Publicerad 1986   Lämna synpunkter
STALLARE stal3are2, sbst.2, n. (MeddSlöjdF) ((†) r. l. m. Comenius); best. -et (MeddSlöjdF) ((†) -en Comenius); pl. =. förr äv. STALLER, n.
Ordformer
(stallare 1683—1900. staller 1900).
Etymologi
[sv. dial. (Dalarna) staller, m. (äv.: glidande remhållare på knäbälte), äv. stollder, n.; sannol. till STALL, sbst.3]
(numera föga br.) stall (se STALL, sbst.3 1). Comenius OrbPict. 205 (1683; på luta). Genom strängens rörelse kom stallaret (på ett stråkinstrument) ur jemnvigt samt bringades åter i jemnvigt. MeddSlöjdF 1900, 2: 111.

 

Spalt S 10860 band 30, 1986

Webbansvarig