| Publicerad 1993 | Lämna synpunkter |
STRÅK strå4k, sbst.2, förr äv. STRÅCK l. STRUCK, n. (Meyerson VapArboga 151 (i handl. fr. 1568: struck; i bet. 8 a), Brahe Oec. 137 (c. 1580; uppl. 1971: strock; i bet. 8 d), Block MotalaStr. 8 (1708: stråket, sg. best.; i bet. 2) osv.) l. (numera bl. i bet. 5, mindre br.) r. l. m. l. f. (Linné Skr. 5: 57 (1732: strok; i bet. 3), Franzén Skald. 7: 118 (1841: stråk; i bet. 5), SvD(B) 1944, nr 210, s. 5 (i bet. 5)); best. -et resp. -en; pl. = (Meyerson VapArboga 151 (i handl. fr. 1568) osv.) resp. -ar (äv. att hänföra till sg. stråke, Bondeson MVK 23 (1900, 1903; i bet. 2 a) osv.); i bet. 2, 2 a äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) STRÅKA strå4ka2, sbst.1, l. STRÅCKA strok3a2 l. STRUCKA struk3a2 l. STRUKA strɯ3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; l. STRÅKE strå3ke2, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (se ovan).
A. strömmande; vattenfåra; fåra, ränna o. d.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (mer l. mindre starkt l. häftigt) framstrykande l. strömmande (hos vatten, luft o. d.), framstrykning l. strömning; äv. med mer l. mindre stark bibet. av rörelse av o. an l. i skilda riktningar l. omgångar; ss. förled i ssg äv. (numera föga br.) närmande sig bet.: framstrykande osv. inom lokalt avgränsat område l. inom stråk (i bet. 7); äv. mer l. mindre bildl. Wid ordinarie och måtteliga Wäder-bläster, är ey annan ändring, än Watnet faller til den strand, dit Wädret ligger och minskar sig å den sidan hwar ifrån wädret blås, så at Watnetz fram- och återfall wid blås-wädren wäl kan skifta sig 6 a 8 resor om dagen, både med och emot Wädret, det gemene Man kallar Watnetz stråka och ström. Tiselius Vätter 2: 88 (1730). När .. en utsigt öppnade sig för .. (I. Hwasser) till anställning vid det ansedda lärosäte, hvarifrån han utgått, så bröt denna tillbakaträngda känsla (dvs. längtan efter fäderneslandet) fram med hela styrkan hos stråket af en flod, som blifvit uppehållen. CVAStrandberg 1: 337 (1862). Ni mig ofta togo med i båten, / som uppåt strömmen gled med hafvets flod / till poppelklädda udden, hvilken blef / vår resas mål, till dess vi återvände / med ebbens stråk. Edgren Tennyson Dikt. 185 (1902). — jfr VIND-, Å-STRÅK. — särsk. i uttr. i ett stråk, i fråga om vind: i ett oavbrutet blåsande, utan avbrott; äv. allmännare (i fråga om sättet att göra ngt): i en följd. Lindfors (1824). Härmed går nu Antibarbarus I! Vill Du nu läsa alla 4 brefven i ett stråk, vid god disposition och söka följa på min slingriga väg. Strindberg Brev 10: 10 (1894). I ett enda stråk har nordanvinden stått öfver bygden i veckotal. Ericson Fågelkås. 1: 159 (1906).
2) konkretare, om (mer l. mindre starkt) strömmande vatten o. dyl. l. (i sht) bälte l. parti med strömmande vatten osv., (mer l. mindre starkt l. häftigt) strömdrag; äv. liktydigt med: ström- l. mittfåra; vinddrag; äv. (o. utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera nästan bl.) närmande sig l. övergående i bet. 7. VadstÄTb. 195 (1594). Straxt nedan Qwarnerne hafwa the .. giordt sigh ränlar i Åhn och allenast lembnat en lijten stråka mitt uthj (osv.). AktsamlKungsådreinst. 179 (1685). Den 10.de innan aftonen, war intet mer watn i Strömmen öfrigt, än ett stråk i Kongsådran. Block MotalaStr. 1 (1708). Som han .. war redan kommen i sielfwa stråken och strömen (med sin pråm), så (osv.). Nordberg C12 2: 567 (1740). Stormen bar henne framåt, i grå stråk for snön förbi för att åter virvlas upp mot skyn. Dahllöf SLucGåv. 32 (1914). Inom (Florida)strömmen förekomma stråk med kallare vatten, i synnerhet när dess bredd ökas. Carell o. Edelstam 187 (1916). Vinden kom i tunga, entoniga stråk i sommarkvällen. Eklundh Folk 51 (1918). TurÅ 1955, s. 100. — jfr SOL-, VIND-STRÅK. — särsk.
a) (strucka, struka, stråcka, stråka, stråke) (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) parti med (mycket) strid, forsliknande ström (i vattendrag l. vid utlopp ur sjö o. d.); jfr STREKE, sbst.1 De mindre strömmar, som ej äro stridare, än at båtar kunna framgå, kallas här (i Ångermanl.) allmänt stråk. Forszarne äro .. mera stupande. Hülphers Norrl. 4: 199 (1779). En stråka eller obetydlig fors. Zetterstedt SvLappm. 1: 132 (1822). TurÅ 1918, s. 182 (: stråckan; sg. best.).
b) bildl.; jfr 4. Så kom naturligtvis den dag, då kritikens kalla stråk svepte fram över mina stackars barnsliga försök (att dikta). Lundberg-Nyblom Fyrisån 16 (1931). Ett stråk av rädsla drog igenom honom. Wästberg Luftb. 97 (1969).
3) (†, se dock slutet) fåra (se FÅRA, sbst.2 2) l. ränna (se RÄNNA, sbst.1 1) o. d. Efterbörden bestod uti en kaka, som hade allenast til skilnad, mit öfwer ett litet stråk, som wijste at the (dvs. barnen) woro twenne. Hoorn Jordg. 2: 27 (1723). Den medlersta stråken emellan Öland och Gottland är mycket djup, 360, 450 ända till 540 fot. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 204 (1853). — särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på laggkärl: på insidan av laggkärls nedre resp. övre ända gjord rännformig l. rännliknande urtagning, krös (se KRÖS, sbst.2 1); jfr LAGG, sbst.1 1. Sedan stäfwerna äro sammanpaszade, inskäres klösningen, kryszet eller stråket i tunnstafwarne med en rif eller laggstråk. LfF 1846, s. 247; jfr (i dial.) Landsm. 1926, s. 29.
B. levande varelses farande l. färdande fram; väg; riktning.
4) om mer l. mindre livlig strömmande rörelse av personer l. andra levande varelser, fordon o. d. (av o. an l. i motsatta riktningar l. i olika omgångar) längs väg l. samfärdsled l. kosa l. stråt o. d., trafik l. samfärdsel längs väg osv.; mer l. mindre livlig ström av personer osv. längs sådan väg osv.; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr 2 b. (Landshövdingarna skola) åth mindsta på huarie twå mijl förordna en Krogh och Tafwärne för den wägfahrande man, och där stråken äre store och wägarne onda, at Krogarne tiena till att ligga nährmare huar andre, då (osv.). LReg. 257 (1651). Gata, väg där mycket stråk är. Weste (1807). Ett oupphörligt stråk af besök hos ammorna (på barnhuset), som drefvo handel med sin mat. LVetA IV. 2: 12 (1901). Det myllrande stråket av skogsmyror. Adlerz MyrLiv 204 (1913). Därutanför går trafikens stråk / med bilarnas eviga brus. Nyström VHHim. 61 (1936). Ett helt stråk av fjärilar fladdrade förbi. Fridner Idriess AustrDjung. 114 (1938).
5) väg som ngn l. ngt l. ngra (ofta l.) i mer l. mindre stort antal l. stor myckenhet färdas l. förflyttar sig, ngns osv. (ofta utnyttjade) färdväg o. d. (särsk. med mer l. mindre stark bibet. av rörelse av o. an l. i skilda riktningar l. omgångar); mer l. mindre livligt frekventerad väg l. led l. gata o. d.; äv. bildl. SvTr. V. 1: 67 (1591). Kolmodin QvSp. 1: 673 (1732; bildl.). Kommer någon Människa i theras stråk, gå the (dvs. lämlarna) icke utur wägen. Orrelius Diurr. 22: 2 (1750). Af Paris har jag ej ännu sett mycket, .. så mycket dock att jag hunnit betrakta de där flickorna som om aftnarna ha sina vissa stråk liksom Morkullorna ha. Tullberg Bibl. 53 (1836). Jag gick på sidan om stakade stråk / i köld och i skymningstjocka. Zilliacus Off. 57 (1915). Tankarna följde .. underliga och främmande stråk. Browallius Byväg. 166 (1934). Vid ett så livligt stråk som Lundavägen kunde naturligtvis inte alla få husrum på gästgivaregården. Kulturen 1949, s. 79. — jfr LANDS-, PADDEL-, PROMENAD-, ROVDJURS-, SAMFÄRDS-, SLÄD-, TURIST-, VATTEN-STRÅK. — särsk. i sådana uttr. som ligga (mitt) i stråket, ligga (mitt) på l. vid en livligt frekventerad väg l. en allfarled. I stråket. Nordforss (1805). Ligga mitt i stråket. Lundell (1893).
6) (†) riktning (se RIKTNING, sbst.2 3). När man reser ifrån Westeråås .. vthi Wester, kommer man vthi Westermannaland: Näst hwilket ligger Närike vthi samma strååk. Schroderus JMCr. IX (1620). Stråk .. (dvs.) (wäderstreck), rigtning, håll. Cavallin (1876).
C.
7) om sammanhängande o. långsträckt, ensartat parti l. bälte l. lager l. skikt o. d. av ngt (i sht ngt som avtecknar sig på en yta o. d.), sträckning; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. Solglitter på krusiga lasurstrimmor mellan blyskimrande stråk å Lilla Värtan. OoB 1893, s. 302. I nätlagret (i läderhuden) äro stråken av bindväv och elastiska trådar kraftigare utvecklat än i papillarlagret. Strandberg Hudsj. 11 (1924). Längs bäcken ett smalt men frodigt stråk av grönt gräs. TurÅ 1935, s. 376. Det runda stråket av eldsken bildade en bred barriär mellan dem. Aronson FjärdeVäg. 58 (1950). Restaureringen visar .. (bl. a.) att rummet vid en första ommålning fick .. en marmorering i .. återhållsamma röda och blå stråk. Fornv. 1972, s. 210. En äkta komedi med en kunskap om människor och en stor kärlek till de flesta av dem — samt ett rått stråk där både fiskar, knähundar och gamla sura tanter stryker med. DN 21/1 1989, s. 23. — jfr DAL-, KUST-, LAND-, SAND-, SKOGS-, SOL-, SPRICK-, TVÄR-, VATTEN-STRÅK. — särsk.
a) skeppsb. på fartyg: rad av vanligen långskepps löpande plåtar l. plankor i bordläggning l. däck. Stråk af bordläggning eller garnering. Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. (1856). SohlmanSjölex. (1955). — jfr BORDLÄGGNINGS-, INNER-, KÖL-, PLÅT-, SIDO-, SLAG-STRÅK.
b) geol. o. bergv. lager l. skikt l. bälte o. d. av ensartat geologiskt material l. av geologiska formationer l. företeelser. Den förhärskande bergarten är svenitgranit, i hvilken framgå två malmförande stråk af skiffrar. PT 1903, nr 175 A, s. 3. Ymer 1950, s. 37. — jfr KALKSTENS-, KLINT-, MORÄN-, SJÖ-, SKIFFER-STRÅK.
c) vet. o. anat. bunt av parallellt löpande nervtrådar. Klint (1906). De trådar, som utgå från vänstra hälften av båda näthinnorna, förenas efter synnervskorsningen till ett stråk, som går in i mellanhjärnan på samma sida. Bergmark Nervsj. 29 (1931).
d) [jfr motsv. anv. av t. strich] (†) i fråga om tänkt parti av (jordytan l. den ovanför ett sådant parti befintliga delen av) himmelssfären. Jordbeschrifwaren beschrifwer Landskapens lägenheet .. Hwilke är belegne widh siösijdan, .. hwilke mitt i landet, och på hwadh för tract, vnder hwilket Himmelens strock (möjl. felaktigt för streck), och deel, sampt Parallel? Schroderus Comenius 783 (1639).
D.
8) i fråga om (omgång av) strykande rörelse(r) med hand l. verktyg l. redskap o. dyl. l. resultat därav. — jfr AV-, SLÄD-STRÅK. — särsk.
a) (†, se dock α) om anbringande av mer l. mindre breda streck l. linjer o. d. på platt underlag, i sht papper, linne o. d., med penna l. annat redskap; i sht konkret(are), om sålunda åstadkommet streck osv.; äv. i överförd l. bildl. anv. 2 par pansarhandskar ”med granne struck” åt kung Erik. Meyerson VapArboga 151 (i handl. fr. 1568); möjl. i stället till 7. (Den studerande) skal icke befläckia .. them (dvs. böckerna) medh strock. Schroderus Comenius 741 (1639). (Sv.) Stråk .. (fr.) une ligne, un trait, trace. Möller (1745). Stråk .. (dvs.) strykning. Cannelin (1939). — jfr UNDER-, Å-STRÅK. — särsk.
α) (fullt br., i sht konst.) drag (se d. o. 26 a) med pensel, tuschpenna o. d.; äv. konkret, om därigm åstadkommet drag (se d. o. 26 b). Stråk med en pensel. Serenius Ggg 4 a (1734). PT 1905, nr 57 A, s. 3.
β) (†) om streck utgörande skrivtecken o. d. Bureus Runaräfst 159 (1602; om diakritiskt tecken). Om däd (dvs. skrivandet) nu skeer mäd sådane stråk ok characterer som Judarne, eller Grekerne (l. andra folk) .. bruka, är’ icke däd lijka mycket, så wijda läsaren däd förstår. Columbus Ordesk. 2 (1678; uppl. 1963).
b) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vid hyvling o. d.: sammanhängande rörelse varigm hyvel o. d. föres fram över arbetsstycket, hyveltag o. d. Svarfstålet får arbeta kontinuerligt, hvaremot hyfvelstålet måste för hvarje stråk hugga in i arbetspjesen. TT 1883, s. 17.
c) (†) skav (se SKAV, sbst.2 1 o. 2), strykskada, stryksår. IndSvec. H 4 b (1641). (Sv.) Strok, som hästar stryka sigh, (lat.) intertrigo. Wollimhaus Ind. (1652).
d) om varje enskilt överfarande av åker med harv l. flerskärig plog l. liknande redskap; äv. (o. utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl.) om den remsa av åkern som därvid överfares (jfr 7); äv. om tag l. drag med räfsa; förr äv. (i fråga om harvning): överfarande (av hela åkern), omgång (av harvning). Man harffwer itt strock. Brahe Oec. 137 (c. 1580; uppl. 1971). Stryk med Ryfwan ett Stråk ändelångz neder åt (krydd)Sängen .. och såå sedan ther vthi hwart (frö)Slag för sig vti Herrans Nampn. IErici Colerus 1: 142 (c. 1645). Harfven bör .. äga stor arbetsbredd, så att han tager breda ”stråk”. LAHT 1911, s. 434. Han fortsatte harvningen (av åkern), men stråk efter stråk följdes han av en fråga: Hur många (osv.). Moberg SistBr. 12 (1959). — jfr HARV-, PLOG-STRÅK.
e) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slag (se SLAG, sbst.1 1) l. hugg l. släng (se d. o. 5). NVedboDomb. Höstt. 1734, § 45. Han gaf honom et stråk med piskan. Sahlstedt (1773). WoH (1904). — jfr TVÄR-STRÅK. — särsk. i ordstäv. De många herrarne, de många herrarne, sa’ grodan om harfven, då hvar pinne gaf henne ett stråk. Granlund Ordspr. (c. 1880).
f) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på sädesåker efter sädens skärande o. skylning: kvarliggande skurna sädesstrån (vilka gm räfsning hopsamlas); hopräfsad, oredig o. obunden säd; jfr STRÅCKEL. Schenberg (1739). Rökarne betäckas eller hattas här i Socknen aldrig af lösing eller stråk, emedan man håller det onödigt. VetAH 1757, s. 272. (Lien) måste (vid skärning av korn o. havre) .. förses med en så kallad sop .. Denne sop tager med sig alla strån, som afskäras, och lägger dem beqwämligt för uptagaren, så at axen blifwa i en ända .. (varemot) lia utan sop, tillika med stråkets påräfsande gör, at lika mycket ax äro i bägge ändar, som gör stor mistning af ax. SamlRönLandtbr. 2: 85 (1777). Björkman (1889).
9) om verktyg l. redskap o. d. vid vars användning strykande rörelser utförs.
a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) laggjärn; särsk. i ssgn LAGG-STRÅK. jfr (i dial.): Värktyget, som man strå(c)kar .. med, kallas (i Lule skärgård) också strå(c)k .. Genom dess skiva går en ställbar trätapp, vari ett tandat järn är fastkilat. Landsm. 1926, s. 29.
b) redskap l. anordning med l. mot vilken ngt kan strykas (för att avskilja ngt o. d.); anträffat bl. ss. senare led i ssgn SKO-STRÅK.
(8) -BRÄDE. (förr) på radsåningsmaskin: vid öppning för utsädets utsläppande anbragt, med borst försett bräde mot vilket en kring sin längdaxel roterande kavel avströk utsädet. Juhlin-Dannfelt 327 (1886). —
(3 slutet) -BÄNK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 12892). (stråk- 1529—1929. stråke- 1595—1607) (förr) bänkliknande ställning för fastsättning av foghyvel, fogbock, fogbänk; jfr stryk-bänk, sbst.2 Tynnebindar Redhskap .. i strokbänk mz strok höffwelen. GripshInvent. 1529. Västerb. 1929, s. 98 (om ä. förh.). —
(4) -FISK. (numera föga br.) kringstrykande (i förh. till sina artfränder jämförelsevis mager o. seg (utlekt)) fisk, strykfisk; jfr -sill. 2RARP 15: 532 (1747). WoJ (1891). —
(4) -FISKE. (†) om (mer l. mindre tillfälligt) fiske (utan fasta redskap), bedrivet av många, växlande personer vid många, växlande tillfällen? Där alt är skifftat, kan intet wara allment (fiske), utan wed hafsstränder, som ifrån bohlbyjarne aflägne ähre, der kan stråckfiskie allment wara. FörarbSvLag 7: 105 (1695). —
(4) -FÅGEL. (†) fågel som drager fram l. omkring i stråk, (i flockar) kringstrykande fågel, strykfågel; äv. bildl., nedsättande: kringstrykande tiggare, bettlare, strykare, vagabond; i sht i pl. VDAkt. 1773, nr 811 (i pl., om kringstrykande tiggare). Landsm. VIII. 3: 33 (1898). —
(5) -GATA. (stråk- 1694 osv. stråke- 1663) jfr gata 2 o. -väg. Stiernman Com. 3: 168 (1663). ProNovitate 2: 90 (1914). —
(8 f) -GUBBE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) räfskudde, räfsgubbe. Gadd Landtsk. 3: 501 (1777). FoF 1931, s. 137. —
(3 slutet?) -HAKE. (†) hakliknande verktyg för åstadkommande av stråk? Fiskie Redskap .. Bandhaka 1 .. Struchhaka 1. GripshR 1591, s. 169. —
(3 slutet) -HOLT l. -HULT. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i skildring av ä. förh.) hyvel för åstadkommande av stråk; jfr holt, sbst.1 3. Arwidsson Strömm. 66 (1913). —
(3 slutet, 8 b) -HYVEL. (förr) långhyvel för hyvling av långa o. smala ytor, foghyvel; särsk.: med tandad egg försedd hyvel för utförande av stråk (i bet. 3 slutet); jfr -bänk, -hake, -holt, stryk-bank, -hyvel o. stråke, sbst.3 II 3. HSH 37: 4 (1529). En stråkhöfwel .., twå st(ycken) skrubbhöflar. ÅgerupArk. Bouppt. 1744. Landsm. XVIII. 1: 6 (1912). —
(8) -LAPP. (förr)
1) vid beredning av tråd till skotillverkning (i Dalarna): lapp av (styvt) läder med vilken tråden beströks med beck. Levander DalBondek. 2: 265 (1944).
2) på skodon: utanpå sulans bakre del, tvärs över denna under hälen anbragt lapp av läder; jfr klack, sbst.2 2. HammarkDomb. 4/6 1604. —
(5) -LED. jfr led, sbst.2 1 b, o. -väg. TurHb. 1: 47 (1894). särsk. (mera tillf.) i uttr. i stråkled, i den riktning som ett (l. ngns l. ngras) stråk har; jfr led, sbst.2 2. Globen 1942, s. 45 (i fråga om flygfotografering). —
(4, 5) -POST. (numera bl. i skildring av ä. förh.) reguljär post (se post, sbst.3 4 o. 7) som gick l. befordrades längs mer l. mindre starkt trafikerad samfärdsled, längs (huvud)stråk gående l. befordrad reguljär post, huvudpost; motsatt: sidopost (se sidopost, sbst.2). PH 5: 3542 (1753). Hülphers SvStäd. 2: 114 (1783). —
(1, 7) -REGN. (numera föga br.) i stråk framstrykande, lokalt (, häftigt) regn i (upprepad(e)) regnskur(ar) från framdragande moln. Möller 2: 1032 (1785). (Sv.) Stråkregn, .. (t.) Strichregen .. (fr.) pluie passagère, giboulée, ondée. ÖoL (1852). WoJ (1891). —
(2, 3) -RING. (förr) vid skovelhjul i hytta o. d. vid fors l. strömfall, om segment av ring erinrande, längs hjulets underdel löpande stråkbotten. Rinman 2: 1128 (1789). —
(4) -SILL. sill utgörande ”stråkfisk”; numera nästan bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): mager, utlekt sill, slosill. Ekström AfhFiska 8 (1845). S. k. ”stråksill”, som utmed botten stryker ända in under landet. PT 1892, nr 244, s. 3; jfr (i dial.): Ernby BohuslFisknamn 30 (1985). —
(8) -SKÄPPA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) struken skäppa (se skäppa, sbst. 2). KamKollP 1: 248 (1624). —
(8) -SPÅN. (†) på yttre änden av bälgtråda i blåsverk: spånformig plåt l. spånformigt järnstycke varemot ett drivhjuls kam stryker (o. därigm trycker ned bälgtrådan). Slagit .. ett slag med en strååkspåån. NVedboDomb. Höstt. 1699. Rinman 2: 857 (1789). —
(1, 2) -SUND. särsk. (†): mer l. mindre smal l. trång vattenpassage med strömdrag. Tiselius Vätter 1: 66 (”96”) (1723). —
(8 f) -SÄD. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ”stråk”. TLandtmKommunEkon. 1857, s. 111. Arrhenius Jordbr. 2: 29 (1860). —
(8) -SÖM. söm för hopfästning av två arbetsstycken av tyg l. skinn.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om tyg; särsk. om söm varvid sömsmånen på det ena stycket viks in o. det vikta partiet läggs på det andra styckets sömsmån, sammanfogningssöm. Broman Glys. 3: 834 (1747). Stråksömmen .. (kännetecknas bl. a. av) att det ena (tyg)stycket erhållit en enkel fin vikning, i hvilken sömmen utföres. AHB 34: 16 (1869).
b) körsn. söm varvid två skinnstycken, lagda kant i kant med en ovanpå dessa lagd, 1—2 cm bred, renrakad skinnremsa, sys samman i kanten (med kast- l. förstygn), varefter skinnremsans fria kant viks ned över sömmen o. sys fast (med kaststygn) i det översta skinnstycket. Ågren o. Lundholm Fårskinn 41 (1984). —
(4) -TID. i fråga om flyttfåglar, om tid när fåglarna drar i väg (söderut l. norrut) i (stora) stråk. Brummer 127 (1789). —
(8) -TRÄ, förr äv. -TRÄD. (†)
2) i hammarsmedja, på lock till hammarsmeds bälg: vågrätt sittande trä utgörande fäste för den krok varmed bälgen kunde dragas upp. Rinman 2: 858 (1789). —
(7) -VIS, adv. i (skilda) stråk l. här o. där. SvTyHlex. (1851). Holmström LändStränd. 2: 11 (1919). särsk. (geol. o. bergv.) till 7 b. JernkA 1898, s. 304. —
(5) -VÄG. (stråk- 1578 osv. stråke- 1649) väg l. led o. d. som utgör (ngns l. ngts l. ngras) stråk; äv. bildl. PrivSvStäd. 3: 367 (1578). PedT 1890, s. 97 (bildl.).
B (†): STRÅKA-LANDSVÄG. till 4 o. 5: landsväg längs l. på vilken (så l. så) livlig samfärdsel förekommer l. som utgör stråk (i bet. 5). OxBr. 12: 170 (1615). VDAkt. 1677, nr 354.
C (†): STRÅKE-BÄNK, -GATA, se A. —
-RÅ. mellan två huvudrån liggande råsten (som visar rågångs- l. gränslinjens raka sträckning); jfr ledare 3, vettare, o. -rör. Raam Åkerm. 77 (1670). Anm. Det i LandtmFörordn. 11 (1765) förekommande sträckrå i samma bet. utgör sannol. en ombildning av stråcke-rå med anslutning till sträcka, v. —
-RÖR = -rå. Emillan Hufwudröören finnes och offta andra Röör, som kallas Stråckeröör, eller Wijsare, hwilka böra så wara satte, at the wijsa effter Linien vth och in. Raam Åkerm. 78 (1670). Anm. Det i Schrevelius CivR 2: 108 (1847) förekommande sträckrör i samma bet. utgör sannol. en ombildning av stråcke-rör med anslutning till sträcka, v. —
-VÄG, se A.
STRÅKIG.
1) med. till 7: som förekommer i l. kännetecknas av stråk. Stråkiga förtätningar (i lungorna), infiltrat .. kan förekomma på röntgen. Fass 1978, s. 320.
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 8 f, om (lieslag av) skuren säd: som kännetecknas av utdragna o. spridda sädesstrån l. som är oredig (likt efterräfs av säd); äv. om skyl: som ser oredig l. spretig ut (gm pålagt efterräfs). Säden (blir) efter lian ojemn och stråkig, ligger til en myckenhet på åkern och förtrampas. SamlRönLandtbr. 2: 97 (1777). Fischerström Mäl. 30 (1785; om skylar).
Spalt S 12883 band 31, 1993