| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STRUTS strut4s (struss Weste FörslSAOB (angivet ss. det vanliga uttalet)), sbst.2, förr äv. STRUSS, sbst.5, m. l. r.; best. -en; pl. -ar (Jes. 34: 13 (Bib. 1541) osv.) ((†) -er Jes. 13: 21 (Bib. 1541), Bergman VSmSkr. 150 (1825)).
1) zool. (individ av den numera bl. i större delen av Afrika levande) fågeln Struthio camelus Lin. (utgörande den enda arten av familjen Struthionidae, den enda familjen av ordningen Struthioniformes, som (med sex raser) utgör den största nu levande fågeln (med en maximihöjd av c. 250 cm) o. som kännetecknas av dels oförmåga att flyga, dels mycket lång hals o. långa ben, dels praktfulla fjädrar, i sht ving- o. stjärtfjädrar); i sht förr äv. kallad vanlig l. afrikansk l. egentlig struts; i pl. äv. om familjen l. ordningen. Sydafrikansk struts, om en i Sydafrika förekommande ras av strutsarna. VarRerV 55 (1538). Strwtzen är en stoor och högh fogel. Forsius Phys. 278 (1611). Strutsen .. är mörk till färgen, men så stor, att då han reser upp hufwudet, är han hög som en ryttare, då han sitter på en stor häst. Linné FörelDjurr. 116 (1748). Scheutz NatH 99 (1843: Afrikansk). Sundevall Zool. 95 (1864: Den egentlige). 2SvUppslB (1953: Den vanliga). DjurVärld 8: 143 (1960; i pl., om familjen o. ordningen). — särsk.
a) [jfr lat. avis strūthio (se etymologi ovan), ä. t. vogel strauss] (†) i uttr. fågel(n) struts, struts(en). RelCur. 205 (1682; ss. benämning på man som betett sig som en struts); jfr b.
b) i jämförelser o. i uttr. som syftar på egenheter hos strutsen (särsk. dess påstådda egenhet att vid fara sticka huvudet i sanden l. i en buske); äv. bildl., om person som sticker huvudet i busken (se STICKA, v.1 I 9 k γ). Klag. 4: 3 (Bib. 1541). Du (dvs. C. F. af Wingård) hade .. då Du sett mitt skrifveri sagt mig, att jag (dvs. J. D. af Wingård) som strutsen värpte i sanden utan att sedan fråga efter mina ägg. HT 1916, s. 128 (1846). Det är bättre att se denna sak rakt i ansigtet och icke gömma hufvudet som strutsen och tro, att allting är öfver. PT 1908, nr 108 A, s. 3. (Lagstiftaren) vore .. mera struts än strutsen sjelf, om han inbillade sig kunna utrota den faktiska prostitutionen genom att helt enkelt ignorera den. Thyrén Sedl. 17 (1915). Strutsen har sedan gammalt ansetts vara mycket glupsk, då den slukar även osmältbara föremål, därav uttr. ’ha mage som en struts’. Östergren (1948). DN 20/6 1984, s. 5 (om person).
2) (numera föga br.) om strutsartad l. strutslik fågel; särsk. ss. benämning på fågel tillhörande den i ä. systematik förekommande ordningen Ratitae (l. Brevipennes l. Proceres; jfr SLÄT-BRÖST-FÅGEL), som utom strutsarna (se 1) omfattade fåglar tillhörande ordningen Rheiformes o. familjen Rheidae, nanduer (vars individer kallades amerikansk l. sydamerikansk l. tretåig struts), emuer o. kasuarer (båda äv. kallade nyholländsk struts) samt fågeln Otis tarda Lin., stortrapp (kallad europeisk struts); äv. dels i uttr. australisk struts, om kivi l. emu l. kasuar, dels i uttr. nyzeeländsk struts, om kivi; förr äv. i uttr. den flygande strutsen, om stortrappen. En liten Casuarius äller struts, som ej blifwer större än en sparf. Linné Bref I. 2: 161 (1750). Nordforss (1805: flygande). Dalin (1854: Nyholländsk; om kasuar). Dens. (: Nyzeeländsk). Holmgren Fogl. 759 (1870: Europeisk). 1Brehm 2: 417 (1875: Amerikanska). Den tretåiga strutsen eller nandun. Nathorst JordH 987 (1894). Därs. (: den sydamerikanska). (Ratitæ, slätbröstfåglar), till vilka höra bl. a. amerikanska strutsar (’nanduer’), australiska strutsar (kasuar, kivi, emu). Östergren (1948). 2SvUppslB (1953). — jfr EMU-, PAMPAS-, SNÄPP-STRUTS.
3) (numera föga br.) elliptiskt för: strutsfjäder l. strutsplym; äv. koll. (Damer) med hvita strutser i hattarna. Bergman VSmSkr. 150 (1825). Man ser the splendid mama med man och döttrar, hon i stor allyr med spetsjakett och mycket struts. Mattsson Resebr. 114 (1908).
-AVEL. (i sht förr) (i sht i Sydafrika bedriven) avel av strutsar (i sht för fjädrarnas o. plymernas skull); jfr -odling. Verd. 1891, s. 151. —
-BRÄKEN. [växtens bladsamlingar liknar strutsplymer] (numera mindre br.) strutbräken. Hartman ExcFl. 153 (1846). VåraKulturvN 276 (1977). —
-FARM. i sht om ä. förh. i Afrika (o. Amerika): farm för strutsavel; jfr -gård. Wachtmeister AndraSidAtl. 162 (1901). —
-FJÄDER. (struts- 1548 osv. strutse- 1734) [fsv. struzfiädher] fjäder (se d. o. I 1) från (l. hos) struts; i sht om sådan fjäder från (vinge l.) stjärt hos struts, i sht förr avsedd l. använd ss. prydnad (jfr fjäder I 1 d); jfr -dun, -plym 1. TullbSthm 4/9 1548. Med strutzefjädrar prydde. JGHallman Vitt. 171 (1734). Plumer och Struszfjädrar, Galoner, Broderier och Frantsar af Guld och Silfwer afskaffas genast allmänneligen. FörordnYppigh. 1794, s. A 4 a. Richelieu steg in föregången av en löpare med strutsfjäder i schakån. Delblanc Gunn. 189 (1978).
Ssgr: strutsfjäder-, äv. strutsfjäders-boa. (i sht förr) av strutsfjädrar (strutsplymer) bestående boa (se d. o. 2) l. fjäderboa; jfr struts-boa. KatalCronquist 1906—07, s. 11.
-FÅGEL. [jfr t. straussvogel]
2) (numera bl. mera tillf.) till 1 (o. 2): strutsartad l. strutslik fågel; i sht förr särsk.: fågel tillhörande den i ä. systematik förekommande ordningen Ratitae (jfr struts, sbst.2 2). Amer. 37 (1675). Springfoglar .. Desza kallas ock Strutsfoglar. Hartman Naturk. 204 (1836). Strutsfoglarne saknas i Europa och Asien. I Afrika lefver en, i Amerika tre och i Australien åtminstone nio olika arter. 1Brehm 2: 413 (1875). BraBöckLex. 22: 65 (1980; i pl.; betecknat ss. ”äldre sammelnamn”). —
-GÅRD. (numera föga br.) i sht om ä. förh. i Afrika (o. Amerika): strutsfarm. Verd. 1891, s. 150. PT 1903, nr 243 A, s. 3. —
-GÖK. [fågeln är större än den vanliga göken] (numera mindre br.) (den i Afrika stationära) fågeln Clamator glandarius Lin., skatgök. 4Brehm 7: 605 (1925). 2SvUppslB (1953). —
-HALS. hals hos (l. från) struts; äv.: mycket lång hals (liknande den hos en struts). Gripenberg Johnson Saf. 143 (1928). IllSvOrdb. (1955). —
-HANEKAM. (†) sannol. om växten Celosia cristata Lin., tuppkam. jfr -målla. (Lat.) Blitum indicum. (Sv.) Stoor wijdhmålle, Strutz-Hanekam, Strutz-Målle. Franckenius Spec. A 4 b (1659). —
-HUVUD. äv. motsv. 1 b. Scherping Cober 1: 315 (1734). SDS 5/9 1989, s. 29 (om person som blundar för ngt). —
-HÅR. (†) hår erinrande om l. använt på samma sätt som strutsfjädrar. De, så kallade Strutshår, som äro håren på benlingarne af kaninerne. Kiellberg KonstnHandtv. Hattm. 11 (1753). —
-HÖNA. [fågeln har (liksom strutsen) lång hals o. litet huvud] (†) fågeln Chauna torquata Oken, chaja; jfr herde-fågel. Holmström Ström NatLb. 2: 53 (1852). —
-HÖNS. [stubbstjärthönsens byggnad liknar i viss mån strutsens] zool. stubbstjärthöna tillhörande släktet Rhyncotus Spix; särsk. i pl., om släktet. 4Brehm 8: 552 (1926).
-KAMEL. (†) om individ av fågeln Struthio camelus Lin., struts. Strwtzcamelen är strwtzen nästan lijk, men hans hals och hofuud är lijkt itt Camelehofuud. Forsius Phys. 278 (1611). —
(1, 2) -KASUARIE. (†) kasuar. Weste (1807). Meurman (1847). jfr Holmberg 1: 666 (1795: Struts-casuarius). —
-LIK. som liknar (den l. det hos) en struts (jfr -liknande); äv. ss. adv.; särsk. (zool.) om fågel: som tillhör art l. familj o. d. vilkens individer liknar strutsarna; jfr struts, sbst.2 2, -fågel 2 samt -artad. Stolta, strutslikt svängande, sidenklädda damer. Bremer GVerld. 2: 125 (1860). Gripenberg Fleming IntKina 257 (1936; om matsmältning). Utmärkande för .. (nanduerna) är, att vingarna är något mindre starkt reducerade än hos övriga strutslika fåglar. DjurVärld 8: 148 (1960).
-LILJA. [orsaken till namnet okänd] (tillf.) kalla (se kalla, sbst.2 2). Laurent-Täckholm o. Stenlid HemBlom. 159 (1944). —
-MAGE. mage hos struts; äv. [med tanke på strutsens vana att äta de mest osmältbara saker] (vard.) om människomage som tål de mest svårsmältbara (kvantiteter av) födoämnen; äv. bildl. Tu har en strutzmaga, så at tu kant smälta then aldragrofwaste synda-spis. Scherping Cober 1: 292 (1734). I valtider gäller det tydligen att ha strutsmage. SvD(A) 29/9 1924, s. 6. Handelsresanden måste ha en strutsmage, som smälter ungefär hur dålig mat som helst. Cederschiöld HandelsresLatinamer. 17 (1944). —
-PENNA. (förr) av pennan (se penna 1) på en strutsfjäder tillverkad penna (se penna 2). Stiernstolpe DQ 4: 422 (1819). —
-PLYM.
1) av ving- l. stjärtfjäder från struts framställd plym; äv.: strutsfjäder (på vinge l. stjärt hos struts). VeckoskrFrunt. 1823, s. 64. Krusenstjerna Fatt. 1: 109 (1935; hos struts).
2) (mera tillf.) prydnadsväxt av släktet Jacobinia Moric. (vars arters blomställning påminner om en strutsplym), jakobinia. Hylander PrydnV 101 (1948). —
-POLITIK. [jfr struts, sbst.2 1 b] politik (se politik, sbst. 2—4) som (omedvetet l. mer l. mindre medvetet) försöker blunda för l. blundar för realiteter l. faror (se blunda 3); jfr -taktik. Att förneka den fara, som .. (gm frigörelsesträvanden i Ukraina) hotar Rysslands enhet, vore en strutspolitik. Tiden 1914, s. 39. Det är ett problem (att vuxna ofta känner sig besvärade av sina föräldrar), och det tjänar ingenting till att förneka det och föra något slags strutspolitik. Bolin UngVi 94 (1938). SDS 7/1 1984, s. 2. —
-SKÖTARE. (i sht förr) på strutsfarm: person som (yrkesmässigt) sköter strutsar(na). Gripenberg Johnson Saf. 141 (1928). —
-TAKTIK. jfr -politik. NDA(A) 7/11 1939, s. 4. (En del oerfarna lärare) använder strutstaktiken, och hoppas att deras disciplinära svårigheter inte skall komma till rektors kännedom. PedT 1959, s. 27. —
-VAKTEL. (†) fasanfågeln Rollulus roulroul Scop. (som på huvudet har en fjäderplym erinrande om en strutsplym), roulroul. FoFl. 1918, s. 62. —
-ÄGG. [fsv. struzägg] Kiöping Resa 8 (1667). Fyra menniskor kunna äta sig mätta på ett strutsägg. Berlin Lsb. 103 (1852). En liten mager gentleman, kal som ett strutsägg. Klinckowström Minn. 1: 59 (1933).
B (†): STRUTSE-FJÄDER, se A.
Spalt S 12802 band 31, 1991