Publicerad 1975   Lämna synpunkter
SKÄR ʃä4r l. ʃæ4r, adj.2 -are (gradf. mera tillf.); adv. -T.
Ordformer
(förr äv. chair, chär, schär)
Etymologi
[av fr. chair, kött (jfr CHARKUTERI), i uttr. couleur de chair, köttfärgad, skär, av lat. caro (gen. carnis, kött; jfr KARNATION, KARNEVAL)]
blekröd, ljusröd, rosafärgad; om hy o. d. särsk. som har fin l. frisk skär (se ovan) färg, rosig. Uti Huset N:o 80 vid Riddarehustorget .. bortstals .. den 8 dennes, en ny Sitzkjortel .. samt en chair Madraszhatt (dvs. hatt av orientaliskt, mönstrat gastyg). DA 1808, nr 60, Bih. s. 2. Se .. hur rodnaden är skär i öster; jag tror vi få storm i soluppgången. Runeberg 4: 177 (1833). Aldrig förut hon kyssar gaf / Med en mun så svällande skär. Björck Dikt. 114 (1865). Valsen fladdrade / kring på tå / i vida ringar / af svarta frackar / bland fjärilsvingar / af tyll och flor / och skära nackar och hvita skor. Fröding NDikt. 12 (1894). Hon skiftade hastigt färg och blef skär om kinderna. Heidenstam Birg. 41 (1901). Mellan stenarna blommade här och där den skära ljungen. Malmberg Fiskebyn 23 (1919). (Dockan) ligger i en docksäng med skärt täcke och lakan, som mamma har sytt. Lindgren AllBarn 13 (1946). — jfr BLEK-, LJUS-, PERSIKO-, ROSA-, ROSEN-, RÄK-SKÄR m. fl. — särsk.
a) (förr, vard.) i uttr. skär sedel, tusenkronesedel (som 1889—1952 var skär till färgen). (Sångaren som hastigt blivit populär) sopar nu in den ena skära sedeln efter den andra. SDS 1952, nr 65, s. 4.
b) i n. sg. best. l. (i sht) obest. i substantivisk anv., om (ngt, t. ex. klädesplagg, med) skär färg l. färgton. Vi fingo af magister Ribbing veta, att skärt på en bal ser ut som ”smutsigt hvitt”. UvHeland (1842) hos Dahlgren 2Ransäter 154. De små skyarna jagade nu snabbare förbi, och allt det vita och skära och vårgröna fick något fruset över sig. Hallström Händ. 162 (1927). Kakorna ser goda ut. Ett par såna där med skärt på ska jag be mamma om. Unnerstad Snäckh. 15 (1949).
c) i överförd l. oeg. anv.; särsk.
α) om växt: som har l. blommar med skära blommor (l. skär blomma), skärblommig (se d. o. a); särsk. i uttr. skär sefyrlilja, se SEFYR-LILJA. Af rosor förorda vi hufvudsakligast .. de gamla, välkända, ljufligt doftande ”provinserna” och den skära mossrosen. Abelin MTr. 89 (1902). Den skära ullspiran (Pedicularis hirsuta). Selander LevLandsk. 77 (1955).
β) (tillf.) om leende: som kommer från ett skärt ansikte l. en skär mun. Kärlek är ett sådant trist ord .. . När jag hör det kommer jag att tänka på små flickor i skrynkliga sommarklänningar med små skära leenden. Edlund Chandler Syst. 190 (1950).
Ssgr: A: SKÄR-BLEK. blek med skiftning i skärt. Hennes ansikte med de skärbleka kinderna .. hade en vacker oval. Roos Helgsm. 1: 194 (1896). Lindorm Marsch 52 (1934; om blomma).
-BLOMMANDE, p. adj.
1) som blommar med skära blommor (l. skär blomma), skärblommig (se d. o. a); jfr skär, adj.2 c α. Den skärblommande rosenbusken. Solnedg. 1: 134 (1910). Selander LevLandsk. 89 (1955).
2) (mera tillf.) oeg., om hy: rosig. TurÅ 1905, s. 102.
-BLOMMIG. som har skära blommor (l. skär blomma).
a) om växt; jfr skär, adj.2 c α. Skärblommiga Convolvulus klättra i klipporna bland opuntior och aloe. Retzius Sicil. 51 (1892).
b) om tyg, klädesplagg o. d. Hallström VilsnF 114 (1894; om klänning).
-FLÄCKIG. som har skära fläckar. UNT 1930, nr 10642, s. 4 (om liljor).
-FÄRGAD, p. adj. SAOL (1900).
-GRÅ. (skär- 1920 osv. skärt- 1940) grå med skiftning i skärt. Högstedt KokB 184 (1920; om färg på svinkött).
-GUL. (skär- 1930 osv. skärt- 19401964) gul med skiftning i skärt. De skärgula tearosor, som kallas Catherine Mermet. Laurin Minn. 2: 292 (1930). TurÅ 1946, s. 244 (om sand).
-HYAD, p. adj. Heidenstam Dag. 217 (1905, 1909). Krusenstjerna Fatt. 1: 119 (1935).
-HYLLT, p. adj. skärhyad. Hemmer ManSamv. 87 (1931). Krusenstjerna Fatt. 1: 92 (1935).
-KINDAD, p. adj. som har skära kinder, rosenkindad. TurÅ 1905, s. 103.
-LILA. lila med skiftning i skärt. TurÅ 1951, s. 149 (om blomklockor).
-MÅLAD, p. adj. Essén Prim. 216 (1919; om hus).
-POLERAD, p. adj. om nagel: polerad så att den fått en skär (blank) färg. IdrBl. 1935, nr 124, s. 8.
-ROSIG. (mera tillf.) skärt rosig (se rosig, adj.1 4 b). Heidenstam Skog. 224 (1904; om kinder).
-RUTIG. som har skära (o. vita) rutor; särsk. om tyg l. klädesplagg. Hallström GHist. 72 (1895; om kjol).
-RÖD. (skär- 1886 osv. skärt- 19171964) särsk.: ljusröd, skär; äv. i n. sg. obest. i substantivisk anv. Tavaststjerna Barnd. 197 (1886; om äppelblommor). Forssman Aftonl. 12: 30 (1904; i substantivisk anv.). Bergström Bohem. 35 (1939; om kinder).
-STRIMMIG. som har skära strimmor (l. en skär strimma). En liten skärstrimmig engelsk pelargon. Högström-Löfberg TLyckhD 193 (1929).
-VIT. vit med skiftning i skärt. Skärhvit apelkrona. Gellerstedt Efters. 135 (1891). Heidenstam Svensk. 1: 90 (1908; om arm).
B (numera mindre br.): SKÄRT-GRÅ, -GUL, -RÖD, se A.
Avledn.: SKÄRAKTIG, adj. som har drag av l. dragning åt skärt. Där är en (av klänningarna) som är något skäraktig, eller jag vet inte hvad, det är som en hel hop färger, den blefve nog vackrast. Hallström Brilj. 129 (1896). Nipstranden lyste nästan rent skär (i solnedgången) och en skäraktig ljusning låg öfver det svarta, spegelblanka vattnet där nedanför. Hülphers Ångermanl. 210 (1900). Diedrichs Nichols Trädg. 206 (1934).
SKÄRHET, sbst.2, r. l. f. (egenskapen att ha) skär färg l. färgton. (Ängsullen) blandade sin hvithet med .. (roslingens) skärhet. BotN 1846, s. 2.

 

Spalt S 5902 band 27, 1975

Webbansvarig