Publicerad 1966   Lämna synpunkter
SEKRETIN sek1reti4n, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(äv. secr-)
Etymologi
[jfr t. sekretin, fr. sécrétine; av eng. secretin, bildat till nylat. secretum (se SEKRET, sbst.1) med den i namn på ämnen vanliga ändelsen -in (jfr BRILJANTIN, LANOLIN, PLANTININ m. fl.)]
fysiol. hormon som bildas i tolvfingertarmens vägg o. som med blodet når bukspottkörteln (o. levern) o. stimulerar denna (dessa) till sekretion; stundom äv. allmännare, om ämne som stimulerar en körtels verksamhet. 2NF 17: 1261 (1912). Därs. 24: 1502 (1916; allmännare). NordMed. 1941, s. 3753.

 

Spalt S 1759 band 25, 1966

Webbansvarig