| Publicerad 1984 | Lämna synpunkter |
SPENAT spena4t, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SPINAT spina4t, r. l. m. (Roberg Beynon 191 (1697) osv.) ((†) n. Ahlich 102 (1722)); best. -en; pl. (numera bl. tillf., om olika slag av spenat) -er (Weste (1807) osv.); förr äv. SPINATS l. SPINACKI, sbst., l. (ss. ssgsförled) SPINATIÆ-.
1) den odlade växten Spinacia oleracea Lin. (äv. i uttr. vanlig spenat); äv. koll. l. ss. ämnesnamn, om fröna l. om (de i olika maträtter använda) bladen av denna växt; jfr 2 slutet. HovförtärSthm 1635 b, s. 466. Huru man skal stufwa grönt. Först tager man en god del Spenat, och en god del Lacktuk, och sedan litet Syra iblan. Oec. 231 (1730). Af vanliga spenaten förekommer två hufvudvarieteter. HbTrädg. 2: 98 (1872). En gubbe som .. sår spenat. Hedberg DockDans. 56 (1955). — jfr SOMMAR-, SPETS-, TAGG-SPENAT. — särsk. i utvidgad anv., om växter som till utseende l. användning erinrar om vanlig spenat. Engelsk spenat, se ENGELSK, adj.1 a. Nyzeeländsk spenat, se NYZEELÄNDSK c. Romersk spenat, se ROMERSK 4 b. Peruansk spenat, Chenopodium Quinoa, Linné. HbTrädg. 2: 101 (1872). Västindisk spenat (Claytonia perfoliata Don). Simmons Jönsson 134 (1935). jfr BÄR-, GLIM-, HORN-, RANK-, SMULTRON-, VINTER-SPENAT m. fl. särsk. i vissa uttr.
a) (numera föga br.) svensk spenat, om (den för bladens skull förr odlade) växten Chenopodium bonus henricus Lin., lungrot; jfr b α. HbTrädg. 2: 100 (1872). NF 15: 220 (1890).
b) vild spenat.
β) (numera föga br.) om (den i sht förr för bladens skull odlade) växten Atriplex hortensis Lin.; trädgårdsmålla. Rebau NatH 2: 89 (1879).
2) maträtt tillredd av spenat (i bet. 1); särsk. om sådan rätt bestående av kokade, sönderhackade o. stuvade spenatblad, spenatstuvning (äv. i uttr. stuvad spenat). BOlavi 10 a (1578). Stuwad Spinnad. Roberg Beynon 191 (1697). Hon tänkte på, att det snart var middag. De skulle ha bräckt skinka och spenat. Söderberg AllvLek. 8 (1912). — särsk. [delvis möjl. utgående från 1] mer l. mindre bildl. Bremer Hem. 1: 192 (1839). Robert sköt tre vildgäss och fångade två ännu gula gässlingar, som gingo omkring och gjorde spenat i hans tält. Hedin Transhim. 2: 69 (1909). Loya Wodehouse Somm. 125 (1938).
3) elliptiskt för: spenatfärg (se d. o. 2) l. spenatgrönt (se SPENAT-GRÖN 2 slutet). Himlen är blå med vita cirrusmoln, åkertegarna skifta i spenat. Rogberg Två 67 (1929).
-FRÖ. (spenat- 1698 osv. spenats- 1578—c. 1817) frö av spenat (vanl. med inbegrepp av de två sammanvuxna förblad som omger fröet); äv. koll. (Mot mässling används bl. a.) sodne Spinatzfrö. BOlavi 99 b (1578). Lind o. Liljewall Köksv. 181 (1908; koll.). 2NF 26: 718 (1917; med inbegrepp av förblad). —
-FÄRG.
1) (förr) till 1: av spenat berett grönt färgämne (för färgning av konditorivaror o. d.); jfr -grön 1. Grafström Kond. 23 (1892). Lindgren Läkem. 70 (1902).
2) till 1, 2, om den gröna färgnyans som spenat har; jfr spenat 3 o. -grön 2 slutet. Skifta i spenatfärg. —
-GRÖN.
1) (förr) till 1, i n. sg. obest., i substantivisk anv. (jfr 2 slutet), = -färg 1. Grafström Kond. 23 (1892).
2) till 1, 2: grön som spenat; ngn gg äv. bildl., i anv. motsv. grön, adj. 6 a. Eichhorn Stud. 2: 145 (1869, 1872). CHerslow (1875) hos Lundegård Benedictsson 37 (bildl.). särsk. i n. sg. obest., i substantivisk anv. (jfr 1), = -färg 2; jfr spenat 3. Skifta i spenatgrönt. —
-HACKARE. (förr) redskap varmed förvälld spenat hackades sönder (vid tillredning av spenatstuvning); jfr -skärare. Köra den där spenathackaren fram över den mjuka spenaten. SvD(A) 1961, nr 73, s. 18 (om ä. förh.). —
-KAKA. (förr) kaka (se kaka, sbst. 2 c) bestående av pannkakor fyllda med stuvad spenat, vilka lagts i en form o. täckts med en stanning av ägg, mjölk, vetemjöl, kanel o. socker o. därefter gräddats i ugn. Warg 509 (1755). —
-KLIMP. (förr) klimp (se klimp, sbst.1 e α) beredd av mjöl, mjölk, ägg, salt, muskot o. kokad, hackad spenat. Ekberg Hvad äta? 157 (1899). —
-KRAM, n.? [senare ssgsleden till krama] (†) anrättning beredd av urkramad, förvälld spenat o. mandel, socker, citronskal, suckat, salt o. ägg; jfr -kräm. Spenat-Kram, kan brukas i Torta och på Fat. Egerin Kokb. 169 (1733). —
-KRÄM. (förr) kräm beredd av urkramad, förvälld spenat o. mandel, mjölk, socker, ägg (m. fl. ingredienser); jfr -kram. Warg 554 (1755: Spenat-Creme). Hagdahl Kok. 1021 (1879). —
-KÅL. (spenat- 1635—1733. spenate- 1643—1650) (†)
1) = spenat 1. HovförtärSthm 1641, s. 313. Ett .. sätt at koka Spijnatekåhl. Siwdh honom .. wäl, och (osv.). Kockeb. A 6 b (1650).
2) maträtt tillredd av spenat; jfr spenat 2. HovförtärSthm 1635 A, s. 308. Egerin Kokb. 83 (1733; om maträtt av spenat, buljong, smör, bröd o. muskotblomma). —
-MÖGEL. (i fackspr.) av svampen Peronospora spinaciæ Laubert framkallad (ss. ett grått, tätt mögelludd på bladens undersida framträdande) sjukdom hos spenat (m. fl. växter); äv. ss. benämning på svampen. 2NF 3: 627 (1904). Krok o. Almquist Fl. 2: 308 (1907; om svampen). —
(1, 2) -OMELETT. omelett med (stuvad) spenat ss. fyllning; i sht förr äv. dels: spenatkaka, dels: maträtt bestående av äggstanning med iblandad stuvad spenat. Nordström Matlagn. 116 (1822; om spenatkaka). Ekberg Hvad äta? 158 (1899; med iblandad hackad spenat). IllSvOrdb. (1955). —
-PUDDING. (spenat- 1755 osv. spenats- c. 1817) (i sht förr tillagad) pudding innehållande förvälld o. hackad spenat (samt hela spenatblad); jfr -omelett. Warg 465 (1755: Spenat-Budding). Cannelin (1921). —
-SKÄRARE. (förr) apparat för sönderskärning av spenat (vars verksamma del bestod av ett antal rörliga, vassa o. parallellställda metallskivor). BoupptVäxjö 1912. —
-VÄXT. växt som utgör l. används på samma sätt som vanlig spenat. Heinrich (1814). SvVäxtförädl. 2: 371 (1951).
B (†): SPENATE-KÅL, se A.
C (†): SPENATS-FRÖ, -KAROTT, -PUDDING, se A.
D [av nylat. spinaciæ, gen. sg. av spinacia] (†): SPINATIÆ-SÅD. = spenat-spad. Spinatiæ och Målle sodh. Chesnecopherus RegIter B 2 a (1613).
Spalt S 9514 band 29, 1984