Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SEVE- se3ve~.
Etymologi
[av förleden i SEVEBERGET, äldre namn på den skandinaviska fjällkedjan, efter lat. Mons sævo (Plinius d. ä.), möjl. eg. ”Sjöberget” (till det germ. ord som föreligger i SJÖ), vanl. uppfattat ss. avseende den skandinaviska fjällkedjan (möjl. dock avseende Baltiska sjöplatån; jfr JVSvensson i NoB 1921, s. 61 f.)]
i ssgr, betecknande att ngt ingår i l. har samband med l. förekommer vid den skandinaviska fjällkedjan.
Ssgr (numera bl. geol.): SEVE-BERGART~02 l. ~20. = -skiffer. Högbom Norrl. 74 (1906).
-GRUPP(EN). (i sht förr) om seveskiffrarna uppfattade ss. en geologisk serie; jfr grupp, sbst.1 2 a. AETörnebohm i ÖfversVetAFörh. 1872, s. 14. SvUppslB 24: 589 (1935; i fråga om ä. uppfattning).
-PIL. (†) den i fjälltrakterna växande videarten Salix glauca Lin., ripvide. Liljeblad Fl. 203 (1792). Hahnsson (1899).
-SKIFFER. om var o. en av de ss. ett komplex sammanhållna, starkt metamorfoserade, klastiska l. kristallina bergarter som förekomma (ss. en undre avdelning bland fjällskiffrarna) i den skandinaviska fjällkedjan, huvudsakligen i dess östra delar (o. som tidigare uppfattades ss. bildande en prekambrisk serie men enligt senare forskning visat sig äv. omfatta bergarter av kambrosilurisk ålder); nästan bl. i pl.; jfr -bergart, -grupp(en) o. fjäll-skiffer. GeolFF 1893, s. 92.

 

Spalt S 2035 band 25, 1967

Webbansvarig