Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SANIKEL (sani´ck’l Dalin), r. l. m.; best. -n; pl. -kler.
Ordformer
(sanickel (sann-) 1638 (: Sannickelörtt)—c. 1815. sanikel c. 1645—1899)
Etymologi
[jfr d. sanikel, nor. sanikkel, t. sanikel, eng. o. fr. sanicle; av mlat. sanicula, saniculum (motsv. it. sanicola, span. sanicula), sannol. till lat. sanus, frisk (jfr SANATORIUM, SANERA, SANITET)]
(†) (den förr inom medicinen använda) växten Sanicula europæa Lin., sårläka. IErici Colerus 2: 55 (c. 1645; ss. medel mot svullnad). Liljeblad Fl. 115 (1798). Dalin (1854). Hahnsson (1899).
Ssg: SANIKEL-ÖRT. [jfr d. sanikelurt, t. sanikelkraut] (†) sårläka. Franckenius Spec. B 4 b (1638). Sjöborg Sind 77 (1774). Heinrich (1828).

 

Spalt S 1047 band 24, 1965

Webbansvarig