Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLAVÄN m.||(ig.).; pl. -er (Ehrström); l. SLAVÄNER, m. (anträffat bl. ss. förled i ssg).
Ordformer
(-ener, pl. 1815. -än 18151855. -äner- i ssg 1855 (: slavänernation))
Etymologi
[av ry. slavjanin (se SLAV, sbst.1), pl. slavjanje; med avs. på ä jfr SYRJÄN (av ry. zyrjanin)]
(†) slav (se SLAV, sbst.1). Ehrström RySprBildn. 16 (1815). Cornet 824 (1855).
Ssgr (†): A: SLAVÄN-KEJSARE. kejsare över slaver(na). Cygnæus 4: 225 (1855; om den ryske kejsaren Nikolaj I).
B: SLAVÄNER-NATION. nation av slaver, slavisk nation. Cygnæus 4: 225 (1855).
Avledn.: SLAVÄNSK, adj. (†) = slavisk, adj.1; särsk.: kyrk- l. urslavisk. Ehrström o. Ottelin RyLäseb. 3: 192 (1831). Cygnæus 4: 225 (1855).
Avledn.: slavänska, om person f., om språk r. l. f. (†)
1) slaviska (se d. o. 1). Cornet 824 (1855).
2) kyrk- l. urslaviska. Ehrström o. Ottelin RyLäseb. 1: 122 (1831).

 

Spalt S 6501 band 27, 1977

Webbansvarig