Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROBORATION, r. l. f.
Etymologi
[jfr t. o. ä. eng. roboration; av mlat. roboratio (gen. -ōnis), vbalsbst. till roborare (se ROBORERA)]
(†)
1) motsv. ROBORERA 1: handlingen l. egenskapen att stärka ngn l. ngt. Dalin 701 (1871).
2) motsv. ROBORERA 2; i uttr. ngts roboration, bekräftelse l. stadfästelse av ngt. ConsAcAboP 5: 91 (1680).

 

Spalt R 2307 band 22, 1959

Webbansvarig