Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SIGNALISERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(äv. -cera)
Etymologi
[liksom d. signalisere av t. signalisieren, bildat (efter fr. signaler) till signal (se SIGNAL); jfr eng. signalize]
(†)
1) = SIGNALERA 2; särsk. refl., = SIGNALERA 2 slutet; äv. i pass., i uttr. vara signaliserad för ngn, vara känd ss. ngn. Biurman Brefst. 175 (1729). Alt hwad herr Norek i detta måhl kan anföra lärer mäkta slätt signalisera honom hos sina Förmän. VDAkt. 1731, nr 665. Högädle herr Häradzhöfding Mobeck, hwilken wärkeligen är Signalicerad för den granlagaste Domare uti justicens handhafwande. Därs. 1766, nr 374. Kexél 1: 219 (1789; refl.). Lindfors (1824; refl.).
2) = SIGNALERA 4; äv. tr., = SIGNALERA 4 b. Möller (1807). De fartyg, hvilka signaliserat sitt (pestsmittade) tillstånd med svarta flaggan. VetAH 1818, s. 37. Äfven luftballonger, som äro fästade vid linor, låta bruka sig till signalisering. ConvLex. 7: 1277 (1837). Ahlman o. Forsman (1885).
Ssg (till 2; †): SIGNALISERINGS-SYSTEM. signalsystem. Signaliserings System för handels-fartyg. Martensen (1832; boktitel).

 

Spalt S 2279 band 25, 1967

Webbansvarig