| Publicerad 1970 | Lämna synpunkter |
SKE ʃe4, v.1, sker, skedde ʃed3e2, skett ʃet4, skedd ʃed4 (inf. o. pr. pl. ske (-ee) G1R 1: 93 (1523) osv. — p. pr. skeande OxBr. 5: 18 (1612). skeende SalOrdspr. 12: 21 (öv. 1536) osv. — pr. sg. sker (skeer) G1R 1: 32 (1521) osv. — ipf. skedde (skeedde) G1R 1: 28 (1521) osv. skede TbLödöse 376 (1596), Karl XI (1694) i HH XVIII. 2: 92. — sup. o. p. pf. n. sg. på -t skeet G1R 1: 46 (1523), Spegel Dagb. 159 (1680). sket HSH 7: 36 (1588). skett (skedt, skeedt, skeett) G1R 1: 52 (1523) osv. skädt UpplDomb. 3: 170 (1602). — p. pf. (utom i n. sg. på -t) sked G1R 1: 52 (1523), Rudbeck Bref 231 (1685). skedd (skeedd) Mat. 11: 23 (NT 1526) osv. skeed SvTr. 4: 72 (1523), Sigfridi D 2 a (1619)). vbalsbst. SKEENDE (se d. o.).
I. i akt.
1) inträffa (se d. o. I 4), hända (se d. o. 10), komma (se KOMMA, v. I 3 a), bli (se BLIVA, v. II 3), bli av, bli ett faktum; äga rum; äv. mer l. mindre liktydigt med: göras l. företagas l. utföras l. verkställas l. åstadkommas; numera nästan bl. i förening med subj. som betecknar olycka l. skada l. under o. dyl. l. som har en mer l. mindre obestämd l. en klart aktionell innebörd (särsk. neutralt pronominellt ord resp. vbalsbst.) l. i opers. konstruktion. Här ske viktiga ting. Bäst som sker. Så vitt, långt, fort, snart ske kan. Det får inte ske en gång till! Om så skulle ske. Övernattning sker i ett vandrarhem. Tillbakaresan sker på torsdag. Vad som sker i det som synes ske. Allt det som händer och sker. Det har skett en olycka, förändring, omsvängning, utgjutning, ett avbrott, ett missöde. En småningom skeende förändring. J begære at iac .. skulle komme til talss med eder til at astyra then skade oc fördarff nw sker oc yther mer fructandis ær j riketh. G1R 1: 32 (1521). Lät skee slagg och regn (under vår färd genom livet), thet bliffuer intet ewigt. PErici Musæus 5: 125 b (1582). Dhenn tijdh, när dhett olyckelighe slaghett vidh Sarewitz Samitz scheddhe. OxBr. 5: 33 (1613). Sker fel (på vävnad) genom Träckning på Brocherade Parteier, eller Lits, bötes 1 öre S:mt för hwart Rex, som drages. PH 5: 3520 (1753). Posten 1769, s. 510 (om riksdag). Ej buller älskar jag (dvs. odalbonden) och bång. / Hvad stort sker, det sker tyst. Geijer Skald. 12 (1811, 1835). Hvar och en .. skall .. förlåta ett ungt blods glädje, om ej alla steg ske förnuftigt i skogen, om ej alla gångstigar ordentligt följas. Almqvist DrJ 282 (1834). Därs. 480 (om dödsstraff). Wirsén i 3SAH 2: 137 (1887; om vigsel). Människan behöver öva och röra sina muskler, och när detta ej sker inom förvärvsarbetet, så påtar hon sig på sin lediga tid detta arbete för sitt nöjes skull. Bolin VFöda 155 (1933). Klyvningen (av virket till svepkärl) skedde försiktigt. Granlund Träkärl 119 (1940). Ett under har skett som känns större än om en spik i ett stop vatten blivit en silverslant. Ruin SjunknH 12 (1956). — särsk.
a) i ett flertal ordspr. l. ordspråksliknande uttr. (jfr m α α’). Man vndrar ther på som seldan skeer. SvOrds. B 5 b (1604). Mycket skeer som aldrig tänktes. Grubb 609 (1665). Det skieer när korpen blir hwijt, och Swaan blir swart. Celsius Ordspr. 6: 501 (1702).
b) (numera bl. mera tillf.) i förb. med att-sats, i uttr. det sker, i sht förr ofta (utan formellt subj.) äv. sker att (osv.), (det) händer (sig) l. inträffar, i sht förr äv. kommer sig (se KOMMA, v. II 2) att (osv.); äv.: (det) blir följden att (osv.); jfr i, j. Huar saa skeddhe athij dandhemenn sompth aff .. (kröningsgärdens varor) icke kwnna aastadh komma maagen j (osv.). G1R 3: 20 (1526). Thet sker väll en dagh, att han skall spy .. (det orätt fångna) svart utt igen. RA I. 2: 112 (1564). Hvi sker, at utan kraft sig våra snillen möda? GFGyllenborg Vitt. 1: 142 (1766, 1795). Latinen .. (som övertog andra språks fackord har) warit et universelt språk .. och däraf har skedt, at .. de antagne konstorden i alla tider blifwit behållne och nyttjade. Sahlstedt Veckobl. 1767, nr 4, s. 14 (”13”). Genom Kristi uppenbarelse har det skett, att hans helige Ande tagit sin boning i församlingen. Flensburg KyrklT 205 (1895).
c) (i sht i vitter stil) i uttr. vad sker l. skedde?, använt för att framhäva ett efterföljande (överraskande) led i framställningen. Elmire med ed på ed och tårar, / Förbandt sig aldrig giftas mer; / Men innom årets slut, hvad sker! / Den tredje man hon sig utkårar. Bellman Gell. 33 (1793).
d) (i sht i högre stil) i optativiska uttr. (jfr f slutet, 2 a), särsk. i bön o. d. Thet skee rett så som tu sagdt haffuer. Bel 9 (Bib. 1541). När jag slutar mina dagar, / Låt mig roligt somna in; / Ske det, när dig helst behagar, / Blott jag ewigt blifwer din. Ps. 1819, 204: 5. — särsk. i uttr. (amen l. amen, amen) ske, äv. det ske alltså! (jfr ALLTSÅ 1 a β); jfr f slutet. Ps. 1567, s. LXXVI a. Amen, Skee alt så! Swebilius Cat. 2: 75 (1689). Jer. 11: 5 (Bib. 1703: thet). SvHandordb. (1966).
e) (numera bl. i utpräglat skriftspr.) i sådana uttr. som vid skeende dödsfall l. förändring, i sht förr äv. (motsv. g) musik, när l. om dödsfall l. förändring osv. sker l. skedde l. utför(d)es. KKD 12: 429 (1712: wed skeende musiqve). Nordforss (1805: Wid skeende dödsfall). (Han) upptäckte .. vid en skeende omlagning i Sanct Lorenz-kyrkan .. denna åldriga tafla (föreställande Kristus som kröner sin moder). Atterbom Minn. 217 (1817). Östergren (1939).
f) (i högre stil) närmande sig l. övergående i bet.: uppfyllas l. gå i uppfyllelse l. hörsammas; numera i sht motsv. d (se slutet). All hans bodh äro rettsinnigh. The bliffua widh macht alltijdh och ewinnerligha, och skee troligha och redheligha. Psalt. 111: 8 (Bib. 1541; Luther: geschehen; Bib. 1917: hans ordningar .. fullbordas). Skogekär Bärgbo Wen. 58 (c. 1635; om önskan). — särsk. motsv. d; särsk. i uttr. ske din l. Guds vilja, må det bli i enlighet med din (dvs. Guds) resp. Guds vilja; jfr d slutet. Skee tin wilie så på jordenne som j himmelen. Mat. 6: 10 (Bib. 1541; NT 1526: Wardhe). Så skee O Gudh titt wijsa Rådh, / Men döm migh effter tina Nådh, / Och lät migh Saligt sompna. GyllClenod. 383 (1683); jfr Ps. 1937, 554: 5. Skje Herrens wilja, sade pigan som lade sig under prästen. Celsius Ordspr. 11: 66 (c. 1710). Ske Guds vilja, så sker det bäst. Granlund Ordspr. (c. 1880).
g) (numera föga br.) om ljud o. d.: uppkomma, uppstå; åstadkommas, höras; äv. om musik: spelas (upp); äv. motsv. m α; jfr l slutet, 3. Thå thenna dönen skedd war, kom (osv.). Apg. 2: 6 (1526; Bib. 1917: när dånet hördes). SvBrIt. 1: 8 (c. 1700; om musik). Stort buller och gny skedde. Strinnholm Hist. 1: 385 (1834). Topelius Planet. 1: 102 (1889; om musik).
h) i uttr. skall ske, ss. svar på en befallning: skall göras l. bli; äv. mer l. mindre liktydigt med: uppfattat. ”Alle man ombord klockan fyra ..,” skrek patron. .. ”Ska’ ske, sir,” ropade kocken tillbaka. Stevenson Skattk. 56 (1887). Jag behöver en skriven order (sade kaptenen). — Skicka då omedelbart en man som hämtar den (svarade residenten). — Ska ske. Wahlöö Uppdr. 133 (1963).
i) i förening med verben kunna l. må, i uttr. betecknande en händelse l. handling l. ett förhållande ss. möjlig(t) l. tänkbar(t); jfr j o. KUNNA, v.1 6, MÅ, v.1 4.
α) (numera bl. tillf.) i uttr. (det) kan, i sht förr äv. må (väl) ske (att osv.); äv. (i uttr. kan l. må ske) övergående till ett adv. (se KANSKE, MÅSKE). Thet kan wel skee at en liten hoop offuerwinner en storan. 1Mack. 3: 18 (Bib. 1541). Och kan till äfwentyrs wäl skie, att der winteren och the ödeländers olägenheet icke hade warit, .. något godt hade kunnat .. uthrättas (då Pskov belägrades 1615). Gustaf II Adolf 140 (1617). Lindfors (1824).
β) (†) i uttr. kunde l. måtte ske, övergående till ett adv.: kanske. Tu bedher fåfengt, wore tu fromare, och icke hadhe thet eller thet giordt, måtte skee, at Gudh hörde tina böön. LPetri 1Post. V 2 a (1555). Brahe Kr. 35 (c. 1585: kunde).
j) (†) i uttr. låt l. må ske att (osv.), låt l. må vara att (osv.), medgivet att (osv.); jfr k. Lätt ske, at tu wille städhia migh borghan, Hoo wille wara godh för migh? LPetri Job 17: 3 (1563). Wallius 2Likpr. 8 (1628: må). Adlerbeth HorOd. 89 (1817).
k) (numera bl. i vitter stil, mindre br.) i uttr. (det) må ske (jfr i α, j), ss. beteckning för tillåtelse l. samtycke (se MÅ, v.1 2 b β γ’) l. för medgivande av faktum l. möjlighet: låt gå, må så vara, låt vara; jfr j. Ach och Ve! Din lefnads flaska tömd — Må ske! / Blott brännvin dig födde, / Du lefde och dödde / En Krögare. Bellman (BellmS) 2: 57 (c. 1768, 1791). Besinna dessa ord, du, som med ärfda titlar / Ditt ännu späda barn så obetänksamt kittlar! / Af kung och fosterland din fader eller du, / Må ske! förtjente dem; men ej din son ännu. Wallin Vitt. 1: 22 (1805). Ni mera ert förnuft än kärleken bör höra / .. / Du säjer så. Må ske. Förnuftet segrat har. Leopold 1: 431 (1814). Strindberg GVasa 146 (1899: det). Östergren (1939).
l) (numera föga br.) i förening med prep.-uttr. som inledes av av (l. utav) o. till funktionen (mer l. mindre fullständigt) överensstämmer med agentens funktion i pass.: göras l. företagas l. utföras l. åstadkommas; jfr m α β’, 2 e. Apg. 12: 9 (NT 1526). The godha gerningar som skee aff closterfolk. OPetri 1: 371 (1528). Stiernman Riksd. 559 (1604: vthaff). Hwadh Stämningen widhkommer så måste hon skee af Laghmannen och Öfversten. Gustaf II Adolf 14 (c. 1620). Hvad som godkändes, då det gjordes af Hattar, det ogillades, när det skedde af en Mössa. Malmström Hist. 6: 110 (1877). Aldén Medb. 5: 9 (1886). — särsk. (†) motsv. g. VDAkt. 1679, nr 187 (om skrik).
m) i p. pf. (i mer l. mindre adjektivisk anv.); särsk. dels substantiverat i n. sg. best., dels i uttr. vara skedd (se α). Efter skedd kungörelse, omröstning, rannsakning, överläggning (i utpräglat skriftspr.). En nyligen skedd olycka. De skedde Hans Kongl. Maij:tz Resor. HovförtärSthm 1723 C, s. 2. Rykten spredo sig om järtecken, skedda vid .. (Olav den heliges) lik. Odhner Lb. 28 (1869). Polismästaren (kunde) först vid sin framkomst till Söderås få en fullkomligt klar och detaljerad uppfattning av det skedda. Hellström Malmros 55 (1931). — jfr O-SKEDD. — särsk.
α) i uttr. vara skedd, ha skett; numera företrädesvis dels med starkare framhävande av att ngt utgör ett fullbordat faktum, dels i uttr. det är l. vore ingen l. icke någon skada l. olycka skedd, det (inträffade resp. supponerade) innebär resp. innebure ingen skada l. nackdel resp. olycka. Han kan ingenting göra åt saken, eftersom olyckan redan är skedd. G1R 1: 52 (1523). 12 Martij. Wardt ett jordskiffte ogilledt som war skeedt emellan Nils Claesson på Stola och frw Märethe Benchtzdotter på Eke. HH XIII. 1: 81 (1563). (Ordet) Saga betyder .. stundom en sanferdig berättelse om thet som skedt är. Spegel 387 (1712). Konung Fredrik (IV) hade i det längsta ansett en landstigning på (de danska) öarne omöjlig. Nu (dvs. år 1700) var den skedd. Carlson Hist. 6: 356 (1881). (Om svenska folket skall nå enighet o. välstånd) får ej någon, som sin vilja spänt / till kamp för hvad af framtidsmålen kräfves, / .. se det han verkat vara skedt förgäfves. Söderberg Rytm. 63 (1907). Gustaf-Janson ÖvOnd. 102 (1957: skada). särsk.
α’) i ordspr. Seent rådha när skadhan är skedd. Grubb 697 (1665). Skiedt som skiedt är. Celsius Ordspr. 1: 198 (1708); jfr γ. Hvad som är skedt, är skedt. CSnoilsky (1897) hos Warburg Snoilsky 93. Jag vet att skett är skett, men kan man ej / trots allt förhoppas på en bättre framtid? Zilliacus Aischylos Pers. 61 (1934); jfr γ.
β’) (†) motsv. l: ha gjorts. Mat. 21: 42 (Bib. 1541). Peer i Grimeridh hade förnäkatt .., att .. (ett visst brevs) beseglingh war i hans fråuara skeedt aff hans hustru. TbLödöse 51 (1587). LandtmFörordn. 74 (1698).
γ’) (†) i det opers. uttr. vara skett med ngn, pregnant: vara ute med ngn. Någhre säye, när the förmerckie sigh ware .. (angripna av pest): Thet är ingen hielp på ferde, thet är vthe, och medh honom skedt. Berchelt PestOrs. I 1 b (1589).
γ) i satsvärdiga uttr. utan finit verb; särsk. i uttr. ingen skada l. olycka skedd (jfr α). Celsius Ordspr. 1: 198 (1708; se ovan under α α’). (Fröken:) Och, dådet skeddt, hvad se’n? Sturzen-Becker 3: 59 (1861). ”Jag kan höra, att hon lärde dig hålla mun”, sade den gamle skrattande. ”Nå ingen skada skedd”, tillfogade han. Wester Aksakov Fam. 141 (1911). Ingen olycka, skada skedd! Östergren (1939).
n) (†) i uttr. låta sig ske, låta sig göras. VDAkt. 1792, nr 249. En så stor myckenhet ynglingar wända sig till Domkapitlen, att snarare låter sig skje en utgallring af de underhaltiga (än att dessa föras fram till examen). Ödmann AnvSkrift. 63 (1822).
2) med indirekt obj. l. (se d) prep.-uttr. med motsvarande funktion: hända (se d. o. 9); äv. (numera i sht i högre stil): vederfaras l. komma till del l. bevisas (se BEVISA I 3); i sht förr äv. liktydigt med: givas (se GIVA, v. I 7, 9), lämnas (se LÄMNA, v.2 II 10); jfr II. (Vi) lofwom .. ok telsegiom .. (invånarna i Sthm) een frii felig sæcherheith tiil teras Liiff meth hustrvr ok barn At them eller teras inthet hinder .. skee skal. G1R 1: 93 (1523). Iagh fructer theris (dvs. danskarnas) skantz hade waret försedt / Om them then hielp icke tå hade skedt. Svart Gensw. H 7 a (1558). Höör rätt och föör rätt, så skieer tig ingen oförrätt. Celsius Ordspr. 1: 197 (1708). Den stackars Saving, i största sorg öfver det förbud (mot att besöka den älskade) honom skedt, .. var .. sysselsatt (osv.). Chenon Heywood 1: 18 (1772). (Det) hände honom, hvad sällan sker andra, att han njöt .. (naturen) verkeligen. Leopold 3: 482 (1794, 1816). Honom skulle ske samma rätt som de andre. Liljecrona RiksdKul. 87 (1840). Visserligen förklarade Sten Sture .. 1497 på Stockholms rådstuga .., att han ville stå till svars för den skada, som skett ärkebiskopen. .. Men (osv.). KyrkohÅ 1938, s. 26. — särsk.
a) i optativiska uttr. (jfr 1 d); särsk. i sådana uttr. som Gud ske lov (ofta sammanskrivet) l. pris l. ära l. lov ske Gud (jfr GUD II 6, 6 c, PRIS, sbst.3 II 2 a β); äv. med utelämnande av det indirekta objektet (jfr 1), i sådana uttr. som ske pris l. tack, Gud ske lov, det var väl; numera nästan bl. dels i högre stil, dels (i uttr. Gud ske lov (gudskelov) l. Gud ske pris l. ske pris l. tack o. d., med försvagad bet.) vard. Jesus sadhe til höffwitzmannen, Gack, och såsom tw troor, så skee tigh, Och j then samma stundenne bleeff hans tienare helbreghda. Mat. 8: 13 (NT 1526; Bib. 1917: må det ske dig). Tig skee Lof, wår’ Läppars offer, Prijs, / Och ewig Tak tig skee O himmelsk’ Herre wijs. Stiernhielm Jub. 79, 80 (1644, 1668). Ära ske Herran! ja, Herran allena ske ära; / Mäktig att göra långt mer än vi mäkte begära! Wallin FörslPs. 254 (1816). Lef väl, Prometheus! Lycka ske ditt verk! Collan Dikt. 27 (1864). Ja, ske mig allt detta genom min Guds .. nåd! Rudin 1Evigh. 1: 316 (1870, 1878). (Faster Hedda:) ”Kors, Ferdinand lille, / kors, Gustaf, ni välte / väl inte (med släden)? Ske tack ni är här!” Fröding ESkr. 1: 50 (c. 1885). Ske mig all skam, om jag lovar runt / och sedan likt somliga håller tunt. Hillberg Hofmannsthal Envar 63 (1916). Ske pris! Nu är vi på det torra. Nu kan vi börja omigen. Bergman Patr. 26 (1928).
b) i förb. med vissa adverbial o. d.
α) (†) i uttr. ske ngn till viljes, bli l. göras som ngn vill. Bullernæsius Lögn. 215 (1619). Man slijter och offta ondt för sin Grannes skuld, at honom dher medh skeer til willies. Grubb 510 (1665). Brenner Pijn. 75 (1727).
β) (numera mindre br.) i sådana uttr. som ske ngn till fromma l. ära, lända l. bli ngn till fromma resp. ära; jfr f. (Potifars hustru:) Löp min pigha, bedh min Herre komma, / Thet skal skee tigh (dvs. Josef) til ingen fromma. Gevaliensis Jos. 17 (1601). Att vi icke uppfylla Guds lag för förtjänstens skull, står uttryckligen uttalat (i GT); att allt vårt verk skall ske Gud till ära likaledes ofta nog. SvTeolKv. 1930, s. 317.
γ) (†) i uttr. ske ngn l. ngt (till) fyllest, se närmare FYLLEST I 3 b, 4 b β. FörsprRom. 1 b (NT 1526). Jag har länge öfvervägt .., antingen jag mera borde lyda Eder befallning, än min förmåga, då vården om .. (C. R. Berchs) minne mig updrages. .. (Gm vår vänskap) har öfvervigten fallit til den sidan, där både lydnad och vänskap må ske tilfyllest. Celsius ÅmVetA 1781, s. 1.
δ) i uttr. ngt sker l. (företrädesvis, opers.) (det) sker ngn l. ngt för när, se NÄR, adv.2 o. adj. 7 d; (det) sker ngn för kort l. till korta, se KORT, adj. 7 a β, b β; jfr f.
c) i pregnant anv., = HÄNDA 9 d. Har det skett honom någonting? Östergren (1939). Har det skett honom något? SvHandordb. (1966).
d) (numera bl. tillf.) i uttr. ske mot, förr äv. på ngn, ske ngn; förr äv. i uttr. ske till ngn, ges ngn. Af Skepp och gods beräknas .. den äreskänk, som sker til dem, hwilka under fäktandet (mot fienden) mist arm eller ben, så ock til de ihiälslagnas Enkor och barn. PH 5: 2986 (1750). Hwad äro alla underwerk i det yttre, synliga lifwet, annat än sinnebilder af de högre underwerk, som ske på den inre menniskan? Hagberg Pred. 4: 4 (1818). Hvad som mot honom (dvs. K. XIV J.) skedde under hans sista regeringsår .. länder icke Sveriges historia till heder. Reuterdahl Mem. 201 (1859).
e) (numera bl. mera tillf.) i förening med prep.-uttr. som inledes av av (l. utav) o. till funktionen (mer l. mindre fullständigt) överensstämmer med agentens funktion i pass.; jfr 1 l. G1R 1: 52 (1523). Efter som the Danske commissarier hafue gifuit tilkenne, att Danmarks riikis vndersåther af the Swenske skall skee stort förhinder opå then Narwische seglation .., szå (osv.). SvTr. V. 1: 112 (1601). Skeer mig ondt utaf min Nästa, / Iag thäd intet ackta wil. Columbus BiblW D 2 b (1674). Så finner mången än mer godt i andra länder, / Än honom hemma sker af eget folk och fränder. Kolmodin QvSp. 1: 558 (1732). Af Herrans nåd och magt / oss detta under skedde, / som oss profeten sagt. Zion 1867, s. 31; jfr Ps. 1937, 51: 2.
f) i uttr. vara ngn skedd, ha skett ngn; numera företrädesvis med starkare framhävande av att ngt är ett fullbordat faktum; i sht förr äv. motsv. b β, förr äv. motsv. b δ; jfr 1 m α. Oss skeer then nådh som .. (våra) förfädher j mong hundradhe åår icke skeed är. OPetri 3: 305 (1530). Meningen iagh nu kungöra wil, / Och hwadh thetta (skåde-)spel haffuer innebära, / Effter thet ähr skedt idher til ähra. Gevaliensis Jos. 51 (1601). (En viss professor) klaghar .., att honom är .. (i fråga om avlöning) skedt för när. Annerstedt UUH Bih. 1: 131 (i handl. fr. 1614). Den ära dig är skedd, ditt mod förtjenar den. Leopold 1: 24 (1790, 1814).
3) [specialanv. av 1, 2] (numera bl. i högre stil, med ålderdomlig prägel) om ord l. röst: komma; höras; yttras; särsk. i uttr. ske till ngn, äv. (med indirekt obj.) ske ngn, komma till ngn; jfr 1 g. Ther skedde tordön, röster, och liwngeeld, och iordbäffuing. Upp. 8: 5 (NT 1526; Luther: geschahen); jfr 1 (g). Tå skeedde Herrans ord til Samuel och sadhe. 1Sam. 15: 10 (Bib. 1541; Luther: geschach; Bib. 1917: kom). Anders Martenssonn .. tiltalade Mattx Bråndh .. om någre oqwädens ordh, som han skulle haffue brukett på honom .., och skulle sådane ordh skee wdij the edle .. herris närwara, her Oluff Göstaffsons (osv.). TbLödöse 60 (1587). Nu, som han (dvs. Kants betjänt) stod der, gapande, / .. En röst ifrån pulpeten skedde: / ”Spring, Petter, fort, en Skräddare!” Leopold 2: 370 (1802, 1815). Dig skedde ock ordet af Frälsarens mun, / Att himmelen dig ock tillhörde. Wallin Vitt. 1: 135 (1838). En röst, som skedde till mig ur skyn. Procopé Ökn. 56 (1905).
4) [jfr med avs. på konstruktionen komma i håg (se HÅG 6 b), BÖRA 5 b γ; jfr RÄTT, adv. 2 a ϑ] (†) med personligt subj., i uttr. ske rätt med ngn l. ngt, komma till rätta med ngn l. ngt. Jag sker aldrig rätt med denna pojke, och, att döma af dessa första dagar (som han varit min elev), så vet himlens Gud, hvar jag skall hemta tålamod, när mitt obetydliga förråd är slut. Knorring Ståndsp. 1: 24 (1838). Om jag nu bara kunde utreda mig, och ske rätt med det der (torpet) Vika och .. med Lena (sade torparen). Dens. Torp. 1: 55 (1843).
II. [s-formen sannol. uppkommen gm påverkan från VEDERFARAS] (†) i pass., = I 2. Hon .. räknade noga lika många mynt i hvar framsträckt hand, så att ingen af de närvarande skeddes orätt. Heidenstam Karol. 2: 262 (1898).
Anm. Möjl. är det i nedan anförda språkprov förekommande skeedede felaktigt för skeede. Om någre brister eller twedrecht emellan thesse try KonungeRijker förefallandes warde, thet skeedede om Frijheeter, Rättigheeter, eller andre saaker .., tå skole (osv.). Tegel G1 2: 141 (i handl. fr. 1541; t. orig.: es were auch gleich).
Spalt S 3690 band 26, 1970