Publicerad 1997   Lämna synpunkter
STÄMMA stäm3a2, v.3, förr äv. STEMNA, v., -er, stämde, stämt, stämd. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(stemb- i ssg 1675 (: igenstembdhe). stemm- (stem-) 1555 (: stem(m)erem(m)er)—1798 (: stemma, inf.). stemn- c. 1635. stempn- 1560 (: Stempne Nåler)—1629 (: stempner, pr. sg.). stämb- i ssg 1697 (: stämbbohl). stäme- i ssg 1788 (: stämejärn). stämm- (stäm-) 1586 osv. stämpn- 1597—1624)
Etymologi
[fsv. stämma, stämna; jfr fd. stæmme, (d. stæmme, stemme), fvn. stemma, nor. stemme, mlt. stemmen, göra styv, motsv. mnl. stemmen (nl. stempen), mht. o. t. stemmen, meng. stemmen (eng. stem); jfr äv. fht. gistemēn, betvinga, mht. (ge)stemen, hejda; avledn. av STAM, adj. — Jfr STÄM, sbst.2, STÄMMA, sbst.3, STÄMME]
1) bringa att (av)stanna l. hejdas i sin rörelse l. aktivitet, stoppa, hejda; särsk. med avs. på ngt mer l. mindre konkret, särsk. om ngt som befinner sig (l. tänkes befinna sig) i rörelse, äv. med avs. på djur; äv. (i skildring av ä. förh.) med avs. på övernaturligt väsen (se g); äv. dels abs., dels reflexivt, med saksubj.: upphöra (se h); ss. vbalsbst. -ning förr äv. i resultativ l. konkret(are) anv., särsk.: (hämmande) hinder; numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. kulturhist., med ålderdomlig prägel. Schroderus Dict. 253 (c. 1635). (Sv.) Stämning .. (dvs.) hinder, återhåll .. (lat.) impedimentum .. (t.) Stämmung. Schultze 4874 (c. 1755). På norra sidan (av forsen) stämmes med 12 åsar (dvs. stockar) vid vatnbrynet; annars går laxen öfver. Osbeck Lah. 55 (1796). Stemma en båt i farten. Röding SD 90 (1798). Lindfors (1824; med avs. på häst). En ung tös i .. Vallby nära Glimmingehus .. kunde ”stämma”, få att stanna alla oxar för åkerredskap, de skulle inte ha makt att gå. FoF 1931, s. 171. Tomasmässenatt, då skulle de stämma kvarnen, för annars kunde spökena komma. Därs. 1943, s. 77. — jfr TVÄR-STÄMMA. — särsk.
a) med avs. på rinnande vätska l. flöde o. d.; särsk.
α) med avs. på rinnande vatten l. ström l. fall o. d.: spärra vägen för l. avspärra, dämma (se DÄMMA, v.2 1), hejda; särsk. (om ä. förh.) i fråga om hejdande av rinnande vatten osv. medelst magisk verksamhet (besvärjelse); äv. bildl.; utom i αnumera nästan bl. i vitter stil, i sht med ålderdomlig prägel. (Han) tilbödh sigh .. at wela göra .. (en) dam löös .. ther medh han stämde watnet vthi Elffuen, at thet wäxte så högdt, at thet gick öffuer halffua Stadhen. Petreius Beskr. 1: 38 (1614). Om oss berettas her underliga saker omkring i bygden, ibland annat är ock thet at wi stemde Trollhettan i thet ögnableck konungen war ther. Swedenborg RebNat. 1: 285 (1718). Stämma en bäck, som flödar öfver. Widegren (1788); jfr α. Det båtar föga att, med tillslutna ögon och föråldrade anspråk, tro sig kunna stämma tidens och lifvets ström. Geijer I. 8: 166 (1838). Vi försökte ett par gånger stämma hennes ordflöde. Zilliacus Mar. 16 (1890). Branta klippväggar, vilka barriärlikt resa sig mot jordens rotationsriktning och trotsigt stämma oceanernas västersjöar. Frosterus Jord. 12 (1930). Stämma ett vätskeflöde. SvHandordb. (1966). — särsk.
α) i det bildl. uttr. stämma bäcken, äv. (o. numera i sht, fullt br.) stämma i bäcken (jfr d slutet), se BÄCK, sbst.1 a slutet.
β) (†) med avs. på gråt l. tårar o. d.: undertrycka l. hejda l. bringa att upphöra o. d. Att wår Drottning nu så mykket kwäl åg grämmer, / Dät lär äÿ .. bli förutom något Slut; / Hwem wet att Lykkan än däss ögne floder stämmer, / Åg drifwer hännes Sårg en gång af hiärtat ut! LejonkDr. 178 (1688). Lindfors (1824; med avs. på gråt).
β) med avs. på (ur sår o. d. strömmande) blod l. blodflöde o. d.: stoppa l. hejda l. hämma (se d. o. b) l. stilla; särsk. (i fråga om ä. förh.) i fråga om stoppande osv. av blod(flöde) medelst magi l. besvärjelse. BOlavi 25 a (1578; med avs. på näsblod). At stemma Blod i Såår. Må man taga Wallörtz Rötter, och torka them, och stöta them til pulwer, här aff må man strö vthi Såret, så stannar blodet strax. Månsson Åderlåt. 110 (1642). Jag fann altid at ridningen stämde hans blodspottning. VeckoskrLäk. 4: 17 (1783). Hon .. möttes .. af .. Wille .. hvilken kom och skrek efter vatten och något att stämma bloden med. Sundblad Tusch 1: 6 (1887). Till de hemliga vetenskaperna hörde även konsten att stämma blod genom besvärjelse. På denna konst fortlever ännu tron bland allmogen i stor utsträckning. JmtFmT 6: 30 (1914). Blödningen sökte han hämma med bitar av tidningspapper ty han hade hört att trycksvärta stämmer blod. Nilsson Bokh. 177 (1937). Jag ä bara så illa trött .. Dä för bloen som har gått ifrån. Vi måste stämma bloen. Moberg Utvandr. 486 (1949). — jfr BLOD-STÄMNING.
γ) (†) med avs. på diarré o. d.: stoppa l. hejda. Lindfors (1824). Af det som redan är sagt, följer, at en Diarrhée med wahr ej bör stämmas. Alm(Gbg) 1764, s. 36. Rosenstein BarnSj. 56 (1764).
δ) [jfr sv. dial. stämma, svämma, flöda] gm fördämning få vatten att hejdas i sin rörelse o. svämma över; i den särsk. förb. STÄMMA IN.
b) med avs. på sår l. ven l. ådra o. d.: hejda l. stilla strömmande blod från (i sht gm att trycka på såret osv.); äv. i fråga om stillande av sår medelst magi o. d. Fredlund Dahlgren 168 (i handl. fr. 1825; med avs. på ådra). Äfven kunna .. (finnarna) stämma sår .. tillfoga grannarnes kreatur sjukdomar och döden genom s. k. trollskott eller Finnskott och många andra dylika konster. Borgström ResVerml. 81 (1845). SFS 1916, s. 250 (med avs. på ven). — jfr FÖR-STÄMMA.
c) (†) med avs. på öga: hejda tårar från. Tör hända sig, / att Minnet af din Kungs Förtreffligheeter Ögat / Ditt stämma kan, som sig så länge tröstlöst lögat. Dahlstierna (SVS) 1: 91 (1698).
d) med avs. på ngt (mer l. mindre abstr.) som är l. tänkes vara i utveckling l. fortgång l. verksamhet o. d., särsk. om ngt (grasserande) ont l. förkastligt o. d.: få att (av)stanna l. avta l. minska våldsamheten l. livligheten hos, hejda, göra slut på, stoppa; numera nästan bl. med avs. på värk l. hostattack o. d. Doch kunde icke alt thetta dem til fredz ställa, eller theras påbegynte raszerij stämma. Widekindi KrijgH 450 (1671). Cirvellus .. förut såg sig icke aldeles kunna stämma thenna .. Wahntro (på en förutspådd syndaflod år 1524). Block Progn. 22 (1708). (George I av Storbritannien) will .. i det han gifwer .. (motståndarna) att syssla här i landet stämma alla deras elaka rådslut. HSH 10: 170 (1715). Rita ett femuddakors och säg: Nu skall jag stämma denne värk på dig, som vår herre Jesus stämde Jordans flod med sin fot. Wigström Folkd. 2: 392 (1881). De sista åren .. led hon av svåra hostanfall och brukade då knyta händerna mot bröstkorgen för att stämma attackerna. Nilsson HistFärs 26 (1940). — särsk. (†) i uttr. stämma ngt i bäcken (jfr a α α), stämma i bäcken (se BÄCK, sbst.1 a slutet). AOxenstierna 8: 295 (1633). The förmåtte ey heller stämma thetta Vproor i Bäcken. Schroderus Os. 1: 834 (1635). Leonard .. började .. fundera på om det icke egentligen vore det bästa och säkraste han kunde företa att stämma sina känslor och giftermåls-spekulationer i bäcken, förrän de kommo i ån. Carlén Bull. 2: 40 (1847).
e) (†) med avs. på andedräkt: hindra l. hejda l. stanna. Fordrades, at noga hafva utredt .. hvilka fölgder i blodens omlopp genom en stämd eller hindrad andedrägt upkommo. Murray PVetA 1794, s. 26.
f) (†) med avs. på ljud: dämpa l. tysta l. stilla. Serenius (1741).
g) folklor. övergående i bet.: fråntaga l. betaga (makten hos övernaturligt väsen). När man badar i det fria, gäller det att betaga näcken hans makt, eller, som det heter, ”stämma nättjen”. Norrl. 14: 44 (1926).
h) (†) med subj. betecknande ngt rinnande, äv. om från pulsåder strömmande blod: avstanna, l. stoppa l. upphöra att rinna. Pigan fick honom ettikio och salt, samt några linklutar, til at förbinda såret, doch wille blodet i många timar icke aldeles låta stemma sig. Münchenberg Scriver Får. 134 (1725). Skiäres en liten PulsÅder af, drar den sig tillbakars inunder kiöttet och stämmer sig sjelf. Rosenstein Comp. 136 (1736).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (†) stödja l. stötta (ngt) med bjälke o. d. Accorer .. är et skeppare-ord; understödia, stemma något. Möller 23 (1745).
3) [jfr 4] pressa l. trycka (ngt l. ngn) i viss riktning (så att ett motstånd övervinnes); särsk. med bestämning inledd av prep. (e)mot, i sht förr äv. åt; äv. refl.; äv. intr. (se a); utom ss. förled i ssgn STÄM-KLÄTTRING numera nästan bl. i a o. b. Lösa Sträfvor, som .. bidraga till (sluss)Portarnes bättre sammanslutande. Vid öfra ändan stämmas de medelst kilning mot Portarne. VetAH 32: 69 (1811). KrigVAH 1828, s. 18 (: åt). Göres slutligen allvar af .. (hästens) skufning .. I sådan afsigt stämmer ryttaren tyngden på yttre bogen. Därs. 1833, s. 265. (På förslaget till ryttarstaty) håller (K. X G.) in sin häst, stämmer högra handen i sidan och blickar modigt ut öfver stridsvimlet. SD(L) 1894, nr 32, s. 5. Genom flera särskilda muskler kan tummen antingen långt aflägsnas från de andra fingrarna (öppet grepp) eller fast stämmas mot ett af de andra fyra fingrarna (nypning). Wretlind Läk. 3: 52 (1895). När nu dessa (under tungan liggande) ådror äro fulla och stämma sig mot tungan .. så blir den från att vara platt, rund. Löwegren Hippokr. 1: 80 (1909). Genom att stämma sin bröstkorg hårdt emot en stolsrygg förde han de brutna refbenen i deras naturliga läge. 2NF 13: 660 (1910). — särsk.
a) sport. vid utförsåkning på skidor: (reglera farten l. bromsa l. svänga gm att) kantställa ena skidan l. båda skidorna o. samtidigt pressa ut skidans (skidornas) bakre ände (ändar); i p. pr. i adjektivisk anv., om skida, äv.: bromsande; särsk. ss. vbalsbst. -ning; äv. i uttr. stämma med skidan (skidorna). Bromsningens styrka är beroende dels av hur mycket den stämmande skidan kantställes, dels av hur mycket skidans bakända föres utåt. TurKal. 1927, s. 74. Bibbi lär sig stämma. SvD 14⁄3 1937, s. 17. Efterföljande (hundspanns) förare (medhjälpare) kan .. bromsa med påhakad förarlina och ”stämning” med skidorna. SoldIHäst. 1942, s. 104. Stämma med ena skidan. SvHandordb. (1966).
b) i fråga om att pressa fötterna i marken o. därigm göra motstånd; i den särsk. förb. STÄMMA EMOT.
4) [eg. specialanv. av 3] pressa l. driva in redskap l. verktyg mot l. i ngt.
a) snick. medelst tryck av handen l. slag från klubba l. hammare o. d. pressa l. driva in ett med skär i stål o. skaft av trä o. d. försett mejselformat verktyg (i sht stämjärn) i (ngt, i sht trästycke) i avsikt att avskilja ngn del därav l. åstadkomma hål l. fördjupning i (ngt); särsk. liktydigt med dels: åstadkomma l. uthugga (hål o. d.) med stämjärn, dels: avlägsna l. avhugga (ngt) med stämjärn (se slutet); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om hålet l. uthuggningen; med avs. på laggkärl: hyvla l. med kniv skära ändkanten på; äv. (tekn.): medelst maskinverktyg (stämmaskin o. d.) åstadkomma ((tapp)hål o. d.); äv. abs. Eneberg Karmarsch 1: 117 (1858). Indrifvandet (av stämjärn) i träet åstadkommes på tveggehanda sätt, nemligen antingen blott genom handens tryckning (sticka), eller genom slående med en stor klubba .. (stämma). Därs. 112. Hålen för ekrarna stämmas med stämjern. ArbB 272 (1887). 1 st. hammare för islagning af spickar, för huggning och stämning af trävirke med alla erforderliga stålverktyg. TLev. 1907, nr 6, s. 3. Stämborrmaskinen .. stämmer fyrkantiga hål med större hastighet ock precision än den vanliga stämmaskinen. Landsm. XVIII. 1: 25 (1912). Cannelin (1921: stämning, i konkretare anv.). ByggnArbMinn. 188 (1950; abs.). TNCPubl. 23: 100 (1954; med avs. på laggkärl). Stämma ett hål, en tapp. SvHandordb. (1966). — jfr NED-, UR-, UT-STÄMMA. — särsk. avlägsna l. avhugga (ngt) med stämjärn; särsk. dels i förbindelse med loss, dels ss. senare led i ssgrna AV-, UT-STÄMMA o. i den särsk. förb. STÄMMA UT. Det här kan vi stämma loss. Östergren Ant. (cit. fr. 1927).
b) (numera bl. i skildring av ä. förh.) göra (lie) jämn i kanten medelst slipning med slipsten. GbgP 5⁄8 1948, s. 14 (om ä. förh.).
c) i fråga om att nita fast ngt; i ssgn FÖR-STÄMMA.
5) (numera knappast br.) (i sht i prydnadssyfte) besätta l. förse (ngt med kant(er) l. band l. bård(er) o. d.), kanta (se d. o. 4); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om kanten (kanterna) osv. På hufwudet hafwa .. (lapparna) en liten myssa af kläde .. h(wil)k(e)n de stäma i 8 delar med bruna litser af kläde. Linné Skr. 5: 55 (1732). Tröje-kant eller stämning. SthmMag. 1: 18 (1780). Hans kappa war stämd i sömmarna med guldgaloner. Nordforss (1805). Ett smalt förkläde .. nedtill stämdt med en bred bårda, praktfullt utsydd med silke eller silfver-galoner. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 244 (1868). Schulthess (1885).
6) [sannol. utvecklat ur 4] (förr) vid skomakeriarbete: sy fast (ngt med stämnål o. sytråd). SvSkoT 1927, nr 9, s. 139. Bakkappan stämdes fast (dvs. syddes fast med sytråd och stämnål) vid fodret eller vid ovanlädret. Fornv. 1937, s. 47.
Särsk. förb.: STÄMMA EMOT10 04. till 3 b: (pressa fötterna i marken o.) göra motstånd mot (ngt), streta emot (ngt); äv. abs.; äv. bildl. Hvetet .. flödar i jämn .. ström från farmerna .. hur kolossal .. (Chicagos spannmålsbörs än) är, rår den icke med att stämma emot hvetet i längden. SD(L) 1904, nr 331, s. 2. Meningen är att från land hålla igen den snabbt framglidande farkosten, men det ser inte levande ut .. Farten är så hög, att männen vid repen inte lyckas stämma emot utan ryckas med. Mohn Afghan. 49 (1930).
STÄMMA IGEN10 04. (numera bl. tillf.) till 1: hejda l. stoppa (ngt); särsk. till 1 b: med avs. på ådra: hejda l. stilla strömmande blod från. Månsson Åderlåt. A 4 a (1642).
STÄMMA IN. (†) till 1 a δ: gm fördämning få (vatten) att hejdas i sin rörelse o. flöda l. svämma över o. rinna in (ngnstädes), medelst fördämning leda (vatten) in (ngnstädes). (Medel att intaga en befäst stad) man stempner Watuflodher ther in, til at förderffwa hwsen och folcket. L. Paulinus Gothus MonTurb. 309 (1629). ÅngermDomb. 15⁄7 1642, fol. 196.
STÄMMA NED10 4 l. NER4. snick. till 4 a: med stämjärn hugga ut (ngt) o. pressa ner det (i ngt). HantvB I. 2: 108 (1934). jfr nedstämma.
STÄMMA UR10 4. (numera föga br., snick.) till 4 a = stämma ut. WoJ (1891).
STÄMMA UT10 4. snick. till 4 a: med stämjärn l. stämmaskin o. d. avlägsna l. hugga ut (ngt); med stämjärn osv. göra (hål) i trästycke. SAOL (1900). Auerbach (1913; med avs. på hål). Stämma ut tappar för sinkning. SvHandordb. (1966).
Ssgr: A: (4 a) STÄM-APPARAT. snick. jfr -maskin. HbValHjelpmask. 1: 41 (1890). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 91.
-BORD. (stäm- 1642 osv. stämme- 1706—1735)
1) (numera mindre br.) till 1 a α: skibord (se d. o. 2); dammlucka; äv. bildl.; jfr -bräde, -lucka. Rig 1932, s. 6 (1642). Stämmebordet (vid kvarndamm) war sönder. NVedboDomb. Vårt. 1729, § 38. Om desse afskrifter kunna tiena til något stämbord, som hindrar H:Herr Grefwen m. m. Dohna ifrån at tilwälda sig en rättighet i förtid (osv.). VDAkt. 1773, nr 593. SAOL (1973).
2) snick. till 4 a, i spindel (se spindel, sbst.2 2): skiva använd vid utstämning av hål. HbValHjelpmask. 1: 41 (1890).
Ssgr (till -bord 1; numera mindre br.): stämbords-lucka. JernkA 1821, s. 81. SAOL (1973).
-ryckare. (förr) person som hade till uppgift l. yrke att rycka upp stämbord där värmning för räckning utfördes. JernkA 1851, s. 170.
-stång. (förr) Stämbordsstång .. är den lodrätt nedhängande stången, som är häftad med en länk uti den ena ändan af den häfstång, hvarmed stämbordet updrages eller slås igen. Rinman (1789). jfr Holmkvist BergslHyttspr. (1945).
(4 a) -BORR. snick. borr för stämning av hål. HufvudkatalSonesson 1920, XXVII. SvIndKal. 1948, TillverknReg. s. 76.
(4 a) -BORR-MASKIN. snick. träbearbetningsmaskin för uttagning av hål för tappar med lockbettel, där en borr roterar inuti ett urtag på lockbetteln. Landsm. XVIII. 1: 25 (1912).
(3 a) -BROMSA, -ning. sport. gm stämning (medelst konvergerade skidspetsar) bromsa farten vid utförsåkning på skidor; i sht ss. vbalsbst. -ning. 3NF 17: 1089, Pl. (1932).
(1 a α) -BRÄDE. (†) = -bord. Weste (1807). Björkman (1889).
(4 a) -DÄXEL. snick. jfr -järn. Eneberg Karmarsch 1: 93 (1858). 2NF 30: 337 (1920).
(1) -GAFFEL, sbst.2 (sbst.1 se sp. 14066). [möjl. med (skämtsam) anslutning till stäm-gaffel, sbst.1] (förr) om gaffelliknande järn med uppgift att kvarhålla riktskruv på höjdinrättningen på ä. typ av lavett. De Ron o. Virgin 2: 67 (1890).
(1 a) -GRÄS. (stäm- 1755 osv. stämme- 1816—1868. stämmo- 1747).
1) [roten har använts ss. stillande medel mot blödning] (†) växten Valeriana officinalis Lin. (i vidsträckt mening), vänderot; jfr -ört. Boding ÅngermHush. 40 (1747). Nyman VäxtNatH 1: 77 (1867; fr. Ångermanl.). Fries Ordb. 122 (c. 1870).
2) [roten har tillskrivits stoppande egenskaper mot diarré] (†) växten Polygonum viviparum Lin., ormrot, svingräs; jfr -näva. Samzelius Blomst. 36 (1760). Nyman VäxtNatH 2: 200 (1868).
(4 a) -HYVEL. snick. tvåmanshyvel för stämning av stora fat. Eneberg Karmarsch 1: 129 (1858). TNC 23: 100 (1954).
(4 a) -HÅL. snick. (fyrkantigt) hål som görs med stämjärn l. stämmaskin. TT 1900, Byggn. s. 134. HantvB I. 2: 219 (1934).
(4 a) -JÄRN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 14066). (stäm- (-mm-) 1705 osv. stäme- 1788) [jfr t. stemmeisen] (i sht snick.) om långsträckt, vanl. platt, mejselformat handverktyg försett med rakt l. skålat skär i stål o. handtag av trä l. plast o. dyl. o. avsett för skärande bearbetning av trä (varvid det drives in i träet gm tryck från handen l. slag från klubba o. d.); jfr hugg-järn. Grundell UnderrArtill. 219 (1705). Stämjärn användas att skära, sticka och stämma med. De äro betydligt tunnare än lockbettlarna. HantvB I. 2: 116 (1934). Hugga hål med stämjärn. ByggnArbMinn. 35 (1950). Med ett stämjärn arbetas trä bort. Ryegård Slöjd. 81 (1957). jfr snickar-stämjärn.
Ssgr (i sht snick.): stämjärns-klubba. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 85.
(3) -KLÄTTRA, -ing. sport. klättra i lodrät spricka gm att rygg l. händer trycks l. pressas mot den ena klippväggen o. fötter l. knän mot den andra; i sht ss. vbalsbst. -ning. TillFjälls 1940, s. 68.
(1 a α) -LUCKA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 14066). (stäm- 1807 osv. stämme- 1925) (numera bl. i skildring av ä. förh.) dammlucka; särsk. (förr) om sådan lucka på kvarn; jfr -bord. Weste (1807). När man skall stanna kvarnen hejdar man vattnet i kvarnhon med en på en lång stake sittande lucka av trä, ”stämmeluckan”. Erixon SkansenKultH 110 (1925).
(3 a) -LÖPA, -ning. (numera mindre br.) jfr -bromsa; i sht ss. vbalsbst. -ning. TurKal. 1927, s. 71. För att moderera farten (vid skidåkning) användes med stor fördel stämlöpning. IdrIMar. 1935, s. 247.
(4 a) -MASKIN.
1) snick. [jfr t. stemmaschine] maskin för stämning av fyrkantiga hål i trä. Eneberg Karmarsch 1: 117 (1858). ByggnArbMinn. 16 (1950).
2) (förr) perforeringsmaskin. Cannelin (1904).
(6) -NÅL. (stäm- 1672 osv. stämme- 1560—1781) [jfr t. stemmnadel] (förr) stor, trekantig nål med skärspets för fastsyende av ngt; särsk. om skomakarnål. TullbSthm 8⁄10 1560. Skärnål el: Stämnål. En nål, platt i den främre ändan, och försedd med hvassa kanter, hvilken begagnas att sy i läder. Rig 1934, s. 102 (c. 1847). De medeltida skomakarverktygen voro kniv, syl, sax, handläder .. synål eller stämnål, syring eller fingerborg och skopinnar. Fornv. 1937, s. 29.
(1 a) -NÄVA. (stämm- 1800. stämme- 1798—1869) (†) = -gräs 2. Liljeblad Fl. 170 (1798). Roselli SvÖrtb. 48 (1869).
(1) -PLATTA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) på järnvägsskena anbragt platta avsedd att förhindra skenans förskjutning, rälsvandringshinder. TT 1900, Byggn. s. 134.
(1 a α) -PORT. (i fackspr.) i sluss l. kanal: (tvådelad, vridbar) port som utestänger vattnet sedan detta pumpats ur (för reparationsarbete o. d.); äv. om portliknande anordning i sluss med samma funktion; jfr halv-sluss. SC 1: 214 (1820). Stämporten i Trollhättan där kanalen kunde stängas av för tömning under vintern. Hallberg SlussvGötaÄlv 56 (1990; bildtext). Qvist Brev-SAOBArk. 4⁄9 1996 (om portliknande anordning).
(6) -RING. (förr) på tummen anbragt ring som skomakare använde vid syning som skydd mot nålen. Rig 1934, s. 103 (c. 1847). Jernsaker .. Stämring — till nåtsyning. Därs. 104.
(1) -SKIVA. (förr) på äldre typ av gevär: skiva med skruv avsedd att kvarhålla slutstyckets o. hanens bultar. EldhandvSkjutsk. 2: 91 (1877).
(1) -SKRUV, sbst.2 (sbst.1 se sp. 14066) (numera föga br.) skruv (se skruv, sbst.1) avsedd att (för)hindra l. fastlåsa l. kvar- l. fasthålla ngt; särsk. om var o. en av de båda skruvar i ä. typ av gevär med funktion att låsa fast bult för slutstycket resp. hanen. Uti lådans båda sidostycken äro hål för twenne stålbultar, hwilka qwarhållas af hwar sin stämskruf. LfF 1869, s. 356. Slutstycksbultens hufvud har en urfräsning för stämskrufven, som fasthåller bulten vid lådan. Billmanson Vap. 100 (1882). UFlott. 3: 159 (1906).
(3 a) -SVÄNG. sport. vid utförsåkning på skidor: sväng som utföres medelst stämning. PåSkid. 1928, s. 337.
(1) -TRÄ, sbst.2 (sbst.1 se sp. 14048) (i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter l. etnogr.) om lekredskap bestående av ett stavformat trästycke av c. en meters längd, varmed rullande trissa hejdas. NordKult. 24: 52 (1933).
(4 a) -TÅNG. jfr -verktyg. BoupptVäxjö 1781.
(4 a) -VERKTYG~02 l. ~20. snick. verktyg för stämning. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 73. Stämverktygen äro kraftigare (än stickverktygen) och arbeta genom att man slår mot deras skaft. Det förnämsta är lockbetteln. HantvB I. 2: 116 (1934).
(1 a) -ÖRT. (†) (växt tillhörande) släktet Valeriana Lin., vänderot; särsk. om Valeriana officinalis Lin. (jfr -gräs 1). Lilja SkånFl. 28 (1870; om släktet). Gentz Lindgren 336 (1946).
B (†): STÄMME-BORD, -GRÄS, -JÄRN, -LUCKA, -NÅL, -NÄVA, se A.
(6) -REM. [jfr t. stemmriemen] rem varmed två läderstycken förenas gm att man syr genom remmen. GripshR 1555, s. 22 b. Därs. 23 a.
C (†): STÄMMO-GRÄS, se A.
(1 a α) -LÖN. lön för byggande av fördämning. I Stämmolön betalas 24 laxar. Osbeck Lah. 56 (1796).
D (numera föga br.): (1 a α) STÄMNINGS-BRYGGA. brygga avsedd att reglera vattenström. I resp. stämningsbrygga användes 10–12 luckor, men färre hoskeder. MeddLantbrStyr. 1927, 5: 86.
(5) -GALON. galon på kant l. bård o. d. 1Saml. 4: 418 (1774).
Avledn.: STÄMMARE, sbst.2, i bet. 1 m.//ig.; i bet. 2 r. l. m. [jfr t. stemmer, d. stæmmer]
1) till 1—4: person som utför stämning; särsk. (o. numera nästan bl.) till 1 a β, ss. efterled i ssgn blod-stämmare (Jakob hade anseende som trollkarl och blodstämmare, ty han var ägare till en vit korpfjäder. Engström LbSvFolk. 14 (1938)). WoJ (1891; utan angiven bet.).
2) (numera föga br.) till 1, om redskap l. föremål som stoppar l. hejdar l. hindrar ngt. Till förekommande af vådskott har anmärkaren uppgifvit att en stämmare borde anbringas framför hanen utanpå låset (på geväret). KrigVAT 1847, s. 179.

 

Spalt S 14073 band 32, 1997

Webbansvarig