Publicerad 1991   Lämna synpunkter
STROFANTIN stro1fanti4n, n.; best. -et; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. stroph-)
Etymologi
[av nylat. strophantinum, av strophantus (se STROFANTUS)]
(i fackspr., i sht med. o. kem.) om glykosid framställd av fröna av vissa strofantusarter, som förr användes ss. medel vid hjärtsvikt (o. gavs i intravenös injektion); av malajerna o. vissa afrikanska stammar äv. använt ss. pilgift; jfr STROFANTUS. Hygiea 1891, 1: 205. Strofantin .. en giftig glykosid, som finnes i de af infödingarna som pilgift brukade fröna af växtsläktet Strophanthus. Ekbohrn (1904). Strofantinerna verka på hjärtat och cirkulationen i samma riktning som digitalisgifterna. 2NF 27: 351 (1918). Den utomordentligt bittra smaken hos Strophantusfröna beror på förekomsten av giftiga glykosider, strofantin, vilka ingå i växlande mängder (1—4%). Kjellin 1024 (1927). BraBöckLex. (1980).
Ssgr: STROFANTIN-BEHANDLING. med. behandling med strofantin. Hygiea 1909, s. 185. —
-DOS. med. NordMed. 1950, s. 1297. —
-INJEKTION. med. Hygiea 1908, s. 295. —
-LÖSNING. (i fackspr., i sht kem.) jfr lösning, sbst.2 I 4. Hygiea 1920, s. 139. —
-RIK. Kjellin 1025 (1927; om frösorter). —
-TERAPI. med. jfr -behandling. Hygiea 1909, s. 180. —
-VERKAN. med. Hygiea 1909, s. 184.

 

Spalt S 12730 band 31, 1991

Webbansvarig