Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÅP skå4p, sbst.1, n. (G1R 4: 104 (1527) osv.), äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) r. l. m. (Väring Vint. 71 (1927) osv.); best. -et resp. -en; pl. = resp. -ar.
Ordformer
(skap 1612. sko(o)p 16181736. skåp (skååp) 1527 osv. skåpp c. 16001725)
Etymologi
[fsv. skap; liksom fd. ska(a)p (d. skab), fnor. skáp, nor. dial. skåp av mlt. schap, skåp, kar, bytta o. d., av fsax. skap, kar l. dyl., motsv. mnl. scap, skåp, hylla o. d., ffris. skep, kar, bytta o. d., fht. scaph, öskärl, vinfat (t. schaff, kar, bytta, skåp, hylla o. d.); sannol. till roten i SKAPA. — Jfr SKEPPA, v.2, SKOP, sbst.2, SKOPA, sbst.]
1) (ofta lådformig) möbel o. d. med tillslutet, med dörr l. dörrar (o. i regel hyllor l. annan inredning) försett förvaringsutrymme; äv. dels om närstående förvaringsmöbel (hög byrå o. d.), dels om vissa andra liknande utrymmen l. anordningar (se c, d); jfr BÄNK II, KABINETT II, LÅDA, sbst.1 1, MONTER 2, SKÄNK. Fristående, väggfast, i nisch inbyggt skåp. G1R 4: 104 (1527). Vdi min N: H: kammar .. (står) ett skåp som H: N: böcker äre vdi. KlädkamRSthm 1583 C, s. 15 b. 1 Sängh opp i Steenstugun medh 2ne Skååp baak uthi. BoupptSthm 1683, s. 813 a. Han lefwer wijd Hoppet, / som kattan wijd Skåpet. Celsius Ordspr. 2: 108 (1709). (Hos lüneburgarna stå under sommaren bi-)Kuporna .. i rad på hyllor i ett öppet skåp. Barchæus LandthHall. 64 (1773). Skåpet är (under medeltiden) väggfast och begagnar stundom byggnadskonstens former, med gafvelröste och korsblomma såsom afslutning. Strindberg SvFolk. 1: 212 (1882). HCornell hos Flodström SvFolk 320 (1918; om altarskåp). Ett i väggen infälldt skåp har Öfverlännäs kyrkas sakristia. Dens. NorrlKyrklK 16 (1918). Jag visste att de inte hade en matbit i skåpet. Martinson BakSvenskv. 41 (1944). — jfr ALTAR-, APOTEKS-, BOK-, BORD-, BRAND-, DOCK-, FURU-, GIFT-, GLAS-, GYCKEL-, HALV-, HYLL-, IS-, JÄS-, KABINETTS-, KANN-, KART-, KASPER-, KASSA-, KLÄD-, KONST-, KRYDD-, KYL-, KÖKS-, LINNE-, LÅD-, LÖNN-, MAT-, MEDALJ-, MEDICIN-, MONTER-, MYNT-, NATT-, NISCH-, NYCKEL-, PENTRY-, PIP-, PLÅT-, PORSLINS-, POTT-, RENÄSSANS-, RIS-, RULL-, SALS-, SCHATULL-, SID-, SILVER-, SKAFFERI-, SKÄNK-, STÅL-, STÄD-, SÄNG-, TITT-, TORK-, UNDER-, VAPEN-, VÄGG-, VÄRME-, ÖVER-SKÅP m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. supa ur skåpet, skåpsupa. (Han) brukade på gamla dagar pimpla, som man säger, eller supa ur skåpet. SvAnekd. 5: 61 (1845).
b) (numera bl. tillf.) tittskåp; särsk. i uttr. gubben med skåpet, om person (marktschrejer) förevisande tittskåp. B. hade icke försummat att uppöfva sin naturliga talent att berätta pikant, och ibland kunde man nästan tro sig höra gubben med skåpet, när han kom fram med vissa grefvinnor och markisinnor med spetsiga läppar och hvassa tungor. Lundgren MålAnt. 3: 202 (1873).
c) (†) om skåpformig l. skåpliknande mathämtare l. transportanordning för mat; jfr d. Ett skåpp som maten bäres up uti till Fruntimbers Taffelen. HovförtärSthm 1725, s. 2422. Detta (dvs. att bära mat till fadern) hade alltid varit plågande för henne, ty det brunbetsade lilla skåpet ådrog sig alltid en obehaglig uppmärksamhet, och hon såg inga andra än tjenare och vakter bära matburen. Strindberg SvÖ 3: 183 (1890).
d) (i sht i fackspr.) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr c, e o. 25), om utrymme l. anordning som till utseendet l. funktionen l. bådadera liknar ett skåp; särsk. (i sht tekn., företrädesvis ss. senare led i ssgr): fodral l. skyddande över- l. kringbyggnad (som i regel har lådform o. är försett resp. försedd med dörr l. dörrar). (I början av 1600-talet) fanns ej det stora vägguret med sitt blå- och rödmålade skåp, som nu är den främsta prydnaden i hvarje förmögen gård. Topelius Fält. 1: 140 (1853). Vanligen äro dessa skålar (med sand för upphettning av kolvar m. m.) öfverbyggda med skåp, försedda med aflopp för skadliga gaser. NF 8: 218 (1884). LfF 1884, s. 29 (om lådliknande detalj i maskin för packning av tändsticksaskar). Schulthess (1885; om rodertrumma). Transformatorerna (i elektricitetsverket i Davos) äro alla försedda med .. skyddsskåp samt placerade i det fria. Hvarje skåp innehåller förutom transformatorn en tafla med fördelningsledningarne och deras säkerhetsapparater. TT 1895, Allm. s. 143. — jfr BAD-, DRAG-, GRUPP-, HELGON-, KABEL-, KLOCK-, KOPPLINGS-, MOTOR-, RELÄ-, RÖK-, SIKT-, SLID-, TURBIN-, VENTIL-, VÅG-SKÅP m. fl. — särsk.
α) (numera bl. mera tillf.) om skåpliknande utrymme använt ss. l. i st. f. försäljningsbod. (I Kairo sågs) Smala gränder, och på båda sidorna, i stället för bodar, gubbar i skåp, med benen i kors. Lundgren MålAnt. 3: 9 (1873). Martinson Kap 124 (1933; om förh. i Bombay).
β) skåpliknande karosseri, skåpvagnskarosseri; i sht förr äv. (i klart bildl. anv.), om täckvagn (i ssgn FAMILJE-SKÅP). Med skåp överbyggda lastautomobiler. SFS 1939, s. 342.
γ) (numera bl. mera tillf.) om skåpliknande nisch (använd ss. förvaringsutrymme). Det är lämpligt att kakelugnen (i mörkrum) har en nisch (af kakelugnsmakare vanligen kallad ”skåp”), emedan (osv.). Nyblæus Fotogr. 41 (1874).
e) i vissa (bildl.) uttr. l. talesätt.
α) [möjl. ombildning av uttr. mellan skål och vägg] (mindre br.) i uttr. klämma ngn mellan skåp och vägg, hårt ansätta ngn. Hinner ni odla själen, när ni lägger ner så mycket möda och omsorg på kroppen? Hon klämdes mellan skåp och vägg. — Vad gör ni på era lediga stunder? Läser ni? Och vad? Sörman Toto 111 (1929). IllSvOrdb. (1964).
β) i sådana ordstäv som ”som du vill, min vän, men här skall skåpet stå”, sade frun åt sin man l. (o. i sht) härifrån utgående bildl. anv.; särsk. dels i uttr. (som du vill, men) här (äv. där) skall skåpet stå, (jag är visst beredd att göra som du vill men) så får det bli (som jag bestämmer l. bestämt), dels i uttr. säga l. bestämma o. d. (äv. veta o. d.) var (äv. hur) skåpet skall stå, vara den som bestämmer (i hemmet) l. ha en (mycket) bestämd vilja o. d.; i sht förr äv. i uttr. få se var skåpet skall stå, få se vem det är som bestämmer. ”Som du vill min vän, men här ska’ skåpet stå” — sa’ frun åt sin man. Holmström Sa’ han 67 (1876). Om frun bara behagat uttala sin vilja, skulle man nog fått se hvar skåpet skulle stått! Strindberg Giftas 1: 16 (1884). Hvad jag vet (om ditt liv)? Jo, att det är lugnt. Där ska skåpet stå! Michaelson Ungk. 26 (1892). (Han är) eftertrycklig i ord och mycket benägen att bestämma: ”som du vill, men här ska’ skåpet stå”. VL 1893, nr 72, s. 3. Högern är icke så stark i vår riksdag att den ensam kan säga hvarest skåpet skall stå. Därs. 1904, nr 240, s. 3. En kraftmänniska hade hon ju alltid varit och vetat var och hur skåpet skulle stå, och låtit omgivningen veta det också. Törnblom Livsöd. 149 (1915).
2) [sannol. eg. specialanv. av 1 d] (numera bl. ngn gg arkaiserande) ränsel. Bland gamla gesällgrejor (i garvaryrkets kulturhistoriska samlingar) finnes ett gammalt ”skåp” (ränsel), en mer än 100-årig gesällstav (osv.). Förbundet 1913, nr 12, s. 4.
3) [eg. specialanv. av 1 d] (numera bl. tillf.) om skåpliknande l. skåpformig säng. Mamma ligger redan i sitt lilla skåp innanför (ångbåts-)salongen. AGeijer (1846) i Solnedg. 3: 30. — jfr SÄNG-SKÅP.
4) [eg. specialanv. av 1 d] (†) = PORTSCHÄS. Jag lät bära mig till holländska konsulen van Oijens. Sedan Le Clou anmält mig, gick jag ur mitt skåp. Tersmeden Mem. 2: 188 (1736).
5) [eg. specialanv. av 1 d] (vard.) dragspel. Kolingens kusin (som skall köpa ett handklaver av en jude): — 14 stolpar för skåpet! Försök inte! Strix 1899, nr 21, s. 5. Asklund Fanfar 100 (1934).
Ssgr (till 1): A: SKÅP-ALTARE. (†) flygelaltare, altarskåp. Bæijer BeskrYstad 31 (1793).
-ARTAD, p. adj. jfr arta V 3. Martinson Kap 121 (1933; om skåpnisch).
(1 d) -BAD. (i sht förr) bad i badskåp. Uhrström Hemläk. 21 (1879). Wernstedt (1951).
-BESLAG. (skåps- 1740) Carlberg SthmArchitCont. F 2 a (1740).
(1, 1 d β) -BIL. heltäckt, i regel lätt transportbil som har mer l. mindre lådformigt (från förarhytten skilt) lastutrymme med dörr(ar) baktill (o. på sidan); jfr paket-bil. UNT 1928, nr 10067, s. 8.
-BLÅSARE. (vard.) person som deltar i l. utför kassaskåpskupp l. -kupper (”blåser ur” kassaskåp); jfr -skärare. GbgP 1955, nr 56, s. 20.
-BORD. möbel utgörande en kombination av bord o. skåp; särsk. (förr): kistbord med skåpformig underdel. Strindberg GVasa 101 (1899). SvPostv. 83 (1924; om ett på postkontor använt litet bord med fack för pengar o. d.).
-BREDD. bredd på skåp. Form 1949, s. 45.
-DUK. (numera bl. tillf.) duk till skåp. BoupptSthm 1679, s. 1001 b.
-DÖRR. (skåp- 1623 osv. skåpe- 1618. skåps- 1661 osv.) BtÅboH I. 1: 90 (1618).
(1 d) -FODER. (mindre br.) till ståndur: skåpformigt fodral. MurbergVägledn. 4: 9 (1937).
-FORM.
1) typ l. form av skåp; särsk. (i sht tekn.) till 1 d. 2NF 30: 350 (1920; om former av turbinskåp).
2) form som karakteriserar skåp, form(en) av ett skåp; skåpliknande form. Stativet för (viss typ av revolver-)svarfvar .. har fot af skåpform, som .. bildar ett bekvämt förvaringsrum för verktyg. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 90. Erixon Möbl. 2: XV (1926). HågkLivsintr. 20: 70 (1939).
-FORMAD, p. adj. som getts skåpform (se d. o. 2), skåpformig. Skåpformade gamla ståndur. Östergren (1940).
-FORMIG. som har skåpform (se d. o. 2); skåpliknande. Crusenstolpe Mor. 2: 389 (1840; om vagnskorg). Erixon Möbl. 2: XIV (1926; om underdel till kistbord).
-FOT. (skåp- c. 17551920. skåps- 1963) fot till skåp; äv.: skåpformig fot. Schultze Ordb. 4214 (c. 1755). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 140 (på stativ till kipphyvel).
-GAMMAL. (numera bl. tillf.) som legat länge i skåp o. fått skåpsmak; jfr -satt. Böttiger 3: 19 (1843, 1858; om bakelser).
-GARNITYR. (†) uppsättning prydnadsföremål för skåp (l. liknande möbel). 1 Skåp Garnateur af Delfts porcelaine bestående af 3 stoora påttor 2 Skåhlar. BoupptSthm 1689, s. 180 (1688).
-HUTCH l. -HURTS. (i fackspr.) hutch med utrymme(n) som tillslutes (tillslutas) med dörr(ar). Form 1936, Omsl. s. 24.
-HYLLA. (skåp- 1673 osv. skåps- 1963)
1) hylla i (l. till) skåp. KlädkamRSthm 1673, s. 126.
2) (numera mindre br.) etnogr. hyllskänk. Wistrand NordMAllmog. 65 (1909).
-HÖRN. (skåp- 1930 osv. skåps- 1886) Hertzberg Canth Lifsb. 2: 165 (1886). Krusenstjerna Pahlen 1: 121 (1930).
-INREDNING~020. särsk. konkret: inredning (se inreda I a slutet) i l. till skåp; äv.: inredning i form av skåp. Fatab. 1933, s. 60 (i form av skåp). Key Hemv. 127 (1939).
-JÄRN. (skåp- 1622 osv. skåpe- 1654. skåps- 1679) (numera bl. mera tillf.) skåpbeslag; jfr järn 5 d. Rudbeckius Dagb. 7 (1622). BoupptSthm 1679, s. 1439 a, Bil. —
-KANT. Celander NordJul 1: 128 (1928).
-KISTA. (†) om skåpliknande kista. BoupptSthm 1669, s. 527. 1 g(amma)l Skåp-Kijsta. Därs. 1670, s. 348.
(1, 1 d) -KLOCKA. skåpur; särsk. (numera nästan bl. i vissa trakter) liktydigt med: golvur. Wistrand NordMAllmog. 33 (1909).
-LARM. (mera tillf.) brandlarm medelst brandskåp, brandskåpslarm. Östergren (cit. fr. 1927).
(1, 1 d β) -LASTBIL~02 l. ~20. (föga br.) skåpbil. Östergren (cit. fr. 1939).
-LIK. skåpliknande. Skåplika stolrum med fönster finnas i närheten af altarplatsen och under orgelläktaren (i Gbgs domkyrka). Brunius Resa 1838 45 (1839).
-LIKNANDE, p. adj. som liknar skåp; jfr -formig. 2NF 25: 1271 (1917; om skyskrapor).
-LIST. list på l. till skåp. Celander NordJul 1: 156 (1928).
-LISTA. (†) skåplist. Rudbeckius MemPubl. 7 a (1636).
-LUFT. (mindre br.) skåpsektion; jfr luft, sbst.3 HantvB I. 6: 496 (1938).
-LÅDA. låda i l. till skåp; i sht förr äv.: draglåda använd ss. förvaringsutrymme. 1 Kiökzbordh medh skåplåda. BoupptSthm 1669, s. 1363. VDAkt. 1749, nr 1.
-LÅS. (skåp- c. 1600. skåpe- 15741654. skåps- 1899) lås i l. till skåp. För itt Skiffuelås eller Skåpelås .. 12 (öre) 6 (penningar). Skråordn. 330 (1574). Skåp-lås .. äro små franska lås, som vanligtvis endast gå ett slag, och blott kunna stängas utifrån. Almroth Karmarsch 630 (1839). PåJärnFastGr. 80 (1946; om infällslås).
Ssg: skåplås-nyckel. BtÅboH I. 1: 51 (c. 1600).
-LÄGGA, -ning. (numera bl. mera tillf.) lägga l. lägga undan (ngt) i skåp l. dyl.; särsk. bildl. En lägre plats, / Vid det bibliotek, där seklers anda / har skåplagts i Hans Helighets palats. Heidenstam Alienus 1: 27 (1892).
-MAKARE. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) person som yrkesmässigt tillverkar skåp. Lindestolpe Färg. 42 (1720). EkonS 2: 274 (1897).
-MAT.
1) (numera bl. mera tillf.) (överbliven kall) mat som stått i matskåp o. d., (kalla) matrester (som stått i matskåp o. d.). (Vi blevo uppehållna) men ändtligen fingo vi gå till de gode Hägerflychts, dit vi voro bjudna på skåpmat efter gårdagen, då de hade kalas. Forsell Sällsk. 61 (1843).
2) mer l. mindre bildl.; särsk.: ngt förlegat, (steril) återstod av intellektuell l. konstnärlig verksamhet o. d. En skicklig talare (är) aldrig .. förlägen om utvägar att framduka skåpmat af gamla förråder. Topelius Fält. 4: 637 (1864). Man skulle kanske finna mina Teckingar och Drömmar enformiga! Denna fråga slog mig. Jag är gammal, tankarna leva ej samma växlande liv som förr, kanske lever jag nu, utan att märka det själv, på idel skåpmat. FrRuneberg (1866) i Konstnärsbrev 1: 104. Kineserna hade 200 döda, fransmännen 4 döda och 24 sårade. Denna segerbulletin har lindrig smak af skåpmat. SmålAlleh. 1883, nr 143, s. 2. Holmström Benj. 284 (1932).
-MONTER. skåpformig monter. MeddSlöjdF 1895, s. 153.
-MUS. (mindre br.) husmus, mus. Hellström Kusk. 17 (1910). Dens. Snörmak. 90 (1927).
-MÖBEL. möbel utgörande skåp, möbel i skåpform. Adler Meyer 484 (1894).
-NISCH. skåpliknande nisch; särsk. = skåp, sbst.1 1 d α. Martinson Kap 121 (1933; om bod vid gata i Bombay).
-NYCKEL. (skåp- 1681 osv. skåps- 1893 osv.) ConsAcAboP 5: 140 (1681).
-POSTAMENT. (numera bl. tillf.) jfr -sockel. BoupptRasbo 1787.
-POTTA. (†) skålformigt kärl använt l. avsett ss. (del av uppsättning av) prydnadsföremål på l. i skåp; jfr -garnityr. BoupptSthm 1689, s. 917 b (1685).
-RÅTTA. (skåp- 1768 osv. skåps- 1847)
1) (numera mindre br.; se dock slutet) eg.: mus (l. råtta) som brukar påträffas i matskåp (l. annorstädes inomhus); särsk. i speciellare anv.: musen Mus musculus Lin., husmus. Hisinger Ant. 5: 39 (1831). BonnierLex. (1966). särsk. (fullt br.) i uttr. fattig som en skåpråtta, fattig som en kyrkråtta; jfr 2 a. Weste (1807). IllSvOrdb. (1964).
2) (numera föga br.) bildl., om person.
a) om fattig (o. ynklig l. usel) person; jfr 1 slutet. Palmblad Nov. 4: 52 (1851). Naumann GranskKr. 1: 175 (1872).
b) person (tjänare l. anställd) som snattar o. d. Posten 1768, s. 175 (”176”). Björkman (1889).
-SATT, p. adj. (numera mindre br.) som satts l. ställts in i (mat)-skåp; särsk. i uttr. vara skåpsatt, stå i skåp. Bror Jonas tyckte just icke om bakelse, och denna hade varit något länge skåpsatt samt var en smula härsken. HLilljebjörn Hågk. 1: 124 (1865).
-SEKTION. sektion (se d. o. 5 c) av skåp (vilken har en l. två dörrar o. avskiljes från annan l. andra sektioner medelst vertikal mellanvägg resp. vertikala mellanväggar); jfr -luft. Form 1950, s. 21.
-SIRAT. (†) kruka till skåp l. dyl.; jfr sirat 3 c. Porcellaine och Glas ..: 6 par Thé-Kopar. .. 4 söndrige skåp Zirater. SvKulturb. 3—4: 122 (i handl. fr. 1776).
-SJUKA. (†) överdriven noggrannhet (med ordningen i ett hem); jfr städ-dille. Schulthess (1885).
-SKÄNK. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skänkskåp; äv. om skivan på sådant skåp. BoupptVäxjö 1883. Fatab. 1914, s. 22 (om skivan).
-SKÄRARE. (vard.) person som utför l. deltar i kassaskåpskupp varvid man använder sig av skärbrännare; jfr -blåsare. GHT 1964, nr 14, s. 17.
-SMAK. om dålig (unken) smak hos ngt som stått (för länge) i matskåp o. d.; äv. bildl.: smak av skåpmat (se d. o. 2). SvTyHlex. (1851). Lidman HusFrökn. 100 (1918). IllSvOrdb. (1955; äv. bildl.).
-SMED. (numera bl. i skildring av ä. förh.) smed som tillverkar skåpbeslag o. d. KatalIndUtstSthm 1897, s. 266.
-SOCKEL. sockel till skåp. Form 1949, s. 61.
-SPEGEL. särsk.: spegel på l. infälld i skåpdörr. Var så god, om man står upp, ser man hela figuren i skåpspegeln! Söderberg HårfrUppass. 13 (1925).
(1 a) -SUPA, -ning. (små)supa ensam l. i smyg. Tholander Ordl. (1872).
Avledn.: skåpsupare, m.||ig. person som skåpsuper; äv. bildl. Bergman VSmSkr. 337 (1846). Periodläsaren blir ett slags läsningens skåpsupare. .. Han fördriver tiden med någon bok medan han väntar på (tattarflickan). Lundkvist Vindingev. 154 (1956).
skåpsuperi, n. skåpsupning (särsk. ss. vana l. bruk). Björkman (1889).
-SÄNG.
1) (nästan bl. förr använd) i hörn inbyggd (förlåts)säng (vanl. i två våningar) vars gavelsida utgöres av l. är utformad till ett skåp; äv.: med dörrar försedd säng som liknar ett skåp; jfr skåp, sbst.1 3. 1 Grön skåp sengh med een Pall af Fuhru. BoupptSthm 1668, s. 888. Östergren (1940).
2) säng som kan fällas upp (l. ihop) o. döljas i l. bilda ett skåp. Adelsköld Dagsv. 1: 41 (1899). SDS 1953, nr 338, s. 32.
-TJUV. (skåp- 1845 osv. skåps- 1837) särsk. (†) bildl.: skalbaggen Ptinus fur Lin., vanlig tjuvbagge. Dahlbom Insekt. 20 (1837). LfF 1845, s. 151.
-TORK. (mindre br.) torkskåp. DN(B) 1958, nr 23, s. 18.
(1 d) -TURBIN. tekn. turbin vari turbinhjulet är omgivet av ett skåp. IngHb. 2: 924 (1948).
-TYP. Wistrand NordMAllmog. 33 (1909).
-UGN. i sht etnogr. (direkteldad) skåpformig ugn; jfr vind-ugn. SkånHembFÅb. 1955, s. 52.
(1, 1 d) -UR. (i sht i fackspr.) större ur med skåpliknande (avlångt, dörrförsett, rakt) fodral; äv. (numera nästan bl. i vissa trakter) liktydigt med: golvur. 2UB 6: 501 (1904; om väggur). Framför den väggfasta sängen eller vid gafvelväggen, invid sängen, stod (förr i vardagsstugan) ett skåpur. Uppl. 2: 335 (1908). Tallqvist Ur. 205 (1939).
(1, 1 d β) -VAGN. skåpbil. UNT 1924, nr 8744, s. 5. AutB 1: 26 (1947).
Ssgr: skåpvagns-chaufför. Östergren (cit. fr. 1934).
-förare. LD 1960, nr 165, s. 4.
(1, 1 d) -VÄGGUR~02 l. ~20. (i sht i fackspr.) väggur med skåpliknande fodral, väggur som är ett skåpur. SlöjdkomBet. 1907—08, s. 200.
-ÄTA. plocka fram ur matskåp, skafferi o. dyl. o. (små)äta (mellan målen). Östergren (1940). Att skåpäta på natten .. är .. ett symtom på bristande psykisk balans. DN(A) 1965, nr 34, s. 8.
Avledn.: skåpätare, m.||ig. person som skåpäter. DN(A) 1965, nr 34, s. 8.
B (†): SKÅPE-DÖRR, -JÄRN, -LÅS, se A.
C: SKÅPS-BESLAG, -DÖRR, -FOT, -HYLLA, -HÖRN, -JÄRN, -LÅS, -NYCKEL, -RÅTTA, -TJUV, se A.
Avledn.: SKÅPA, v.1 [sv. slang skåpa, spela (dragspel)] (vard.) till 5: spela musik, spela. Dom har ett bass, ett jazzband, förståru. Dom skåpar! Sax, batt, klanglåda, å en fiol! Asklund Fanfar 14 (1934). Orkesterjourn. 1935, nr 11, s. 14.

 

Spalt S 5704 band 27, 1975

Webbansvarig