas färgen och härfworna uphängas at wäl torka, samt lägges sedan i färgen igen, så tager det bättre på dem. Warg 720 (1755). Först sedan de råa faneren under en half timmes tid blifvit genomkokade i .. kaustik natronlösning .. samt slutligen genom flera tvättningar befriade från all vidhäftande lut, togo färgerna äfven i det inre. TT 1871, s. 407. Man nödgades hålla sig till de färger, som taga på ylle. Ahrenberg Männ. 2: 228 (1907).
γ’) (numera föga br.) i uttr. ta fast, fastna; äv. växa sig fast; jfr I 2 b. Ej sällan kan läkningen (av bensår) påskyndas, derigenom att man på såret öfverför lösklippta bitar af frisk hud .. hvilka .. tämligen lätt taga fast i såret. NF 2: 231 (1877). Stäng aldrig nymålade fönster, förr än de äro absolut torra, de ta annars lätt fast och få fula märken. Key HjälpDSjälv 42 (1917).
δ’) i förb. med adv., i vissa uttr., t. ex. ta back, se BACK, adv.1 2 b slutet. — ta fullt, se FULL, adj. 1 g. — ta styv(t), se STYV, adj. 4 b β γ’.
β) [delvis bildl. anv. av α] verka så l. så, ha l. göra (sådan l. sådan) verkan; äv. i pregnant anv.: ha avsedd l. tydlig verkan, ge resultat; i sht förr äv. i förb. med adverbet djupt; i vissa språkprov svårt att skilja från I 1 e α. Ingenn trodde at slaget så ille taget hade, eller skulle drage til dödz. 3SthmTb 1: 89 (1592). Iag får fulle intet meer skriffua dänne gången .. än kärleeksgärningar hoos meig i sijnnerheet som dät numeer intet taar så öffuer måtan hefftigt som dät giorde i förtiden. Ekeblad Bref 2: 321 (1662; rättat efter hskr.). Abram var til älskog böjd, / Han med hustrun intet nöjd, / Sig till Pigan vände. / Abram sjelf var rasker nog, / Likaså hans flicka; / Tro mig, det tog! / Vi sku barnsöl dricka. Bellman (BellmS) 2: 83 (c. 1767, 1791). Det där lifvet dag och natt på gatorna, det tar, ska jag säga dig. Hellström Kusk. 195 (1910). Vid Narva hade Carl vunnit en seger, som .. omgjutit hans namn med sagoglans. Huru djupt lexan hade tagit visar sig däraf att det dröjde tre och ett halft år innan angreppet förnyades. KKD 8: VII (1913). Ligg ner. Försök och sova. Sprutan håller på och ta ser du. Jersild BabH 33 (1978). Jag lät honom skriva under med Rytmästarns namn, så att beställningarna skulle ta bättre. Gyllensten Huvudsk. 122 (1981).
2) [möjl. utvecklat ur I 3 h ε] (utom i a, b numera mindre br.) motsv. I 3, om person, i fråga om att förfoga sig l. förflytta sig; utom i särsk. förb. (se t. ex. TA FÖRBI) med inbegrepp av tanke på inträdande av handlingen: (be)ge sig (ngnstädes hän); äv. i utvidgad anv., om ngt sakligt. Såsom iagh alt sådant iche lengre förmåhr .. uthherdha, moste iagh nu älenda medh mine fadherlöös barn taga her ifrån. VDAkt. 1688, nr 88. Nu ta vi hemåt. Wetterbergh Selln. 170 (1853). Strömmen tog nog något åt sidan, så att jag tydligen kände skarpa stenar i bottnen. TT 1900, Allm. s. 28. I tider, som försvinna långt bort i sagans dunkel, hade människor tagit hit för att offra. SvD 1929, nr 327, s. 3. — särsk.
a) (fullt br.) i förb. med uttr. inlett av prep. till, angivande vart ngn beger sig; särsk. dels i uttr. av typen ta till höger (l. vänster), svänga till höger osv., dels (i sht i södra Sv.) i uttr. av typen ta till stan, åka till stan (med inbegrepp av tanke på avsikten med att åka). Då hon blifwer dhem warse tager hon till skogz som ett annat wildiur. VDAkt. 1694, nr 73 (1693). Tag till lasarettet med honom, så snart I kan. Hansson SlättbH 71 (c. 1885). Bohm började också ta oftare till stan. Hellström Storm 86 (1935). Mot slutet av 50-talet tog de till Grekland ett år. Vi 1973, nr 47, s. 10. En dag råkade han ta till höger om Forsblomska stugan på berget, och där var en gata han aldrig tidigare hade sett. Sandman Lilius Främl. 131 (1980).
b) (numera i sht. i Finl.) i uttr. ta i land, lägga till (i hamn l. vid strand), lägga i land (se LÄGGA, v. III 6 b). Tavaststjerna Barnd. 54 (1886). Galeren vände in i Kaggeholmsviken för att taga i land vid egendomen der festen skulle firas. Strindberg SvÖ 3: 223 (1890). Jag faller av, går in i lä under Torpsholmen och tar i land. Barthel Skärg. 17 (1952). Om det är grova överträdelser av allemansrätten, t.ex. om någon tar i land och gör upp öppen eld är det absolut en sak för polisen. Hufvudstadsbl. 6 ⁄ 3 1989, s. 17.
c) (numera föga br.) med förbleknad bet., i uttr. komma tagande(s), med huvudsaklig tanke på iver l. föresats o. d. som röjs i sätt varpå ngn kommer: (med iver) komma farande, komma sättande. Weste (1807). Petter kom tagande, svettig och hungrig. Enström Gråbacka 299 (1929).
3) (†) motsv. I 4 (b): ge fångst; särsk. opers., i fråga om djurfångst med giller. Så wäl det tar ifrån Michaeli tils Juhl på dessa behändiga Saxar, at man nästan hwar annan .. natt kan få en räf, Så sacktnar detta af uti Januarii och Februarii Månader, då deras löpetid begynner. HdlCollMed. 8 ⁄ 6 1748.
4) motsv. I 7, med hjälpverbsliknande funktion.
a) i förb. med och, om person, angivande avsiktligt igångsättande av handling l. verksamhet. SalWijsh. 13: 13 (öv. 1536). Sedan togh Jon, och slogh honom till marcken. UpplDomb. 3: 98 (1541). Äntligen beslöt .. (prästen) härmed att om du icke troor att dät står så som iag säijer så taa och läsz siälff .. så får du see om iag liuger. Ekeblad Bref 2: 3 (1656; rättat efter hskr.). Till sist tyckte .. åkardrängarne, att otidligheterna gingo väl långt, hvarför de togo och klådde upp lymlarne. LD 1907, nr 54, s. 3. Det ska du ta och skita i. Hellström MorgSkälm 37 (1952). Mormor sitter kanske och känner sig ensam. Jag tar och flyttar hem till henne på ett tag. Zetterström EnslBel. 55 (1981).
b) [jfr GHolm Syntaxgeografiska studier över två nordiska verb (1958)] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) mer l. mindre liktydigt med: börja.
α) [fsv. taka til] i förb. med till o. infinitivuttr. inlett av att. Käre fadher, tagh til ath bedrifwa thin vilia med oss. OPetri 1: 68 (1526). Sven tog till att tänka sjelf så godt han det förstod. Runeberg (SVS) V. 1: 51 (1846). Hemlängtan tog till att grassera väldeligen i min själ. Nordström Amer. 265 (1923).
β) i förb. med o. inf.-uttr. (inlett av att, äv. till att); äv. i förb. med o. med samordning inledd av och; jfr TAGA PÅ (särsk. 1 d) o. III 2 g α. Svart G1 107 (1561). (Hon) förde klagelige och ömkelige ord, in til thes then förgifftige dricken togh på wärka. Schroderus Liv. 373 (1626). Min morm(or) togh nu på til at åldras. Horn Beskr. 19 (c. 1657). Då jag kom in i et wärdshus .. tog jag på at dundra på wärden, hwars långsamhet förtretade mig innerligen. Roman Holbg 140 (1746). Det tog på och blef så besatt kallt nere i kokgropen i dag bittida. Quennerstedt IndSold. 36 (1887). (På kvällen) snöar det .. ännu tätare, och han tänker småargt .. — Det kunde förbanna mej ta på att sluta nu, för nu räcker det mer än väl. Parling Motorsåg. 216 (1950).
IV. dep.
1) (†) motsv. I 2 c β β’, med reciprok bet., i uttr. tagas i händer, ta varandra i hand. Th(e)r læte the sich baade aat nøya, och togos j hend(er) th(e)r wpaa. OPetri Tb. 14 (1524). Ther toges the i hender. Hund E14 451 (1605).
2) [sannol. utvecklat ur I 2 c γ l. I 7 a π] i fråga om kamp l. tvist o. d.
a) (numera föga br.) med reciprok bet.: slåss, tvista med varandra; särsk. i förb. med uttr. inlett av prep. om, betecknande det som ngra bråkar om. De .. toges om spisen det de wille bådhe wärma sigh för Eldenn. ÅngermDomb. 3 ⁄ 7 1635, fol. 89. Farwäl Ko — Sugga — Man! tags nu bäst ni kan! Posten 1769, s. 854. Ond är flickan och trilsk är fålen, / bägge om makten tas. Fröding Stänk. 47 (1896). SAOL (1986).
b) i uttr. tas med ngn, bråka, tvista med ngn; äv. i utvidgad l. bildl. anv., i uttr. tas med ngn l. ngt, handskas l. ha att göra med ngn l. ngt, äv.: försöka klara av l. kämpa med ngn l. ngt; äv. i uttr. inte vara god (l. lätt) att tas med, vara besvärlig att ha att göra med, vara svår att handskas med. (Genom den hårda behandlingen av kronobönderna) synes then oredan vilia fölia, at inthet månge töra tagas med cronones heman, uthan låta them heller stå öde. OxBr. 12: 156 (1613). Skinnarens piga .. (hade) stådt i dören och hördt huru de medh wachten tagitz. UUKonsP 19: 11 (1688). När jag var extra ordinarie dödgräfvare så fick jag tas med stenklimparne bäst jag kunde. Jolin MSmith 92 (1847). Om allt ej var färdigt och i ordning, när gubben kom, så var han icke god att tagas med. Hellander Teaterorig. 78 (1900). Bärarna voro icke alltid så lätta att tas med och visade sig vid några tillfällen uppstudsiga. Hedin Pol 2: 248 (1911). Så ängslig för fattigvården hade hon väl aldrig varit, hon var van att tas med folket där. Fogelström FörvStad 48 (1966).
V. p. pf., i adjektivisk anv., motsv. I 6; jfr I 2 e λ, μ β’, 4 a ζ, 5 i.
i fråga om hur ngn uppfattar l. betraktar l. bedömer l. beskriver ngt, särsk. i vissa uttr., t. ex. (i Finl.) allmänt taget, i allmänhet. Allmänt taget tror jag att ungdomsverksamheten är stadd i utveckling. Stormlyktan 1980, nr 1, s. 14. — (†) i det minsta taget l. minst taget, åtminstone. I det minsta taget .. så hafwa 534 Tunnor guld på den tiden gått up i rök. Oelreich 413 (1755). Laurén Minn. 331 (1877). — (i) stort taget, se STOR, adj. I 8 g β. — noga taget, se NOGA, adj. 6 b. — praktiskt taget, se PRAKTISK 1 b β. — (äv. i) det hela taget, se HEL, adj. 4 p ζ. Dalin 1: 682 (1852). strängt taget, noga taget (se NOGA, adj. 6 b o. STRÄNG, adj. 13 f α slutet). Strängt taget hade fosforismen redan i det närmaste sett sin blomstringstid, då jag inträdde i det akademiska lifvet. Sturzen-Becker 1: 1 (1861). Strängt taget var det bara hennes ögon som var vackra. Gustaf-Janson ÖvOnd. 53 (1957). över huvud taget (l. sammanskrivet överhuvudtaget, förr äv. överhuvud taget), på det hela taget, allt sammantaget. Öfwer hufwud taget will jag tro / Det bådar i wårt land en wäldig brytning. Hagberg Shaksp. 1: 275 (1847). I ”Iduna” framlade Geijer det bästa han, öfverhufvud taget, alstrat i poetisk väg. Sturzen-Becker 1: 27 (1845, 1861). SAOL 672 (1986).
Särsk. förb.: TAGA l. TA AN10 4 resp. 0 4. [jfr i många bet. motsv. anv. av t. annehmen] jfr antaga. till I 2 (särsk. e), 3; äv. refl.
1) (†) med avs. på kläder, äv. börda o. d.: börja bära, sätta på sig; ta på sig; äv. (o. i sht) i mer l. mindre bildl. anv., särsk. med avs. på uppenbarelseform l. yttre gestalt l. uttryck: uppträda i. Wil iagh vthsprijdha them (dvs. styvsönerna) i strijdh / Wara slagne, och tagha an / Sorge klädher. Messenius Swanhuita 33 (1613). Edher allom för then ähran / Store, och wälment begäran / Tacker iagh, men thenna byrda / Tager aldrigh an, then wyrda. Prytz G1 F 2 a (1621). Tag myndighet an, och sätt dig i respect, och stå intet och mjeka! Envallsson TokrolNatt. 5 (1791). Och så tyckte magistern, att egoismen var en underlig sak, som kunde taga an så menskliga former. Strindberg Giftas 1: 153 (1884). (Skolmästaren) talade med barnen om .. staden Ninives undergång, och därvid hade han tagit an en så bister min, att de stackars ungarna voro alldeles dödskrämda. Lagerlöf Jerus. 1: 253 (1901). särsk.
a) i uttr. ta sig an. Att H.K.M:t i den helige Trefaldigheetz nampn .. uthan långt uppschoff will taga sig Cronan på hufwudet och Regementzspiran fullkommeligh an. RA I. 2: 139 (1617). Huadh .. de Spåttnampnen anlangar, Rosencreutzer, Weigelianer, Chiliaster, så tager jag mig de förste twenne icke an, men fuller det tridie, och will ganska gierna een Chiliast wara. Kempe Krigzpersp. 133 (1664). Det är .. min pligt att taga mig an en vägvisares rol. Castrén Res. 1: 24 (1852).
b) i utvidgad l. bildl. anv., i uttr. ta ngt sig an, låta sig bekomma, ta åt sig, ta vid sig av ngt; äv. utan obj., i uttr. ta sig nära an, hysa starkt intresse för, bry sig. Thenne skadha (dvs. krigsnederlaget) togh Borgmästaren .. sigh så högt an, at han flux begaff sigh vthaff Stadhen. Schroderus Liv. 430 (1626). Then himmelske Fadren, som tager sig nära an, och reknar sig noga til, hwad föräldromen på jordenne wederfars. Swedberg Cat. b 1 a (1709). Hr Leander .. tog det (dvs. tillropet Håll mun på dig, bälghund) sig an sägande jag är ingen Belghundh. VDAkt. 1710, nr 230.
2) (†) ta emot (ngt som överlämnas l. erbjuds); äv. utvidgat l. mer l. mindre bildl., särsk. övergående i bet.: anta, förmoda; föreställa sig (jfr taga, v. I 6 c). Tu (Herre) hafwer hört wår Röst, wår bön är in-för tig, Med blijdheet tagen an. Stiernhielm Jub. 5 (1644, 1668). Ett gott råd wil iagh digh gifwa, Håppas du dät tager an. Skogekär Bärgbo Wijs. 20: 4 (1652, 1682). (Litauerna) säga hautement, at de nödgas taga an Muscovitisk schutz. HC11H 2: 26 (1664). Och kan h(er) K(onglig) R(åådh) taga an uthaf keisarn grefwetitelen samt grefweskapet. HH XVIII. 2: 41 (1688). Om papperet blifwer för wått i Deckelen, tager det icke an färgen, och aftrycket blifwer oläsligt. Täubel Boktr. 1: 191 (1823). I nöd tag an hjelp hvar du kan. Granlund Ordspr. (c. 1880). Huru gerna skulle icke den köttsliga menniskan .. taga an ett löfte, att hwad hon i sitt egensinne will .. och beder om ofelbart skall warda henne gifwet. Rudin 2Evigh. 1: 295 (1887).
3) (†) med avs. på person, i fråga om uppdrag l. tjänst o. d.: anställa, hyra (se hyra, v. 1), ta i sin tjänst; äv. med avs. på sak: hyra (se hyra, v. 2); äv. mer l. mindre bildl. The kneckter han tager an. G1R 11: 126 (1536). (Sigismund) kiöper och tager skiep ahn på åthskillige orther. RA II. 2: 115 (1617). Altt ded folk som här på den Polniske sijden afdankes .. ded skall Printzen i Pålandh .. åther taga an. AOxenstierna 2: 518 (1622). Ingen tage någon Dräng, Gesäll eller Poike an, som icke med sin förra Husbondes eller Mästares minne, och innan den betingade tiden, är uthur tiensten gången. SkråOrdn. 1720, s. D 3 a. Så tag då an vår ringa skara, Du fosterjord, till ditt försvar! Wennerberg 4: 18 (1885).
4) ta hand om (jfr hand 13 f γ).
a) med avs. på person: ta under sin uppsikt l. vård l. ledning; äv. mer l. mindre bildl.
α) (†) i uttr. ta ngn an. Skulle the fattighe allenast döö, så wille ingen wara fattigh, Therföre tagher thenne lekamlighe Dödhen alle Menniskiar lijke ahn, på thet wij alle en from och Gudhfruchtig wandel föhra skole. Berchelt PestOrs. H 4 b (1589). Emedlertid berättade Rector at Vallerius hem(m)a hos honom och Prof. Svedberg tilstådt sig warit barnefadren, och fördenskul har han tagit barnet an. UUKonsP 22: 59 (1697). Det barn i lindan vi till skötsel togo an. Lenngren (SVS) 1: 147 (1776).
β) i uttr. ta sig an ngn, förr äv. ta sig ngn (l. ngn sig) an. Girs G1 74 (c. 1630). (Bröllopet) nyttjade Prinsessan, som i synnerhet tagit den unga Sturen sig an, til hans räddning. Celsius G1 2: 99 (1753). Hulda gudamakter skola taga sig an den förorättade. Ljunggren Bellm. 273 (1867). Det har städse .. varit en af (Odd Fellow)logens käraste plikter att vid en medlems bortgång .. taga sig an hans efterlefvande och sörja för deras framtid. NDAVL 7 ⁄ 11 1909, s. 4. En ung dotter, som .. (en) arbetslös musiker .. tagit sig an för att lära henne spela fiol. Stiernstedt Bank. 89 (1947).
b) med avs. på sak: ta under sin förvaltning l. behandling o. d., ta befattning med; sätta igång med, ta itu med.
α) (†) i uttr. av typen ta ngt an l. an ngt, särsk. i uttr. ta an en sak (l. saken). At försökia Gudh, thet är, tagha an the Medhel, som aff Herranom icke befalte äro. PPGothus Und. Hh 4 b (1590). Schæperus berättade, huru Erchiepiscopus Andreas togh sacken ann på Stegeborgh. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 39 (1593). Så togs vthi Augusto belägringen (i Livland) ther före an medh alfwar. Widekindi KrijgH 613 (1671). Då man med upmärksamhet allenast wänder sig til det ämnet som här afhandlas, som är kärleks-Lagen; torde man ock finna huru mycken ordsak jag hafwer at taga saken an för åtskillige ogifte personer. Posten 1769, s. 1093. Ni kan tänka er, hur jag spunnit på alla möjligheter .. hur jag skulle ta saken an. Hallström Händ. 327 (1927).
β) i uttr. av typen ta sig an ngt l. ta sig ngt an, särsk. i uttr. ta sig an en (l. ngns) sak (l. saken). RA I. 1: 321 (1543). Thär kongenn i Danmarck ville tage sig sakenn ahnn .. så må hann thätt göre. G1R 28: 321 (1558). K(onung) Josias .. haffuer strax tå han til någhot förstånd war kommen, taghit sigh Regementet medh alffwar an. Rudbeckius 4Pred. D 1 a (1634). Skal jag .. Allena ta mig an olyckligas försvar? Murberg Racine Ath. 23 (c. 1776). Aucredin .. vågade sig blott på ett kort prosastycke .. men hade ändå fullt klart för sig, att det icke var något lekverk, han tog sig an. PHallström i 3SAH 24: 425 (1910). Tag dig an din tjänares sak. Psalt. 119: 122 (Bib. 1917). SAllén i 3SAH LXXXVIII. 1: 35 (1980).
5) (†) med avs. på förslag l. plan o. d., äv. lag l. troslära: godkänna, gilla, anta. Sådan Gudztienst och Gudachtigheet som Jerobeam öfwade och inrättade, en sådan tog och hela Israels Rijke an. Ekman Siönödzl. 278 (1680). Bägge (kungarna) togo ock an Christna läran, och låto döpa sig. Lagerbring 1Hist. 1: 202 (1769). Var viss at ödets dom tar svärdets lagar an. Leopold Oden 78 (1790). Tage vi nu .. denna projecterade terminologie an, såsom i allmänhet den riktigaste, se vi att (osv.). Biberg 3: 252 (c. 1823). Du får din plats i striden. Min plan man tagit an och gaf mig .. magt att välja sjelf befälet under mig. Bäckström Lej. 77 (1875). särsk. i utvidgad anv., i uttr. ta (sig) ngns parti an, se parti 16. Widekindi KrijgH 58 (1671). Cossakerne hade sigh bundet til den falske Demetri .. och tagit sigh hans partij an. Därs. 420. Zaroschi tog mitt partie häftigt an. Ullman Frök. 112 (1780).
6) jäg. om hund, äv. om person, med avs. på spår: börja följa; förr äv. om person, med avs. på tävlingsspår o. d. På .. (jägarens) rop kom stöfvaren till stället, tog genast an spåret, och efter ett kort dref gick räfven in i ett gammalt sandgryt. TIdr. 1881, s. 37. Efter att .. hafva letat efter färska elefantspår, stötte vi oförmodadt på en buffelhjord .. Ifrig att göra skott på dem, tog jag an spåret. Kongo 1: 328 (1887). Några minuter öfver 8 bjöds Gefle Idrottsförenings dugtige representant (på skidor) .. att taga an täflingsspåret. SD(L) 1902, nr 76, s. 5. Ajja tog .. an spåret och bortsett från en tappt vid ett vattenfyllt kärr hade hon ingen svårighet att följa. SvJakt 1970, s. 553.
TAGA l. TA AV10 4 resp. 0 4, i sht förr äv. UTAV04. [fsv. taka af; jfr i många bet. motsv. anv. av t. abnehmen] jfr avtaga.
I. tr. o. refl. (se 1 a; jfr ta sig av). till I 2, 3.
1) ta bort, avlägsna (ngt som sitter l. ligger l. står på ngt l. är fäst på l. utgör ytlig del av ngt); förr äv. allmännare (se e); förr äv. i uttr. av typen ta ngns huvud av ngn, halshugga ngn. Hon tog av locket och hällde i lite olja. Iagh skal slå tigh, och tagha titt hoffuudh aff tigh. 1Sam. 17: 46 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Jag tager mig en vng telning före .. och så tager jag .. sielfwa barken af. Broocman Hush. 4: 47 (1736). Här är klenoden (dvs. geväret)! en gång må den tagas af knappen för din skull. / .. på den sotiga väggen, / Dyr och värderad, den hängt, som den lemnades der af min fader. Runeberg (SVS) 3: 49 (1832). Presten hoppade ur vagnen, tog af det högra bakhjulet och lade det upp i sätet. Wigström Folkd. 1: 151 (1880). Regnet hade tagit af färgen (på fönsterluckorna), ty vi hade för mycket terpentin i den. Strindberg Utop. 132 (1885). Ta av skinnet av en död ekorre. Östergren 1: 221 (1915). Den börda du bar tog han av dig, / Nu intet kan skada dig mer. Ps. 1937, 380: 2. särsk.
a) med avs. på ngt som täcker l. sitter på l. pryder kroppen, i sht kläder; särsk. med indir. (refl.) obj., äv. utan dir. obj.; särsk. i uttr. av typen ta av sig i skjortärmarna (l. i bara kalsongerna o. d.), ta av sig så att man har bara skjortan på överkroppen resp. bara kalsongerna osv. kvar; äv. i uttr. av typen ta av sig om l. på fötterna, ta av de strumpor l. skor o. d. som man har om l. på fötterna. Här är varmt, så jag tar av mig rocken. Hon tar av sig örhängena när hon badar. Tagh honom harnesket aff. 2Sam. 2: 21 (Bib. 1541). Sedan ryckte hon af hans finger den Kongl. Signetzringen, tog af honom den Kongl. Hufwudbonaden. Ehrenadler Tel. 298 (1723). Togo han glas-ögonen af sig, så sågo denna Frun intet så täck ut för hans ögon. Dalin Arg. 1: 89 (1733, 1754). De togo af sig om fötterna för att vada öfver floden. Lidforss Dante III. 2: 141 (1903). Cello tog av rocken ute i tamburen, varefter han inträdde. Sjöberg Kvart. 53 (1924). Ombuden .. svettades i värmen. De måste ta av sig i skjortärmarna. Lo-Johansson Soc. 128 (1958). Jag ska ta av mig .. (blusen). Hela mig ska du tvätta, men då måste också du ta av dig. Tunström Tjuv. 168 (1986). särsk. (numera föga br.) i utvidgad anv., i uttr. av typen ta av (sig) hatten l. ta hatten av (för ngn), (hälsa på l. betyga ngn sin vördnad gm att) lyfta på hatten; särsk. i ordspråk. Så liuffligh tager iagh wtaff minn hatt, altt före tinn Jomfru dom. Visb. 1: 26 (1572). För Penningen taar man Hatten aff .. (dvs.) Dhen rijke blijr altijdh ährad. Grubb 237 (1665). Vi borde väl .. taga hatten af, inför dödens majestät. PT 1912, nr 217 A, s. 3. I stället för att ta av mig hatten och förklara misstaget lyfte också jag upp armarna. Hallström Händ. 8 (1927).
b) i uttr. ta av duken (l. maten); äv. med objektsväxling, i uttr. ta av bordet, duka av; äv. (o. numera bl., mindre br.) i uttr. ta av på l. från bordet. I hushållet hafva theras Excellentier .. marskalken her Göstaf Bielke .. hans (uppgift) är att .. biuda till bords, taga af sista duken ock si att all tingh i hushållet går skickeligen ock ordenteligen till. HT 1895, s. 432 (1645). Låt tå Konungen taga af bordet. Peringskiöld Hkr. 1: 157 (1697). Efter något samtal .. steg värdinnan up, lät taga af maten, och bar in smultron och söt grädda. SvMag. 1766, s. 197. Vi dinerade à l’anglais, d. ä. sedan man ätit, tages duken af, frukt framsättes och för hvarje person två vinglas .. och så sitter man helt beskedligt .. och passerar tiden rätt angenämt. Berzelius Res. 7 (1812). Du kan hjälpa flickan att ta av (på) bordet. Östergren 1: 220 (1915). SvHandordb. (1966: från).
c) (numera mindre br.) med avs. på frukt l. bär: plocka. Man kan om hösten taga af them (dvs. berberisbären), när 2:ne gånger starkt rimfrost kommit. Broocman Hush. 4: 58 (1736). Ett krattliknande redskap med påse och långt skaft att ta av frukt med. Östergren 1: 221 (1915).
d) med avs. på mat som tillagas l. ngt som värms över eld l. på spis: flytta bort från elden l. plattan o. d. Tagh een Sleeff, som länge hafwer warit brukat i Kiöket, och holla henne emoot Eelden, at hon swettas lijka som Olia, tag then uthaff, och smörg Läpparna med, det heelar behendt. Lindh Huuszapot. 8 (1675). När .. (vinet) 1/2 tima mulrat öfwer Elden skumas det, tages af och ställes at kalna. Brauner Bosk. Bih. 8 (1756). Taga en panna af elden. Dalin (1854). Ta av kastrullen från plattan och låt svalna. Expressen 7 ⁄ 9 2001, s. 40.
e) (numera föga br.) i allmännare anv.: ta l. flytta bort (ngt ngnstädes ifrån); äv. med avs. på person (se särsk. slutet). Therföre wile wij ath i oförtöfwath ransaka i edre körkior ok klosther .. the som i bæsth förmærkia wmbæras kunne Och tagher ther wtaff te clenodier ther finnas. G1R 1: 101 (1523). Thz ähr större blygd och skam / Komma mz så ringa knechtar fram. / Tager nu af så många I will: / De stå fremst, som ährnat ähro till. Asteropherus 80 (1609; uppl. 1909). Jag kommer att ta av 6 exemplar för min egen räkning. Östergren 1: 220 (1915). särsk. i mer l. mindre bildl. anv., med avs. på person, särsk. liktydigt med: befria ngn (från ngt). Men tenck vppå migh tå tigh gåår wel .. at tu Pharao ingiffuer, at han tagher migh vthaff thetta hwset. 1Mos. 40: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: skaffar mig ut). Clas Bielke och Jöran Posse .. Hwilka äro Eder både hulla och troo, / De tage Eder af bekymber och oroo. Carl IX Rimchr. 77 (c. 1600).
f) (numera mindre br.) i uttr. ta av ngn ngt, beröva ngn ngt; förr äv. i uttr. av typen ta av ngn livet, ta livet av ngn (jfr taga, v. I 3 i γ slutet). Förgrijp tich icke, at han (som har makt att dräpa) icke tagher tich lijffuet aff tå tu minst tencker ther vppå. Syr. 9: 13 (öv. 1536; Apokr. 1921: beröva dig livet). Jambri söner .. grepo honom, och togho aff honom alt thet han medh sigh förde. 1Mack. 9: 36 (Bib. 1541; Apokr. 1921: fingo .. i sitt våld; Apokr. 1986: tog). Att han i den(n)a natt inan han sofwer skall taga mig lifwet af. VDAkt. 1718, nr 292. Jag bibehåller väl min gamla ovana, att sitta uppe och arbeta om quällarna .. Få se om ej du tar den af mig! Geijer Brev 207 (1815). Det är ingen som vill ta av Luleå rollen som administrativt centrum. PiteåT 14 ⁄ 4 1986, s. 2.
2) med avs. på ngt ss. helhet uppfattat: förkorta; göra mindre; dela; äv. mer l. mindre bildl. Vådelden tog hans gård aff. G1R 22: 308 (1551). Ther motte tages utaff then höge mur, så att han bliffver like högh um hele slotthet. Därs. 26: 214 (1556). Jag mins .. huru jag i slaget vid Leipzig stod bredvid en kamrat .. då en kula kom och tog af honom midtpå. Wetterbergh Penning. 589 (1847). Ta av (ngn) ena benet (strax nedom knät). Östergren 1: 221 (1915). Ta av kappan en centimeter. SvHandordb. (1966). särsk.
a) (†) med avs. på (stearin- l. vax)ljus: snoppa (se snoppa, v.1 1); äv. i bild, i fråga om att behandla (ngn) kort l. bryskt, avsnäsa (jfr snoppa, v.1 3). Men Koning Götstaff .. kallade tilhopa sit besta krigxfolck, och enkanneliga gambla hoffmen .. them han viste medh haffua warit i lijdingen och sinne hade att taga aff liusen som man plägar seia. Svart G1 129 (1561). Men fyll i krusena / Bränvin och vin, / Och tag af ljusena / Lilla Cousine. Bellman (BellmS) 1: 14 (c. 1768, 1790). Jag får lof att taga af ljusen; här är så mörkt. Topelius Vint. I. 1: 222 (1859, 1880). Cannelin (1921).
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på säd l. gräs: hugga, skära, slå. Till twenne som tagit af Råg, wjd Qwareberga. ÅgerupArk. Räkn. 1741. Vanligen var ängen oskiftad, så att man .. tillsammans fick ta av gräset. RisebergaB 132 (1931).
3) (numera föga br.) [bet.-utveckling, via objektsväxling, ur 1 (jfr 1 b)] med avs. på kort(lek): kupera (se d. o. 5 a); äv. o. i sht abs. Serenius Ii 1 b (1734). Den, som skall taga utaf kortleken, får ej slå derpå med fingret, utan bör han verkligen taga utaf några kort. Düben Talism. 2: 51 (1817). Beate tog af och öfverstelöjtnanten gaf (korten). Åkerhielm GamlRoman 8 (1907). Harlock (1944).
4) (†) ta mått på l. ta en bild av (ngn l. ngt).
a) uppmäta (ngt), särsk. i fråga om mätning för att kartlägga landskap o. d.; jfr taga, v. I 3 h φ. Landtmätarne .. skole vara plichtige att taga af orterne. RARP 9: 409 (1664). Magister Andreas Rudman .. försendes til America åhr 1696. tillika med en annan prestman, Jonas Auren vid namn. Han skulle taga af landet, och beskrifwa thess och folckens tilstånd. Swedberg Lefw. 273 (1729). HA 8: 117 (1820).
b) göra en bild av (ngn l. ngt), avbilda; porträttera; särsk.: fotografera (ngn l. ngt); jfr taga, v. 3 h γ. Der såto målargesäller och togo af dhe gambla positurerne. SvBrIt. 1: 77 (1698). Djurmålaren Gebauer, en liten döf fryntlig gubbe .. Hvar han ser en fänad, så tar han af den. Thomander TankLöj. 27 (1825). En Kristianiafotograf passade på och ”tog af” hela mötet (dvs. pressmötet i Kristiania). SD(L) 1899, nr 285, s. 3. Har du försökt ta av honom vid skrivbordet? Östergren 1: 221 (1915; angivet ss. ngt vard.). jfr Cannelin (1921).
5) vika av från (väg o. d.); särsk. i uttr. av typen ta av vägen, lämna vägen; förr äv. i uttr. av typen ta av (vägen) en stig, (vika av från vägen o.) slå in på en stig. Sedan kommer man tillbaka till Josaphats dal och tager af landsvägen en liten stig neder till en liten stenbrygga. Eneman Resa 2: 180 (1712). Taga af vägen, (dvs.) lemna den. Dalin 2: 703 (1855). Så togo de af den ensliga stig / Som går till tjärnen och mossen. Wirsén Sång. 36 (1884). Min afsikt hade varit att vid Simola taga af vägen till Villmanstrand. LfF 1903, s. 206.
II. intr.
1) [jfr I 2] (numera mindre br.) småningom minskas; särsk. om månen, i fråga om dess från jorden sedda solbelysta del; förr äv.: förlora sin livskraft, tyna bort. Rudbeckius KonReg. 416 (1619). När Månan wäxer, så wäxa och tiltaga Fuchtigheterne här nedre på Jorden, tager Månan aff, så föllia dhe honom åter igen der i effter. RelCur. 9 (1682). Ibland fröös hon, ibland war hon heel warm, och Kroppen tog dagel(igen) mehr och mehr af. Tranæus Medewij 27 (1690). Wår ärlighet tar af, alt som wår finhet ökas. Nordenflycht (SVS) 2: 65 (1744). Ju högre vi kommo upp, började vegetationen på topparna ta af och det gråa berget sken fram. Wallin Bref 174 (1849). Först är det rösterna som taga af, så gäspningarna, så stegen på golfvet och möblernas knarrande, tills allt blir så stilla. Hallström BCap. 14 (1900). Cannelin (1939).
2) till III 2, i fråga om färdriktning, om person, äv. om väg l. stig: vika av, svänga; särsk. i uttr. av typen ta av åt (l. till) höger l. vänster, äv. ta av på en stig, vika av och slå in på en stig; förr äv. i uttr. ta av på högra (l. vänstra) handen. War utom tullporten .. några barn .. då hästen .. tog af på högre handen, der barnen gingo. ConsAcAboP 6: 377 (1688). Man går hit upföre samma trappa .. tar af efter något stycke til vänster hvarest en dörr möter. BtVLand 5: 83 (1764). En smal gångstig tog af åt venster till Flintas koja. Topelius Fält. 5: 440 (1867). Han .. gick framåt Trädgårdsgatan, tog af in på Nya gatan (osv.). Strindberg RödaR 236 (1879). (Hon) tog så av på en liten stig, som smög sig bort längs gula dikesrenar. Siwertz Fribilj. 82 (1943).
TAGA l. TA BORT10 4 resp. 0 4. [fsv. taka bort] jfr borttaga.
I. tr. till I 2, 3.
1) ta (ngt l. ngn) o. flytta bort, avlägsna; äv. i mer l. mindre bildl. uttr.; jfr taga, v. I 3 i. Floden haffver tagit bortt qvarne dammen i byn. G1R 20: 163 (1549). Löpa swin ur en skog i annan, som ej ligga samman; säge tå skogsägaren .. honom til, som swinen äger, at taga them bort, och hålla them ther ifrån. BB 12: 3 (Lag 1734). Konung Olof Haraldsson .. lät ofta .. läsa för sig de förut uprättade Lagar, och med sina vittraste Mäns råd .. lade til eller tog bort hvad han fant nödigt. Schönberg Bref 2: 28 (1778). Det var en längtan över mig, som tog mig bort från mig själv. Lagerlöf Saga 62 (1908). Minst en gång om året fick han ett föreläggande från Länsstyrelsen att ta bort eländet (dvs. skrotlagret). Gustafsson FamF 26 (1975). särsk.
a) (numera mindre br.) med avs. på mat l. matkärl o. d. på dukat bord: plocka undan. Wij skole i tijdh bära in maten, i tijdh tagha honom bort. Rudbeckius 2Pred. E 4 a (1622, 1637). Nu får ni lov att ringa, så att husjungfrun kan komma in och ta bort tallrikarna. Lagerlöf Körk. 71 (1912). Får jag ta bort (maten)? Östergren 1: 627 (1917).
b) (numera mindre br.) med avs. på kroppsdel: kapa (se kapa, v.2 2). General Liven genom ett olyckeligett skått som tog bort hans been dog däraf 7 timmar där effter. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 19 (1703). En kula tog bort armen på honom. Östergren 1: 627 (1917).
2) [eg. utvidgad anv. av 1] med huvudsaklig tanke på att det som tas bort försvinner o. upphör att vara tillstädes: få (ngt) att försvinna; särsk. med avs. på ngt abstrakt. Förbarma tich gudh öffuer mich .. Och för then nådh som är j tich tagh bort min orettferdigheet. OPetri Hb. F 4 b (1529). Winteren tagher bort all skogens heder och fäghring. Linc. X 5 b (1640). Tyskland har så tagit bort mitt humeur att jag behöft samla all min styrka att intet Leds ihjäl. CAEhrensvärd Brev 1: 73 (1782). Jag säger dig: hon har tagit bort all min glädje, förstört hela lifvet för mig. Michaelson Ungk. 170 (1892). En dikt av Runeberg .. är så fast byggd, att inte en enda detalj kan tas bort utan att det hela råkar i olag. Verd. 1910, s. 238. Ta bort en fläck. SvHandordb. (1966). särsk.
a) (†) med avs. på tid, dels om ngt sakligt: kräva l. ta, dels om person: förslösa. Effter som sådant (dvs. brevväxling) tager lång tid bort. RP 8: 24 (1640). Inthet Regemente föres uth uthan medel .. Men der om att thala, wore thaga thiden bort: det är det högsta betänkiande, hwarest dhe skole thagas. RARP V. 2: 22 (1655). Vij taga bort vår ädla tid. 2RARP 6: 264 (1731). Högtidligheterna (vid promotionen) ha tagit bort tid, som nu måste ersättas med flitigt arbete. Geijer Brev 322 (1839). Berndtson (1880).
b) med avs. på person l. (o. numera nästan bl.) om djur, eufemistiskt, närmande sig l. övergående i bet.: döda; äv. om döden; förr äv. i uttr. ta ngns liv bort. Thå ropadhe the, Tagh bort tagh bort corsfäst honom. Joh. 19: 15 (NT 1526). Min gudh tagh mich icke bort j mina halffua dagar. Mess. 1531, s. C 2 b. Een Krokodijll .. kan medh ett Bijtande taga bort både Häst och Mann. Kiöping Resa 87 (1667). Prästa modren Hotade Herr Johan Bronærum .. att hon skulle taga hans lijf bort. VDAkt. 1701, nr 32. Hans moder, som döden tog bort, när han var sex år gammal. Rydberg Vap. 99 (1891). Kvinnan sade .. att mannen hotade henne och hennes nye man .. Vi båda skulle tas bort. PiteåT 16 ⁄ 10 1985, s. 3. Enligt jaktlagen är man skyldig att ta bort ett djur som lider. Expressen 7 ⁄ 8 1998, s. 33.
c) eufemistiskt: abortera. Holmström Benj. 165 (1932). Ta bort det (dvs. fostret) gjorde man ju bara om man inte älskade varann. Fogelström Somm. 143 (1951). Antti MyckJord. 64 (1987).
3) (†) bemäktiga sig (ngt l. ngn) o. flytta bort, röva bort, beröva (ngn ngt), äv. mer l. mindre bildl. Tå the halla hemlig rådh med hwar annan om mich haffua the j sinnet tagha mich sielena bort. Psalt. 31: 14 (öv. 1536). Her Bänkt haffwer .. tagit bort medt szig alt thet folk szom på gården war. G1R 16: 60 (1544). Jag unnar mig bäst sielf. Men derföre är det intet lofgifwit til at taga bort, hwad som redan hörer en annan til. Modée FruR 99 (1741). Länsrättigheten gaf han ej bort, utan tvärtom tog han länen bort från erkebiskopen. Fryxell Ber. 2: 177 (1826). Taga (bort vinden från ett fartyg). Jungberg (1873). särsk. med avs. på fästning l. befäst stad o. d.: erövra. (K. XI) slöt Christianstad närmare in .. och tog änteligen i hela den fienteliga Arméens åsyn, orten bårt. HC11H 3: 102 (1680). Nordberg C12 1: 360 (1740).
II. (†) intr., till III 2: bege sig bort, resa l. färdas bort; äv. refl. (jfr taga, v. II 7). Spegel 540 (1712). Stället (dvs. prästgården i Arvika) är gladt, godt och trefligt, så at man har svårt för at ta sig bort. ETegnér (1805) hos Wrangel Räm. 137. August Strindberg .. tog ej gärna bort från Lund då han bodde där, pinades när han kom till Malmö och blef dyster och tyst när han de första sommardagarne studerade folklifvet i Bökeberg. SDS 28 ⁄ 11 1909, s. 8.
TAGA l. TA EFTER10 32, äv. 40 resp. 1 32, äv. 0 40. till I 3.
1) med avs. på sak: söka åstadkomma ngt som liknar; äv. med avs. på person: söka uppträda på samma l. liknande sätt som, efterlikna, härma, imitera; äv. abs.; förr äv. i uttr. taga där efter (se därefter I 1). Detta så anteeknatt, att andre icke skola taga effter, som sådanna circumstantias icke hafua. VDBötB 1628, s. 571. Swenska Nationen är nog benägen at taga efter främmande seder. Lagerbring 1Hist. 1: 204 (1769). Jonas Alströmer (försökte) att plantera tobak i Swerige .. I början skrattade folket åt honom; men då de sågo att det gick bra, så togo de derefter. Berlin Lsb. 233 (1852). Hans Matts Kusk .. tog i allt efter sin herre. OoB 1897, s. 15. Till våren ska nya tvätthallen vara klar. Blir den bra så är det bara för er att ta efter. Karnstedt Gnistsk. 201 (1990). jfr eftertaga. särsk. (†) refl., i uttr. ta sig (där) efter. The Ryttere begynthe att förstt förachte them, och ther haffue andre tagith sigh eptther. G1R 1: 128 (1523). (De ogudaktiga) bannas, swäria och låta som diefflar j Hwset, och komma intet jhogh, at barn och vngfolk tagher sigh ther effter. LPetri 1Post. Z 5 a (1555). Een Apa tagher sigh alt effter menniskiors åthäffuor, och haffuer doch intet meer förstånd ther medh. Dens. 3Post. 27 a. Nu, sedan the Europeer äre tjt (till Amerika) komne, hafwa .. (infödingarna) mycket tagit sig efter theras Seder och Bruk. Holm NSv. 25 (1702).
2) (numera mindre br.) (börja) följa (djur) i dess spår. Han tyckte det var märkeligt att lapphunden tagit efter älgen. Berg Sjöf. 19 (1910). Gunnar och Ragnvald hade kommit hem till Gautosjö med en skjuten järv. Men inte den som de först tog efter. Burman VargFjäll. 58 (1945).
TAGA l. TA EMELLAN. (†) till I 2, om person: gå emellan (i strid l. tvist o. d.) (se gå emellan 2); äv. om sak: komma emellan (ngt tillhygge l. näve o. dyl. o. kroppsdel som slag med tillhygget osv. är ämnat att träffa). Hindrick (slog) till medh sin staaf åt Jacobum Tammelensem öfwer näsan, då hatten togh emellan. ConsAcAboP 2: 79 (1657). (Den anklagade berättade att) han allenast medh een stock, som han hade i handen, tagit emellan och afwärdt slagzmåhlet. Därs. 3: 474 (1671).
TAGA l. TA EMOT10 04 resp. 0 04 l. MOT10 4 resp. 0 4. [fsv. taka a mot, taka mot, taka i mot (i bet. I 2)] jfr emottaga o. mottaga.
I. intr.
1) till I 1, om ngt sakligt: följa, ligga l. gränsa omedelbart intill, ta vid. Brädden på huset öffuerst och öffuer Ledestången är 17 alner 1 quarter och nederst widh, ther Sigfridh clädeskriffueres hus tag(er) emoth, är, … alner. 2SthmTb. 6: 506 (1582). D. 6 Sept: Marcherade jag med partiet .. till en by som het Vienschie .. hwarest jag moste stå om natten; ty en stor skog tog emot, och inga byar war på 3 mijl när. KKD 12: 48 (1702). D(e)n 4 .. (maj) 7 mihl rodd; slöts Småland och tog Blecking emot. HFinlÖ 440 (1730). jfr: Upsala Ärke-Biskopsdöme innefattade Folkländerna och alt som låg längre bort åt Norden til des gränsen af Finska Biskopsdömet tog emot. Lagerbring 1Hist. 2: 280 (1773).
2) [fsv. taka i mot] (†) till I 2 (e μ), om person l. djur: göra motstånd. OPetri Kr. 265 (c. 1540). Tå han bleff slaghen, togh han intet emot, Tå han bleff bannat, bannade han intet igen. Schroderus Os. 1: 50 (1635). Ni skal leda .. (tjuvarna) til mig, och bind dem om de ta emot. Envallsson Kung. 6 (1784). (Björnen) kände med sig att han vore vuxen nu och att han skulle ta emot om det gällde. Berg Sjöf. 107 (1910).
3) vara l. stå i vägen; omöjliggöra l. försvåra passage; äv. i bildl. anv. Hufwudet war redan utom födslen; men axlarne togo emot innan före. Hoorn Jordg. 2: 145 (1723). Vår Odin har .. fått en sådan ”brånad i benen”, då han hörde Romarnes vapengny, att han ej kunde stanna i sin flykt förrän fjällarne togo mot. Wieselgren SvSkL 2: 15 (1834). Förr sa du alltid att när någonting tog emot … när nånting liksom försökte stoppa dej … när du var nära att misslyckas fullständigt … det var då du gjorde ditt livs ”genidrag”. Sjögren TaStjärn. 54 (1957). särsk. betecknande att ngt är svårt l. motbjudande o. d.; särsk. i förb. med opers. subj. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 51 (c. 1840). Jag (hörde) vederbörande lärare gifva den något modstulne kandidaten en vänlig uppmuntran att ej tappa modet, därför att det tog emot litet i början. PedT 1897, s. 170. Strängt kristlig i Bibelsällskapets anda var han väl aldrig — det tog emot med ödmjukheten. Hallström LevDikt 184 (1914). Det var lika nervöst varje gång, det tog emot och han väntade alltid till sista minuten. Gripe Tordyv. 35 (1978).
4) [möjl. eg. abs. anv. av II 1 b] (numera mindre br.) vid fall l. i fråga om att sätta sig o. d., i uttr. ta emot (med handen l. händerna), (med handen osv.) dämpa stöt o. d. Ehuru jag vid fallet (från hästryggen) i någon mån kunnat taga emot med händerna, hade hufvudet likväl blifvit så illa skrubbadt af den knaggliga lavan, att .. hufvudet så väl som händerna blödde rätt obehagligt. Lundgren MålAnt. 1: 109 (1847). En vitskäggig gubbe .. stödde knölpåken, han bar, tungt mot marken och tog emot med handen, när han ville slå sig ned. Johansson RödaHuv. 1: 145 (1917).
II. tr. (o. refl. (se 1 b)).
1) till I 2, om person: ta (ngt som kastas l. faller l. är i (oreglerad) rörelse); fånga (se d. o. I 2); äv. mer l. mindre bildl., om ngt sakligt. Tar du emot nycklarna om jag kastar dem? Hofmesterinna, tager moot migh; / Iagh faller omkull rätt wisserligh. Asteropherus 37 (1609; uppl. 1909). Där var en hövålm som tog emot honom i fallet. Widegren (1788). Kavaljeren svänger .. damen över till sin vänstra sida .. där han tager emot henne med sin vänstra arm, som han placerar om hennes midja. Folkdans. 21 (1923). särsk.
a) i utvidgad anv., om ngt sakligt: stå l. vara i vägen för (ngt). Igenom .. bindning öfwer barnets bröst och öfriga kropp, förhindras, at barnet .. qwäfwas, i fall Modren .. i sömnen kastar armarne öfwer barnets bröst eller kropp, då .. Mässings-kädior (över vaggan) .. taga emot den tyngd annars skulle falla på det späda barnet. SpädaBarnsSkötsel B 3 c (1755). (Bohuslän har) en skärgård, och denna får ta emot de värsta anloppen av storm och hav. Lagerlöf Holg. 2: 434 (1907).
b) refl., i uttr. ta emot sig (med handen l. händerna), vid fall o. d. skydda sig (med handen osv.); jfr I 4. Förskräckt tog han emot sig med båda händer. Cederborgh UvT 2: 24 (1809). Du ska ta emot dej med händerna (vid simhopp), när du hoppar på hufvudet, så slår du dej inte i hufvudet. TIdr. 1896, s. 452. Benen vek sig men han fann sig redan på vägen ner och kunde som i ultrarapid sträcka ut armarna och ta emot sig i fallet. Östergren Gentl. 284 (1980).
2) till I 3, om person: ta (ngt som räcks l. erbjuds o. därmed (i viss mån) visa givaren l. överbringaren sin erkänsla l. uppmärksamhet o. d.) (jfr taga, v. I 3 h ζ); äv. utvidgat l. mer l. mindre bildl. (se särsk. d). En sådan stor gåva kan jag inte ta emot. 3SthmTb. 2: 51 (1596). Storfürsten hafver taget i betalning af Sverriges chrono ryttareharnisk emot 10,000 rijkzd(a)l(e)r. AOxenstierna 8: 72 (1633). Det låg en bundt cigarrer / På bordet .. / Jag tog en, bjöd den vänligt / Uppmuntrande åt mannen, / Som efter någon tvekan / Tog mot den. Wennerberg 1: 80 (1881). Man brukar .. med stort misstroende taga emot de lösa rykten, en s.k. skvallerkäring bär omkring. Schück o. Lundahl Lb. 1: 32 (1901). Några dagar senare skall höet köras in. Pojken får stå i gluggen och ta emot. Wassing Dödgr. 40 (1958). särsk.
a) i uttr. av typen ta emot ngns (utsträckta) hand o. d., särsk. betecknande att man gm handslag bekräftar att man går med på ett erbjudande (om försoning). Sij / huru wänligt Herren Gud dig wäkker / og sina Faders Armar til dig räkker / försummat ey / att taga dem emot. Lucidor (SVS) 499 (c. 1674). När bilen var framkörd sträckte han ut sin hand .. och gubben tog emot den. Tunström Tjuv. 20 (1986).
b) (om ä. förh.) i fråga om försörjningssyssla, i uttr. ta emot tvätt, betecknande att ngn mot betalning tvättar åt kunder. Östergren 4: 636 (1932). SvHandordb. (1966).
c) om sjö l. flod o. d., särsk. med avs. på biflöde. Wettersten Forssa 65 (c. 1750). Görälven .. tar emot vatten från norska fjällen. Lagerlöf Holg. 2: 126 (1907).
d) i utvidgad l. bildl. anv., särsk. med avs. på beröm l. kritik l. klander o. d. Tag moot Lyckan mädan hon biudz. Grubb 791 (1665). Jag bortgår härifrån väl underrättad, / I tankan lugn, och med så mycken kunskap / Min svaghet kan ta mot. JGOxenstierna 4: 444 (1815). Allt hittills hade gumman tegat, likt en, som är van att ta emot ovett. Lagerlöf Holg. 2: 396 (1907). Önskvärda fysiska och psykiska egenskaper (hos förskolläraren) .. förmåga att ta emot kritik och förslag från föräldrarna och vinkar från barnen samt ha en personlig humor. PedT 1955, s. 8. Konduktörer .. får ta emot klagomål när tågen inte kommer fram i tid. SDS 4 ⁄ 7 1990, s. B1.
e) i uttr. (det är bara att) tacka och ta emot, särsk. utan obj., betecknande att ngn har anledning att tacka för ngt som ges l. erbjuds utan krav på motprestation l. utan att mottagaren behöver göra ngt (jfr tacka, v.2 d ι); äv. i uttr. tiga och ta emot, betecknande att ngn får stillatigande hålla till godo. Tiga och ta emot. Östergren 4: 636 (1932). Det går helt mekaniskt på data. Så och så många barn, så och så många nallar och dockor och trampbilar och traktorer och pussel. Det är bara att tacka och ta emot. Zetterström EnslBel. 97 (1981).
f) (numera bl. i Finl., mindre br.) i utvidgad anv., med avs. på tjänst l. syssla: åtaga sig; tillträda; förr äv. med avs. på torp. Hall KultInt. 79 (i handl. fr. 1637). Gud låte osz aldrig bryta Levi förbund .. som wi, när wi toge emot thet heliga embetet .. giordt hafwe. Swedberg Dav. § 68 (1713). Och torp får du .. och bröllop får du .. och så ska du ta’ emot (torpet) Vika till våren. Knorring Torp. 1: 41 (1843). Jag tar självklart emot tjänsten. Hufvudstadsbl. 1 ⁄ 3 2002, s. 3.
3) [eg. utvidgad anv. av 2] möta (ngn som kommer för att besöka en l. få hjälp o. d.); hälsa välkommen; låta (ngn) infinna sig hos sig (ss. gäst l. patient l. kund o. d.); äv. abs. Han tog emot henne med öppna armar. Jag tar inte emot några besök idag. Oden lärer intet taga emot trälen, med mindre han är i sälskap med honom. Verelius Gothr. 9 (1664). Belle är den enda som är gift af oss alla här! Jag tar annars emot bara ogifta damer och herrar! Wijkander OSam 52 (1875). När de första gästerna kommo för tidigt .. tog ingen emot dem, utan de ströko snopna omkring backarna. Strindberg Hems. 141 (1887). Det blev henne inte möjligt att bättra upp klädseln, utan hon fick gå ut och ta emot, sådan hon gick och stod. Lagerlöf Kejs. 257 (1914). Är det såhär man tar emot en bror som man inte träffat på åratal … va? Sjögren TaStjärn. 47 (1957). Tar doktorn emot i dag? SvHandordb. (1966).
a) mer l. mindre bildl., med avs. på fiende o. d. Ther .. (knektarna) ackta sig åt Swerige motte ther tenckis tiil at taga emodt them thet beste wij kunne, szå atuj mogom forszuara vor eyet landh. G1R 10: 10 (1535). Riks-Föreståndaren tog så emot .. (danskarna) vid Dufvenäs .. att de med stor förlust måste fly. Botin Utk. 6: 499 (1764). Baxa två tolvpundare till hyttan och två till backen så att vi kan ta emot dem varmt. Stenelid KlarStjärn. 314 (1949).
b) (numera föga br.) eufemistiskt, om kvinna l. hondjur, med avs. på man resp. hane: låta utöva sexuellt umgänge med sig resp. para sig med sig. Då tiken tar emot hund upprepade gånger, kunna valparna i samma kull härstamma från olika fäder. 2NF 11: 1309 (1909). Hennes man Olle hade något ihop med svägerskan (och hon) .. kunde inte tänka sig att ta emot Olle någon fler gång. Widding Major. 215 (1969).
TAGA l. TA FRAM10 4 resp. 0 4. [fsv. taka fram] till I 3: ta (ngt som förut inte varit tillstädes l. synligt) o. bringa inför ögonen l. i ljuset; äv. mer l. mindre bildl. Then andra daghen foor han tädhan och toogh fram twå penninga och gaff werdhenom. Luk. 10: 35 (NT 1526; äv. i Bib. 1917 o. NT 1981). Lantmätrarne .. de ta fram saningen. CAEhrensvärd Brev 1: 45 (1781). I min ifver att gifta bort honom, tog jag fram den ena vackra och hyggliga flickan efter den andra, som jag kände till. Bremer Grann. 1: 219 (1837). Om I någon gång ledsnen på mig eller misstron mig, så tan fram mina bref! Strindberg Brev 1: 272 (1876). Kantigheten i hennes ansikte som tröttheten brukade ta fram tycktes ha kommit för att stanna. Ekman Dödsklock. 195 (1963). Nu tar vi fram bästa humöret! Born RopSten. 322 (1991). jfr framtaga. särsk.
a) i utvidgad anv., i fråga om tillverkning, med avs. på ny produkt l. vara: frambringa, skapa (o. göra möjlig att fortsättningsvis producera); äv. med avs. på ny tillverkningsmetod l. arbetsrutin o. d. Att ta fram en helt ny organisk substans (i forskningslaboratoriet) är Margareta Nordins spännande uppgift. DN(A) 1 ⁄ 7 1957, s. 10. En ny metod att med hjälp av svampar specifikt lösa ut det icke önskade ligninet .. i finhuggen ved, s. k. flis, håller på att tas fram inom Svenska Träforskningsinstitutet. SvD 25 ⁄ 10 1973, s. 10. Bilen som togs fram .. (efter kriget) såg ut som ett flygplan utan vingar och blev en älskad illaluktande tvåtaktssymbol för det gamla fäderneslandets tekniska drömmar. Därs. 3 ⁄ 9 1989, s. 6.
b) med avs. på mer l. mindre svårtillgängliga uppgifter l. tidigare mer l. mindre okänd information o. d.: sammanställa o. göra tillgänglig. Faktaunderlaget har tagits fram gemensamt av bussbidragsutredningen och utredningen om företagsstrukturen inom den yrkesmässiga vägtrafiken. FrDepartNämnd. 1972, s. 318. Det är Statens energiverk som tagit fram rapporten, den första överblicken över naturgasens intåg på allvar i det svenska energisystemet. SvD 6 ⁄ 5 1987, Näringsliv s. 1.
TAGA FRÅN, se taga ifrån.
TAGA l. TA FÖR10 4 resp. 0 4, förr äv. FÖRE10 32 resp. 0 32. [fsv. taka fore] jfr företaga, förtaga, v.1
1) eg.: ta (ngt l. ngn) o. sätta l. ställa framför (sig). särsk.
a) med avs. på ngt konkret(are) sakligt l. person: ta till behandling l. bearbetning l. granskning l. i betraktande; äv. (o. numera bl., mindre br.) refl. (jfr taga sig för), särsk. i uttr. ta för sig ngt (l. ngn), förr äv. ta ngt (l. ngn) för sig. LPetri 3Post. 33 a (1555). Judarna här j thetta Concilio .. haffua .. taghit för sigh Biblien, och ther aff confererat medh Johanne. PErici Musæus 1: 27 a (1582). Resolverades att Her Pär Sparre tager bonden för sigh och honom alffvarligen förmanar. RP 5: 157 (1635). Klagoskrifften togh iagh för migh, och gich dhen noga igienom. VDAkt. 1712, nr 377. Vi vilja taga för oss några exempel. Rudin Odödl. 23 (1903). Det bestämdes nu .. att alla sådana ärenden, som borde i statsråd afgöras, skulle tagas före i sammansatt svenskt och norskt statsråd. SvH IX. 2: 97 (1909). När man tar för sig Westmans korrespondens, är det första som slår en den nästan enastående vidsträcktheten i hans handelsförbindelser. Heckscher HistUppf. 239 (1944). särsk. i uttr. ta (sig) saken (äv. sakerna) för(e) (jfr sak, sbst. 2, 7). OPetri Kr. 323 (c. 1540). Vij alle .. motte .. icke så obeskedelige udi then motte tage oss saken före .. att then ene partt giffver hemeligen the fremande gott köp opå sitt godz, och then annen vill gerne bliffve vidh thet köp, som stadget är. G1R 24: 331 (1554). Grefwe Per drog igenom Wärmeland .. til at taga saken före emot de Danska med skärmytsel och eljest. Tegel E14 101 (1612). Sedan lyse Häradshöfding Ting och tingsfrid .. Ther efter tage han sakerna före i thenna ordning: först intekningar .. så ock upbud (osv.). RB 2: 3 (Lag 1734).
b) (†) med avs. på handling l. verksamhet: göra, utföra; äv. refl., särsk. i uttr. ta ngt för sig. G1R 1: 109 (1523). Den 29 togo wij sielfwa ransaakningen före som aflop såsom innelagda rela(ti)on författar. VDAkt. 1682, nr 145. När .. (arbetet med det botaniska verket) hafwer en ända, så lärer ingen här så stora wärk taga för sigh och derpå spendera. Rudbeck Bref 368 (1698). Skulle man ta för mycket före på en gång, kan man komma i confusion. 2RARP I. 2: 28 (1720). Resan til Colchos togz före då Gullskinnet skulle hämtas derifrån. Ehrenadler Tel. 841 (1723). jfr: Ta för sig en svår uppgift. Östergren (1954; angivet ss. ”ej allm. känt”). särsk. i uttr. ta (sig) före försummelse, se försummelse 4 b.
c) (†) i uttr. ta ngt för(e) (sig), ta för sig av ngt (se 2), förse sig med ngt. Men allan booscapen och roffuet aff städhernar togho wij för oss. 5Mos. 3: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: togo vi såsom byte). Han .. seger at de togo öhll före och inthet achtade på fången. VRP 1630, s. 392.
2) refl., i uttr. ta för sig: (rikligen) tillgodose sitt behov av (ngt), förse sig (se förse I 10) med (ngt); särsk. med avs. på mat; äv. abs. l. med objektet ersatt av prep.-förb. inledd av av; förr äv.: intaga, inmundiga, förtära; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr 1 c. Swedberg SabbRo 129 (1704, 1710). Berättade .. huru iag i desse dagar taget för mig een lijten cur emoot den bröstsiuka, som wåren giärna här förer med sig. KKD 5: 302 (1712). Det götiska förbundet hade .. tagit mera för sig, än Atterboms skola, så till vida som det utsträckte sin reform utöfver vitterheten äfven till den sköna konsten och till historien. Sturzen-Becker 1: 39 (1861). Just som vi stego in i matsalen för att äta middag, fick jag sikte på den store vitsaren gamle Aron Jonasson, som just höll på att ta för sig soppa. Ödman Reseb. 123 (1907). Gröten och kaffet står där på värmeplattan, äggen har ni här, det är bara att ta för sig. Gustaf-Janson Myl. 53 (1965). Den enskilde måste ta för sig, d v s ha kraft och vett att göra allt sådant som fordras i solidaritetens frånvaro. GbgP 11 ⁄ 3 1992, s. 47. Snelgrave tog för sig med god aptit av vad som bjöds. Larsson LongJohn 306 (1995). särsk. (numera föga br.) om häst: rejält ta ut stegen; äv. abs. De hästars tempo, som uti galoppet taga mycket för sig, äro lättare at känna, än deras, som taga litet för sig. Ungern-Sternberg Bourgelat 100 (1752). Visar sig ojemnhet vid projektionen (i trav), så att stegen förlora takten genom benägenhet för galopp, eller olikhet att taga för sig, kallas det stjäla. Billing Hipp. 140 (1852).
TAGA l. TA FÖRBI. (†) till III 2: färdas l. bege sig förbi (ngt); äv. bildl. De togo förbi Parmmätarestugan och gingo in under den nyplanterade allén. Lundin o. Strindberg GSthm 14 (1880). Han .. samlade hop alla de der lösa bladen .. och började, icke att läsa dem .. men att flyga öfver deras rader med feberglänsande ögon, tagande förbi halfva sidor. Hedenstierna Fideik. 115 (1895).
TAGA FÖRE, se taga för.
TAGA GENOM, se taga igenom.
TAGA HOP, se taga ihop.
TAGA l. TA I10 4 resp. 0 4, förr äv. UTI04. jfr itaga.
1) till I 2: gripa tag (i ngt l. ngnstädes); äv. mer l. mindre bildl.; äv. om ngt sakligt: ta l. haka fast (i ngt l. ngnstädes). Om du tar i där, så försöker jag lyfta här bak. Asteropherus 88 (1609; uppl. 1909). (Sv.) Han tar i så at jag skriker .. (fr.) il me serre d’une manière à me faire crier. Weste (1807). Det var en tung karnalje! Tag i på hörnet der. Jolin Barnhusb. 56 (1849). Vid tröskeln tog / hans snafvande stöfvel i. Tavaststjerna NVers 76 (1885). Om krisen inträffade på sjette dagen .. så tog febern åter i under tre dagar. Löwegren Hippokr. 1: 109 (1909). Akta så inte hörnet tar i där! Östergren (1954). särsk.
a) (numera föga br.) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.: börja arbeta; särsk. i uttr. ta i (förr äv. uti) (med ngt), börja (med ngt), befatta sig, ta itu (med ngt). Och viste wii, att i icke ännu wille tage alffwarligen vdi medt szaken, att han och hans szälskap motte komma aff wägen, Szå (osv.). G1R 16: 58 (1544). Prästen .. hade vnder påstående troens sång, afträdt i sacrestijan men lell alle verserne sielf begynt, och ibland när församblingen något hölt opp, togh uthi medh versernes continuation. VDAkt. 1686, nr 227. (Författaren hade) tagit i med en framställning af Ekmans betydelse i den finska konstens historia. Söderhjelm Brytn. 253 (1901). Hon tog i med att prata för att blanda bort korten och dölja sin förvirring. Siwertz Fribilj. 14 (1943).
b) ta tag i ngt o. anstränga sig för att lyfta l. flytta det; äv. allmännare l. bildl.: anstränga sig (av alla krafter). Preutz Kempis 38 (1675). Han tog oftast i så fingrarne måst wärka. Livin Kyrk. 78 (1781). Han steg upp med solen och var aldrig rädd för att taga i. Lundegård Tit. 114 (1892). Pojken, (som stakade fram ekan) han tog i som en hel karl. SD 7 ⁄ 12 1902, s. 4. Det kändes .. skönt att få trötta ut kroppen, ta i. Fogelström StadVärld. 118 (1968). särsk.
α) i fråga om att tillrättavisa l. instruera o. d.; särsk. i uttr. ta i med hårdhandskarna (se hårdhandskar), förr äv. i uttr. ta i med hårdhänderna (se hårdhand slutet). Är .. for nöden, att Stadholleren haffuer ther (i Lödöse) ett nöge inseende, och tager något hartt vdj medt .. (borgarna) när the skicke sigh så vtilbörligen. G1R 14: 433 (1541). Theras fadher togh intet hårdare vthi medh them, vthan allenast them medh blotta orden näffste. Bullernæsius Lögn. 406 (1619). Jag fick ta i riktigt på skarpen, innan jag fick igen allt som var mitt. Bergman Broth. 105 (1916). Hon måste ta i ordentligt med honom och fick slutligen iväg honom till skolan. Ekman Häxring. 112 (1974).
β) närmande sig l. övergående i bet.: överdriva; jfr ta till 1 b slutet. (Sv.) han tager i så förskräckligt (t.) er ereifert sich gleich so sehr. Auerbach (1915). Vad fan säger du .. Du behöver inte ta i så förbannat .. jag (menade) det inte bokstavligt. Hellström ManHum. 2: 157 (1923). Du verkar smått hysterisk .. Jag blev själv medveten om hur jag hade tagit i och kände mig generad. Gustaf-Janson Äng. 28 (1967). En tidningsskrivare krävde nyligen skolministerns avgång, vilket jag då tyckte var att ta i. SvD 1 ⁄ 12 1990, s. 23.
c) i fråga om väder, särsk. om vind: börja blåsa kraftigare, bli starkare; äv. opers. Tycker du intet, att det är ett fasligt väder, far! — Jo .. Ju längre det lider på aftonen, desto argare tar det uti, och vid midnatten få vi en rigtig hojare. Sparre Stand. 359 (1847). Morgonvinden tar i och flyttar allt mer på de skymmande molnslöjorna. Knöppel SvRidd. 131 (1912). Vinden tog i. Edqvist MannHav. 6 (1967).
d) (†) i utvidgad l. bildl. anv.: ta vid, fortsätta; särsk. i fråga om turordning i samtal. En Präst begynte en gång .. på den Salmen, Allenaste Gud i Himmelrijk. Där på tog en ann ti: både nu ok i ewighet. Amen. Columbus MålRoo 67 (c. 1678). Sedan tog Diarrhæen uti, på hwilken sedan fölgde hicka. HdlCollMed. 13 ⁄ 11 1747. Vessalius tog uti der Galenus hade lämnat. VetAH 1747, s. 8. Nå men säg, Eklund, — tog nu prestfrun i. Strindberg Skärk. 113 (1888). Så blev det att dricka brudeskålen i brännvin .. Så tog värden i och höjde ett fyrfaldigt hurra för Stor-Lars och Stormor. Högberg Storf. 204 (1915).
2) (†) till I 3, i det refl. uttr. ta ngt i sig, ta ngt o. flytta så att det kommer in i en; särsk. i uttr. av typen ta sina ord i sig, ta tillbaka sina ord, ta tillbaka vad man har sagt. (För luftväxling i gruvor) brukas .. Tunnor som wädret i sig taga och till Botnen föra. UHiärne Berghl. 444 (1687). Swär icke vid ert swärd och tag det i er igen .. jag skall twinga den att taga det i sig, som säger att jag icke älskar er. Och ni tar icke edra ord i er igen? Hagberg Shaksp. 2: 90 (1847). Vi sågo en hel flock troll leka vid stranden (vid sjön Immeln) .. ”Det är bara menniskor” — menade en herre. Men han tog sina ord i sig igen, när nu trollen började vada midt ute i sjön. Wigström Folkd. 2: 92 (1881).
TAGA l. TA IFRÅN10 04 resp. 1 04, äv. FRÅN10 4 resp. 0 4. [fsv. taka fran] jfr fråntaga.
1) till I 3 i (γ): ta (ngt l. ngn) o. föra bort från den plats där det l. han befinner sig, med huvudsaklig tanke på att det l. han då inte längre kommer att finnas kvar.
a) i fråga om att person förlorar ngt: beröva (ngn ngt); äv. mer l. mindre bildl.; förr äv. utan obj. betecknande den som berövas ngt. Th(e)rföre sägher iach idher, ath gudz rike skal taghas j frå idher. Mat. 21: 43 (NT 1526). J skolen förnimma hwadh thz är, när iagh tagher mina hand jfrå. 4Mos. 14: 34 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). I dett samma komme wectarenna i ferdhe medh drenngienn och togio honnom röridh jffronn. TbLödöse 222 (1590). När Olle ville ta’ fågeln ifrån honom, då ref han Olle på händerna och i ansigtet. Geijerstam MPojk. 83 (1896). Han vet med sej att han tog Mamma ifrån mej. Sjögren TaStjärn. 19 (1957). särsk.
α) i uttr. ta sin hand från ngn l. ngt, se HAND 6 d.
β) (†) i uttr. betecknande att ngn berövas livet; förr äv. refl., i uttr. ta sig livet ifrån, ta livet av sig. (Han) kastade .. öghonen här om kring, medh ena gruffueliga upsyn, meenandes at han til ewentyrs en Knijff see måtte, then han .. bekomma kunne, och tagha sigh lijffuet ifrå. PPGothus Und. Q 1 a (1590). Om jag intet kan finna .. (min fader) igen och komma tilbakas til mit Fädernesland .. så tag mig häldre Lifwet ifrån som jag intet längre kan lida. Ehrenadler Tel. 29 (1723).
b) avlägsna (ngt l. ngn) från (ngt l. ngn) l. (o. numera i sht) (ngnstädes) ifrån; särsk. utan obj. betecknande det från vilket ngt tages. Gudh haffuer .. påbudhit ath wij skole blijffua widh hans ordh, och hwarken leggia ther noghot til eller tagha ther noghot j fråå. OPetri 1: 454 (1528). Gudz befallning, som förbudet hafver, att något skulle leggias till eller tagas ifrån hans ord. RA I. 1: 589 (1549). En eka låg vidh båthenn; den bleff takienn ther iffronn. TbLödöse 211 (1590). Tag mig ifrån miin Käreste: Skill osz. / Så har du nådt din willie. Stiernhielm Cup. 11 (1649, 1668). Här finns inte mycket att tillägga — ingenting att ta ifrån. SvTeolKv. 1936, s. 82. SvHandorb. (1966). särsk. (nästan bl. i vissa trakter) med avs. på dragdjur: spänna ifrån (se spänna ifrån 2 a). Tag ifrån fuchsarne! Strindberg SvÖ 2: 190 (1883). Östergren 2: 519 (1922).
2) (numera föga br.) refl., till II 7: bege sig l. färdas (ngnstädes) från. En dag .. hade en person .. förplägat sig så grundligt med den svenska nektarn, att han, på väg hem, föll omkull och blef liggande i en snödrifva, oförmögen att taga sig från stället. VL 14 ⁄ 1 1893, s. 2.
3) (†) till III 2: resa l. bege sig bort från (ngn). En natt tog han ifrån mig. VDAkt. 1677, nr 185.
TAGA l. TA IGEN10 04 resp. 1 04. [fsv. taka i gen] jfr igentaga.
1) tr., till I 3: ta tillbaka (ngt som förlorats l. lämnats bort o. d.); ersätta; äv. mer l. mindre bildl., särsk. med avs. på förlorad tid. JönkTb. 114 (1526). (Han) sloogh them .. och toogh alla äghodelar igen. 1Mos. 14: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: tog tillbaka). Hur’ mången som med Bårg bepryder Baken / Skull’, om hwar toge sit igen, gå naken? Lucidor (SVS) 448 (c. 1670). Hvad mig brister uti snille, / Jag uti dryckjom tar igen. Lannerstierna Vitt. 34 (1791). Hvad vi förlora på jordbruket, taga vi igen på industrien. PT 1897, nr 47, s. 3. Vi kunde ta igen litet av tiden, men klockan hann ändå klämta elva innan vi nådde (porten). Jersild 50Fräls. 112 (1984). särsk.
a) i det bildl. uttr. ta skadan igen o. d., se skada, sbst. 1 d.
b) (†) återkalla (ngt som man har sagt), särsk. i uttr. ta sina ord igen o. d.; äv. med avs. på löfte l. ed o. d. Effter .. Suen Suensson sin ord genest igen tog, wordo the sijn emellom förlichte. VRP 1605, s. 108. Thet han hade wijt Joens hustru för trolkona thet togh han igen och badz före. GullbgDomb. 27 ⁄ 6 1622. Man tar sin ed igen, / När man sin fördel dervid finner. Leopold 1: 475 (1814). Derpå svarade jag .. och bevisade .. att min uppgift var sann, med den påföljd, att Dagl. Alleh. .. måste taga sina ord igen. Palmblad Norige Bih. 50 (1847). jfr Cannelin (1921).
c) (†) i utvidgad anv., med avs. på person: återfinna, hitta; äv.: reda ut l. erinra sig om (ngn) i vilket sammanhang den hör hemma l. vem den är, placera, känna igen. Att j wele haffwe samme folck vpscriffwit vdj Ett Register, Så att man må wette, hwar the skole tages igen när man them behöffwer. G1R 15: 338 (1543). Iagh bad honom att han ville seyia huart han går att när iagh ville at han skulle kom(m)a hem(m) hit till gården at dhe vijste huar dhe skulle taga igen honom. VDAkt. 1684, nr 175. Baron Hamilton .. tros icke lätt tagas igen, på samma qvist, der han sattes. Stenhammar Bref 3: 3 (1844). Låt bli och var så där konstig, du Herre! Utan folka dej du och uppför dej så, att jag kan ta igen dej! Högberg Utböl. 1: 80 (1912). I vimlet av dem som gästat Salby kunde han inte med säkerhet taga igen den sålunda namngivne. Lindqvist Herr. 13 (1917).
2) refl., till I 3, om person, i uttr. ta igen sig, (för att återfå normala krafter) vila sig, hämta sig; äv. mer l. mindre bildl., särsk. om ngt sakligt. Jag .. låt eldningen afstanna .. på det ugnen måtte få, som man säger, taga igen sig. JernkA 1828, 2: 151. A — luften, luften! Han drack den i långa djupa klunkar, där han satt på iskanten och tog igen sig. Forsslund Djur 219 (1900). Vår hemresa företogs sedan hästarne hunnit ta’ igen sig. Engelke Prästg. 100 (1905). Dessutom kunde man ju ta igen sig på söndagarna, dom var till för den sakens skull. Johnson Här 69 (1935). Han ligger och tar igen sig efter eftermiddagskaffet. Antti MyckJord. 284 (1987).
3) (†) intr., till I 2, i fråga om tvekamp: (efter underläge) ånyo ta tag, fortsätta kämpa, komma igen; äv.: göra motstånd; äv. (o. i sht) mer l. mindre bildl. (Sv.) Ta igen .. (fr.) faire de la résistance, rendre les coups. Weste (1807). Man får ett krossande slag .. mig piggar det upp, jag tar igen, jag. Wetterbergh SamhKärna 2: 111 (1857). Hallström DödFall. 40 (1902).
TAGA l. TA IGENOM10 040 l. 10 032 resp. 1 040 l. 1 032, äv. GENOM10 40 l. 10 32 resp. 0 40 l. 0 32.
1) (numera föga br.) till I 1 e, om ngt sakligt: tränga igenom; äv.: kännas igenom; äv. mer l. mindre bildl. Wår Herre går stundom ok spasserar i Himmel’n mäd en staaf, som har en pigg på ändan .. (Han) lijtar .. så tungt på käppen att piggen taar stundom igenom, ok blij altså små hohl derefter. Columbus MålRoo 11 (c. 1678). Auditören .. En dam kommer att ställa sig, vänd med ryggen, mot en varm kakelugnslucka .. Doktorinnan .. man kan ha sidenklädning eller yllemusslin. Kaptenskan .. hvad kan det hjelpa? Det tar igenom. Nordstjernan 1846, s. 126. Det räcker kanske till med en kraftig prästläsning .. Nej, det enda, som tar igenom, är att missgärningen får dom och straff. Högberg Vred. 3: 370 (1906).
2) (numera mindre br.) till III 2: gå igenom (se gå igenom 2 b); läsa igenom; arbeta igenom. Sundén (1891). Ideligen fingo .. (de pianospelande) afbryta, ta igenom nya stycken, arbeta ut en del detaljer. Norlind Hell 2: 176 (1913). Shakespeares stycken tager han igenom i snabbt och summariskt fågelperspektiv med flykt och dramatisk nerv. NordT 1931, s. 542.
3) refl., till II 7, i uttr. ta sig igenom (ngt), (med större l. mindre svårighet) gå l. färdas igenom (ngt); äv. mer l. mindre bildl.: kämpa sig igenom (ngt). Förbem(äl)te 8 barn .. som nyttjat de anordnade läkemedel hafwa tagit sig igenom. HdlCollMed. 21 ⁄ 6 1750. Strax ovanför mynningen bildar (Indals)älven en fors .. som är så stark, att ingen båt kan ta sig igenom den. Sandström NatArb. 2: 45 (1910). De .. höll vakt. Såg till att ingen olovandes tog sig igenom taggtrådsstängslet. Hamrin MedelhKorr. 57 (1980).
TAGA l. TA IHOP10 04 resp. 1 04, äv. HOP4 l. (ålderdomligt) TILLHOPA040 l. 032, förr äv. (i bet. 2) TAGAS IHOP. jfr hoptaga.
1) (numera föga br.) till I 1 e, i fråga om öppning, om ngt sakligt: sluta sig; särsk. om sår o. d.: läkas; förr äv. opers., särsk. i utvidgad anv., i uttr. det tar (så l. så) ihop, det blir (så l. så) besvärligt. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 122 (1697). När man nu ser knopparne på ympeqvisten vtslå, är tekn til, at thet tagit ihop. Broocman Hush. 4: 47 (1736). På morgonen befann mig något bättre, så at jag .. begynte med utkast til prädikan och utförningen gick täml. flinkt, ehuru det svårl. tog ihop med lekamen och gorde mig svettig och magtlös. Muncktell Dagb. 1: 272 (1816). Om såret nu håller på att taga ihop eller också är blott lindrigt svullet, så bör man applicera samma medel som förut. Odenius 2Celsus 312 (1906). På hemvägens vandring plockar vi hjortronblommor, och ser att blåbären snart ”tar ihop”. PiteåT 10 ⁄ 6 1986, s. 21.
2) (utom i a numera mindre br.) till I 3, samla ihop (ngt); äv. ss. dep.: gå ihop; äv. i utvidgad anv. Ther fföre taghe wij tiil hopa Althet Sölffwer wij öffwer kwnna kommom baade aff körkior och Klösther. G1R 1: 112 (1523). (Samernas) huus är Åttakantigdt af tiåcka furu plankor .. och tages i hoop åfwantill som en Paulun. BtVLand 6: 7 (1674). Man må taga ihop hwilka bokstäfwer man will .. så skall man finna att de ej skicka sig, till detta ljudämnets (dvs. sje-ljudet) fullkomliga betecknande. Hof Skrifs. 98 (1753); jfr b. (Vid uppläggning av säd i stackar) iakttages, att man låter stacken småningom vidga sig nerifrån uppåt .. hvarefter man tager ihop honom och gör honom spetsigare. Arrhenius Jordbr. 2: 37 (1860). Efter skiljningen få renarna gå fritt i skogen, tills man framåt hösten åter ’tar ihop’ dem, denna gång för slaktens skull. BygdFolk 1: 44 (1927). särsk.
a) i fråga om stickning: för att minska maskantalet förena två maskor till en; på sådant sätt göra (ngt stickat) smalare; på sådant sätt sluta (hål l. öppning i ngt stickat). Lilla Fröken Anne Julie tog redan ihop tummen på Unos harullsvantar. Cederborgh UvT 1: 13 (1809). Dora .. lagade sig till att taga ihop hälen på sin strumpa. Knorring Axel 1: 4 (1836). Då ville överstinnan se på stickningen. Mamsell .. räckte över strumpan: ”Jag håller på att ta’ ihop”, sade hon. Eklundh Folk 186 (1918).
b) (†) med avs. på mening o. d.: konstruera (se d. o. 5). Lyceum 2: 46 (1811). Det är en ren omöjlighet att så taga i hop detta ställe, att deraf blifver någon mening. Därs. 47. Med ledningen af denna (elementära) kunskap (i främmande språk) fordrar man, att gossen skall taga ihop (konstruera) meningarne. TLär. 184748, s. 343.
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 3, med objektet ersatt av prep.-uttr. inlett av med: ta befattning, börja l. sätta igång l. ta itu.
a) med avs. på sak (särsk. ngt mer l. mindre arbetskrävande). Ämnen hafwa kommit hopetals för mig .. men jag har intet wågat mig at taga ihop med något. Dalin Arg. 1: nr 33, s. 3 (1733). Vi sutto vid middagsbordet. Tredje rätten .. var nyss förtärd, och vi hade tagit ihop med den fjerde. Bremer Pres. 127 (1834). Sylvan och jag togo ihop med att klä pelare. SLBring (1845) hos Sylwan FyrtiotStud. 224. Efter trenne terminers konditionerande .. återvände jag till Lund .. för att taga ihop med universitetsstudier. LundagKron. 1: 193 (1918). Löjtnanten gav sig ingen ro, förrän han fick ta ihop med älven. Lagerlöf Mårb. 206 (1922).
b) med avs. på person: försöka komma tillrätta med, skarpt tillrättavisa, läxa upp; äv.: börja slåss med; äv. recipr., i uttr. ta (starkt) ihop med varandra (äv. utan prep.-uttr.). AOxenstierna 8: 692 (1633). Hon behöfwer wäl en ondh stÿfmor, som mädh alwar tar hop mädh hene. Horn Beskr. 35 (c. 1657). The kämpade til Lands the stridde ock på Sjö, / The togo så ihop, at jorden tycktes bäfwa. JGHallman MinnBåt C 1 a (1734). Jag tog genast ihop med gubben der hemma och sade honom, att jag vill resa till Stockholm. Benedictsson Peng. 35 (1885). Nu, när jag plötsligt står mitt i vildmarken och ser karlarna ta ihop så där bara för en småsak, då (osv.). Johansson RödaHuv. 2: 33 (1917). Mannen tog ihop med vaktmästaren vars kläder delvis revs. Borgåbl. 9 ⁄ 5 1978, s. 7.
4) (†) till I 3, om två l. flera personer: fatta varandras händer l. hålla om varandra (för att dansa). Almqvist Mål. 92 (1840). De yngre af hofvet kunna taga ihop till hvad dans, som bäst lyster dem. Almqvist Ekols. 2: 100 (1847). Avsides stodo ofta en flock ynglingar, vilka tycktes ha till uppgift att se på tåget, skämta och skratta, till sist ta ihop och dansa ett par steg. Hedenvind-Eriksson Hjul. 282 (1928).
TAGA l. TA IN10 4 resp. 0 4. [fsv. taka in] jfr intaga.
I. tr.
1) till I 3: ta (ngt) o. flytta inomhus l. in i rum o. dyl.; äv. i närstående l. därur utvecklad bet., särsk. med avs. på boskap o. d. Hoon stengde sig inne i sin ca(m)mer och togh in nÿcklerne. 2SthmTb. 7: 182 (1586). Degen .. ställes .. ut på is att hvila .. Väl afkyld, tages degen åter in, kaflas ut. HemKokb. 305 (1903). Vill du inte ta in fars porträtt till dig? Det som hänger på väggen? Strindberg Kamm. 4: 16 (1907). På Söderslätt tillsattes en särskild ”vångagömmare”, som dagligen skulle tillse gärdesgårdar och diken och taga in kreatur, som gjorde ohägn. Nilsson FestdVard. 60 (1925). Ta in tvätten, det börjar regna! SvHandordb. (1966). särsk.
a) med avs. på mat l. dryck: (låta) bära in (o. servera l. ställa fram på bord o. d.). När han med det andra wittnet samma (dvs. brännvinet) utsupit tog äfwen och så han in för en styfwer. VRP 8 ⁄ 12 1731. Skulle vi ta in en flaska champagne för att önska herr Kerrman lycka? Bergman JoH 302 (1926). Lisa, jag har en främmande herre hos mig. Ta in kaffe och käx. DN(A) 1957, nr 293, s. 4.
b) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., särsk. i fråga om försäljning. Bleff .. tilkenne giff(w)it, att .. Jacob spileres mågh .. hade tagitt in en läst tÿst ööl till att vthsälie. 2SthmTb. 8: 39 (1589). Hwarföre wij thetta taghet hafwe vthi nogha betänckiande, på hwad sätt thetta alt medh någhot bestånd måtte bättras .. påmint Ständerne vppå thenne nu .. wälhåldne Rijkzdagh taghet in theres gode betänckiande, och så .. ther öfwer stadgat och beslutet. OrdnKyrkiotijend. 1638, Föret. Ytterligare satte hon armen i sidan, tog in luft i lungorna, så att näsborrarna drogos ihop. Lagerlöf Länk. 269 (1894). De till dato uppgjorda leveranserna (av olja) gå sin jämna gång, och man har härstädes tagit in stora lager. PT 1905, nr 212 A, s. 3. Han tog in färjan till Utö, in i den fantastiska hamnen i lä bakom den höga bergryggen. Strömsnäs FruktFärja 252 (1980). särsk.
α) med avs. på pengar o. d.: inkassera (se d. o. 3). Biscop Kätil .. hyllade bönderna til sigh, och togh skatten in. OPetri Kr. 232 (c. 1540). Al den stundh Cronones Befalningz man .. hadhe gifuit sina tienare i befalning, att hålla jntechtan på Cronones tijonde widh Jerstorp .. ty förreeste jagh samma dagh, när detta skeedde, til annexan och togh jn min tertial. VDAkt. 1651, nr 116. Lägger man tillsammans allt, som staten tar in af sina skogsparker inom Norrbottens län, kommer man till ganska ansenliga belopp. Höjer Sv. 3: 356 (1883). Den egentliga förtjänsten tas in på kaffet och téet. Vallentin London 147 (1912).
β) i fråga om kortspel: ta hem (se hem II 3 a γ β’); särsk. i uttr. av typen ta in spelet, se spel, sbst.1 7 l γ; äv. utan obj. Weste (1807). En spelare, som byggt (i Byggkasino), får när det blir hans tur att spela inte lägga ut ett kort, som han inte kan ta in med. Han måste antingen ta in eller bygga vidare. Werner Kortsp. 61 (1967).
γ) (numera mindre br.) med avs. på ngt ät- l. drickbart, i sht medicin: föra in i munnen för att svälja, inmundiga; förtära, äta; förr äv. utan obj. Hafwer .. qwinnan then bristen, att hon icke hafwer lust till sin man .. Ty må hon ther före låta tagha stenarna ifrån en hiort .. och siuda eller steekia them, sedhan tagha them in antingen i supande maat eller medh wijn indruckit, thett gijfuer henne lusta till sijn man. OMartini Läk. 34 (c. 1600). Fru Sigrid måste taga in, när någon berättar om en brådöd .. eller dylikt, som angår lifwets ända. Dalin Arg. 2: 353 (1734, 1754). Vid Nåtebäcks-Nöbble togo vi in, och togo in vår middag. Törneros (SVS) 2: 233 (1827). Ingen brukade .. krusa för barn, allraminst när det gällde att ”ta’ in”. Engelke Småstad 183 (1906). Ta in medicin, gift. SvHandordb. (1966).
δ) med avs. på tidningsartikel o. d.: bereda plats åt, låta trycka. UrKorrCronholm 185 (1841). Kommunisttidningarna .. tog ibland in våra paroller och program. Lo-Johansson Förf. 96 (1957).
ε) om radio- l. TV-apparat, med avs. på radio- l. TV-sändare l. -program o. d.: ta emot l. reagera för radiovågor o. göra det möjligt att lyssna l. titta på; äv. om person: göra så att radio- l. TV-apparat o. d. tar emot osv. Kristallmottagaren, som tar in Daventry. SvD(A) 18 ⁄ 12 1925, s. 12. Han tröstar oss med att ta in en väldigt bra jazz någonstans ifrån och lånar ut sina lurar. SvD 1929, nr 144, s. 10. Det skulle krävas en speciell artikel för att redogöra för de satelliter som går att ta in i Sverige i dag .. Rent generellt kan sägas att Sverige .. har goda möjligheter att ta emot satellit-TV. DN 14 ⁄ 10 1987, s. 60.
ζ) om fartyg, dels med avs. på last: ta ombord, lasta, dels (o. i sht) med avs. på vatten: fyllas med; äv. om person, med avs. på fartygslast. Att Griipen leggis vtt i Skären och tager ladningen in, som ther inskipes schall. G1R 19: 176 (1548). När farkosten .. strandade, och tog nog watn in. Swedberg Amer. 33 (1732). I Gibraltar uppehöllo vi oss endast några timmar för att taga in kol, post och några passagerare. Lundgren MålAnt. 2: 3 (1872). I Slite hamn ligga vanligtvis utländska fartyg, som skola ta in last av kalk. Sandström NatArb. 1: 111 (1908). Tankmotorfartyget .. rammade Svenska Lloyds ’Suecia’. Sistnämnda fartyg .. fick slagsida, tog in vatten och sjönk. VFl. 1937, s. 90.
η) med avs. på ngt som sticker l. skjuter ut: ta o. föra in (mot ngt l. innanför ngt avgränsande). Han .. hade en diup och bredh graaf omkring sin sängh och en .. bryggia ther till. När han gick i säng, tog han bryggan in, att icke någon skulle komma till honom. Rudbeckius KonReg. 154 (1615). För att sätta ut och taga in klyfvarbommen, hafva de flesta kappseglingsyachter numera riggat den med en kuggstång. Oxenstierna Vanderdecken 142 (1865). (Sv.) Taga in årorna (t.) die Riemen einnehmen el. einziehen. Auerbach (1915).
ϑ) med avs. på rev, i uttr. av typen ta in rev (se rev, sbst.8 a); äv.: hala in (ngt); äv. med avs. på lina o. d., särsk. i uttr. ta in på: minska (på), förkorta; äv. (numera mindre br.) med avs. på segel: bärga; förr äv. med avs. på flagga: stryka (flagg). Regeringen besvärade sigh öffver .. att .. (den danske kungen) nu nyligen haffver skutitt effter vårt skiepp i Sundet, effter vår Capiten intett haffver tagett sina flaggor in. RP 7: 546 (1639). Dagen effter fölgde een ganska grufwelig Storm, så att wij måste taga in alla Seglen. Willman Resa 173 (1667). Styckerne til Back och Skantz tages in öfwer Rehlingen medh Carnat. Grundell AnlArtill. 1: 18 (c. 1695). (Han) stirrade .. utåt vattnet, där en gammal svarttjärig vedskuta just tog in toppen. Siwertz Sel. 1: 200 (1920). Vid fiske i strömmande vatten överlämnar man vanligen flugorna åt sig själva och strömmen. Man tager blott in på linan i mån av behov. Hammarström Sportfiske 97 (1925). Ta in seglen. SvHandordb. (1966). särsk. i utvidgad anv., i fråga om tävling, med avs. på (avstånd som utgör) försprång: minska; äv. i uttr. ta in på ngn, minska ngns försprång; äv. i allmännare anv., med avs. på försummat arbete l. förlorad tid: återvinna; jfr taga, v. I 2 e σ. Om du (under en maratonlöpning) finner att du börjar taga in på en annan löpare, som är framför dig, så sök taga saken lugnt och kläm icke i med alltför hård fart. Hjertberg HbIdr. 3: 85 (1912). Västermalms Schreuder gick starkt på denna sträcka (i stafetten) och tog nästan in Mariebergs försprång. IdrBl. 27 ⁄ 5 1924, s. 3. Ebb .. tog in 40 meter i två varv och klarade sig in i mål som trea. Därs. nr 83, s. 3. Inte kan du ligga här och plugga grekiska .. Det får du vänta med tills du blir frisk igen. Och då tar du ganska lätt in vad du har försummat. Swensson Willén 223 (1937). Jag visste efter halva loppet att jag skulle räcka till .. Visst tog dom andra in på mig, men ingen hade kunnat åka ifrån. GbgP 18 ⁄ 2 1987, s. 35.
ι) med avs. på (del av) klädesplagg o. d.: sy in; äv. i fråga om stickning, med avs. på maska: förena med annan maska. Moberg Gr. 281 (1815). Man tager in en maska i början och slutet af hvarje rad och i midten 2 m(askor) bredvid hvarandra tills man blott har 24 m(askor) på stickan. Iduna 1865, s. 4. Det var mycket att ”ta in” på klädningslifvet. Hon var inte längre samma fylliga, blomstrande Anna. Hedenstierna FruW 149 (1890). Jag kan ta in kläder och tvätta. Delblanc SamBok 259 (1981).
κ) betrakta, bese; äv. allmännare: uppleva; registrera. Bremer NVerld. 1: 9 (1853). Jag lade mig rak lång i gräset .. och tog in det förunderliga skådespelet. Nordström Amer. 113 (1923). Ringsjölandet, där .. (Ekelunds) öga för alltid hade tagit in det underbart lätta lyriska spelet mellan skogar, lövängar och vatten. Werin Ekelund 1: 38 (1960). Jag hade tagit in så mycket av allt han hade sagt, jag hade lagrat så många ord och tagit upp så många tankar att en ganska stor del av mig var han. Ström Bensin 38 (1997).
2) till I 3 (h): ta (ngn) o. flytta inomhus l. in i rum o. d.; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., särsk. i fråga om omhändertagande av polis l. på sjukhus o. d.; äv. (numera mindre br.): låta (ngn) komma in (ngnstädes ss. gäst). Tå wardt hon taghin in vthi Pharaos hws. 1Mos. 12: 15 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Wart sagdt att then som äger hemmanet, rådher taga in till sigh hwem honom teckes. UpplDomb. 1: 10 (1615). För 2 åhr sedan tager han in på sitt soldatetorp en pijga Maria Svenssdotter benämbd, aflar barn med henne. VDAkt. 1709, nr 313. Det har varit många .. som skryta af sin nära bekantskap med den store Pan, men jag tror ej, att det är någon mer än Böcklin, som han tagit in i sin riktiga intimitet. Levertin Diktare 125 (1898). Det var en av kvarterspoliserna .. som berättade att han plockat in en av traktens gubbar för fylleri .. — Ja, vi tog in honom och tog av honom hans grejor som vanligt. Jaensson o. Norlin UppRök 186 (1981). särsk. bevilja (ngn) inträde l. medlemskap i sammanslutning l. förening l. organisation o. d.; äv. (i sht med avs. på flera personer): anställa; förr äv. i uttr. ta in i kyrkan, intaga i kyrkan (se intaga, v. 2 c). Biscop peder j westeraass szom .. togss in i raadhit. G1R 1: 237 (1524). (Tjänstekvinnan) tagz in i kyrkian som en annan kona. Hall KultInt. 81 (i handl. fr. 1638). (Sv.) taga in ngn i en förening (eng.) admit .. into (as a member of). Harlock (1944). Man skulle ta in några yngre män som skulle utbildas till handsättare (på tryckeriet). Fogelström FörvStad 126 (1966).
3) (†) till I 5: ta i besittning, lägga beslag på.
a) med avs. på plats l. rum o. d.: placera sig på l. i; ta för sin räkning; äv.: breda ut sig över (ett område); särsk. i uttr. ta in ett (l. sitt) rum (se rum, sbst.3 4 e α); äv. mer l. mindre bildl.; jfr taga, v. I 5 k. Swartmwnka haffde tagit husit in ept(er) mwnken so(m) död(er) war. OPetri Tb. 25 (1524). Resolverades att H:r Rector Magnif. intimerar, dett studenterne skola taga in sina bänckiar i Academien för än Professores inkomma. ConsAcAboP 7: 393 (1693). (Den holländske konsuln) ensammer tog Arabernas sinnen så in, att hans ord gälde mer än alla Turkiska bref. Eneman Resa 2: 278 (1712). Moralen i dit spel med värdiga behag / Bör taga Scenen in, men icke öfverflöda. GFGyllenborg Skald. 56 (1798). Jägarn .. (har) att .. se till, att hunden .. icke tar in för mycket fält, eller med andra ord, aldrig aflägsnar sig längre från jägarn, än att denne är i stånd, att med sitt skott nå det vildbråd, som .. uppstöter för hunden. Sandström Jester 25 (1829). Storkarne hade längesedan tagit in sina vanliga platser på bondgårdarnas tak. Sätherberg Lefn. 169 (1896).
b) erövra, intaga; äv. mer l. mindre bildl.; jfr taga, v. I 5 c. G1R 1: 57 (1523). Effter strax på andre sijdhan låg en gårdh, medh gode stacket befästatt, togh fienden den in och belade honom medh sijne musketerere. AOxenstierna 4: 364 (1629). Regnbågen kan ju artigt pråla, / Med färgor, som ta ögat in. Nordenflycht QT 174647, s. 153. Han belägrade Warbergs-Slott och tog det in utan särdeles manspillan. Dalin Hist. 2: 519 (1750). Argeierhären Priamos’ stad har tagit in. Risberg Aisch. 11 (1890). Josephson GRos. 61 (1896).
c) med avs. på jordområde: (medelst inhägnad) införliva med annat jordområde; äv. med indir. obj., i uttr. ta sig in ngt; äv.: inhägna. Tuiffler oss inthet, ath när man toge jn medt stadzmurerne thet högzste bergit vpå then södre siden om slotthet .. kunde man än dhå göre staden mygit .. bestendigere, än ther han nw ligger. G1R 14: 16 (1542). Will förthenskuld byn mykit tages inn, och tompterne bäther trängies j hoop. Därs. 16: 147 (1544). K(unglig) Maij(estä)tz Placat för några åhr sedan utgifwet lofwar en flitig åkerman på allmen mark taga sig in träde och äng, der lägenhet finnes. VDAkt. 1735, nr 336. Till en början lät han taga in fyra tunnland av parken och lade dem till trädgården. Lindqvist Herr. 84 (1917).
d) i uttr. betecknande att ngn flyr, särsk. ta skogen in (se skog 1 e), äv. ta busken in, fly till skogs (jfr buske, sbst.1 1 a). Thenne tiuffwe hoop biude hwarcken slacht eller skärmytzel på Sletten, vtan tage Busken jn som vlffwen göre pläger. G1R 15: 157 (1543).
II. intr. till III 2.
1) bege sig in (ngnstädes) för att mer l. mindre tillfälligt vistas l. bo l. övernatta. (Erik Olsson) sadhe .. at han hafwer sheet ett fattighe mans barn liggia på gathun .. och begärede .. at borgmestaren welle låthe samme barnet tage någonstedz in. BtÅboH I. 4: 70 (1629). Det är en gammal regel att man bör taga in på de värdshus, som hafva det mesta besök. Snellman Tyskl. 448 (1842). Vid invigningen av Södertälje kanal tog kungen in hos (rådmannen). Spångberg Hedin 12 (1925). När han hade kommit in i staden letade han sig fram till ett värdshus och beslöt sig för att ta in där. Malmqvist BerTräskmark. 1: 246 (1976).
2) om sak: tränga in; äv. om person: bege sig in; äv. (o. numera nästan bl.): (svänga o. vidare) färdas in (ngnstädes). (Han) slogh till honom igen medh itt välligt spiut, så at thet togh in åth brystet och uth genom härdarna. LPetri Kr. 17 (1559). När han hörde mig (som var instängd av elden), sprang han in gönom röken och tog in genom döran. Horn Beskr. 47 (c. 1657). Och råkte pilen taga in / I någon Andelig mans skinn, / .. Så lofvar jag, at ingen ger / Två öre för Herr Qvickhet mer. Kellgren (SVS) 2: 77 (1780). Första gången jag gick ut .. tog jag från Via Nazionale in på en tvärgata. Lundin Alp. 71 (1883). Hon följde Lidén fram till den avtagsväg han skulle ta in på. Siwertz Tråd. 31 (1957).
TAGA l. TA ISÄR10 04 resp. 1 04, äv. SÄR10 4 resp. 0 4. till I 3 i: komma (ngt) att delas l. skiljas i sina beståndsdelar gm att ta bort en l. flera beståndsdelar (åt gången); äv. mer l. mindre bildl. RP 6: 535 (1636). Williom wij tagha hwart för osz i sär, dät stycke-wijs at öfwerwäga och begrunda; så skolom wij märckeliga röna, at en stoor deel aff hwad wij hafwom anseet för herrligt, är flättia. Stiernhielm Fateb. Föret. 2 a (1643). Kunde jag kanske inte få ta i sär (kaffe)qvarnen utan att du skulle börja mata barnet med skrufvarna! Hedenstierna Jönsson 120 (1897). (Pappa) såg oss slåss, och skulle väl ned för att ta isär oss antar jag. Strömberg Tjuvp. 46 (1916). Har matolja eller ricinolja använts, beckar den snart ihop (sy)maskinen så att denna måste tagas isär och rengöras. HbHusqvSickSackSym. 46 (1953). jfr särtaga.
TAGA ISÖNDER, se taga sönder.
TAGA l. TA ITU10 04 resp. 1 04, i sht förr äv. TU10 4 resp. 0 4.
1) (†) till I 3: ta (ngt) i två delar, särsk. i ordspr. Taga i tw, så bakas bättre. Grubb 792 (1665). Man måste ställa munnen effter maatsäcken; Och sträckia footen effter täckiet: Och dhet heeter taga i Tw. Därs. jfr Granlund Ordspr. (c. 1880).
2) (numera mindre br.) till I 3 i: förstöra (ngt) gm att ta isär; jfr ta sönder. Sahlstedt (1773). SvHandordb. (1966).
3) till I 3: börja l. sätta igång ett krävande arbete; särsk. (o. numera bl.) i förb. med prep.-uttr. inlett av med (se ab). Här är allt mycket, som står emot så att Herren måste taga itu med väldig arm och Sjelf genom utkorade redskap föra verket fram. KyrkohÅ 1958, s. 139 (1867). Tidigt enka, fick hon tidigt börja / Ta i tu, i vako och i bön. CVAStrandberg 1: 267 (c. 1870). särsk.
a) i uttr. ta itu med, med avs. på person: (försöka) komma tillrätta med; äv. (o. i sht): tillrättavisa, läxa upp. Törning 53 (1677). Och gör min hustru krig ännu mot husbondmakten, / Så vill jag allvarsamt med henne ta i tu. Remmer Högf. 81 (1818). Det var ej litet tålamodsprof för mig, att, vid nyss fylda tolf år, taga i tu med ett sådant fårhufvud (till elev). Böttiger 6: 41 (c. 1875). Sitt! kommenderade brodern. Det var alltid hans vana att bedja folk sitta, då han skulle ta itu med dem, ty han hade dem då under sig och kunde lättare krossa dem — om så behöfdes. Strindberg RödaR 22 (1879). Kommendant Gao kommer säkert att ta itu med oss när vi kommer tillbaka! Malmqvist BerTräskmark. 1: 194 (1976).
b) i uttr. ta itu med, med avs. på sak: sätta igång med. Om jag skulle ta i tu med att tvätta några par handskar. Jolin Barnhusb. 46 (1849). Alla (bröderna) kom över (Vänern) och tog genast itu med att plöja opp utmarken. Lagerlöf Holg. 2: 406 (1907). När hon tog itu med anteckningsböckerna nästa morgon kändes det allvarligare, tyngre. Fredriksson Anna 177 (1994).
TAGA l. TA MED10 4 resp. 0 4. till I 3: ta (ngt l. ngn) o. låta vara med (l. hos (sig l. ngn)) under färd l. resa l. vid (fortsatt) verksamhet o. d.; äv.: låta (ngn (tillsammans med en)) ingå i förening l. sammanslutning o. d.; äv. refl., i uttr. ta med sig ngt l. ngn; äv. mer l. mindre bildl.; i sht förr äv. i uttr. ta ngt l. ngn med i räkningen, se räkning 8 a. Han bödh them ath the intit skulle tagha medh sich till wägs. Mark. 6: 8 (NT 1526). Jagh schall tagha den Nougordsche Metropoliten .. medh migh till Vijborgh. OxBr. 5: 41 (1613). Det är sådana män, fulla af framtid, som, med eller utan sin vilja och afsigt, taga folken med sig. Geijer SvFolkH 391 (1834). (Han) lade in korrespondensen i portföljen för att ta den med sig till kontoret. Hallström NNov. 87 (1912). Fadern tog honom med överallt .. han ville ha pojken under sina ögon. Trotzig Sjukd. 65 (1972). jfr medtaga.
TAGA MOT, se taga emot.
TAGA l. TA NED10 4 resp. 0 4 l. NER4, äv. (ålderdomligt) NEDER40. [fsv. taka nidher] jfr nedtaga.
1) till I 3: ta (ngt l. ngn) o. flytta ned från jämförelsevis högt belägen plats; äv. utvidgat l. mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. ta ned ngn på jorden, få ngn att förstå sin litenhet l. obetydlighet (jfr d). Lat see om Helias kommer till ath tagha honom nedher. Mark. 15: 36 (NT 1526). Kan någor uti slaget taga neder öfwersta flaggan af det förnämsta Fienteliga Amiral Skeppet; han skal i belöning få tu tusende daler. PH 6: 3742 (1755). Han kände, att han lika litet förmådde ändra det, som han kunde ta ned stjärnorna. James FruDeM 93 (1893). Jag kom med londonplanet, upplyste hon. — Jag förstår det. Jag tog ner det. Jag arbetar här (på flygplatsen). Wästberg Vattensl. 182 (1968). USA:s nät av spionsatelliter .. har gett .. detaljerade bilder .. av irakiska installationer, försörjningsleder och trupprörelser. Bilderna tas ned av markstationer på Grönland. GbgP 9 ⁄ 1 1991, s. 9. Bägges fruar .. tog ofta ner sina egna män på jorden när de tenderade att bli alltför självsäkra. SvD 3 ⁄ 6 1991, s. 8. särsk.
a) hissa ned, hala (särsk. med avs. på segel); äv. med avs. på träd o. d.: fälla. Taga ned flaggen. Weste (1807). Så gärna, tänkte jag, först som sist / ta segel ned och beslå i hast. Melin Dikt. 2: 173 (1904). Ett av de två päronträd som fälldes var så ruttet att det under alla omständigheter skulle tas ner. DN 24 ⁄ 9 1987, s. 33.
b) i uttr. ta ned skylten, se skylt, sbst. 4 a.
c) i utvidgad anv., särsk.
α) (numera mindre br.) med avs. på byggnad o. d.: montera ned, riva; särsk. (numera bl. mera vard.) hyperboliskt, i uttr. ta ned huset (l. taket). När man resa skal, tå skola the Leuiter tagha tabernaklet nedher. 4Mos. 1: 51 (Bib. 1541; Bib. 1917: nedtaga). Mamma och jag nästan fruktade att .. (gästerna) skulle ta ner huset med sitt vilda lefverne. AGeijer (1845) i Solnedg. 2: 292. Skränet och vadhållningarne hota att ta ner taket. Engström 5Bok 101 (1910). Ta ned ett tält. SvHandordb. (1966).
β) [jfr motsv. anv. av eng. take down] skriva ner (ngt som sägs l. dikteras o. d.). Tyske generalkonsuln i Boston .. lät en stenograf taga ner deras berättelse. GHT 1935, nr 52, s. 8. SvD 29 ⁄ 10 1976, s. 14.
γ) komma (ngt) att minska i storlek l. omfattning o. d. SvOrdb. (1986). Älgstammen har tagits ned tidigare år. GbgP 24 ⁄ 4 1988, s. 6. Därs. 3 ⁄ 8 1993, s. 9.
d) bildl., med avs. på person: komma att hamna i lågt läge, slå ned; särsk. i fråga om strid l. slagsmål l. tvist: bringa på fall (jfr huvudmom.); i sht förr äv. i fråga om jakt, med avs. på villebråd: fälla till marken, nedlägga. Strindberg RödaR 131 (1879). Hur mången drake har du tagit ned då? Högberg Vred. 1: 44 (1906). Fan ta mig, om jag törs tala om det här på kontoret. De tar ner mig. Jag måste rymma helt simpelt. Siwertz Eld. 392 (1916). Jag är för gammal .. Klimatet har tagit ner mig också. Jag är inte vad jag har varit. Hedberg Häx. 194 (1950). Henry kände sig inget vidare uppåt han heller. Kanske var det urladdningen som tagit ner oss båda. Östergren Gentl. 46 (1980).
2) till III 2: bege sig ned, färdas (ngnstädes hän); äv. (o. numera bl.) refl., i uttr. ta sig ned. Wid det jag rörde mig, tog .. (grodan) ned i en stor damm. Dalin Arg. 1: 134 (1733, 1754). Genom ett sällspordt jämnt och vackert granhult taga vi oss ned öfver Björkefalla, Väghult och Rönnåsa till Kyrkhult. TurÅ 1898, s. 360. Utan att .. (björnen) rätt förstod sitt syfte, tog han åter ned i det glesa skoglandet. Berg Sjöf. 162 (1910). Jag tar mej ner för vårt gamla patricierhus’ gropiga marmortrappor. Sjögren TaStjärn. 39 (1957).
TAGA l. TA OM10 4 resp. 0 4. jfr omtaga. till I 3.
1) ta (ngt) en gång till, upprepa, göra om; äv. o. i sht: framföra (ngt) l. säga l. läsa l. sjunga o. d. (ngt) en gång till. Cronstedt Min. Föret. A 1 b (1758). (Prästen) måste .. ta om välsignelsen .. tre gånger. SöndN 1862, nr 31, s. 2. Det var som när man kommit halvvägs i en bok och märker att man varit så förströdd under läsningen, att man ingenting begriper utan måste ta om ända från början. Siwertz Tråd. 82 (1957).
2) (†) förbigå, hoppa över; äv. i fråga om idrottstävling, med avs. på motståndare: passera, springa om (se springa om 4). Taga om två sidor. Meurman (1847). Den kände uthållighetslöparen K. Hellström .. trodde man allmänt skulle komma in som nr 1 och han tog också om den ene efter den andre af sina medtäflare. SD(L) 1902, nr 468, s. 3. Gång på gång hade .. (de tävlande) tagit om varandra. PåSkid. 1919, s. 49.
3) (numera mindre br.) refl., i uttr. ta om sig, med avs. på klädesplagg o. d.: gm att svepa om sig ta på; förr äv. bildl.: förse sig, ta för sig (jfr ta omkring sig). Skatt-mästaren remonstrerade deremot, att dee Rigeske myckit tage om sigh och vele amplificera sine privilegier. RP 12: 277 (1648). Thet man tager om sig i regnwäder, såsom regnhatt eller regnkappa. Swedberg Dödst. 556 (1711). Taga en schal om sig. Klint (1906).
TAGA l. TA OMKRING SIG. (†) till I 2: förse sig, ta för sig, = gripa omkring sig 2; jfr ta om 3. Belägenheten och utrymden af denna Församling (dvs. Bjursås) är ganska inskränkt, i anseende til de omkring liggande äldre Församlingar, som i förra tider tagit omkring sig. Hülphers Dal. 440 (1762).
TAGA l. TA OMKULL. (†) till I 2: välta omkull (ngt l. ngn); äv. i utvidgad l. oeg. anv., om mansperson, i fråga om att självsvåldigt ha samlag med kvinna. Der tog han henne om kull, och giorde huad han wille, och hon grätt, bitterliga. HammarkDomb. 14 ⁄ 2 1610. Som .. Peer hastade att rymma, hafwer .. hans swåger först tagitt omkull honom, Ryttaren Jöns fått byssan ifrån honom, Tå hafwa the alle tree bunditt honom, dhz LensMannen kom. GullbgDomb. 19 ⁄ 7 1649. Hvar gång .. (havsfrun) färdas fram blir det en blåst, så att det kan taga omkull husen. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 246 (1864).
TAGA OPP, se taga upp.
TAGA l. TA PÅ10 4 resp. 0 4, förr äv. UPPÅ. [fsv. taka pa, taka up a] jfr påtaga.
1) (†) till I 2, i uttr. betecknande att ngn börjar (att göra) ngt l. att ngt tar sin början; jfr taga, v. I 7. särsk.
a) med avs. på sak: ta itu med, gripa sig an med (jfr III 2 g α). För en the begynna tiil ath saa och tagha paa theres waar. G1R 3: 107 (1526). Forthenskull må i mett thet furste tage vpå bygningen, så ath hon kunde flux gå fore siig. Därs. 11: 271 (1537). Fiske tager man nu på wid herrgårdarna .. och fångar man ansenliga gjäddor nog. Hallman Blacksta 120 (1759). jfr: Taga på, börja bearbeta en gruva l. malmfyndighet. Holmkvist BergslGruvspr. (1941).
b) ge sig på, angripa, anfalla (dels intr., dels med avs. på person (se α)); äv. mer l. mindre bildl. Thenne vinter tager nu så hardt opå, att iserne begynne bäre kring um Vijborgh. G1R 26: 54 (1556). Thu (dvs. döden) tog ey på i dagh / Thet är thin gamble seedh ok oundwiklig Lagh. Lucidor (SVS) 313 (1673). Skulle ympningen (av koppor) ej taga på, utan ritsan läkes aldeles igen .. så betyder det, at (osv.). Alm(Ld) 1757, s. 31. särsk.
α) med avs. på person; äv. (särsk. opers.): komma över. The siøbreff .. (herr Peder) hade j westre-siøøn nær ha(n) war j fru jngeg(er)d(es) tienist, lydde at han skulle tagha på k(ung) Christiern. OPetri Tb. 211 (1528). Theszlijkes plägade the Latiner dragha vth och tagha vppå the Romare, såsom och vthsenda ibland them sina Speijare. Schroderus Liv. 187 (1626). Galenskapen tog på honom tidtals. Lidforss DQ 1: 262 (1889). (Min hustru) talar också illa om mig, när det tar på henne. Därs. 2: 245 (1892).
β) i utvidgad anv., opers.: fresta på (se fresta på 3). AFSoldan (1836) hos Aho Soldan 14. Det tar på, när man är ovan .. att rida åtta, nio timmar utan afbrott. Zilliacus Indiankr. 113 (1898). Cannelin (1921).
c) med avs. på sång, särsk. psalm: ta upp, börja, intonera; äv. ss. anföringsverb; jfr III 2 g α. Nilss Gerdson tager på psalmerne och ståår i dieknastohlen nu som förr. VDP 8 ⁄ 8 1683, s. 552. Swarade en af konungens kiemper, / och så tog han vppå, / Widrich är en kåhlbrennere Son, / wij willia honom wäll bestå. Visb. 2: 136 (c. 1695). I stället för att biskoparne skulle taga på psalmerne, hade de 11 à 12 exercerade sångpräster bakom sig, som gjorde deras tjenst. HH XXV. 2: 47 (1809). (Sv.) Taga på psalmen (fr.) entonner; donner le ton pour chanter. Schulthess (1885).
d) i uttr. ta sakta l. passeliga på, se III 2 g α; jfr taga, v. III 4 b β.
2) till I 3, med avs. på sak: ta på sig (se taga på sig); särsk. (o. numera i sht) med avs. på kläder l. klädesplagg (jfr taga på sig a); äv. i uttr. ta på ngn ngt, ikläda l. sätta på ngn ngt. Tagh thina skoo vppå. Apg. 12: 8 (NT 1526; Bib. 1917: tag på dig; NT 1981: ta på dig). Sonen, den reslige Karl, tog endast sin scharlakans väst på. Runeberg (SVS) 3: 87 (1832). Tar jag ränsel på och drager i den vida världen ut. Fallström VDikt. 1: 9 (1898). Så här års gick de flesta fångarna i bara särken, kalla dagar kunde de som så hade ta på en tröja och en stubb. Fogelström VävBarn 306 (1981). Ta på honom overallen. NEOrdb. (1996). särsk. (†) i utvidgad anv., i uttr. ta uppå, med avs. på ämbete l. uppdrag o. d.: ta på sig (jfr taga på sig b). RP 4: 127 (1634). Då ingen annan fanns för att öfvertaga värfvet, tog jag det uppå. Annerstedt UUH II. 1: V (1908).
TAGA l. TA PÅ SIG10 4 0 resp. 0 4 0, förr äv. UPPÅ SIG. [fsv. taka sik pa, taka sik up a] jfr taga, v. I 3 h χ ο’ , o. påtaga. (utom i ab numera mindre br.) till I 3, med avs. på sak: ta o. lägga l. lasta l. stoppa på sig (för att bära l. ha med sig); särsk. med avs. på pengar: ta med sig (i ficka l. dyl.); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (se särsk. a β, b). Thå sadhe Jesus till sina läryungar, huilkin som will fölya mich, han wedhersake sigh sielff, och taghe sitt kors vppå sigh och fölye mich. Mat. 16: 24 (NT 1526; äv. i Bib. 1917; NT 1981: ta sitt kors). (Den kristna människan) haffuer förplichtat sich ther til, at hwarken diäffwulen eller hennes eeghet sinne skal meera regera henne, vtan gudh aleena, ther medh haffuer hon taghit dopet, genom hwilket hon dödh är epter then gambla Adam, och haffuer taghit sich jtt nytt leffuerne vppå epter Christum. OPetri 1: 483 (1528). Föllo .. Rijkezens Ständer, begärandes medh .. knä fall .. att .. (Gustav Vasa) ook och byrde medh Konunga nampn och Maiestätt .. wille werdigas nådeligen sigh vppå taga. Svart G1 70 (1561). Taga penningar på sig, (dvs.) medtaga penningar, förvarade i kläderna på kroppen. Dalin (1854). särsk.
a) (fullt br.) med avs. på kläder o. d.: klä sig i, ikläda sig; äv. mer l. mindre bildl. (se särsk. β). Ta på dig rock och mössa! Thå thetta förgengeligha tagher på sigh oförgengeligheet, och thetta dödeligha tagher vppå sigh odödeligheet. 1Kor. 15: 53 (NT 1526; Bib. 1541: jklädher sigh). Tagh thin clädhe på tigh och fölg migh. Apg. 12: 8 (Därs.; Bib. 1917: Omgjorda dig; äv. i NT 1981). Om .. (adelsmannen) allenast tager på sig sina förgylta Sporrar och sit Swärd, kan han hofwera på största Sammankomst. 1Saml. 4: 424 (1774). Man tager på sig en af pressen förfärdigad föreställning, så som man påtager sig en färdigköpt klädespersedel. Samtiden 1873, s. 792. Då kalken är nästan färdig, tager djäfvulen på sig en jungfrus gestalt, går fram till gullsmeden ock beder att få se på kalken. Landsm. V. 6: 84 (1885). Det är bäst du tar på dig nåt, sa Petterson. Du är rolig, sa Anita. Sen när blev du pryd. Claesson YFrej 87 (1968). särsk.
α) utan obj. Vänta ett tag, jag ska bara ta på mig. EngSvOrdb. 827 (1874). Hon skulle strax säga till Maria, att hon tog på sig. Strindberg Hafsb. 117 (1890). Taga på sig om fötterna. FoU 15: 109 (1902).
β) bildl., i uttr. ta på sig en (sådan l. sådan) min, anlägga en (sådan l. sådan) min (se min, sbst. 1). Lindfors (1824). Det hörer också till H(er)r Molbechs taktik, att .. taga på sig en sådan mine, som vore han skarpt anfallande. SKN 1844, s. 158. Söker ta på mig den säkraste och karskaste doktorsmin jag kan. Nordström Kåt. 49 (1916). Sören tog åter med någon möda på sig sin läkarmin. Siwertz Tråd. 78 (1957).
b) (fullt br.) i utvidgad l. bildl. anv., särsk. med avs. på ngt betungande l. svårt; förr äv. i uttr. taga sig ngt på. RA I. 1: 194 (1533: tagit sig sligt ubestånd på). (Jesus) haffuer taghit på sigh wåra skröpligheet, och wåra siwkdomar haffuer han burit. Mat. 8: 17 (Bib. 1541). Jag tilböd mig omkostnaden gierna vtaf hiertat på mig at taga. Humbla Landcr. 37 (1740). (Aristoteles) säger att tapperhet består i att ta på sig, uthärda, det som är svårt. Larsson Kunsk. 91 (1909). Han ville inte ta på sig ansvaret för ett eventuellt felval. Höijer RödaFanor 190 (1980). särsk.
α) med avs. på förseelse l. förkastlig l. brottslig handling o. d., mer l. mindre liktydigt med: erkänna. Elizabet hafver taget Tiufuerijtt på sig. VRP 1658, s. 1122. Jag skall ta på mig altihop, ty ju mer han stormar på mig, ju mindre urväder har han qvar åt dig. Altén Fästm. 14 (1796). Maja Lisa tog på sig, att det var hon, som hade skrivit det. Lagerlöf Liljecr. 258 (1911). särsk.
α’) i uttr. taga på sig skuld(en) för ngt, se skuld, sbst. I 7.
β’) i uttr. ta(ga) saken på sig l. ta(ga) på sig en sak o. d., se sak, sbst. 3 d.
β) med avs. på arbete l. uppdrag l. uppgift, i sht förr äv. ämbete o. d. OPetri 4: 302 (c. 1540). Dett voro möckett gått, om någonthera tågo på sigh generalcommissariatet här. OxBr. 3: 489 (1635). Tag aldrig på tig mer, än tu tig tror förstå, / Om tu med heder skal then syslan gå ifrå. JGHallman SellhRegl. 10 (1727). Sedan han skaffat sig hemmanet tog han ofta på sig timmerkörning åt MoDo vintertid. VästerbK 19 ⁄ 1 1982, s. 11. särsk.
α’) (†) i uttr. taga sig ngn möda uppå, se möda, sbst. 2 b β.
β’) i uttr. av typen ta(ga) på sig ngt omak, se omak a ε.
γ) i uttr. ta(ga) döden på sig, se död, sbst. 1 e.
δ) (†) i uttr. av typen ta(ga) sig dristighet (up)på, se dristighet 1, 2.
ε) (†) i uttr. taga sig någon räddhåga på, se räddhåga 1 d. —
TAGA l. TA SAMMAN10 32 l. 40 resp. 0 32 l. 0 40 l. TILLSAMMAN(S)10 040, äv. 032 resp. 1 040, äv. 1 032. [fsv. taka saman] jfr sammantaga.
1) (numera mindre br.) till I 3: ta (några saker) o. hålla (dem) samlade i hög l. klump l. i ett helt; lägga samman, slå ihop (se slå ihop 6 b); särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. Kling Spect. Ddd 1 b (1735). Tar man samman alla .. omständigheter, så synas de mig stödja och komplettera varandra. Blanck NordRenäss. 83 (1911). Om allt tas samman. SvHandordb. (1966).
2) (numera föga br.) till III 1 b, i uttr. taga samman med ngt, förena sig med ngt, fästa vid ngt; jfr taga ihop 1. Man behöfver icke .. hysa fruktan för att icke en ren såryta skall taga samman med en annan likaledes ren såryta, med hvilken den bringas i beröring. Odenius 2Celsus 347 (1906).
TAGA l. TA SIG AV. [möjl. efter ta sig å (= på), jfr ta på sig] (†) till II 4: ta sig an, ta hand om (se taga, v. I 2 e γ), befatta sig med; dels med avs. på person (jfr ta an 4 a β), dels med avs. på sak (jfr ta an 4 b β). Effter jag icke kan taga mig af denne saken, hafver jag achtat nödigt att (osv.). AOxenstierna 8: 694 (1633). Gud .. meddelar .. (de trogna) sin kraft och tager sig på det aldranärmaste af dem. Bergklint Sam. 1: 64 (1794). Han talade om den unga flickan. Hon hade bestämt sig för att stanna i Stockholm en tid och han bad modern taga sig af henne. Benedictsson o. Lundegård 224 (1888). (En ung studentska till sin fästman:) Först och främst vill jag inte ta mig af hushållet, utan fortsätta mina studier. Edgren Kom. 26 (1891). Ingen .. ville ta sig av mig och jag fick sitta där ensam. Fröding 16: 48 (1894). jfr Cannelin (1921).
TAGA l. TA SIG FRAM10 0 4 resp. 1 0 4. till II 7: med större l. mindre möda ta sig l. förflytta sig framåt, ofta med inbegrepp av tanke på uppnående av ett mål; äv. mer l. mindre bildl., särsk.: klara sin försörjning l. sitt uppehälle, klara sig. Törning 60 (1677). Jag (har), genom tiärr och mossar, då ingen annan wäg warit at tilgå, måst ofta gånger taga mig fram til Herrans Hus. VDAkt. 1783, nr 534. Ja den fattiga Schluen, hur i Guds namn tar sig gubben fram i Stockholm. Anckarsvärd Brev 46 (1793). Så fort pojkarne blifvit konfirmerade, måste de lämna hemmet och taga sig fram på egen hand. Lundegård Prom. 1: 52 (1893). Öknar, där endast kameler kunna taga sig fram. Hedin Pol 1: 68 (1911). Åke Askensten påpekar .. att bilar brukar ta sig fram för egen maskin och undrar om gatuborgarrådet inte kan flytta över pengar från gaturöjning till snöröjning på trottoarerna. DN 24 ⁄ 1 1985, s. 33.
TAGA l. TA SIG FÖR10 0 4 resp. 1 0 4, i sht förr äv. FÖRE32. [fsv. taka sik fore] till II 4; eg.: ta (ngt l. ngn) o. sätta l. ställa framför sig; jfr taga för 1. särsk.
a) (†) med avs. på ngt konkret(are) sakligt l. person, i uttr. ta sig ngt l. ngn före l. ta sig före ngt l. ngn, ta (ngt l. ngn) till behandling l. bearbetning l. granskning l. i betraktande; äv.: skaffa sig. (Människorna) togho sich affgudhar före, och öffwergaffwo theras rätta gudh och scapare. OPetri 1: 10 (1526). (För att förebygga lagbrott) skall then ene taga sig then Fougte före, Then andre en annen .. till ath förhöre theris regenskaper. CivInstr. 4 (1541). Secreteraren skal förnämligast taga sig 3 puncter eller mål före, som han deducera måste: 1) beskaffenheten af Tractats-Werket .. 2) tilståndet .. uti Tyskland .. 3) affairerna uti Holland. HC11H 4: 98 (1673). ConsAcAboP 6: 32 (1685).
b) med avs. på handling l. verksamhet, i uttr. ta sig ngt för(e) l. ta sig för(e) ngt, sätta igång med ngt; ägna sig åt ngt; äv. med objektet ersatt av prep.-uttr. inlett av med. G1R 2: 112 (1525). The som vthan sak löpa vth på Kyrkiogården eller Kyrkiowallen (under gudstjänsten), tagandes sigh ther fåfengt taal före .. skole predikarena .. förmana til bättringh. KOF 1: 377 (c. 1618). När Sabbatsdagen instundar så böre wi .. intet .. taga osz onödiga resor före. Swedberg Cat. 37 (1709). Folket begriper sig inte på en skeppare som tar sig för med dylikt jobb. Holmström Benj. 267 (1932). Det jag saknar på Hanö, särskilt på vintern, det är just möjligheter att ta sig för saker på kvällarna. DN 8 ⁄ 8 1985, s. 48. särsk.
α) i förb. med inf.-uttr., äv. o. numera bl. inlett av att. G1R 1: 158 (1523). Min son, tagh tigh icke före at leffua wid tiggerij, ty bättre är döö än tiggia. LPetri Sir. 40: 29 (1561). (För att kunna renovera kyrktaket) hafve vij i Jesu namn tagit oss före at kiöpa och borga bly. OxBr. 12: 185 (1617). Jag har verkligen intet emot, gosse, om du tar dig för att bli litet lifligare. Almqvist Col. 19 (1835). Vår Herre flyttade sig ett stycke söderut (från Smål.), och där tog han sig för att skapa Skåne. Lagerlöf Holg. 1: 169 (1906). Den 30 december 1990 tog jag mig före att i en dubbelstreckare i Svenska Dagbladet behandla Hegels teori om historiens slut med respekt. SvD 27 ⁄ 2 1991, 2: 2.
β) i (indirekt) frågande uttr. Pred. 6: 8 (Bib. 1541). Hwa will i nu ta ehr före? Columbus MålRoo 44 (c. 1678). Jag saknade håg för annan sysselsättning (än den litterära, som misslyckats), jag visste ej hvad jag skulle ta mig före, hvad jag skulle bli. Bremer Grann. 2: 151 (1837). Jag vet inte vad jag ska ta mig för, skrek han. Du hittar nog på något, sa Elna. Claesson YFrej 74 (1968).
γ) (numera föga br.) i uttr. ta sig det oråd(et) före att osv. (jfr oråd I 1 b), förr äv. ta sig det råd(et) före att osv. (se råd, sbst.3 13 b). StadgRiksdÖrebro 1617, s. A 4 a. (U. v. Troil) uppehöll .. sig 1772 i Paris och tog sig då det orådet före att uppvakta Rousseau. Schück G3 122 (1904). En köpman i Saint-Malo hade icke blott afsändt ett fartyg till Söderhafvet, utan hade tagit sig det orådet före att genom en fingerad försäljning öfverlåta det på engelska händer. VetAÅb. 1912, s. 347.
c) (†) i utvidgad anv., med avs. på sinnesstämning: börja hysa; föreställa sig; särsk. i uttr. ta sig förskräckelse före. OPetri 1: 86 (1526). (Gud) haffuer .. Konung Christiern .. platt förskräckt giordt, så at han togh sigh sielff een sådane fahre och förskräckelse före, at han gaff sigh strax och hasteligen här aff Rijket. G1R 18: 276 (1547).
TAGA l. TA SIG FÖRBI10 0 04 resp. 1 0 04. till II 7: (med större l. mindre möda) förflytta sig l. färdas förbi (ngn l. ngt). I .. januari (1877) gled Stanleys flotta över ekvatorn .. Här tog man sig förbi det sjunde och sista (vatten)fallet. Hedin Pol 2: 282 (1911). Christoph vände sig så snabbt att jag bara såg honom .. ta sig förbi Alfred ut i mittgången. Melin Solmssen Prins. 140 (1981).
TAGA SIG FÖRE, se taga sig för.
TAGA l. TA SIG IN10 0 4 resp. 1 0 4. till II 7, om person l. djur: (med större l. mindre möda) bege sig l. förskaffa sig in; äv. om fartyg; äv. bildl. Hasselqwist berättade Wettersten och Petrum Jonæ Bergium tagit sig in och slagit, så at både näsan och hufwudet wäl en kanna blött hadhe. ConsAcAboP 3: 363 (1669). Jag fick erfara svårigheterna att taga sig in i en främmande massa af handlingar utan ledning. Berzelius Själfbiogr. 214 (c. 1845). Härom natten tog sig en mård in genom en söndrig ruta i ett hönshus. GHT 1896, nr 5 A, s. 3. En finsk rågskuta hade lyckligen tagit sig in i hamnen. Högberg Frib. 164 (1910). En kväll när hon just höll på att somna hörde hon hur någon tog sig in genom fönstret. Gardell Prärieh. 230 (1987).
TAGA l. TA SIG OM. (†) till II 5: ta sig an (ngn l. ngt), ta hand om (se taga, v. I 2 e γ). Schück VittA 5: 46 (i handl. fr. 1747). Sedermera lär ett fruntimmer i grannskapet af kyrkan tagit sig om den arma hunden med synnerligt intresse. Bazaren 1841, s. 62.
TAGA SIG OPP, se taga sig upp.
TAGA l. TA SIG SAMMAN10 0 40 resp. 1 0 40. [jfr d. tage sig sammen, t. sich zusammennehmen] till II 1, 2, om person: (efter häftig sinnesrörelse l. förskräckelse l. förvirring l. själslig ”splittring” o. d., äv. efter svaghet l. orkeslöshet l. självsvåld o. d. åter) samla sina själskrafter (för att kunna göra ngt). Han tog sig om sider samman. / I ett sjudande bref till slut / Han tyngande tankar och grubbel / Och misstro talade ut. Bååth NDikt. 124 (1881). Det komiska var ingalunda främmande för Almqvist .. och man frågar sig, hvarför han ej tog sig samman till att skrifva riktiga lustspel i stället för blotta ”scener”. Sylwan SvLit. 68 (1903). Lättingen, som är illa däran, men icke kan ta sig samman till en allvarlig och ihållande ansträngning, som kunde förbättra hans levnadsställning. Cassel TeorSocEkon. 34 (1934). Jaga inte upp dig, lugna ner dig, ta dig samman. Malmsten DagKastanj. 317 (1994).
TAGA l. TA SIG TILL10 0 4 resp. 1 0 4. [fsv. taka sik til] jfr taga till 3. till II 4 (jfr taga, v. I 3 h, k): sätta igång (ngt); särsk. i fråga om handlande ss. lösning på problem l. utväg ur besvärlighet; särsk. (o. numera i sht) i (indirekt) frågande l. indefinit negerande uttr. Han visste inte vad han skulle ta sig till. Widegren (1788). Se så ja! nu börjar det snöga. Hvad skall vi nu ta oss til, annat än skyla hvaran så godt vi kunna? Stridsberg Friman 20 (1798). Man måste väl taga sig något till för att fördrifva tiden. Samtiden 1872, s. 205. Hon upphörde aldrig att häpna över det myckna galna stadsbor kunde ta sig till. Siwertz Fribilj. 24 (1943). Några gränser borde det väl ändå få finnas för vad vår byråkratiska överhet tar sig till med det svenska utbildningsväsendet. SvD 29 ⁄ 12 1986, s. 14. särsk.
a) (numera mindre br.) i förb. med inf.-uttr. inlett av att: sätta igång, ta sig före; jfr b. Schück VittA 1: 117 (i handl. fr. c. 1618). Medan .. (överstens) gamla klinga förrostade på fredlig wägg, tog han sig till att se djupt i buteljen. VexjöBl. 1842, nr 32, s. 2. Och så skulle äldsta syster ha en ny klädning och yngsta syster en ny kappa. Då tog han sig till att skrifva om nätterna. Strindberg SvÖ 2: 341 (1883). Siwertz JoDr. 72 (1928).
b) (numera mindre br.) med objektet ersatt av prep.-uttr. inlett av med; äv. med anslutning till a. Rudbeck Bref 5 (1662). Så tog han sig till med något, som ingen europé dristat i Marrakesj. Lindqvist BakMoln. 157 (1911). Taga sig till (med) att (t. ex. supa). Harlock 872 (1944).
TAGA l. TA SIG TILLBAKA10 0 040, äv. 10 0 032 resp. 1 0 040, äv. 1 0 032. till II 7: återvända; jfr taga tillbaka 2. I dagbräcket taga vi oss tillbaka till Hadjatsch. Heidenstam Karol. 1: 224 (1897). Våra förtrogna .. stucko långt ut till havs i går .. De togo sig med nöd tillbaka. Hallström G3 62 (1918). Vi tar oss tillbaka till sampanen. Lundström Kinal. 152 (1980).
TAGA l. TA SIG UPP, äv. OPP10 0 4 resp. 1 0 4. till II 7: (med möda) förflytta sig upp (ngnstädes); äv. i utvidgad l. bildl. anv., särsk. betecknande att ”klättra på samhällsstegen”; i sht förr äv. betecknande att återhämta sig efter svaghet o. d. (Han) ämnade taga sigh vp vnder en Holme. Girs G1 34 (c. 1630). Som du är qvick och öfvad i snillebragder, så kunde du taga dig up vid något publikt Verk. Pilgren FigBröll. 80 (1785). Saken är att jag vill det son min skall se att du riktigt tagit dig upp, sedan du kom hit ut till fiskläget. Carlén Rosen 458 (1842). Enligt .. uppgift .. skall det ej vara svårt att taga sig upp där med kanot. TurÅ 1892, s. 83. Han (hade) .. krafter nog .. att själf taga sig upp på vagnen för att begifva sig mot hemmet. LD 1904, nr 143, s. 3. Absolutismen (kan) vara en skylt för en strebervilja att ta sig upp inom en rörelse. VLösen 1924, s. 146. Chuck Berry lyckades inte ta sig upp på listorna. Brolinson o. Larsen GoodVibr. 54 (1994).
TAGA l. TA SIG UR10 0 4 resp. 1 0 4. till II 7, om person: (med större l. mindre möda) bege sig l. förskaffa sig ur (ngt); särsk. i bildl. anv., betecknande att man kommer bort från l. klarar av ngt besvärligt l. pinsamt som man är ”intrasslad” i. ”Låt oss .. förena oss om bildandet af en fruntimmersförening!” .. ”Han kunde ha väntat tills min dinér, så hade jag kunnat ta mig ur saken!” tänkte missnöjd fru Tupplander. Bremer Hertha 29 (1856). En sladd i höga farter kan man inte ta sig ur. SvD(A) 12 ⁄ 1 1963, s. 5.
TAGA l. TA SIG UT10 0 4 resp. 1 0 4.
1) till II 7: (med större l. mindre ansträngning) förpassa sig ut (ur ngt l. ngnstädes hän); äv. mer l. mindre bildl.; jfr ta ut II. Wallner Kol. 19 (1746). ”Der är den bästa arrest i hela länet.” Nej. Det har jag hört alla tjufvar säga, att der är den sämsta; ty man tar sig aldrig ut ur den. Almqvist TreFr. 2: 29 (1842). Första dagen togo vi oss i maklig ro ut till Sandhamn. VFl. 1911, s. 5. De cirka 2 200 franska medborgare och andra utlänningar som finns i Brazzaville (är) hotade och angelägna om att ta sig ut. DN 9 ⁄ 6 1997, s. A8.
2) [bet.-utveckling ur 1] (†) i uttr. ta sig (så l. ) ut, klara sig, dra sig fram; stå ut. SvLittFT 1833, sp. 236. Hon tyckte sig lika litet kunna taga sig ut med det bullrande väsendet på en källare, som med kantorns muntra lynne. Carlén Rosen 317 (1842). Hindî-hindûstânî är det språk, hvarmed man säkrast tar sig ut i hela Indien bland folket. (Cavallin o.) Lysander 252 (1875). Sundén (1891).
3) [av t. sich wohl l. übel l. schön l. hässlich o. d. ausnehmen; möjl. med anslutning till 2] i uttr. ta sig (sådan l. sådan) ut, se (sådan l. sådan) ut, framstå (på sådant l. sådant sätt). Lindfors 703 (1824). Vid val af tapeter bör man undvika de mångfärgade .. ty emot dylika taga möblerna sig aldrig väl ut. Hagdahl Fråga 49 (1883). Åtskilligt kan ta sig ut som konkurrens, som i verkligheten icke är någon. Quennerstedt KampTillv. 61 (1899). Hvad ni tar er bra ut .. så här i månskenet. Hallström VenezKom. 74 (1901). (Svanarna) lågo och spände upp vingarna som segel för att ta sig väl ut inför de främmande. Lagerlöf Holg. 2: 173 (1907). Då jag .. kastade en blick på mr Wemmick för att se hur han tog sig ut vid dagsljus, fann jag honom vara en mager karl. Ångström Dickens LysUts. 180 (1950).
TAGA l. TA SIG ÖVER10 0 40 resp. 1 0 40. till II 7: bege sig över (ngt, särsk. vatten(drag) l. berg o. d.). Om .. (odjuren) komma för nära in på trän, buskar eller gjärdesgårdar, blifwa the altererade och strax rörde af slag, så at the intet kunna taga sig öfwer någon gjärdesgård. Aken Landap. 83 (1747). (Han) såg, hur betjuanamännen togo sig över flodmynningarna i lätta rörbåtar. Hedin Pol 2: 207 (1911). När det hade blivit kväll, gick hans lärjungar ner till sjön och steg i en båt för att ta sig över till Kafarnaum på andra sidan. Joh. 6: 17 (NT 1981).
TAGAS IHOP, se taga ihop.
TAGA SÄR, se taga isär.
TAGA l. TA SÖNDER10 40 resp. 0 40, äv. ISÖNDER040. (numera mindre br.) till I 3 i: komma (ngt) att delas i sina beståndsdelar gm att ta bort en l. flera beståndsdelar (åt gången); ta isär; äv.: komma (ngt) att gå sönder. Skal Landzhöfdingen .. wårda sigh derom, att dhe Skantzar som till säkerheet .. upkastade äre .. widh tillstötande Krigznödh widh macht hållas, Spanske Ryttare tagas så wijda som skee kan sönder, och wirket .. under taak förwaras. LReg. 311 (1687). (Jag) fik order att stå qwar i Brodnia, effter isgången tagit bron sönder. KKD 10: 102 (1707). Tyst tog hon sönder klarinetten .. och lade dess stycken i skjutväskan. Almqvist DrJ 285 (1834). Man tog sönder maskinen och rengjorde den. SvHandordb. (1966).
TAGA l. TA TILL10 4 resp. 0 4. [fsv. taka til] jfr tilltaga. till I 3.
1) om person: ta (ngt) o. föra till sig för att använda, särsk. med avs. på verktyg l. redskap l. hjälpmedel o. d.; särsk. med inbegrepp av tanke på verbhandlingen ss. en sista utväg; äv. i utvidgad l. bildl. anv.; i vissa språkprov svårt att skilja från taga, v. I 3 f. G1R 11: 11 (1536). Haffver derföre tagit till dedt, som var för handen aff den koppar, som var dijdt sändh. RP 6: 252 (1636). Det är godt att menniskan flitigt tager till Guds ord. Thomander Pred. 2: 217 (1849). Flere vaknade mer än en gång under natten .. och togo till en tidning under förhoppning att åter insomna. Hillman Palacio Valdés MoM 149 (1895). Blommor .. buntades samman i ett par dricksglas — det enda som nu fanns att ta till. Hallström Händ. 196 (1927). Somliga ord tycks vara liksom bekväma att ta till och tränger därmed undan de exakta uttrycken. SvD 13 ⁄ 12 1976, s. 10. särsk.
a) (†) i utvidgad anv.: förse sig med (ngt), särsk. i fråga om att otillåtet förse sig: plundra; med avs. på mat l. dryck äv. liktydigt med: tillgodogöra sig; äv. abs. En slijck ringe skalkehoop, som löpa hijt och tijt röfwa och taga till. G1R 14: 339 (1542). Som Kongen såg at inge(n) wille biuda hono(m) til bordz, stiger ha(n) sielfwer til, sätter sig hoos bonden, tager til, och äter dristigt. Verelius Gothr. 6 (1664). En mager Häst måste intet rijdas i Watn diupare än till Buuken, ty när Buuken blijr kall, taar han intet till. Rålamb 13: 118 (1690).
b) i fråga om mer l. mindre ungefärlig beräkning, i uttr. ta till så l. så; särsk. i fråga om att ngt formuleras l. utformas l. tillverkas l. byggs o. d.; numera i sht utan obj. G1R 17: 441 (1545). Hade Plato williat wijsa ett stoort Regemente, hade han kunnat tagit grofware til och sagdt ett mechtigt Rijke böra wara 35000 eller 40000 stadier. Rudbeck Atl. 2: 3 (1689). Jag tager ej för högt til, om jag säger, at de fläste föga känna (Jesus). Nohrborg 243 (c. 1765). Omsider samlades man i matsalen. Det var väl att salig Westberg tog till den 26 fot i längd. Hedenstierna FruW 19 (1890). Om något skall göras, så måste man ta till summan så pass stor, att något godt verkligen kan uträttas med densamma. VL 1908, nr 77, s. 3. Många kommer säkert ändå att fråga sig om SAF inte tar till i överkant när man hotar med att lockouta 300 000 privattjänstemän. SvD 27 ⁄ 3 1986, s. 2. särsk. (numera mindre br.) i abs. anv., pregnant, övergående i bet.: överdriva; jfr ta i 1 b β. Dähnert (1784). (Soldaten) tog till i tituleringen för att vara fullt säker om att icke genom fel i motsatt riktning framkalla ett ännu mörkare öde. Melander Läger 121 (1887). Nu tar du då verkligen till! Gustaf-Janson KungVank. 203 (1963).
c) (mer l. mindre på måfå) tillgripa (ngt), försöka med; äv. med objektet ersatt av prep.-uttr. inlett av med. Hogeben tagher till mäd finger tu, / then sten röcker han i skÿ. Visb. 1: 266 (c. 1640). Reser tog till med sit minst(e) finger, / han löffte stenen till sit öra. Därs. 2: 125 (c. 1695). Hon har troligen .. icke rätt fattat namnet Hillner .. Men hvarföre tog hon i hast till Lenoir? Almqvist AmH 1: 9 (1840). Kär, som min ögonsten, ta vi till med, när vi liksom skola mäta vår kärlek på ett måttband. Quennerstedt Värld 4 (1904).
2) (numera föga br.) ta itu (se taga itu 3 b), sätta igång (med ngt). Stiernman Com. 1: 1004 (1632). Han tog inte genast till med arbetet, utan stod och funderade. Lagerlöf Kejs. 150 (1914).
3) refl., i uttr. ta till sig, förr äv. ta sig till (se b; jfr taga sig till), ta (ngt) o. föra till sig o. därmed ha hos l. nära sig; särsk. i utvidgad l. bildl. anv. Tagh til tigh en vng kalff til syndoffer. 3Mos. 9: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: tag dig). Hwilket Interesse och winst hwar och een må lathe blifwa innestående hoos (handels)Compagniet såsom Capital, eller tage det til sigh effter sin egen godtyckie. Stiernman Com. 1: 662 (1615). Slutet af alla dessa sammanträden .. blef det at jag feck befallning taga til mig alla papperen och gifva mit betänkande öfver dem. Wallquist Minn. 3 (1792). Såg personen ifråga bort kunde han titta ordentligt, annars fick han nöja sig med den glimt han fått innan han tog till sig blicken. Hedberg Blomb. 161 (1953). särsk.
a) med avs. på person: ta i sin vård, ta hand om. Sell är then som tu vtwalt och til tich taghit haffuer. Psalt. 65: 4 (öv. 1536; Bib. 1917: låter komma till dig). Nu har jag tänkt på att ta till mig ett annat barn. Lagerlöf Holg. 2: 364 (1907). Hunna till en surnad medelålder ville syskonen Elofsson känna den söta smaken av ungdom .. och därmed tog de till sig Benjamin Eriksson. Delblanc SamBok 286 (1981).
b) med avs. på sak: ta hand om; ta emot; äv. (o. numera nästan bl.): lägga beslag på. OPetri Tb. 98 (1526). Eij heller haff(uer) hann thagitt sigh nokionn lönn thil, mer ähnn som hono(m) loffuatt war. TbLödöse 132 (1589). Leutn: Johan Pädersson togh hemmanet till sigh, och honom bleff aff rätten loffuat faste breff på förb(emäl)te 7 sädeslandh Jordh, frijdt och frälst att behålla till Ewerdiligh egendom. ÅngermDomb. 23 ⁄ 7 1642, fol. 201. Thå skal Domaren hafwa fogh och tilstånd at .. af then skyldigas .. Godz och Egendom så myckit i qwarstad döma och anamma låta, som twisten fordrar .. hwilket Käranden skal må hafwa mackt at lyffta och til sigh taga. PåbudExecut. 1669, § 4. Kräftfisket är en hemsk tid. Folk ringer dygnet runt och klagar över att grannen tagit till sig för mycket fiskevatten. DN 11 ⁄ 8 1987, s. 56.
c) med avs. på mat l. dryck o. d.: äta; dricka; äv. (o. numera nästan bl.) i utvidgad anv.: tillgodogöra sig. The gåffuo honom bemirrat wijn til ath dricka men han toogh thet intit till sigh. Mark. 15: 23 (NT 1526; Bib. 1917 o. NT 1981: tog .. emot). Hannibal .. togh .. en förgiftigh dryck til sigh, och ändade så sit lijf. Schroderus Sleid. 40 (1610). De fattige äro ey så offta siuke i brist af föda, som icke de Rike blifwa det offtare, derigenom at de taga förmycket til sig. Ehrenadler Tel. 702 (1723). Den mat hon nu tar till sig föder tvenne. Rydberg Faust 100 (1876). Han har varken tagit mat eller dryck till sig. Edqvist Eldfl. 166 (1964).
d) med avs. på känsla l. sinnestillstånd o. d., betecknande att ngn får en känsla l. kommer i ett sinnestillstånd; särsk. i uttr. av typen ta dristighet till sig (se dristighet 1), ta räddhåga till sig (se räddhåga 1 d); äv. (o. numera bl.) i uttr. ta mod till sig (se mod, sbst.1 7). När Paulus them sågh tackadhe han gudhi, och toogh tröst till sigh. Apg. 28: 15 (NT 1526). Hans folk .. togo sådan förskräckelse till sig, att de, utan att ens wåga se sig tillbaka, flydde. Afzelius Sag. XI. 2: 42 (1870).
e) (numera föga br.) (upp)fatta; förstå; särsk. med avs. på ord; särsk.: uppfatta ss. avsett för sig personligen, ta åt sig av; äv. pregnant: ta illa vid sig av, bli förnärmad av; jfr f. Jngen tagher thin (dvs. Guds) ordh til sich / vtan han fåår thina nådhe. GudlVis. A 2 a (1530). Ther .. (kyskheten) är, ther tagher man thet til sich för itt exempel. SalWijsh. 4: 2 (öv. 1536; Apokr. 1921: vill man efterlikna henne). När M. Johannes Rudbecchius .. hade .. angripitt jesuwithärna .. togh Messenius thet til sig och blef strax swåra förtörnadt. Annerstedt UUH Bih. 1: 82 (i handl. fr. 1610). H(er)r Rector måste slå i stolen sägande till mig besynnerligen .. hålt munnen på dig bälghunder .. då togh H(er)r Leander det till sigh sägande iagh är ingen bälghund för eder. VDAkt. 1710, nr 231. Sannerligen äfven i denna tiden få Herrens tjenare taga till sig apostelens sköna ord. VL 19 ⁄ 3 1895, s. 3.
f) med avs. på ngt sakligt, i sht meddelande l. information l. kritik o. d.: lägga märke till l. ta del av o. låta påverka sig på ett gynnsamt l. avsett sätt (jfr e); äv. med objektet ersatt av prep.-uttr. inlett av av; äv. allmännare: öppna sitt hjärta för (ngt l. ngn). Det blev Jesus-gestalten som människa, den lidande och rena, som fick ta emot hennes innerligaste böner. Men offertanken kunde hon aldrig ta till sig. KvinnLittH 1: 289 (1981). (Inläggen i boken) ger tankeställare som var och en har nytta av att ta till sig, även och i synnerhet om det svider. SvD 22 ⁄ 7 1986, s. 10. Övergångsställen på Vasagatan och därikring har återställts. Tack till de trafikplanerare som tog till sig av kritiken. GbgP 11 ⁄ 11 1995, s. 4. Även en yngre publik tar till sig vår musik. Därs. 27 ⁄ 6 1996, s. 50.
g) (†) med avs. på arbete l. uppgift o. d.: ta på sig, åtaga sig. RP 3: 147 (1633). Så war S(alig) herren skyldig Bispen Höglerd M(agister) Niels Krok .. 100 dlr, dem M(agister) Daniel .. tog til sig at betala. VRP 1637, s. 690. Ingen må mehra arbete til sigh taga än som han kan til föresagdan tijdh och dagh förfärdiga. Stiernman Com. 3: 753 (1669).
h) om sak: åstadkomma att ngt kommer till o. förenas med sig, dra till sig; suga upp, absorbera; särsk. om vattendrag, med avs. på biflöde. Wår Spannemåll, szom thu haffwer latidt till Eneköpungh och nw .. haffwer taghit till sigh någen werma. G1R 17: 88 (1545). Wiljandes Kongl. Maij(estä)t .. blifwa underrättad, huruwida det af siuk Boskap slacktade kiöttet tager salt till sig. HdlCollMed. 27 ⁄ 1 1746. (Det) anföres, att Wolga tager till sig flera segelbara strömmar, och att en af dem är Kama. Iduna 4: 159 (1813). (Potatis)blasten har för längesedan svartnat av kylan, men nu har marken också tagit till sig så mycket, att en skorpa bildats å landet. Nordström Luleåkult. 196 (1925). Saltet tog till sig fukten. SvHandordb. (1966).
i) [jfr motsv. anv. av lat. assumere] (†) om ord(klass): styra (se styra, v.1 9). Arvidi 162 (1651). Somlige (dvs. prepositioner) taga en Ablativum til sig. Cellarius LatGr. 74 (1703). Ahlman o. Forsman (1885).
4) [möjl. bildat ss. motsats till ta av II 1] (numera mindre br.) växa, bli större. särsk.
a) om sak, förr äv. om kollektiv: öka (i omfattning l. styrka l. mängd); jfr ta av II 1. G1R 28: 289 (1558). Fienden tager dageligen till. Gustaf II Adolf 602 (1625). Ther af tager ock ogudachtigheten mykit til, och dygden tager af. Swedberg Dav. § 73 (1713). Som floden begynte träffelig. taga till af wärman i fiellen, skyndade jag på. Linné Bref I. 1: 317 (1732). Fortfar vägen alltjemt att taga till i skönhet som den nu gjort så måste jag till sista komma in i paradiset. 2MoB 1: 131 (1814). Och vinden tog till och lät en sekund / i gränden flöjlarna dreja. Karlfeldt FlBell. 27 (1918). Regnet tog till. Olsson 3Hap. 155 (1967).
b) (†) om person l. kropp(sdel), äv. (del av) djur l. växt: (växa o.) utvecklas. Vppå thet adt såsom Kroppen och Lem(m)erne tage till, måge .. (barnen) ochså förkoffre sigh vthi fromheett, Tucht och Adelige gode säder. Brahe Oec. 11 (c. 1580; uppl. 1971). (Min son) affärder jagh .. till Muskoven, att han må .. något mehre taghe till uthi det Muskovitiske tungomåhletz kundskap. OxBr. 10: 326 (1632). Wåra små .. wäxsa och taga till på alt sätt. (Stenbock o.) Oxenstierna Brefv. 1: 250 (1701). Nu hade Nicka den hugnaden at se huru kycklingen dagligen tog till. Sahlstedt SagTupp. 15 (1758). Om sommaren .. då tycker jag om att gå och titta .. på fikonen, huru de taga till. Andersson GrDram. 247 (1890, 1910).
TAGA l. TA TILLBAKA10 040, äv. 10 032 resp. 1 040, äv. 1 032, äv. (vard.) TILLBAKS10 04 resp. 0 04, äv. (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) TILLBAKAS10 040, äv. 10 032 resp. 1 040, äv. 1 032 l. TILLBAKARS10 040, äv. 10 032 resp. 1 040, äv. 1 032.
1) till I 3: ta (ngt som har bringats ngnstädes) o. föra l. sätta l. ställa l. lägga o. d. tillbaka på ursprunglig plats; äv. i utvidgad l. bildl. anv. Linc. Ttt 3 a (1640). Tag den aborren tillbaka! / Af den fisken i sin sauce / Är jag Syndare, gud-nås, / Intet värd ett fjäll at smaka. Bellman (BellmS) 12: 92 (c. 1780). Hon räckte mig .. handen till avsked och dröjde med att ta den tillbaka. Hallström Händ. 17 (1927). Är det en nyligen frånskild dam man bjudit kanske man först frågar henne vad hon tänker kalla sig i fortsättningen — om hon tagit tillbaka sitt flicknamn eller behållit sitt gifta namn. Uddenberg Rätt 22 (1985). särsk. med avs. på påstående l. utfästelse l. försäkran l. löfte o. d.: gm uttalande göra ogiltig, upphäva; återkalla; särsk. i uttr. av typen ta tillbaka sina ord (jfr ord, sbst.2 3, 6); äv. abs. Gudh hadhe för folckens synder skul j stoor harm sitt löffte och tilsäyelse tilbaka taghit. FörsprJer. (Bib. 1541). På mit Sambwete, har jag sagt, hwad derutj skrefwet är; och tager icke et ord tillbakars. VDAkt. 1736, nr 281. (Prästen) hade helst velat ta tillbaka sin ansökan, men gjorde det inte. Lagerlöf Liljecr. 169 (1911). Nu vill jag mildra det hela, ta tillbaks lite grann. Sjögren TaStjärn. 39 (1957).
2) (numera föga br.) till III 2: färdas l. gå tillbaka, återvända; jfr taga sig tillbaka. PJAngermannus Tröstskr. D 3 b (1622). Från staden hade han tagit tillbaka till Storö. Strindberg GötR 195 (1904).
TAGA TILLHOPA, se taga ihop.
TAGA TILLSAMMAN(S), se taga samman.
TAGA TU, se taga itu.
TAGA l. TA UNDAN10 32, äv. 10 40 resp. 0 32, äv. 0 40. [fsv. taka undan] jfr undantaga.
1) till I 3: ta (ngt) o. flytta till annan (mindre framträdande l. märkbar) plats l. åt sidan, ta bort; i sht förr äv. i uttr. ta ngt undan ngn l. ngt, ta bort l. undanhålla ngt från ngn l. ngt; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., särsk.: komma (ngt) att försvinna. Taga unnan thet som ligger i wägen. Spegel 378 (1712). Den winst, som Lybeckarne och andre Vandaliske Städer årligen hittils tagit undan deras (dvs. de svenska handelsmännens) hand. Celsius G1 2: 278 (1753). En stark dimma drog in ifrån hafvet .. och tog undan all färg, all form, allt ljus. Strindberg SvÖ 3: 328 (1890). De fällde skogen .. rensade bort underskogen och togo undan de lägsta grenarna, för att larverna inte så lätt skulle kunna krypa från träd till träd. Lagerlöf Holg. 2: 28 (1907). särsk.
a) reservera (se d. o. 2). ÖoL (1852). Med hustruns vetskap tog han undan en del av köpesumman och kom och lade ner resten framför apostlarna. Apg. 5: 2 (NT 1981).
b) (†) i uttr. ta undan ngn (äv. sig) l. ngt (från ngt), äv. ta ngn l. ngt undan (ngt), undanta ngn l. ngt (från ngt), göra undantag för ngn l. ngt, frita ngn l. ngt. 3SthmTb. 2: 345 (1599). Therföre wille icke heller Gudh at hans enfödde Son skulle tagas vndan rijset, ehuruwel han war vthan all synd. Muræus Arndt 2: 360 (1648). RARP 4: 445 (1650: sig). Säg mig något Land i werlden, der icke Ämbetsmän (då jag tager wisse undan) hafwa sämre lott, än Närings-idkare. Posten 1769, s. 456. Huru är det mögeligt, när man skal tala Latin, at ibland en stor myckenhet af ord, som lyktas på is, kunna minnas, hwilka de äro .. som tagas undan ifrån reglan? Hof PhilosGr. 70 (1782). Franzén Skald. 3: 520 (1829).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till III 2: ge sig in på färdväg som leder undan (förföljare). Galet tycktes honom vara, om en sådan småmännelighet skulle ge sig i hop med den väldiga styrka fiender, som hördes vara på väg. Bäst vore att ta undan. Högberg Vred. 2: 269 (1906). Älgen (som jagades) mente nog att det skulle vara mera fritt för snö utefter sjökanten och lättare att taga undan där. Berg Sjöf. 20 (1910).
TAGA l. TA UNDER. [jfr motsv. anv. av t. unternehmen] (†) till I 2 e: avbryta, sätta stopp för (ngt). Nu när the hördhe karlens odygder, hwarföre toghe the icke undher sådant taal straxt, medhan the woro warnadhe och han närwarandes? HärnösDP 1661, s. 30. Därs. 1663, s. 41.
TAGA l. TA UNDER SIG. (†) till I 5: lägga under sig. Hvad Broslät vedkommer, skola bref utviisa, at then hafver öfver 70 åhr hört cronan til .. terföre och salig .. i åminnelse k(onung) Johan efterlät salig domino Magno samma eengh, then consules hafva under sig tagit, Gud veet, med hvad rät. OxBr. 12: 218 (1623). Tog Konung Halfdan och hans Son Östen hela Wästfålden under sig. Peringskiöld Hkr. 1: 56 (1697).
TAGA l. TA UPP10 4 resp. 0 4, äv. OPP4. [fsv. taka up] jfr upptaga.
I. tr.
1) till I 3: ta (ngt ngnstädes från, särsk. från marken l. ur ficka l. väska o. d.) o. lyfta l. flytta upp (ngnstädes, särsk. i famnen l. på bord o. d.); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (se särsk. g, h, m). Han tog upp servetten från golvet. SthmSkotteb. 3: 193 (1521). Han vijste mäg ett äpple, iag toog däd opp som han hade meent mig wara hungrog. Columbus MålRoo 47 (c. 1678). När alt blifwer lagom kokat, tages kårfwen och kråset up. Warg 9 (1755). Se hur han tar up sin lista. Bellman (BellmS) 1: 149 (c. 1775, 1790). Tagande dubbelkikaren upp ur det gula fodralet, sände han så en pröfvande blick långs sluttande fallet, följde med kikaren skogsbrynet. Klinckowström Örnsjötj. 38 (1906). Jag stod med händerna i byxfickorna, tog sedan upp dem och lade dem i kors framför bröstet. Evander Härl. 9 (1975). särsk.
a) i fråga om att vid skörd ta upp växt(del) (ur jorden), särsk. med avs. på potatis o. d., övergående i bet.: skörda, bärga, plocka. September 25 togs ärterne up. JBureus (1627) i 3SAH 23: 162. Vti medio Nov. taga the vp sina rofwor, them the så vt Olsmesso tiden. Swedberg Amer. 51 (1732). Hon hade sett under vägen att folk höll på att ta upp potatis. Lagerlöf Holg. 2: 415 (1907). I början av september ansåg Per att det var dags att ta upp potatisen. Fogelström VävBarn 180 (1981).
b) (i sht om ä. förh.) med avs. på jord l. torv o. d.: bryta (se d. o. 9). (Folket i Orsa tillfrågades) Hvarföre de ej ta op kärrmylla att blanda med sandjorden, emedan den på andra ställen plär vara mycket fruktsam? Linné Ungd. 2: 260 (1734). På många år hade ingen tagit upp torv här. Claesson YFrej 115 (1968).
c) i fråga om att ta upp ngt ur vatten i sjö l. hav o. d., särsk. med avs. på fångstredskap, särsk. nät l. dyl. o. i denna anv. äv. abs.; äv. med avs. på båt, i fråga om att dra l. vinscha upp på land. ConsAcAboP 2: 135 (1658). Jag skulle ut för att taga upp flundregarnen. Lönnberg BlSkär. 40 (1876). Och du kommer me’ ut och tar opp, förstås? Dahlbäck Åb. 168 (1914). Jag ville bara tala om att jag tagit upp Thomas båt på land. Hesslind Sista 51 (1974).
d) (i sht om ä. förh.) i fråga om skörd, med avs. på skuren l. huggen säd: samla ihop; äv. utan obj., särsk. i uttr. ta upp efter ngn. Hvarken sker .. (sädesbärgningen) i den myckenhet, at man får se flere Skördemän, den ene efter den andre, gå i ordning och fälla säden, en annan taga up, en annan binda kärfvar (osv.). Björnståhl Resa 3: 142 (1778). En ung flicka, som vid andtiden ”tog upp” efter honom, när han gick och skar hafre på sin faders gärden. Fröding Eftersk. 2: 89 (1892, 1910). På lördagen började Sven skära sin råg, hans far tog upp och band kärvar efter honom. Moberg SistBr. 165 (1959).
e) spelt. med avs. på spelkort, särsk. i uttr. ta upp på hand(en), ta (kort) från bordet för att ha på hand (se hand 3 h β). BeskrLombreSp. 5 (1745). Den som sagt ”jag vågar” (i kortspelet Mas) tar talongens översta kort och spelar detta. Det dragna kortet måste spelas ut och får inte tas upp på handen. Werner Kortsp. 127 (1967).
f) i anv. motsv. I 3 i: bringa (ngt ngnstädes). särsk.
α) med avs. på fartyg: styra upp (ngnstädes); äv. (numera bl. mera tillf.) om lots: vägleda (fartyg så att de kommer) upp (ngnstädes). Man kunde nästan tycka, att hamnlotsarne .. skulle vara skyldiga att .. taga upp fartyg hvilken tid på dagen som hälst. GHT 26 ⁄ 11 1897, s. 3. Ta upp henne en meter framför stäven på vraket, kommenderade fiskaren. Hesslind Sista 24 (1974).
β) med avs. på mat l. dryck: bära upp ur källare o. d. (för att servera). Skogekär Bergbo Wen. 126 (c. 1650, 1680; uppl. 1993). Jag tar så gärna upp vinet, bara jag får veta. Michaelson Ungk. 68 (1892). Det är väl bäst att ta opp en flaska vin. UngKraft. 1907, s. 60.
γ) i fråga om att lyfta upp ngt på hög höjd, särsk. i bildl. anv., särsk. dels (numera föga br.) i uttr. ta upp ånga, i fråga om ångmaskin: arbeta upp trycket, dels med avs. på fordon: bringa upp i hög hastighet. Besättningen hade tagit upp ånga under natten och kastat loss i dagbräckningen. Dahlgren Jephson 376 (1891). Vinden .. drog sig snart till NO .. hvarför, då franska kusten icke kunde klaras, för att icke nödgas länsa ut i Atlanten, ånga togs upp. PT 1901, nr 81 A, s. 3. Man tar upp bilen i 130 km/tim och så rör man aldrig bromspedalen förrän arbetsdagen är slut. DN 10 ⁄ 10 1987, s. 48.
g) med avs. på person, mer l. mindre bildl., särsk.
α) ta i sin vård l. gemenskap o. d.; förr äv. i fråga om dans: erbjuda sig att dansa med, bjuda upp; äv. i förb. med prep.-uttr. som specificerar hur ngn tas upp, t. ex. i uttr. av typen ta upp ngn i sin gemenskap l. ta upp ngn till dans. Wijsheten vphögher sijn barn, och tagher them vp som henne sökia. Syr. 4: 11 (öv. 1536; Apokr. 1921: tager sig an; Apokr. 1986: tar sig an). Til Exempel, j woren wid et Giästebud, så är gemenligen then högste Höfligheten, at man tager vp en Flicka til en Dantz. Weise 236 (1697). Konungen .. dansade med hertiginnan och prinsessan, medan drottningen tog upp de begge hertigarne. Crusenstolpe Mor. 5: 197 (1843). Julvätten omtalade .. huru den fattiga mor Gertrud på heden tagit upp den fader- och moderlöse lille Vigg. Rydberg Vigg 19 (1875). Därigenom har Gud — utan all vår förskyllan eller värdighet — tagit oss upp i sin gemenskap. SvTeolKv. 1939, s. 301.
β) erbjuda (ngn) att komma upp ngnstädes, särsk. dels ss. gäst till bostad o. d., dels med avs. på liftare, i fråga om att erbjuda skjuts i fordon. (Barnjungfrun) sköter ju i alla fall barnen rätt bra och tar inte upp några karlar på natten, som Ida. Söderberg Främl. 11 (1903). Ger ni ofta lift åt nån så här? .. Jag skulle aldrig ta upp nån. Wästberg Vattensl. 183 (1968).
h) med avs. på ngt sakligt, i bildl. anv.; jfr 3; särsk.
α) börja använda. Seijandis ath man wil taga vp en nya tro. G1R 4: 19 (1527). Jngen tage vpp annars Slächt Nampn, eller Wapn, hon ware lefwandes eller Uthdödd, och Confundere i så motto Ätterne. RARP 1: 7 (1626).
β) i fråga om bokföring o. d.: föra in uppgift; äv.: skriva in i tablå o. d. (o. i denna anv., med avs. på teaterpjäs o. d., övergående i bet.: sätta upp, ha på repertoaren, spela). En Half ankare god Pomerans, / Som fast den fans redan utdrucken, / Togs up til sex daler Contant. Bellman (BellmS) 2: 117 (c. 1783, 1791). (Lustspelet) Friherre de la Crasse tas ofta upp igen. CVAStrandberg 2: 188 (1865). Omsättningstillgång tages upp till högst anskaffningsvärdet. Larson o. Rohlin ElAffärsredovisn. 116 (1975).
i) i fråga om stickning, i uttr. ta upp en maska l. maskor, dra varvtråd igenom maska l. maskor som släppt sitt fäste (för att därigm göra en ny som behandlas på samma sätt) för att nå fram till lämpligt fäste, maska upp. Björkegren 2392 (1786). Hon .. tappade maskor, när hon skulle lära sig sticka, och ville aldrig taga upp dem igen. CRNyblom i 3SAH 16: 122 (1901).
j) om ngt sakligt, särsk. om organism, särsk. med avs. på kemiskt ämne l. kemisk förening: införliva med sig; suga upp; äv., särsk. med avs. på mat l. näring: tillgodogöra sig. CWBöttiger i 2SAH 50: 394 (1874). Fosforsyran, som behöves för benbildningen i vår kropp, tages upp som kalciumfosfat. Bolin VFöda 44 (1933). Den växande kristallen .. måste taga upp ämnen ur den omgivande lösningen, precis som jästcellerna taga upp näring ur den närlösning, vari de leva. Dens. KemVerkst. 171 (1942).
k) jäg. om jakthund, med avs. på villebråd: driva upp, resa (se resa, v.2 2); äv. med avs. på spår: ta an; äv. abs. Weste (1807). Stöfvarens vigtigaste uppgift är, att .. taga upp det vilda, i synnerhet hare och räf, och under skall förfölja det. Bergström HbJagtv. 119 (1872). Tiken har ett lifligt godt sök, lätt för att taga upp, ett godt genomträngande skall samt mycket god fart. SvKennelklT 1903, s. 86. (Jaktlaget) såg hunden ta upp spåret efter ett djur. Expressen 27 ⁄ 12 1991, s. 21.
l) (numera mindre br.) spela in (se spela in 8 b). Den närmaste omsorgen skulle egentligen vara att ”ta upp” så mycket sammanhängande täxter som möjligt, hälst naturligtvis med fonograf eller grammofon. Landsm. 1911, s. 17. (Pojken) hade just tagit upp syrsornas spel på bandspelaren. Gripe Tordyv. 9 (1978).
m) utvidgat l. bildl. med avs. på rum o. dyl. l. tid: ta i anspråk. Almqvist Går an 69 (1839). Och ser man på, då tog affärn redan upp hela nedra botten, så han själv fått flytta. Siwertz Varuh. 35 (1926). Ja, nu ska jag inte längre ta upp advokatens tid. Dens. Androm. 11 (1964).
n) (†) med avs. på motståndares l. fiendes slag l. angrepp: ta emot. När twå slåsz .. så är thet en Enwijges kamp: Ther then ene biuder .. hugg, och hugger til, then andre taar thet vpp. Schroderus Comenius 950 (1639). Visb. 1: 228 (c. 1640).
2) [eg. utvidgad l. bildl. anv. av 1] (†) till I 3: ta (ngn l. ngt) i sitt våld o. därur utvecklade anv., särsk.
a) med avs. på person l. djur: fånga; äv.: komma på (ngn med ngt). G1R 5: 82 (1528). Endoch Håkann P(er)ss(onn) säger, at h(ustru) A(n)na Vdz drenger .. schulle haffua tagit henne (dvs. pigan) vp m(e)dh enn wti Bonde Orlunda, för änn Håkann lägrede henne. VadstÄTb. 5 (1577). Blef befalat, att hon sampt hennes bolare skulle tages vp och föres till slottet. ÄARäfst 120 (1596). Ware Brofogde skyldig, at hafwa .. acht ther å (dvs. att svinen är ringade). Tage ock up, eller märke alla the swin, som han oringada finner. BB 11: 4 (Lag 1734). särsk. i utvidgad anv., med avs. på betande djur: (fånga l. samla in o.) föra hem till gården. (Oktober.) Tages op Stoden och gamul fööl. Brahe Oec. 152 (c. 1580; uppl. 1971). När .. (korna) gå i beteshagar in wid gården, så tages de op hwar afton. Dahlman Reddej. 34 (1743). (Stoet) ryktades kanske inte stort i vintras då hon stod i det qvafva stallet; nu tas hon upp från betet och putsas när det inte behöfs. Hedenstierna Jönsson 176 (1894).
b) med avs. på fartyg: uppbringa. Ath the fölgia honum saa epther at han ey wndtkommer och om the ey kwnna taga honum wp j siön ath the thaa fölgie honum epther. G1R 2: 142 (1525). Sedhan her Moens Gren hade mist Åboo gaff han sich til siöös med noghor skep och togh vp noghor köpmans skep. OPetri Kr. 215 (c. 1540). HH XIII. 1: 169 (1564).
c) med avs. på ngt försummat, äv. i fråga om tävling, med avs. på försprång: ta in (se taga in I 1 b ϑ slutet); äv. med avs. på medtävlande: hinna upp. Läs nu flitigt, och tag upp hwad du en tid, för min skuld, försummat. Nyrén Charakt. 37 (c. 1765). (En 400-meterslöpare) måste vara beredd att under loppets 300 första meter kunna upptaga kampen med rena sprinters, vid risk att i slutspurten eljest ej kunna taga upp dem. Idrottsbok. 86 (1914). Den rödbyxade sprintern Janzén tog upp det mesta av försprånget på Torvald Andersson. IdrBl. 21 ⁄ 5 1924, s. 3.
3) [eg. utvidgad l. bildl. anv. av 1; jfr särsk. 1 h] till I 3, med avs. på ngt sakligt: börja. särsk.
a) i fråga om samtal l. muntlig l. skriftlig framställning o. d., med avs. på ämne l. fråga o. d.: börja behandla; äv. i uttr. av typen ta upp ngt till granskning l. prövning l. behandling l. diskussion o. d., börja granska osv. G1R 6: 16 (1529). Tå nu Concilium war församblat, togs först vp en Klagomål. Schroderus Waldt 54 (1616). Men jag ej undra bör, om man i Stockholm söker / Att ta ett ämne op, som brefvens vidd föröker. JGOxenstierna Dagb. 149 (1771). Hushålla med gudslånet, stack Per in, saltet är svåra dyrt. Paul kände gadden, men teg så länge. Nya ämnen togos upp af gummorna och ovädret afleddes. Strindberg SvÖ 2: 167 (1883). Slutligen hade .. (F. Bremer) att samla sig för en ny stor roman, som skulle taga upp hennes idéer om kvinnans oberoende. Sylwan SvLit. 107 (1903). Det är givet att jag .. tog upp frågan till prövning. SvD 23 ⁄ 1 1972, s. 5.
b) börja ägna sig åt (ngt); särsk. i uttr. av typen ta upp strid. Genom .. (handslöjden) uppöfvas barnen lätt att med glädje taga upp hvarje slags arbete. Hierta-Retzius ArbStug. 212 (1897). Man vågade icke från Uppsala ta upp öppen strid. SvKyrkH 2: 443 (1941). särsk. i fråga om att börja ägna sig åt ngt som tidigare avbrutits l. vilat: fortsätta; särsk. i sådana bildl. uttr. som ta upp tråden, ta upp kampen l. striden. Prytz G1 D 3 b (1621). Han tog snart opp samtalet på nytt. Lagerlöf Holg. 2: 454 (1907). Stagnelii .. hänförelse för det ideala har varit så stark, att han utan tvekan och självförskoning tagit upp kampen mot sin naturs obändiga sinnlighet. 3Saml. 6: 88 (1925). Jonny Danielsson har gått en lång väg till en hygglig position på långdistans .. Många har mycket att hämta ur hans målmedvetna avancemang, men det tycks vara få som vill ta upp tråden. GbgP 20 ⁄ 8 1989, s. 53. Asko, en av Finlands två möbeljättar .. har bestämt sig för att på allvar ta upp striden med Ikea. SvD 11 ⁄ 9 1998, s. 35.
c) med avs. på (psalm)sång: börja, inleda (så att andra kan stämma in); äv. med avs. på applåder; i sht förr äv. i fråga om instrumentell musik: börja spela. Tå togh Capellanen up En jungfru födde et barn i dagh, thet sungo alle tilhopa. Bureus Suml. 29 (c. 1600). Efter den långa måltidens slut läser presten en bön och klockaren tar upp en psalm. Borgström ResVerml. 51 (1845). ”Den frivillige sufflören” var också mycket frikostig med att från sufflörluckan taga upp applåder åt de spelande. Hellander Teat. 153 (1898). (Spelmannen) tog .. upp den vildaste låt han kände till. Lagerlöf Saga 177 (1908). Har ni emot på att ta upp en liten sång. Wägner Norrt. 43 (1908). Man borde ta upp någon tacksägelsepsalm. Rosendahl Lojäg. 77 (1956).
4) till I 3: gm att ta o. lyfta upp (enskilda delar som stänger l. blockerar o. d.) öppna (ngt). särsk.
a) med avs. på låst l. igenbommad dörr l. fasthakat fönster o. d., äv. med avs. på rum l. kista o. d.: bryta upp; äv. med avs. på lås l. knut o. d.; äv. (o. numera nästan bl.) i fråga om att göra hål l. öppning för ngt, särsk. med avs. på hål l. öppning. BtFinlH 3: 207 (1547). Pigann (bekände) att tiuffkånan hadhe tagedh vp låsedh som hannck för porthenn med en spick. 3SthmTb. 2: 278 (1599). Smeden som tog vp kisterne effter nyklerna ärro bortta. BoupptSthm 15 ⁄ 5 1655. Der ifrån gingo dhe till M(äste)r Jonas Guldh Smedh .. togo up gånge fönsteret och Magnus krup in. VDP 1682, s. 467. Detta sätt (att binda om ett paket) är kanske icke fullt så stadigt, som det förra, men torde vara tillfyllest i de flesta fall, och ombindningen är lättare att taga upp. Öhrwall Knut. 41 (1908). 29-åringen berättade i förhör hur lukten varit så stark från plantorna att han tvingats ta upp nya ventilationshål i väggarna för att leda ut lukten. GbgP 14 ⁄ 12 1997, s. 12.
b) (numera mindre br.) bryta; särsk. med avs. på mark l. hemman l. torp o. d.: bearbeta för (ny)odling (jfr bryta 10); äv. i fråga om gruvbrytning, med avs. på berg l. gruva o. d. (jfr bryta 9); äv. med avs. på väg l. ränna o. d. (jfr bryta 11). Huarföre rådhe och bedie wij .. eder alle .. atj .. tagher thet Jernberg vp jgen som i till förende brukat haffua. G1R 7: 92 (1530). Ther som nogra tilfelle varit haffve ved landrenen, ther haffva .. (Blekingeborna) tagit up torp och torpstäder, som nu besitne äre. Därs. 24: 545 (1553). Stundom blifwa hemman öde, andra tagas up, somliga wendas til Säteri. Rudbeck Atl. 1: 271 (1679). H. Lövenschöld beklagade Halländska Allmogens oflit vid jordbruket. De lägga snarare igän åker efterhand, än de skulle taga upp ny mark. Barchæus LandthHall. 61 (1773). Kanonbåten .. fortsatte till Stocksund, nära Gullholmen, der isränna togs upp. SD 1900, nr 135, s. 6. Långt flera än de torp som 1850—80 lagts igen, äro de, som under samma tid tagits upp. SvGeogrÅb. 1928, s. 62.
5) till I 3, med avs. på sak, särsk. (o. numera i sht) med avs. på pengar l. avgift(er) o. d.: samla in (se samla in 1 (a)); särsk. i uttr. ta upp lån, låna pengar; äv. i uttr. ta upp beställningar (jfr beställning 2). Ey är thet .. ärligit och redeligit, at en wel färdigh karl then ther hwarken är halt eller blind skal löpa om landet och tagha vp then almuso som the fatige halte och blinde haffua skulle. OPetri 1: 506 (1528). (Vi) wele .. förordne någre, som skole taghe alt thett godz vp, som emott wårt förbudh till Tälie eller Siälstadwijk .. fört bliffuer. PrivSvStäd. 3: 500 (1584). Lappe Fougden får inthet tagha up skatten utan alla Birkarlarna som kring om sittja .. reknat skattegilt. Bureus Suml. 67 (c. 1600). Then som inthet annat till oppehälle hafwer än sine godss, honom faller thet för swårt när godssen blifwa ruinerade. Thet komme honom sielf så beswärligit an, att han inthet annat medell såge än att han måste taga penningar op på intresse. RARP 6: 80 (1657). Kyrkvaktmästaren gick omkring och tog upp kollekt. Melander UnderlL 106 (1912). Penning- och obligationsmarknaden berörs något mindre (av övergången till euro), så länge staten fortsätter att ta upp lån i kronor. DN 1 ⁄ 3 1997, s. A13. Nästan halva året är Torun ute och reser, håller kontakter, tar upp beställningar. Därs. 17 ⁄ 3, s. B1.
6) till I 6, med avs. på yttrande l. ord o. d., äv. med avs. på person, i uttr. ta ngt så l. så, särsk. illa upp, känslomässigt uppfatta ngt på sådant l. sådant sätt; äv. (o. i sht) utan obj., särsk. i uttr. ta illa upp, bli stött, äv. ta väl upp (jfr taga, v. I 6 b); förr äv. i uttr. ta ngt upp för ngt, äv. ta upp ngt såsom ngt, uppfatta l. förstå ngt såsom ngt (jfr taga, v. I 6 c (β)). Ther aff tooghs thet vp för en lagh, at twiffuelachtiga saker skulle vthspanas med itt glödhande jern. OPetri Kr. 47 (c. 1540). Detta breff haffver Kongen i Danmark tagett illa up. RP 7: 416 (1639). Min k(äre) Bror tag intet illa opp om iag i närwarande trångzmåhl törs fråga effter den lilla fordringen. KKD 6: 250 (1714). Om en säker syndare blir rörd och slagen i samwetet af den förekommande nåden .. så tager han det up såsom en satans frestelse. Nohrborg 209 (c. 1765). Sjelfva veta de, att det ej tas väl opp om de altför mycket gå ut. UrFinlH 104 (1808). Det var bara det jag ville säga, hoppas du inte tar illa upp. Antti MyckJord. 236 (1987).
II. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) refl., till I 3, i uttr. ta upp sig, repa sig (se repa, v.2 IV), ta sig (se taga, v. II 6). Jag har glömt att rita väl men hoppas snart taga opp mig i stora stylen. CAEhrensvärd Brev 1: 225 (1792). Nu tar lifvet opp sig i otrolig grad. Sehlstedt 4: 72 (1871). Brisen tog upp sig, och sjön steg. Melander Långtur 165 (1896). Lägg på ett nytt trä, det kunde slockna annars i spiseln. Då tar det upp sig i de gamla igen. Hallström Sagodr. 23 (1910). Myrtenkvistarna hade tagit upp sig, när de hade fått ligga i vatten. Lagerlöf Mårb. 165 (1922). Mor hon tog aldrig opp sig sedan Eva var död. Lindgren OrmVäg 122 (1982).
III. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) intr., till III 2: bege sig upp (ngnstädes). Så snart man kommer utur Rimino och tager wägen till Bologna, lemnar man Adriatiska hafwet aldeles utur sikte och tager upp in i landet. Palmstedt Res. 130 (1780). Det är på alla håll ett ypperligt före, som välkomnats och prisats av det folk, som i dag har rustat sig för att ta upp till timmerskogarna. TurÅ 1931, s. 122.
TAGA UPPÅ, se taga på.
TAGA UPPÅ SIG, se taga på sig.
TAGA l. TA UR10 4 resp. 0 4, förr äv. UTUR. jfr urtaga. till I 3 i.
1) ta o. flytta ut l. ta bort (ngt som är inne i ngt). 2 skålpund swiskon, som kokas uti watten så miuka, at stenarna kunna tagas utur. Warg 482 (1755). Då .. han .. gläntade på dörren för att taga ur nyckeln, hörde han (osv.). Heidenstam Alienus 3: 56 (1892). Gisborne tog ur de tomma patronhylsorna. SD(L) 1896, nr 5, s. 5. Ta ur benen innan du äter fisken! SvHandordb. (1966). särsk. i utvidgad anv., med avs. på fläck (på tyg): ta bort. Då blir det att feja och damma och se efter, om det är några fläckar på möblerna, och dem får man söka ta ur. PT 7 ⁄ 1 1898, s. 2. Hon behövde inte borsta och vädra kläder från herrskapets garderober .. Däremot fick hon ta ur fläckar på Patriks och Wolfgangs byxor och slipsar och tvätta deras strumpor. Ekman Springkäll. 250 (1976).
2) ta o. flytta ((delar av) innehållet) ur (ngt); äv. utvidgat l. mer l. mindre bildl. Kulan togs utur axlen på honom. Widegren (1788); möjl. icke särsk. förb.; jfr taga, v. I 3 i. Amos .. blef genast tagen ur latinskolan. Cederschiöld Riehl 1: 92 (1876); möjl. icke särsk. förb.; jfr taga, v. I 3 i. Om .. bomben var slut så var Klerk det också. Detta kastande, knäande, hävande hade bokstavligen tagit saften ur honom. Nilsson HistFärs 65 (1940). särsk.
a) med avs. på dödat djur: ta ut inälvor ur. Tages vnga Dufwor, rengiorde, och tages vr them och låszas huden af. Broocman Hush. 6: 46 (1736). Fisken tages ur (fjällas ej), sköljes och torkas väl. HemKokb. 52 (1903). Vad han än höll på med på Kalkonfarmen — tog ur .. eller lastade eller hängde upp fågelkroppar — utfördes med effektiva, sparsamma rörelser. Benecke Munro JupitMån. 83 (1985).
b) med avs. på person, i bildl. anv., i uttr. av typen ta ur ngn en villfarelse (l. en (van)föreställning o. d.), förmå ngn att överge en villfarelse osv. K(äre) Bror måste taga Föräldrarna utur den meningen att iag kan förmå hwad iag will. KKD 8: 208 (1701). Om han verkligen trodde, att han skulle lyckas, så blef han snart tagen ur sin villfarelse. Malmström Hist. 1: 161 (1855). Ni, som är så förståndig, borde försöka att ta ur Jan det där, som han går å inbillar sej. Lagerlöf Kejs. 252 (1914). De där idéerna skall jag ta ur honom. SvHandordb. (1966).
TAGA l. TA UT10 4 resp. 0 4. [fsv. taka ut] jfr uttaga.
I. tr.
1) till I 3 (i): ta o. flytta l. förpassa l. föra (ngt) ut (ur l. från ngt där det förvaras l. sitter fast l. ingår ss. beståndsdel o. d.); äv. i utvidgad l. bildl. anv., särsk. med avs. på person. Iach will tagha vth grandet aff titt ögha. Mat. 7: 4 (NT 1526; äv. i Bib. 1917 o. NT 1981). Borgarenar församblade sigh, och stormadhe till klostret, och togho honom ther vth med woldh. OPetri Kr. 278 (c. 1540). När .. (skåningarna) baka och giösa i ugnen, så taga the fönstret uth på tacket och all röken gåår upp i stuffwan och sedan uth ther som fönstret är aftagit. Bolin Dagb. 70 (1676). Han lät .. Ryttarena taga ut så mycket (av bagaget), som de kunde föra på häst-baken. Nordberg C12 1: 898 (1740). Varmt vatn skulle taga ut äfven den bäska och onda smaken ur (en)bären. Barchæus LandthHall. 9 (1773). Så fyllde han påsen, bar ut den i kärran, tog ut hästen, som var vresig af hunger, satte för och kom in. Högberg Vred. 1: 34 (1906). Han .. hade ”åkt på tummen” för att inte Ally skulle ta ut bilen igen. Edqvist VarfKom 254 (1980). särsk.
a) (†) befria. Ty tu haffuer taghit mina siel vth ifrå dödenom. Psalt. 116: 8 (öv. 1536; Bib. 1917: räddat). Jag blef tagen ut ifrån djefwulens magt och wåld. Schartau Und. 28 (1799).
b) (numera föga br.) i allmännare anv.: ta bort; särsk. med avs. på fläck o. d., äv. rynka l. veck, i fråga om borttagande ur tyg o. d. (Till Israels land) skola the komma, och tagha ther vth all styggelse och wämielse. Hes. 11: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: skaffa bort). God Blå-lera tar ut Tjär-fläckar. NorrlS 1—6: 116 (1802). Husfrun med strykjärnet som glättar det ojämna och tar ut rynkorna. Strindberg Kamm. 1: 43 (1907). SvHandordb. (1966; med avs. på fläckar).
c) (numera föga br.) ta upp (ur gryta l. ngt kokande o. d.). Tag .. Köttet wäl vth aff sodet, och lät thet rinna från. Kockeb. B 5 a (1650). När .. (ärtbaljorna) äro så när kokade, tag uth dem och lät dem blifwa kalla. Rålamb 14: 126 (1690).
d) (numera föga br.) i mer l. mindre bildl. anv., med avs. på svett(droppar): frampressa. Vill du ha en dugtig trupp .. så behandla dem menskligt .. och spara deras krafter tills det gäller, men då kan du också ta ut svettdropparna på folket, och deraf må de väl. HLilljebjörn Hågk. 1: 108 (1865). Mannen .. satt vid (skriv)klaffen länge, sliten fram och åter af sina tvifvel, som togo ut hans svett i skur på skur i växling med kylans rysningar. Högberg Vred. 1: 41 (1906).
e) forma (se forma, v. 2) l. trycka ut (ngt ur en större massa, särsk., i fråga om bakning, ur utkavlad deg); förr äv. med avs. på deg: forma (kakor o. d.) ur. Valleria Hush. 13 (c. 1710). Kafla ut tårt-deg, något tiockare än en dubbel slant, och tag ut så många runda bitar, som dertil behöfwes, med en forme. Warg 484 (1755). Degen kaflas .. ut .. och tages sedan ut med små former, eller skäres i snibbiga rutor, som tort-bakelser. Dens. Bih. 116 (1765). Kavla (degen) tunn .. och ta ut kakor med önskat mått. ModStKokb. 499 (1983).
f) komma till klarhet l. en uppfattning om (ngt), räkna ut; utom i αβ numera nästan bl. i uttr. av typen ta ut riktningen, (med hjälp av karta l. kompass l. naturlig väderstrecksindikation o. d.) fastställa den rätta riktningen (för vidare förflyttning); förr äv. i uttr. ta ut en gåta, gissa en gåta. Sidhen gör ider nade vtaff alle thy ena book, ther man sidhen vt kan tagha huat rikit tilhörer eller bort kommer. G1R 1: 254 (1524). Utaf hvilka streck (dvs. inskriften på stenen) han tager ut dessa orden (osv.). Eneman Resa 2: 39 (1712). Tala icke i gåtor med mig! Jag har aldrig varit kvick i att ta ut dem. Hallström K11 63 (1918). Henry drev planlöst längs Seinen — han kunde bara inte ta ut riktningen mot Rue de Richelieu. Östergren Gentl. 243 (1980).
α) i uttr. ta ut satsdelar, analysera o. bestämma satsdelar; i sht förr äv. i uttr. ta ut en sats l. mening. Hammarsköld, som i all sin dar ej kunde lära sig att ta ut med säkerhet en latinsk mening. WFPalmblad (1847) hos Ahnfelt Rääf 306. Ta ut satsdelarna i en mening. SvHandordb. (1966).
β) med avs. på melodi o. d.: under hanterande av instrument, i sht på gehör, trevande komma fram till l. underfund med vilka toner som utgör (melodi). Weste (1807). Ute i matsalen satt Libert och tog ut nytt efter noter han samma dag fått låna av sina beskyddare i musikhandeln. Stiernstedt Liw. 248 (1925). De lekte på pianot och Lage fick ta ut en swingbit. Johnson KrilonRes. 141 (1942).
g) välja, utse. Ther före syntes oss eendräcteligha j wåra försambling, ath tagha någhra män vht och senda til idher. Apg. 15: 25 (NT 1526; Bib. 1917: utvälja; NT 1981: utse). Twinge gemene Krigzfolcket Guberneuren at vpgifwa Fästning .. då miste Lijfwet alle som något Befähl hafwe beklädt .. Och aff dhe gemene tages hwar tiyonde Man med Lott vth, och hängies. Schmedeman Just. 204 (1621). Några af .. medlemmarne af ett mindre samhälle (i USA har) slagit sig tillsamman om ett bidrag för hyrande af ett rum (till ett folkbibliotek) .. hvarefter de, hvar och en, från sina egna bokhyllor tagit ut ett antal böcker af för ändamålet särskildt lämpligt innehåll. TT 1896, Allm. s. 25. Inför årets seriestart .. blir det svårt att ta ut laget. Truppen består av 25 tjejer med några intressanta nyförvärv. GbgP 15 ⁄ 3 1997, s. 45.
h) med avs. på ngt sakligt, särsk. ngt som betraktas ss. en rättighet att få l. äga: avkräva (från ngn); jfr taga, v. I 5 j. OPetri Tb. 135 (1526). Szåå togh Lasse Eskils(son) vtt arffuet m(edh) vål. UpplDomb. 7: 89 (1556). Den på många ställen vanliga patriarkaliska seden att husbonden .. begär redogörelse för pengarnas användande, när tjenarinnan vill taga ut något på lönen, anses .. som ett olidligt band. Beckman Främl. 53 (1885). Häromdagen fick man under TT-utsändningen .. höra .. att en ny tullavgift i Danmark skulle tass ut. SvD(A) 1933, nr 221, s. 8. Det är vår förhoppning .. att inte fastighetsägarna tar ut samma pris. DN 17 ⁄ 4 1984, s. 33. särsk.
α) i uttr. ta ut sin rätt, se rätt, sbst.2 4 i.
β) med avs. på av myndighet utfärdat dokument som styrker visst förhållande l. utgör formell grund för ngt; jfr taga, v. I 5 fg; särsk. i sådana uttr. som ta ut (sin) examen, efter anhållan ta emot bevis på avlagd examen, ta ut lysning, se lysning, sbst.2 4 d (eg. med avs. på lysningsbevis), ta ut pass, se pass, sbst.1 10 a. Iulij d(e)n 11 (1718) Tog iag ut reesepas och begaf mig med mitt Manskap till Siöös. HFinlÖ 449 (1730). Bakumin ville taga ut tillståndsbevis att utgifva sin tidning. De Geer Minn. 1: 243 (1892). Ta ut sin examen. NEOrdb. (1996).
γ) i uttr. av typen ta ut (sin) semester, se semester 2.
i) (gm kvittering (se kvittera 2)) ta hand om o. disponera (pengar l. vara l. varor, särsk. från bank l. varulager l. företag o. d.). Jag har tagit ut lite pengar på banken. Acad. skreddaren Jacob Bolm .. anklagadhe stud. Isaacum Widbechium, dett han för några åhr sedhan haf:r tagit uth klädhe åth honom, och kan nu intet blifwa mächtigh sin betalningh. ConsAcAboP 4: 39 (1672). Om ägaren inte tar ut i rörelsen uppkommen vinst .. minskas också kapitalbehovet. Larson o. Rohlin ElAffärsredovisn. 10 (1975). särsk. i utvidgad anv., med avs. på ngt användbart l. nyttigt l. nöjsamt, närmande sig l. övergående i bet.: använda sig av, utvinna. Willebrand o. Rancken 176 (1885). Om garnisonssoldaterna sysselsattes hela dagen .. om mera arbete toges ut af dem, så att de finge släppa till tillräckligt af sin kraft, så skulle de nog på kvällen känna behof af hvila. GHT 1897, nr 267 B, s. 1. De tar inte ut den lilla vila de kan få nu, eller tycker kanske det är skam att sitta, när han står. Johnson Nu 160 (1934). Efteråt plågar det mig .. att vi inte tog ut ännu mer av livet. Lo-Johansson AstrHus 36 (1966). Det finns hur mycket skog som helst .. Enligt skogsvårdsstyrelsen är det möjligt att ta ut 75 miljoner kubikmeter. PiteåT 10 ⁄ 6 1986, s. 9.
j) med avs. på klädesplagg: göra vidare; motsatt: ta in (se taga in I 1 b ι); äv. i fråga om stickning, med avs. på maska: öka med. På en grof sticka uppläggas 4 maskor; man stickar beständigt rätt och tager ut en maska vid början på hvarje sticka tills man har 30 maskor. NJournD 1854, s. 6. Gubben kunde väl sagt ifrån i tid, så hade det inte blifvit äktenskap af, men efter tredje lysningen var det ju inte så lätt och förrästen hade flickan måst börja ta ut kjolarna. Engström Glasög. 122 (1911).
k) till I 3 i δ, med huvudsaklig tanke på mål för förflyttningen, i förb. med adverbiellt prep.-uttr. angivande detta mål; äv. utan förb. med adverbiellt uttr.; äv. med avs. på person, övergående i bet.: bjuda ut (se bjuda ut 7). Walcke Dansk. 2: 24 (1785). Middagstiden kom vår gamla lots .. ombord för att taga fregatten ut till sjöss. Skogman Eug. 2: 118 (1855). Två år senare blef jag tagen ut från Upsala på en släda, för att .. hålla en kamrat sällskap hos sin far. Strindberg Blomst. 51 (1888). Frun bad, att jag skulle ta ut något varmt till honom. Lagerlöf Holg. 2: 467 (1907). Kristin .. kom för att ta ut kaffet. Siwertz JoDr. 40 (1928). Han tog ut sin fru på restaurang. SvHandordb. (1966).
l) (i sht om ä. förh.) i fråga om bröllop, med avs. på brud(gum): under ceremoniella former hämta från föräldrahemmet; äv. i utvidgad anv., med avs. på spelman: ledsaga till fest. Så wardt iagh kallat till samma By .. af Ehrligt folk, att taga vth en bondedrängh, och följa honom ifrån sina föräldrar, vp till annexan Gnosiö, der han skulle wigas. VDAkt. 1680, nr 122. Min k(ära) brud togs ut hos hennes maj:t drottningen, som henne ock klädde, och fördes ned i bröllopshuset af hans excellence riksamiralen och riksrådet herr Axel Sparre. Kurck Lefn. 158 (1705). En spelman ledsagas .. (till midsommarfesten) af ungdomen i högtidlig procession, hvilket kallas, att taga ut spelmannen. Rollin BeskrÖsterbyBr. 23 (1841).
2) [eg. utvidgad l. bildl. anv. av 1] uppväga; särsk. med reciprok bet., i uttr. ta ut varandra: åstadkomma l. vara i jämvikt; särsk. mer l. mindre bildl. Är man .. stark i trumf, och medspelaren har ingen, kan man aldrig trumfa för ofta, emedan 1 tar ut 2. HbiblSällsk. 1: 64 (1838). Blir onkel ledsen, så blir väl Siedel desto gladare. Och det ena får taga ut det andra. Bergman HNådT 108 (1910). Innan man gör bokslut på en bokslutstablå skall man kontrollera att debet och kredit tar ut varandra. Larson o. Rohlin ElAffärsredovisn. 52 (1975).
3) [möjl. ur uttr. ta ett steg (se taga, v. I 7 a ξ)] med avs. på (kropps)rörelse: fullfölja; äv.: låta (kroppsrörelse) bli så vid l. stor som det går, särsk. i uttr. ta steget ut (se steg, sbst.1 5 b δ; jfr taga, v. I 7 a ξ); äv. i uttr. ta ut stegen l. steget, låta stegen osv. få maximal längd; göra stegen osv. längre; särsk. i bildl. anv.; äv. i uttr. ta ut svängarna, göra svängarna vidare l. maximalt vida, äv. bildl., särsk. betecknande att inte vara ängsligt nogräknande utan handla l. göra ngt utan skrupulös eftertanke o. med (tendens till) obekymrade överdrifter. Här är Jönköpingarnes exercisplats: här må du tro, att min farfar i sin dar tagit ut sina steg som en hel karl! Almqvist TreFr. 1: 98 (1842). Framåt, Harrison! Gå vi raskt, äro vi i Riofantán före midnatt .. Tag ut stegen! Janson CostaN 2: 62 (1910). Man har nu något så när lärt sig att köra på vänster körbana och att taga ut svängarna. GHT 1920, nr 228, s. 7. Kom ihåg: .. Tag ut paraden ordentligt! Hellsten Florettf. 126 (1922). När namnet Kennedy i slutet av femtiotalet gick ut över världen var det laddat med ungdomlighet, vitalitet och idealism. Ytterligare tjugo år senare var samma namn förknippat med otur, tragedier, cynism och sjabbiga sex-affärer. Pendeln slår mellan extremerna: massmedia tar ut svängarna. SvD 30 ⁄ 12 1985, s. 12.
II. intr. (numera föga br.) till III 2: bege sig ut (ngnstädes); äv. abs., utan adverbiellt uttr. angivande vart ngn beger sig. Wallner Kol. 10 (1746). Man tager ut till Villa Doria Pamphili .. för att .. njuta ett stycke förädlad campagna. Rosenius Himmelstr. 241 (1903). Kl. 11 f. m. tager .. (universitetskanslern) ut för att bese universitetets institutioner. LD 1905, nr 252, s. 3. Bocken dök fram ur ett skogsbryn på några hundra meters avstånd från mig och tog rätt ut över det plöjda fältet. SvD(B) 29 ⁄ 12 1943, s. 13. särsk. i fråga om segling o. d., i uttr. ta väl ut, göra en vid sväng. För grund och misstänkta områden bör man taga ”väl ut”. Hägg PraktNav. 88 (1900). UFlottUnderbef. 1940, s. 203.
III. [bet.-utveckling ur 1] refl., i uttr. ta ut sig, (mer l. mindre fullständigt) trötta ut sig, ”tömma sig” (på krafter). (Löparens) granna spurtuppvisningar peka .. på att han är sällsynt uthållig samt bevisa, att han inte tagit ut sig varken på 3,000 eller 5,000 meter. IdrBl. 19 ⁄ 5 1924, s. 7. Lindhagens lektioner voro i sanning arbetsfyllda och det inte minst för honom själv. Han tog ut sig mer än någon annan lärare, jag har åhört. ÅbSvUndH LIX. 1: 127 (1940). Vissa laxarter tar ut sig så kapitalt under leken att de inte ens överlever. DN 24 ⁄ 4 1987, s. 28.
TAGA UTAV, se taga av.
TAGA UTI, se taga i.
TAGA UTUR, se taga ur.
TAGA UTÖVER, se taga över.
TAGA l. TA VID10 4 resp. 0 4, förr äv. VIDER l. VEDER. [fsv. taka viþer] jfr vidtaga.
1) (†) till I 2, om person, äv. om sak (se e): ta fast i (ngt l. ngn), särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.: ta fasta på. Förwndrar oss ganska storlegha hwij i ecke togo wit thet bwdt wij eder bwdom i waaras. G1R 1: 168 (1523). Then ther förståndigh är han tagher widh rådh. Ordspr. 1: 5 (Bib. 1541). Skulle iag utkåra ett-dera partijt, toge iag heller wid Taal-bruket än Etymologien ok skrif-bruket. Columbus Ordesk. 77 (1678; uppl. 1963). Hur mången klagar sig och finner sig bedragen, / Som trodt, hans giftermål skul likna första dagen / I allahanda frögd, men had’ han warit klok, / Då had’ han utan krus straxt tagit wid sit ok. Brenner Dikt. 1: 75 (1707, 1713). Grefve Gyldenstolpe .. egde aldrig esprit de conduite, tog lätt vid nyheter och obepröfvade förslag. Adlerbeth Ant. 2: 83 (c. 1815). särsk.
a) med avs. på tro l. lära o. d., äv. med avs. på dopet (äv. med anslutning till c): antaga (se d. o. II 6 a slutet), anamma (se d. o. 4 d); jfr antaga II 1 i, anamma 1 d β. Apg. 11: 21 (NT 1526). The haffua .. nyligen taghit widh Doop och Christendom. Petreius Beskr. 1: 54 (1614). Konungen lät .. nedhugga alla dem, som icke ville taga vid den rätta tron. Botin Hist. 2: 55 (c. 1790). Det wilda folket i Lappmarkerna woro mest ännu hedningar och wille icke gerna taga wid ewangelisk tro. Afzelius Sag. 6: 141 (1851). Dalin (1854).
b) med avs. på rike o. d.: ta makten över; äv. med anslutning till d. LPetri Kr. 49 (1559). (Martinus) bleff .. emot sin Wilje trugat, at tagha widh Biskopsdömet vthi Tours. Schroderus Os. 1: 569 (1635). Adalstein het en Konung i Engeland som tå hade tagit wid Kongadömet. Peringskiöld Hkr. 1: 119 (1697). Frey tog då vid riket efter Njörd. Säve Yngl. 11 (1854).
c) med avs. på ngt som gives, övergående i bet.: mottaga, ta emot; jfr a. The oordh tu haffuer migh gifuit, hafuer iagh gifuit th(e)m, och the togho widh th(e)m. Joh. 17: 8 (NT 1526). Medh seger han från Danmarck kom, / Stocholms stadh .. / medh all ära honom togh wedh, / .. medh triumph, så som en af Rom. JMessenius (1629) i HB 1: 154. Tager nu folcket wid warning och vmwender sig, tå hafwer Herren wunnit thet han sökte. Swedberg SabbRo 100 (1705, 1710). De, hwilka Fadren hade gifwit honom (dvs. Jesus), togo wid frälsningsordet. Emanuelsson 1PredHögm. 1: 440 (1865).
d) övergående i bet.: fortsätta (ngt), särsk. med avs. på tjänst l. ämbete o. d.: ta över (efter företrädaren); äv. med objektet ersatt av prep.-uttr. inlett av med; jfr b. Hwar thet mehr är (av timmer, näver osv.), än behöfwas kan til laga bygning .. skal han, som wid (präst)Geldet tager, förnöya honom eller hans Arfwingar, som thet släpper. Schmedeman Just. 33 (1559). Förthenskuld så hafwe Rijksens Ständer .. beslutit, at effter .. Konung Gustaffz dödelige frånfälle, då skulle H. K. M:tz äldste Son tagha widh Regeringen. Stiernman Riksd. 562 (1604). Trälarna .. togo vid igen med arbetet. Heidenstam Folkung. 1: 36 (1905). Cannelin (1921).
e) om ngt sakligt: haka fast i (ngt l. ngn); äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., särsk. om olycka: drabba. Ther huart och itt hwss hafuer sin eghen mwr för sigh, doch så att then ene tagher wedh then andra, såsom Solorna vnder Skoon, så är thet Contiguum. Forsius Phys. 38 (1611). Är här uppe (på berget) ofta utan rägn, medan den ena skuren tager wid den andra nidre på marken wid bärgsroten. Wettersten Forssa 23 (c. 1750). Jag har ofta hört .. (riksdrotsen) säga, att det fasligaste, som kunde hända, vore om någon olycka toge vid kungen. Trolle-Wachtmeister Ant. 71 (1807). Vad har tatt ve dej sen sist! .. du är ju bara som skinn och ben! Sydow O’Leary Schíane 204 (1921).
f) med avs. på person: ta hand om (se hand 13 f γ; jfr taga, v. I 2 e γ); äv. om djävulen l. fan. 3SthmTb. 2: 114 (1597). Therföre som han war .. icke så heligh som han låtz medhan han leffde, så togh .. skam widh honom tå han så illa och snöpligen dogh. Wallius 2Likpr. 104 (1628). Än de wakthafwande af Besättningen då? Hwem tog wid dem? Utom et Mirakel kunde wäl de intet bärgas; när stora tyngder, fästade med armtjocka linor, wrokos öfwer bord. Wallenberg (SVS) 1: 182 (1770). Nej för hin, / Låt bli allt prat och fniss och flin / Ifall man hörde dig, ja då / Tog fanen vid oss båda två. / Han full af lömskhet är och hat. VLitt. 2: 362 (1902).
2) [eg. utvidgad anv. av 1] intr.: fortsätta (där ngt l. ngn slutar); om sak, särsk. i fråga om att rumsligt l. i tid ligga intill: följa; om person, särsk. i fråga om att fortsätta en handling l. verksamhet efter ngn föregångare: ta över. Wi hafve månge siukdomars missfälle så at för än ett släpper tager 2 vider. 1LinkBiblH 1: 150 (1523). På nårre ändan om siön tage fiällen vijder. OxBr. 11: 302 (1647). (Den onda dagen) kan sluta snart nog och glädjens dag åter taga vid. Melin Pred. 2: 120 (1847). Någon börjar berätta en historia, och när den första har slutat, tar genast en annan vid. Lagerlöf Holg. 2: 153 (1907). När jag nu till slut fick en son skulle det ha varit roligt om han hade tagit vid efter mig. Edqvist Musik 399 (1946). Själv hade han vinkat ivrigt, ända tills skogen tog vid och skymde sikten. Wallander KnäppKanin 7 (1984).
TAGA l. TA VID SIG10 4 0 resp. 0 4 0. till I 3 (h): uppfatta (ngt), (känslomässigt) förhålla sig till; vara l. bli berörd (av ngt).
a) (numera föga br.) med avs. på sak, särsk. i uttr. ta ngt (så l. så, särsk. illa) vid sig; förr äv. allmännare: bli påverkad av (ngt); jfr taga, v. I 6 b, d. Tha såå skedde, finge man wäl wetha, huru gudh wille tagha thet wedh sich ath thet toghes före som han icke haffde budhit och thet sattes til baka som han budhit haffde. OPetri 1: 23 (1526). Effter saken var aff stoor importantz .. begärade dhe, att vij ville taga denne drögsmålen sachta ved oss. AOxenstierna 2: 690 (1624). Thenne Gerning togh Keysaren ganska illa widh sigh. Schroderus Os. 1: 183 (1635). Myckit war hon benägen til Skräck, och så offta thet skedde, war hon .. lam(m) öfwer wänstra Benet .. Fast än hon icke hårdt tog något wedh sig, måste hon lijkwäl .. åtminstonne någre Tijmar halta. UHiärne Suurbr. 192 (1680). De voro henne gramse vid Östanålid, / det tog hon sig så illa vid. Fröding NDikt. 60 (1894). Det förundrade henne att Oskar inte tog vid sig bannorna, han som alltid varit så blödig och lättagad. Nilsson HistFärs 169 (1940).
b) (utom i αβ numera mindre br.) utan obj., äv. med objektet ersatt av prep.-uttr. inlett av för l. av l. över; i uttr. ta vid sig (så l. så, särsk. hårt l. hett), äv. ta så l. så vid sig. Beder therföre ödmiukeligen och vnderdånligen Edher Kong:e Ma:tt wille gunsteligen betenckia sigh, och icke taga szå hart wed sigh. HH XXXIII. 1: 189 (1561). Ho är så håglös fatt, som icke wid sig tar? / När Herrans wredes hämd ett uselt Rike hotar. Frese VerldslD 103 (1718, 1726). Andre åter .. wilja .. bereda wägen til något, som wärre är, på det Allmänheten ej skal taga så hett eller hårdt wid sig, när det onda kommer. Oelreich 18 (1755). Inte är det värdt, att du tar så vid dig för det. Lundquist Vingåk. 22 (1877). Om saken icke var allvarsam, hvarför togo då civilministern och hr Lindqvist vid sig så hårdt? NDA 29 ⁄ 5 1913, s. 4. särsk. (fullt br.)
α) i pregnant anv.: ta illa vid sig (se β). 2RARP 15: 118 (1746). När jag talte om för mor Åsa, hur J tog vid er öfver den (dvs. trollpåsen), kom gomma (osv.). Jolin Mjölnarfr. 104 (1865). Inte behövde du ta vid dig, när han satt alldeles kolugn. Alving Skärg. 101 (1905). Man måste va som insmord med olja för att inte ta vid sig av allt man hör och ser. Salje LivStränd. 83 (1967).
β) i uttr. ta illa vid sig, i sht förr äv. i uttr. ta sig illa vid, bli illa berörd; bli sårad; bli arg. OxBr. 3: 36 (1622). Tag icke så illa wid dig. Jag frågar allenast til min underrättelse. Oelreich 53 (1755). Läsaren behagade icke taga sig illa vid. Topelius Vint. II. 1: 343 (1856, 1881). Ta inte så illa vid dig för det här! sa han. Lagerlöf Holg. 1: 172 (1906). Särskilt tog hon illa vid sig över herrarnas vana att långt in på natten sitta och dricka punsch på Flustret. Vallquist HNyblom 22 (1987).
TAGA l. TA ÅT10 4 resp. 0 4. till I 2 (e μ), om olycka l. sjukdom l. onormalt tillstånd l. beteende o. d., med avs. på person: drabba; särsk. (o. numera bl.) i (hyperboliska) frågande uttr., särsk. i förb. med opers. subj., av typen vad tar det åt honom?, hur är det fatt med honom?, vad är det med honom?; jfr taga vid 1 e. När yrheten een gångh togh åth henne, lop hon them .. sin kooss. VDAkt. 1713, nr 401. I hans unga dagar var det ingen, som kunde begripa, hvad som tog åt kaptenen, när han gifte sig. Geijerstam Gråkallt 91 (1882). Hvad hade tagit åt karlen, hvad var det med honom? Janson Lögn. 301 (1912). Det blir ett jubel på verandan. En sådan inbiten ungkarl som Ivan Warberg! Vad har det tagit åt honom? Lagerlöf Mårb. 311 (1922). Men Lena, lilla älskade vän, vad tar det åt dig? Du brukar väl aldrig missuppfatta mig! Gustaf-Janson KärlekDec. 209 (1959).
TAGA l. TA ÅT SIG10 4 0 resp. 0 4 0. till I 3 (h).
1) ta (ngt) o. föra till sig, ta till sig; särsk.
a) (numera föga br.) om person, särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., särsk. dels med avs. på mat: intaga, dels med avs. på meddelande l. förkunnelse o. d.: tillägna sig; förstå. War så häfftigt anfächtat aff Podagel bådhe i Händer och Fötter, at han hwarken förmotte gåå eller tagha åt sigh sin Spijs. Schroderus Os. 2: 408 (1635). Om Helsovård: hvad mat och dryck menniskan måste taga åt sig, med undvikande af all annan. Almqvist Törnr. 1: 53 (1839). Då Ev(angelium) förkunnas, bör det ske så fritt och rent, att hvar och en, som vill, kan taga det åt sig, och ingalunda .. uppehålla sig vid svårigheterna att tro. KyrkohÅ 1929, s. 329 (1846). Bo var som en valp även på det sättet, att han snart tog åt sig blicken, om man såg på honom. Hedberg SuckLeksaksl. 271 (1941). Dens. VKind. 146 (1954).
b) om sak: dra (ngt) till sig, suga upp, absorbera. (Man) lather brinne een wacker Skorsteens eeldh, thet tagher .. then onde luchten åt sigh. Berchelt PestOrs. F 5 b (1589). Börandes alt hwad .. af trä eller bräder bygges, wäl färgas .. och ansas, så at det icke tager röta åt sig. PH 2: 1282 (1736). (Hyllremsor av papper) togo åt sig sot och damm. Sjödin StHjärt. 4 (1911). När riset är mjukt och inte tar åt sig mer vätska är det dags att (osv.). Vi 1997, nr 25—26, s. 52. särsk. i uttr. ta åt sig laga kraft, erhålla l. vinna laga kraft; jfr kraft 6. SD(L) 1902, nr 62, s. 2. SvJuristT 1937, s. 219.
2) om person, med avs. på ngns yttrande l. påstående l. handling l. ngt skrivet o. d., särsk. klander; äv. med avs. på beröm l. ära o. dyl. l. berömvärd handling l. insats o. d.: uppfatta sig ss. rättmätigt föremål för (ära osv. l. äran av berömvärd handling osv.). Herr Jöran neekar sigh hafva kalladt henne allena diefvuls förbannade menniska, utan sagt i gemeen; doch efter hon tager dedh åt sigh, må dedh så vara. ConsEcclAboP 12 (1656). När någon tager något åt sig, då .. (prästen) Predikar, den lärer förmodeligen weta något med sig. VDAkt. 1739, nr 554. Din valp har rent af blifvit en förnuftig menniska; men det ska du för öfrigt inte ta åt dig, ty det är inte du, utan den lilla bisitterskan, som förvandlat honom. Backman Reuter Lifv. 2: 395 (1870). Den piken, Elvira, förlåt mig! / den tar jag alldeles inte åt mig. Andersson Plautus 24 (1901). Jag (ber) få tacka för den skål som blifvit oss gamle ägnad. Den utbragtes visserligen i ordalag alltför rosande för att vi skulle taga dem åt oss. SDS 29 ⁄ 5 1909, s. 5. Jag .. tar inte åt mig äran av andras mödor. 2Kor. 10: 15 (NT 1981). särsk. pregnant, abs., särsk. i fråga om klander o. d.: känna sig träffad; ta illa vid sig. Hvad i all verld gråter du för? .. Intet behöfver du ta’ åt dig om jag ä’ förargad på .. Abra’m. Knorring Torp. 1: 273 (1843). Det tyckte alla att det var en rolig historia, ty ingen spögubbe var närvarande som kunde ta’ åt sig. Strindberg SvÖ 2: 287 (1883). Du äcklar mig! .. Lena och Reine såg på varandra. De visste inte vem som skulle ta åt sig. Gardell Prärieh. 161 (1987).
TAGA l. TA ÅTER10 40 resp. 1 40. jfr återtaga. (numera föga br.) till I 3: ta (ngt) tillbaka (se taga tillbaka 1); äv. i utvidgad anv., särsk.: återkalla, förr äv.: fortsätta. Jag tog åter min reso til Franckfurt igen. Swedberg Lefw. 102 (1729). Herr Kammarrådet därför må täckas ta åter / sin order. Jensen Mickiewicz Tad. 29 (1898). Ruin Gyckl. 104 (1934).
TAGA l. TA ÖVER10 40 resp. 0 40, förr äv. UTÖVER. jfr övertaga.
1) (†) refl., till I 3 h λ l. II 4 k slutet, i uttr. ta över sig ngt, äv. ta sig ngt (ut)över, påtaga sig ngt (särsk. en uppgift l. ett uppdrag o. d.) (se påtaga 5). Derföre szee wij gärne, och biude tich, att thu på någen tijdt wilt tage tich samme befalning vtöffwer. G1R 16: 194 (1544). Borg Luther 2: 58 (1753).
2) till I 3 i: ta (ngt l. ngn) o. flytta l. transportera över (till en plats); äv. abs. Then granne, som träder sin teg, bör .. ej uti wändningen wid råforen taga öfwer och således taga sin trästock full med mull af grannens teg. StadfByordn. 8 ⁄ 8 1758, § 8. Den lilla ångfärjan som tar mig öfver till Hongkong. Nyblom Österut 23 (1908). särsk.
a) sjöt. med avs. på segel: föra över till den sida där det fångar vinden. Tag öfver focken så vackert allt efter som hon faller, men lägg icke upp rodret för hårdt. Oxenstierna Vanderdecken 28 (1865).
b) i utvidgad anv., särsk. i fråga om att fortsätta en handling l. verksamhet efter ngn föregångare; särsk. med avs. på (platsen för) verksamhet l. arbete l. uppdrag o. d.; äv.: ta överhand över. Dalin (1854). Under 17:de seklet var det .. det personliga trycket af den belänade adelns herravälde, som retade till förbittring och tog öfver alla andra känslor. Forssell Stud. 1: 231 (1871, 1875). Att Kennedy nu tar över presidentposten (i USA) betyder inte bara ett personskifte i Vita huset. Expressen 9 ⁄ 11 1960, s. 2. De komplicerade maskinerna som tagit över mycket av rutinarbetet. Jersild BabH 108 (1978). Sonny försökte ta över ratten i farten men med så dåligt resultat att vi körde i diket. Strömstedt MittLiv 1: 203 (1981). särsk.
α) utan obj. Paulus kände den mörka tonen .. och dödens slag. Hans blödande hjärta klagade med. Men den himmelska tonen tog öfver. Den sjöng seger och lofvade harmoni. Söderblom StundVäxl. 1: 56 (1904, 1909). Håller granen på att ta över i alltför stor utsträckning inom naturreservatet? GbgP 20 ⁄ 3 1992, s. 28.
β) spelt. sticka (se sticka, v.1 I 22), sticka över. (Sv.) Taga öfwer .. Äfw(en) (i spel.) (fr.) Prendre. Couper. Nordforss (1805). Varför tar inte farbror över Selmas dam? .. Farbror sitter ju med kungen. Lagerlöf BarnM 73 (1930).
c) refl., i uttr. ta ngt över sig, ta (ngt, särsk. täcke l. klädesplagg o. d.) o. lägga över l. täcka sig med; jfr taga, v. I 3 a. WoH (1904). Ta en filt över sig. SvHandordb. (1966).
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till III 2: bege sig över, ta sig över. Ekblad 387 (1764). Om söndag tar vi väl ändå öfver till Storön? Janson Ön 36 (1908). Prästgårdsmamsellen, hon tog över till Erik i somras, hon, för att bli som en syster för honom. Väring Vint. 246 (1927).
Ssgr: A: (I 3) TAG-LOTT. (tag- c. 1755 osv. tage- 1675 osv.) (om ä. förh.) rätt att vid arvskifte ss. den förste välja lott (se lott, sbst.2 3); äv. oeg. l. allmännare; jfr -rätt. HC11H 5: 126 (1675). Ähr det som i skiptet kommer fast egendomb å landet, så hafwe broder tagelåtten för syster och iblandh bröderne dhen äldste. FörarbSvLag 4: 100 (1690). Broders barn äge .. lika tagelott som broder. ÄB 12: 5 (Lag 1734). Tagelotten eller Jus optionis .. är en rättighet, at af the delar, i hwilka skiftesmännen fördelt thet fasta, taga hwilken man wil. Nehrman Ärfdab. 157 (1752). Se så, mina sköna fruntimmer, valet tillhör nu eder. Man är skyldig er någon upprättelse, grefvinna Höpken, för det obehag ni rönt. Jag lemnar derföre taglotten i främsta rummet åt er. Crusenstolpe Mor. 2: 184 (1840). En begränsad motsvarighet (till primogenitur) inom adeln kunde tagelotten för äldste sonen sägas vara. Fornv. 1963, s. 71.
(I 3) -RÄTT. (tag- 17501915. tage- 16651850) (†) rätt att välja; särsk. om rätt att välja l. ”taga” konung (jfr taga, v. I 3 h β); äv. i uttr. tagrätten är avlyst l. bortlagd o. d., i fråga om skyldighet att vänta med att ta tills tillåtelse erhållits; jfr -lott. Grubb 110 (1665). Philos. Faculteten har tage-rätt .. til den Annexan. Porthan BrCalonius 58 (1794). Tagrätten är aflyst. Heinrich (1814). Den äldsta föreskriften, Westgötalagens, känna wi redan. ”Swear äga konung taga och så wräka”. Tagerätten war således främst Swearnes. Reuterdahl SKH II. 2: 160 (1850). Auerbach (1915).
(I 2 a β) -TID. [möjl. att hänföra till tag, sbst.1; jfr tag, sbst.1 2 d] (numera mindre br.) tid då fisk ”tar” l. hugger, ”sväljtid”. Uppenbarligen hade jag missräknat mig särskilt om rödingens tagtid, som nu — mitten av juli — borde vara inne. Modin NorrlSkogVatt. 175 (1920). NFSportlex. (1946).
B: TAGE-LOTT, -RÄTT, se A.
Avledn. (Anm. De flesta av nedan behandlade avledningar uppträder ofta i ssg som kan vara (en avledd ssg) bildad till ett uttryck med taga, v., t. ex. arv-tagare till uttr. ngn som tar arv, fast-tagare till ngn som tar fast ngn, initiativ-tagare till ngn som tar initiativet. Sådan ssg där avledning av taga, v. endast skenbart förekommer ss. senare led och ordet mer uppenbart är bildat till en ssg l. en (särsk.) förb. behandlas under resp. ssg l. ss. eget uppslagsord, t. ex. antaglig (till antaga), deltagare (till deltaga), iakttagare (till iakttaga l. taga i akt), mottaglig (till mottaga l. taga mot l. emot), påtaglig (till taga på), tilltagsen (till taga sig till l. tilltag)): -TAGA, sbst.2, r. l. f. till I 3: ss. senare ssgsled; se in-, upp-taga, sbst.
-TAGA, adj. oböjl. (†) till I 3: ss. senare ssgsled; se full-taga.
TAGARE, om person m. ⁄ ⁄ ig., om sak r. l. m. särsk. till I 25: person (l. ngt) som tar; särsk. (o. i sht) ss. senare ssgsled. jfr fast-, risk-tagare. särsk.
1) till I 3, särsk. till I 3 h ζ: person som tar emot ngt; särsk. i förb. med givare (jfr taga, v. I 3 h ζ β’). Schroderus Os. 2: 630 (1635). Ömklig tagaren är, som tarfvar gifvares håfvor. Nicander GSann. 117 (1767). Han började bli medveten om att väl var han en givare men också i lika mån en lycklig tagare. Svensson Hoffm. 118 (1935). jfr arbets-, arv-, betalnings-, försäkrings-, inkomst-, lån-, lön-, pensions-, recett-, understöds-tagare m. fl.
2) till I 5, särsk. till I 5 c: person som erövrar l. lägger beslag på ngt. Düben Talism. 1: 12 (1817). (Jesus) äri den, som villigt följer lagen: / ”Gif godt för ondt!” och — är hans mantel tagen — / då söker tagarn och åt rånarnäfven / helt hjärtligt räcker fram sin lifrock äfven. Rydberg Dikt. 2: 39 (1891). jfr initiativ-, pris-, rekord-tagare m. fl.
TAGARINNA, f. [äv. ss. avledn. av tagare] särsk. till I 25; jfr tagare; särsk. ss. senare ssgsled; jfr arv-, rekord-tagarinna m. fl.
TAGBAR, adj. särsk.
1) (numera föga br.) till I 1, 2: möjlig att taga på; jfr taglig. Man har blifvit van att taga det sköna .. såsom något gifvet, hvarmed man .. vill sammangjuta .. religiösa ämnen .. På detta sätt misslyckas det, emedan skönheten icke är någonting tagbart: icke är sådan, ”att man kan fatta och förena den med ett annat.” Svea 14: 115 (1831). Almqvist GrSpr. 212 (1837).
2) till I 4 c, särsk. i fråga om bollspel, om boll: som kan tagas l. fångas. SAOL (1950). Det räckte med ett habilt Mora för att få AIK på knä .. sedan .. (målvakten) släppt in tre puckar .. av det klart ”tagbara” slaget. SvD 5 ⁄ 12 1966, s. 22. jfr o-tagbar.
TAGERSKA, f. [äv. ss. avledn. av tagare] särsk. till I 25; jfr tagare; särsk. (o. i sht) ss. senare ssgsled. Lind 1: 1185 (1749). jfr arv-, recett-, rekord-tagerska m. fl.
TAGLIG, adj. (-elig (-gh)) (numera föga br.)
1) till I 1: möjlig att taga på; jfr tagbar. (Sv.) Tageligh, (lat.) Palpabilis. Linc. Tttt 5 a (1640). Hamb. (1700).
2) till I 3 c, särsk. om potatis: möjlig att ta upp l. plocka. Hon glunkade .. om att se efter, om hon inte kunde pilla upp några nya jordpäror i landet, för det var justamänt vid den tiden, som poteterna började bli tageliga. Svea 1895, s. 45.

 

Spalt T 79 band 33, 2002

Webbansvarig