Publicerad 1956   Lämna synpunkter
REDAKTÖR re1daktö4r l. red1-, l. 4r, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. redact-. -eur 1782 (: Redacteurs beställning)1871. -ör 1795 osv.)
Etymologi
[jfr t. redakteur; av fr. rédacteur, vbalsbst. till rédiger (se REDIGERA). — Jfr REDAKTOR]
2SAH 1: 262 (1801; i förteckning över främmande ord).
1) (i sht i fackspr.) motsv. REDIGERA 5: person som redigerar l. utarbetar ngt; person som ger ngt dess avfattning l. utformning; stundom närmande sig 2 o. övergående i bet.: bearbetare; särsk. i uttr. redaktör av ngt resp. ngts redaktör. Redaktör .. (dvs.) Person, som redigerar tryckalster. Sundén (1888); jfr 2. De tillägg (i de profetiska skrifterna i Gamla testamentet), som härröra från de yngre redaktörerna. Schück AllmLittH 1: 14 (1919). The Oxford english dictionary .., hvaraf .. (J. Murray) till 1889 var ensam redaktör. 2NF 37: 639 (1925). En av Upplandslagens redaktörer. SvD(B) 1943, nr 96, s. 2. jfr KATALOG-, ORDBOKS-, UNDER-REDAKTÖR.
2) motsv. REDIGERA 6: person som redigerar (avdelning av) tidning l. tidskrift l. samlingsvärk (med bidrag av flera författare) o. d.; särsk. dels om person som leder l. förestår utgivningen av en tidning osv.: huvudredaktör, chefredaktör, dels om (fast) medarbetare i tidning osv.: medlem av en tidnings osv. redaktion (se d. o. 4). Redaktör för (äv. av) en tidning l. tidskrift l. ett samlingsvärk; i sht förr äv. redaktörer av en tidning, en tidnings redaktion (se d. o. 4) l. medarbetare. Redaktör för sportavdelningen i en tidning. Redaktör i en tidning, (fast) medarbetare i en tidning. Tidskriftens redaktör(er). Andre redaktör; jfr ANNAN I 3 a α slutet. Kellgren (SVS) 5: 221 (1789). (Jag) föranlåtes .. härmedelst anhålla hos Redacteurerne af Stockholms Posten om et benägit rum i deras Dagblad för följande mitt Försvar. SP 1792, nr 3, s. 2. En periodisk skrift, som, at dömma af Redactörens och hans medarbetares skicklighet, .. lofvar at blifva den bästa af alla hittils kända Real-journaler. LittT 1795, s. 126. Att Thomander vore en spiritus rector i Aftonbladet, såsom bekant m(ed) fl(era) af redaktörerne. Liljecrona RiksdKul. 57 (1840). Redaktör av tidskriften ”Underrättelser för sjöfarande”. SvStatskal. 1939, s. 112. jfr HUVUD-, KART-, LANDSORTS-, LOKAL-, MED-, NATT-, ORDBOKS-, PLATS-, SPORT-, TIDNINGS-, TIDSKRIFTS-, UNDER-, UTRIKES-REDAKTÖR. särsk.
a) [jfr t. verantwortlicher redakteur] (†) i uttr. ansvarig redaktör, ansvarig utgivare. Westee (1842). ÖoL (1852).
b) person som ombesörjer utgivning (l. utskrivning) av traderad text l. urkund(er) l. (samling av) skrift(er) o. dyl. o. därvid har hand om o. svarar för textens osv. utformning o. återgivande l. av (samlande samt) uppställning o. anordning av urkunderna l. skrifterna osv. Kellgren (SVS) 6: 127 (1783). Rudbeck (hade) börjat utgivandet av en samling isländska sagor, för vilka han ville hava Petter Salan till redaktör. Schück VittA 4: 19 (1935).
Ssgr (till 1 o., vanl., 2): REDAKTÖRS-BANA, r. l. f. jfr bana, sbst.1 1 g γ. Bjurman 3Statsm. 42 (1935).
-BEFATTNING. jfr befattning 2 d o. -plats. Publicistklubb. 375 (1924).
-BESTYR. jfr bestyr 2, 3 (a). AnderssonBrevräxl. 2: 376 (1856).
-BESTÄLLNING. särsk. (†) till 2 b: uppdrag att vara redaktör för ngt (att redigera ngt); jfr beställning 1 a α. Kellgren (SVS) 6: 114 (1782; om uppdrag att redigera en upplaga av O. v. Dalins skrifter).
-PLATS. jfr plats, sbst.1 7 b. CSnoilsky (1886) i SnoilskyVänn. 2: 49. —
-RÄTT, r. l. m. (mera tillf) rätt som tillkommer ngn i hans egenskap av redaktör. Jag begagnar min redaktörsrätt, då jag återgifver denna artikel i Handelstidningen. Rydberg Brev 1: 3 (1862).
-SKIFTE. ombyte av (huvud)redaktör. Höglund Branting 1: 134 (1928).
-STOL. jfr redaktions-stol; äv. mer l. mindre bildl. Skarstedt Pennfäkt. 137 (1897). Lasse Bergström tar i Femtitals slutnummer ett ganska uppkäftigt avsked från en av redaktörsstolarna i (tidskriften). DN(B) 1953, nr 5, s. 3.
-TID. tid varunder ngn är (huvud)redaktör (för en tidning o. d.); särsk. i uttr. under ngns redaktörstid. 2NF 37: 883 (1925).
-VÄRKSAMHET~002, äv. ~200. värksamhet ss. redaktör. Wieselgren Bild. 151 (1889).
Avledn. (till 1 o., vanl., 2): REDAKTRIS, f. (-trice 18711920. -tris 1872 osv.) [jfr t. redaktrice; av fr. rédactrice] kvinnlig redaktör (särsk.: för l. i tidning l. tidskrift o. d.). Dalin 697 (1871). SöndN 1872, s. 38. Unnerstad Snäckh. 297 (1949). Anm. Stundom användes i samma bet. i vard. (skämts. l. slangfärgat) spr. formen redaktrissa1032. GbgMP 1949, nr 118, s. 6.
REDAKTÖRSKA, f. (†) redaktris. Schulthess (1885). WoJ (1891).
REDAKTÖRSKAP, n. (-törskap 1813 osv. -törsskap 18671955) egenskapen l. förhållandet att vara redaktör (särsk. huvudredaktör); redaktörsbefattning. Redaktörskap för l. i l. vid en tidning l. tidskrift l. ett samlingsvärk. Under redaktörskap av ngn, under l. med ngn ss. redaktör, under redaktion av ngn. Phosph. 1813, s. 321. Siwertz Fribilj. 142 (1943).
REDAKTÖS, f. [jfr sådana ordpar som kåsör : kåsös] (tillf., skämts. l. slangfärgat) redaktris. GbgMP 1947, nr 201, s. 6.

 

Spalt R 545 band 21, 1956

Webbansvarig