Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLOVINTSISK slovin4tsisk l. slω-, äv. SLOVINZISK -in4ts-, adj.
Ordformer
(-vints- 1953 osv. -vinz- 1910 (: slovinziskan, sg. best.)—1953)
Etymologi
[jfr t. slowinzisch; till SLOVINTS]
som är slovints(er) l. slovintser(na)s l. som utgöres av slovintser l. som avser slovintser(na) l. slovintsernas språk o. dyl. l. som talas av slovintser(na). Den slovintsiska folkspillran i Pommern. En slovintsisk grammatik utkom 1903. Den slovinziska dial(ekten). 2SvUppslB 15: 1001 (1950).
Avledn.: SLOVINTSISKA, r. l. f. [jfr t. slowinzisch] slovintsernas språk, slovintsiskt språk, det slovintsiska språket. 2NF 13: 1215 (1910). Slovintsiskan som kyrkospråk utslocknade omkring 1845. Den bildar en övergång mellan kasjubiskan och den utdöda polabiskan. 2SvUppslB 26: 687 (1953).

 

Spalt S 6755 band 27, 1977

Webbansvarig